Bayern München har många gånger genom historien omnämnts som ett monster. “La Bestia Negra”, som är en av alla beteckningar på den tyska storklubben, visade upp mot RB Leipzig varför de är så fruktade. Det var en uppvisning från Bayern, där domsluten föll väl ut och där Bayern visade att gammal är äldst. Och där vägen mot den femte raka titeln är utstakad för den tyska giganterna.
Inför matchen var det ett möte mellan det gamla och det nya. Och nog fanns det viss nervositet där i Bayernlägret, precis som när de stod inför en liknande situation 2008. Då ställdes Bayern mot nykomlingen Hoffenheim som imponerat under höstsäsongen ledda av den omtalade tränaren Ralf Rangnick (idag sportchef i RB Leipzig). Bayern vann turligt med 2-1, ordningen var återställd och lugn och ro infann sig i München.
Frågan inför onsdagens match var om Leipzig skulle kunna stå för en mer framgångsrik insats än vad Rangnicks Hoffenheim gjorde 2008 då de så när petade ned Bayern från den stora piedestalen. Den senaste nykomling att vinna i München mot Bayern var Kaiserslautern, det under säsongen 1997-98, en säsong som den nykläckta nykomlingen sedan vann.
En förlust hade inte bara bidragit till massvis med rubriker om ett stundande maktskifte. Det hade också varit en påminnelse om en historisk säsong, den enda i historien där en nykomling lyckats med bedriften att vinna Bundesliga.
Till skillnad från mötet med Hoffenheim hade den här matchen inte alls lika hårda toner inför. Den annars hårdföre Uli Hoeneß hade inte sågat RB Leipzig och deras klubbverksamhet. Tvärtom hyllade han klubben, dess tränare och öppnade för första gången (vad jag kan minnas) upp för att 50+1-regeln borde hävas.
Och från Leipzigs håll pratades det inte om någon större antagonist som klubben skulle ställas mot. Istället skulle nykomlingarna njuta av tillfället att få mäta sig med en av Europas absolut bästa klubbar. En “once in a lifetime”-möjlighet där Leipzig skulle ge allt för att få med sig ett resultat, där de såg sig själva som klara underdogs.
När inte de två klubbarna byggde upp stämningen, gjorde tyska medier sitt bästa för att trigga igång känslorna. Jämförelser av alla dess slag gjordes. Allt från klubbarnas högst skilda historier till deras nuvarande styrningar. Men ytterst lite verkade bita på publiken som såg matchen precis som den var, det vill säga en match mellan landets just nu två bästa lag.
Det antiklimax som medierna upplevt när de inte lyckats trigga igång sina åhörare, var också det antiklimax som någonstans personifierade matchen. Matchen lyckades inte trigga igång känslorna innan den kändes avgjord. För där många av oss väntade oss en batalj mellan två ytterligheter, promenadsstråksfotboll mot autobahnfotboll hann matchen aldrig riktigt ta fart innan den var över.
1-0 i den 17:e minuten av Thiago var inte avgörande. Inte heller 2-0 av Xabi Alonso i den 25:e. Men när Emil Forsberg i den 30:e minuten drog på sig ett solklart rött efter att ha kapat Philipp Lahm var det som all luft gick ur. Underläge 2-0 i all ära, men med en man utvisad (sin kanske bästa spelare) var uppförsbacken så pass hög att en horisont inte gick att så långt ögat kunde nå. Vad som borde ha varit en fantastisk tillställning mellan Tysklands två bästa klubbar, blev istället en platt sufflé.
Nykomlingarna, uppstickarna, ihärdiga Leipzig var slagna och hade inte ens fått tagit fram sina riktiga vapen. Bayern hade vunnit utan att ens riktigt ha behövt bemöda sig med sina motståndare hög aggressiva fotboll. Det var Bayerndusel (typ: “Bayerntur”) på högsta nivå. När 3-0 föll genom Robert Lewandowski minuten innan domaren blåste av för halvtidsvila, var det symptomatiskt för matchen. Inte ens en liten gnutta hopp skulle finnas kvar när Leipzig gick ut i halvtid, samtidigt som Bayern gick ut som det “La Bestia Negra” som det blivit kända som.
Efter 90 spelade minuter samt några enstaka tilläggsminuter hade Bayern München befäst sin roll som Tysklands största och numera enda klubb på toppen. Segern med 3-0 befäste Bayerns serieledning som numera inte bara består av bättre målskillnad, utan även tre poäng fler än motståndarna från Leipzig. La Bestia Negra kom, såg, segrade och tog hem den inofficiella men ack så viktiga titeln som “Herbstmeister”. Att Bayern dessutom gjorde det framför ögonen på just den klubb som också hade kunnat få den titeln, gjorde det hela ännu lite härligare.
För RB Leipzig var höstens sista match höstens första riktiga bakslag. Visst hade förlusten mot Ingolstadt (0-1) kostat lite tankekraft, men förlusten på Allianz Arena var den första där Leipzig på allvar såg ut som den nykomling som de faktiskt är (det är enkelt att glömma bort efter en sådan här höst). Något tränarstaben kommer att analysera noggrant för att kunna rätta till sina misstag så att de inte återuppstår under våren. Bakslaget till trots kommer RB Leipzig, med sina 36 insamlade poäng och en andraplats, att kunna njuta av vilan och ladda upp batterierna för att fortsatt attackera Bayern och platserna ut i Europa.
För Bayerns del var allt de hade önskat sig att gå in i vinterpausen som “Herbstmeister”, något klubben nu lyckats med trots en stundtals rätt skakig röst där krisrubrikerna legat nära till hands. De tre poängen Bayern har tillgodo är tillräckligt för att de rödklädda ska kunna njuta av vilan, äta sig mätta vid julborden, men inte nog för att de ska kunna vara bekväma i sin serieledning inför hösten. Fullt fokus kommer att krävas under våren för att Bayern ska kunna ta det hela i mål, något de själva är bäst på att påminna sig om. För La Bestia Negra vet att de aldrig kommer att kunna slappna av om de ska hem Bundesligatiteln för femte gången i följd.