Med en ombytt Joachim Löw vid sidlinjen och en färsk Mats Hummels i backlinjen gick Tyskland in i matchen mot Polen. Det skulle visa sig rätt snabbt att de olika ”gameplans” som den tyske förbundskaptenen målat upp inför turneringen inte riktigt lyckades. Tyskland lyckades inte bryta sig igenom det förväntade kompakta polska försvaret som stod pall under matchens 90 minuter och fick med sig en poäng.
Med Hummels från start fick Löw ytterligare ett alternativ jämte Jerome Boateng och Toni Kroos som kan sätta igång anfallsspelet med hjälp av precisionsfyllda passningar över längre distanser. För att motverka den polska pressen var det inte annat än rimligt att Löw ville ha ytterligare ett bollsäkert alternativ långt ned i planen, för att inte riskera att bli av med bollen så fort Polen klev upp på sina motståndare.
Polens exceptionellt kompakta försvarsspel gjorde det svårt för Tyskland att på allvar få igång sitt offensiva koncept. Med Mario Götze som spjutspets ville Löw att hans lag skulle hitta kombinationsspel centralt, kombinera sig fram och på så sätt skapa lägen men vid ytterst få tillfälle hittade tyskarna ytorna mellan Polens försvar och mittfält för att kunna göra detta.
Inte för Götze på något sätt var ensam om att inte få igång det tyska anfallsspelet. Trion bakom honom bestående av Julian Draxler, Mesut Özil och Thomas Müller hade minst lika svårt att de farliga ytorna. De blev ofta uttryckta i de mindre farliga zonerna av de polska försvararna och fick sällan bollen rättvänd i fart, vilket gjorde att Polen sällan blev övermannande.
Dessutom vågade Tyskland inte ta risken att bli övermannade av Polen centralt. Många gånger valde någon av Hummels, Boateng och Kroos att spela den diagonala krossbollen ut på springande ytterback istället för att söka sig in i mitten. Detta just för att undvika att Polen skulle övervinna bollen och kontra mot ett högt stående tyskt lag, vilket skulle kunna mynna ut i ett baklängesmål.
Flera gånger hittade bollarna ut på ytterbackarna Jonas Hector och Benedikt Höwedes som ofta hade ytor att kliva fram på, men saknade alternativ eller inte riktigt hade den tekniska finessen för att kunna utnyttja den plats de fått. Och om väl inlägget levererades saknades närvaron i straffområdet av en riktig nia som kunde utmana de polska försvararna med sin fysik. Kanske hade det varit mer lönt att ge Mario Gomez chansen, för det var en sådan typ av spelare som hade passat gårdagens matchbild.
Det som inte fungerade offensivt, fungerade desto bättre defensivt där Tyskland stod för en av sina bästa försvarsinsatser på länge och höll sin andra nolla i turneringen. I jämförelse med premiärmatchen mot Ukraina var det en bättre laginsats defensivt. Flera spelare tog jobbet hem och tyskarna försökte verkligen tvinga fram de polska spelarna till snabba (och helst felaktiga) beslut genom att pressa bollhållare så tidigt som möjligt.
Tyskarna drog på sig ett par onödiga frisparkar i närheten av eget straffområde, men många gånger lyckades det tyska försvaret avvärja de polska anfallsförsöken tidigt och därmed sätta igång sitt eget anfallsspel. Vid ytterst få tillfällen fick Polen tillräckligt med tid på tysk planhalva för att etablera något längre anfallsspel, dessutom kändes tyskarna betydligt tryggare och stabilare i defensiven än i premiären. Det var en mer samordnad defensiv som bara den kan bära Tyskland långt i mästerskapen.
Föga förvånande valdes Jerome Boateng till matchens spelare. Mittbacken var en gigant och räddade Tyskland från att åka på både ett och två baklängesmål med sina avgörande brytningar i sista stund. Med sin atletiska spelstil, fina förmåga för att läsa spelet och en beundransvärd snabbhet för sin storlek, gjorde Boateng det oerhört svårt för de polska anfallarna att riktigt komma till avslut. Även hans mittbackskamrat Hummels hade en bra turneringsdebut, även om det fortfarande är en bit kvar innan formen på allvar kickar in.
0-0 är absolut inget dåligt resultat mot den på förhand tuffaste gruppmotståndaren. Det är ett resultat som ger Tyskland möjligheten att spela hem förstaplatsen i gruppspelet i den sista omgången mot Nordirland och det var också ett bra test för att se hur tyskarna på allvar ligger till. Klart är att det finns mer att jobba på, inte minst offensivt där det saknas ett flyt i spelet som Löw måste lösa. Men defensiven kan tyskarna vara nöjda med, den såg bättre ut än på länge.