“Das Wunder von Bern” är en klassiker i tysk fotbollshistoria. Många av er har säkerligen hört talas om det på ett eller annat sätt, någon morfar eller farfar som pratat om “undret i Bern” eller att ni på något annat sätt kommit över det.
Efter det andra världskrigets slut hade Tyskland problem med det mesta. En splittrad nation på många sätt som gick på knäna för att bygga upp en ny nation under en ny politik. Fotbollen spelade ingen större roll men landslagstränaren Sepp Herberger hade under krigsåren hela tiden hållit ett vaksamt öga på sina spelare och ibland till och med fått dessa att undvika de absoluta värsta delarna av kriget.
Efter 4-1-vinst mot Turkiet i premiären förlorade Tyskland mot favoriten Ungern med hela 8-3 i den andra matchen (Herberger ställde upp med ett b-lag) och i den tredje matchen (utslagsmatch) vann man mot Turkiet med hela 7-2. I kvartsfinalen vann man mot forna Jugoslavien med 2-0 och följde upp den segern segern med en vinst mot Österrike med 6-1 i semfinalen.
I finalen ställdes Tyskland och Ungern återigen mot varandra. Ett Ungern med bland annat fixstjärnan Ferenc Puskas. I Tyskland fanns bland annat Fritz Walter (spelaren som Kaiserslautern döpt sin arena efter) och Helmut Rahn (som inför turneringen inte var med i startelvan men imponerat så mycket i förlusten mot Ungern att han fortsatt fick chansen). Utgången var dock klar: Ungern var stora favoriter.
“Tyskland är i final av Fotbolls-VM – det är en enorm sensation – det är ett äkta fotbollsunder”, inledde den tyske radiokommentatoren Herbert Zimmermann matchen. Redan efter åtta minuter hade Ungern hunnit med att ta ledningen och utöka den till 2-0, varav Zimmermann uttryckte sig: “vad vi har fruktat, har inträffat.” Reduceringen dök upp i den elfte minuten och Zimmermann sa: “tack gode gud! Det står bara 2-1. Och det borde ge oss mod.” I den 18:e minuten kvitterade Helmut Rahn till 2-2, ett resultat som stod sig till halvtid.
“Schäfer slår en krossboll in till boxen. Nick, bortrensad. Rahn måste skjuta från distans…Rahn skjuter!…Mål! Mål! Mål! Mål!…Mål för Tyskland! Tyskland leder med 3-2. Kalla mig galen, kalla mig skruvad!”, skrek Zimmermann i radiomicen och det tyska undret i Bern uppkom. Tyskland vann VM-guld efter en bragdmatch mot Ungern som man vann med 3-2. En match som de flesta tyskarna kan referera till på ett eller annat sätt.
Igår fick vi uppleva ett under – “Das wunder von Dortmund”. Trots att Malaga tog ledningen med 1-0 trodde jag att Dortmund skulle vända på steken och när Lewandowski kvitterade kändes det som om Dortmund skulle kunna rinna iväg med segern.
Men Malaga kom att förändra hela matchen genom att återigen ta ledningen i den 82:a minuten. Ett mål som betydde att Malaga hade ledningen med 2-1 och att Dortmund skulle behöva göra två mål för att kunna ta sig vidare till den efterlängtade Champions League-semifinalen.
Vid det här laget var jag helt övertygad om att Dortmund var ute ut Champions League, något som jag var långt ifrån ensam om att tro. Jag kan bara tycka synd om de människor som var på Signal Iduna Park och gick hem i underläge 2-1 och missade en bragdvändning som inte skådats sedan Manchester United vann Champions League mot Bayern München 1999.
Kvitteringen dök upp i den 91:a minuten genom Marco Reus. Ett mål som gav ett hopp, om än litet, om att det faktiskt skulle kunna gå vägen trots allt. Dortmund for upp med alla spelare i hopp om att ännu en chans skulle dyka upp och det gjorde den.
Visst, vi kan prata om att det var offside, inte bara en gång utan två, men Malagas andra mål var även det offside. Efter mycket buller och brak i straffområdet satt till slut 3-2 för Dortmund och det genom reserven Felipe Santana. Ett mål som tog Dortmund vidare till semfinalen och som nu ger hopp om en möjlig final på Wembley.
Jag har nog aldrig skådat något liknande under de senaste åren. Vändningen var i en klass för sig och matchen kommer att bli ihågkommen bland de flesta fotbollssupportrar och framför allt för supportrarna till de två inblandade lagen. Jag kan inte ens förstå den njutning som Dortmundsupportrarna känner idag när de går till jobbet. Det enda jag hoppas är att ni bär en BVB-tröja eller annan produkt med BVB-logo på och håller den högt för idag ska ni njuta!