Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

"Det finns inget som sparas till cupfinalen"

Dubbelmöte med Malmö FF. Först i allsvenskan (söndag) och sedan i Svenska cupens final (torsdag).

Det är så fokus ser ut för Häcken just nu.

Eller?

– Ne. Vi tänker bara på söndag, konstaterar tränaren Peter Gerhardsson och betonar att han och laget inte kommer spara på något till cupfinalen.

– Vi ska vinna matchen i morgon. Så är det.

De gulsvarta körde en sista matchförberedande träning under lördagen.

På gräs för första gången sedan 2001… Eller i alla fall sedan vinterns träningsläger i Florida.

Martin Ericsson var med – och lämnade klartecken för spel.

Däremot är inte Paulinho hel än. Trots att Peter Gerhardsson lämnade goda besked efter mötet med Gefle senast.

Kanske sparas han till torsdag? Trots alla ord om att det inte sparas någonting… Vem vet.

Hur som helst. Det känns som att Häcken kommer till spel med följande startelva under söndagen:

4-2-3-1: Peter Abrahamsson – Simon Sandberg, Emil Wahlström, Jasmin Sudic, Kari Arkivuo – Niels Vorthoren, Mohammed Abubakari – Nasiru Mohammed, Samuel Gustafson, Demba Savage – Alexander Jeremejeff.

Kommentar: Simon Sandberg tränade en del som högerback under lördagen. Vill Gerhardsson använda honom för att sätta stopp för Jo Inge Berget? Niels Vorthoren har imponerat när han har fått chansen. Det var nog ingen (förutom han själv kanske) som trodde att han skulle starta två allsvenska matcher i rad (196 minuter totalt i fjol). Men han har gjort det bra. Och han är värd sin startplats. På mitten lär han få sällskap av Mohammed Abubakari som är tillbaka efter avstängning.

IMG_3507

***

Till sist:

Såg ett underbart derby mellan Gais och Örgryte under lördagen.

Inramningen var magisk, matchen likaså.

Det var känslor, kamp och stundtals vackert spel.

Tack för det.

Mål var egentligen det enda som saknades.

Visst skulle Örgryte ha gjort ett par och vunnit?

Deras skottkarta säger en del om matchen …

IMG_3513

***

Förresten:

Teteh Bangura känns alltmer som en floppvärvning av Gais.

Anfallaren gjorde inte mycket rätt mot Öis.

Han förlorade till och med löpdueller mot Johan Hammar.

De dumpar honom i sommar va?

***

Twitter: @Linus_Petersson

Mail: l.petersson@outlook.com

Fotbollskanalen

Får Rosenberg lämna över tronen till Hysén?

IFK Göteborg – Malmö FF.

Det blir inte mycket bättre än så va?

Avspark: 18:30.

Först startelvorna:

IFK Göteborg (4-4-2): John Alvbåge – Emil Salomonsson, Mattias Bjärsmyr, Mauricio Albornoz, Haitam Aleesami – Sören Rieks, Mads Albaek, Sebastian Eriksson, Jakob Ankersen – Tobias Hysén, Mikael Boman.

Kommentar: Samma elva som mot Örebro senast (2-3). Hjörtur Hermannsson ska vara fysiskt redo för att starta, men får bara plats på bänken. Dumt att chansa med honom kanske. Mikael Boman finns återigen med från start. Gjorde det bra (och mål) mot Örebro. Engvall får därmed sitta kvar på bänken.

Malmö FF (4-4-2): Johan Wiland – Anton Tinnerholm, Kari Arnason, Franz Brorsson, Pa Konate – Erdal Rakip, Oscar Lewicki, Anders Christiansen, Magnus Wolff Eikrem – Jo Inge Berget, Vidar Kjartansson.

Kommentar: Ett gäng ändringar. Logiskt med tanke på skadade Markus Rosenberg och Rasmus Bengtsson. Berget flyttar upp på topp. Rakip och formstarka Eikrem tar hand om kanterna. Unge Brorsson får starta ännu en gång.

***

Mer kring matchen?

Historiskt har det handlat en hel del om Tobias Hysén och Markus Rosenberg.

Duon har tillsammans gjort sex av de 26 mål som fallit under de senaste tio mötena.

Hysén gjorde sina tre innan han drog till Kina 2014.

Därefter tog Rosenberg över. Anfallaren har gjort tre mål på de fyra senaste allsvenska mötena.

Men nu är han skadad.

Frågan är om Hysén (mållös mot både Kalmar FF och Örebro) passar på att ta över målskyttstronen då?

***

Mer?

Det är två lag med olika formkurvor som möts.

IFK Göteborg har dalat poängmässigt efter en stark start.

Malmö FF å sin sida har gasat upp efter en trög inledning.

Ska Blåvitt vända på trenderna måste de få ordning på försvarsspelet.

Sju insläppta mål på fem matcher. Det dröjde typ 15 omgångar innan laget hade släppt in lika många mål i fjol.

– Vi hade ett annat lag då, konstaterade tränaren Jörgen Lennartsson när frågan togs upp häromdagen.

Han har ju såklart rätt.

Gustav Svensson och Thomas Rogne är ju borta. Båda med briljanta defensiva egenskaper.

Upp till bevis för Albornoz och mittfältsparet Albaek och Eriksson nu.

***

Nu åker vi.

***

Twitter: @Linus_Petersson

Mail: l.petersson@outlook.com

Fotbollskanalen

Det handlar om en alternativ Allsvensk tabell

Efter fem omgångar i en målsnål sport med hög slumpfaktor så bygger vi ändå upp tragedier och glädje. Den Allsvenska tabellen idag har ett visst värde, men begränsat då spelschemat är ojämnt. En alternativ tabell där motståndets kvalitet delvis läggs in kan ge ytterligare ett värde.

För att exemplifiera: GIF Sundsvall har i år haft matcher mot AIK (B, 1-1), Gefle IF (H, 1-2), Malmö FF (B, 2-1), Örebro SK (H, 3-1), och BK Häcken (B, 1-0). Tio poäng. I motsvarande matcher förra året tog de sex poäng. En förbättring med fyra poäng på fem matcher.

Alla lag har inte spelat lika många matcher, då matcherna mot Östersunds FK och Jönköpings Södra försvinner från matematiken. Samtidigt hade just GIF Sundsvall eländigt ruggigt mot Halmstads BK och Åtvidabergs FF under 2015.

Laget: Antal poäng jämfört med ifjol (antal inräknade matcher)

GIF Sundsvall: +4 (5)
Malmö FF: +4 (4)
Hammarby IF: +4 (3)
Örebro SK: +3 (4)
Helsingborgs IF: +2 (5)
Kalmar FF: +2 (4)
Djurgårdens IF: +1 (5)
Falkenbergs FF: -1 (4)
Gefle IF: -2 (3)
IF Elfsborg: -2 (5)
IFK Göteborg: -2 (5)
BK Häcken: -3 (4)
IFK Norrköping: -3 (5)
AIK: -4 (4)

Antal poäng mot Halmstads BK + Åtvidabergs FF under 2015

Helsingborgs IF 12

Djurgårdens IF, IFK Göteborg, BK Häcken, IFK Norrköping, AIK 10

Falkenbergs FF, IF Elfsborg 9

Malmö FF, Örebro SK, Gefle IF 8

Kalmar FF, Hammarby IF 7

GIF Sundsvall 4

***

Moustafa Zeidan är ännu inte spelklar för Helsingborgs IF. Skrev på för en månad sedan från Aston Villa, men då han är under 18 år (fyller i juni) så måste FIFA gå igenom allt, trots att han är svensk. FIFA definierar det som en internationell övergång för en underårig, oavsett nationalitet.

HIF har skickat in allt de ska, men har inte fått någon tidsram från FIFA så vi vet inte när allt är klart. Tanken är dock att han ska börja sin matchning i HIF Akademi i Division 2 och han tränar nu i verksamheten.

***

Mjölkkossan ligger idag på drygt 650 000 kronor i insamlade pengar till Helsingborgs IF:s svaga ekonomi. Olof Friman, en av de som satte igång allt, säger att de nu ska öka insamlingen igen till sista maj. Bland annat ska de försöka få med företagen genom att ge dem ett större värd att gå med, synas mer i media igen, och hoppas kunna arrangera resa till en bortamatch.

Bland de som har skänkt pengar inkluderas klubbdirektören David Brodetsky, som gav en månadslön, samt A-truppen.

***

Marcus Antonssons Allsvenska mål i Kalmar FF:

Fyra straffmål
Fem assisterade av Ismaels långa djupledspassningar
Fem övriga

@jonas_hansson

Fotbollskanalen

Tillbaka på vinnarspåret hemma - men svårt att känna igen MFF

Tillbaka på vinnarspåret på hemmaplan.
Men det är ändå svårt att känna igen Malmö FF på Swedbank Stadion.
Det saknas fart. Anfallsspelet är svagt. Och det andas mer panik än tidigare.

Sometimes it snows in april sjöng Prince och på något sätt var det därför fint att det gjorde just det när rullgardinen åkte upp imorse. Det var ett konstigt väder som söndagen bjöd på och matchen mellan Malmö FF och Djurgården skulle också visa sig bli konstig.

MFF kom till spel utan avstängda Kari Arnason och Anders Christiansen, och då fick Franz Brorsson chansen som mittback och Erdal Rakip som central mittfältare med Magnus Wolff Eikrem på en av kanterna. Dessutom valde Allan Kuhn att starta med Daniel Anderssons stjärnförvärv Vidar Örn Kjartansson.

Djurgården valde en defensiv högerkant med Tim Björkström och Stefan Karlsson. Respekt för Jo Inge Berget samtidigt som Seon Min Moon gjorde en svag insats i derbyförlusten mot Hammarby.

Malmö FF hade mest boll i den första halvleken men utan att göra så många vettiga saker. En förklaring till bollinnehavet var att bortalaget tvingades spela med en man mindre i 20-25 minuter då först Mathias Ranégie fick en huvudskada och sedan var det Alexander Faltsetas tur att lämna planen, även han med en huvudskada. Ranégie fick byta efter en halvtimme medan Faltsetas klarade av att spela vidare.

Djurgården fick lägga mycket kraft på att försvara sig. MFF rullade runt bollen. Rakip var pigg, gick ofta ner och hämtade boll, fördelade och låg bakom mycket i offensiven. Men hans offensiva lagkamrater var statiska och stod ofta med ryggen mot mål. Då blir det svårt att skapa chanser.

Markus Rosenberg och Kjartansson var osynliga längst fram. Av det som Kjartansson har visat i inledningen av säsongen är det svårt att förstå att han gjorde 25 mål på 29 matcher i Vålerengen och att MFF la ungefär 11 miljoner kronor på honom. Dels har han varit svag i spelet, dels känns han lite pressad då han ofta ser frustrerad ut och gestikulerar när lagkamraterna misslyckas med något.

Med tre minuter kvar av den första halvleken var det MFF:s tur att tvingas till ett byte då Rasmus Bengtsson lämnade planen. In med fysiske Felipe Carvalho som fick bilda mittlås med Brorsson.

Med tredje- och fjärdevalet som mittbackar var det svagt av Djurgården att inte klara av att flytta fram laget mer när Rasmus Bengtsson lämnade planen. I stället fortsatte man i den andra halvleken att ligga lågt med sina centrala mittfältare, ha en defensiv högerkant (till det återstod 15 minuter), snabbt slå långt på sina anfallare för att försöka låsa fast bollen, men understödet var inte tillräckligt bra.

När matchen var som sömnigast och när Allan Kuhn skrek som mest då gick Felipe Carvalho upp på en hörna, nickade stenhårt in 1-0 och fixade tre nya poäng till MFF. Viktigt såklart men faktum är att spelmässigt är det svårt att känna igen det himmelsblå laget.

Man har blivit van att se Malmö FF dominera spelet hemma på Swedbank Stadion. Mot Djurgården dominerades det inte och i den förra hemmamatchen som var mot Gif Sundsvall blev det förlust. Det saknas fart, djupledslöpningar och tempo.

Inför säsongen pratade Allan Kuhn om att MFF ska bli ett mer spelande lag än vad man var under Åge Hareide. Och det var väl en av anledningarna till att han fick jobbet?

Men inför mötet med Elfsborg gick man ett steg tillbaka och prioriterade försvarsspelet och blev mer direkta.
Och efter matchen mot Djurgården sa han så här:
– Vi kan förbättra hur mycket som helst i offensiven.

Det är bara att hålla med om det. Men frågan är när man ska hinna utveckla den biten med tanke på att det har spelats fem omgångar?

I två matcher har MFF haft svårt att skapa chanser. Mot Elfsborg avgjorde man efter ett misstag av motståndaren och sedan fin prestation av Eikrem. Mot Djurgården avgjorde man på en fast situation.

En annan fråga är om Kuhn känner sig pressad? Tveksamt om jag någonsin har hört en tränare skrika och gestikulera så mycket under en match som Kuhn gjorde mot Djurgården. Det var hela tiden synpunkter på hur spelarna skulle göra och risken med det är att det panikartade beteendet smittar av sig på spelarna.

Fotbollskanalen

Avbytarna knackar förgäves på dörren till Blåvitts startelva

Poängen har rullat in, men IFK Göteborgs spel har hackat en aning under den allsvenska starten.

Vissa spelare känns också formsvaga.

Så: Är det inte dags för tränaren Jörgen Lennartsson att kasta om lite i startelvan till söndagens möte med Örebro?

Mikael Boman gjorde ett piggt inhopp senast mot Kalmar FF och fixade bland annat den straff som gav 1-1. Borde inte han få chansen istället för en mållös Gustav Engvall?

Även Patrik Karlsson Lagemyr imponerade under sina få minuter mot Kalmar FF (nära att bli målskytt efter en läcker snurrfint dessutom). Både han och Martin Smedberg-Dalence dominerade därefter U21-mötet med Elfsborg i tisdags.

Skulle inte någon av dem kunna kliva in i stället för en blek Jakob Ankersen?

Mitt svar är ja på alla frågor.

Utnyttja spelarna som är i form (och våga bänka de som har presterat dåligt). Dessutom innebär en förändrad startelva ett litet överraskningsmoment och att konkurrensen i truppen skärps. Ingen ska kunna känna sig alltför säker på sin plats.

Dock misstänker jag att Lennartsson själv säger nej.

Han ogillar att byta. Håller sig gärna till en och samma startelva (den har varit identisk i de tre senaste matcherna. Det hade varit fyra om inte Emil Salomonsson varit sjuk i premiären).

Fel? Det kan man tycka (jag gör det till en viss del). Samtidigt är jag väl medveten om att det är svårt att klandra en tränare vars lag inte har förlorat i allsvenskan sedan den 9 augusti i fjol…

En ändring jämfört med senast mot Kalmar FF måste Lennartsson dock göra.

Hjalmar Jonsson har åkt på en skada (ljumske). Inlånade Mauricio Albornoz kommer med all säkerhet ta hans plats.

Jag tror att vi kan förvänta oss en startelva som ser ut på följande sätt:

4-4-2: John Alvbåge – Emil Salomonsson, Mattias Bjärsmyr, Mauricio Albornoz, Haitam Aleesami – Jakob Ankersen, Mads Albaek, Sebastian Eriksson, Sören Rieks – Gustav Engvall, Tobias Hysén

Jag skulle dock (som sagt) önska att Boman och Smedberg-Dalence kastades in i stället.

***

Mer inför IFK Göteborgs möte med Örebro:

* För första gången kommer laget till spel i det nya lila bortastället. Återstår att se om det ger tur eller inte.

* Lagen mötes tre gånger i fjol. Varje gång slutade det med seger för Blåvitt. 2-0 och 6-0 (!) i allsvenskan. 2-1 i cupfinalen.

* Jörgen Lennartsson hyllade ÖSK-mittfältaren Robert Åhman-Persson efter lördagens träning: “Bra karaktär, bra huvud, bra vänsterfot. Jag gillar honom”. Vill minnas att tränaren sa något liknande inför ett av fjolårets möten. En favoritspelare?

***

Från Göteborgshåll kommer även Häcken vara i farten under söndagen.

Laget välkomnar GIF Sundsvall till Bravida Arena.

Efter tre raka förluster behöver de gulsvarta en seger.

Positivt för den jakten är att Alexander Jeremejeff, Demba Savage och Kari Arkivuo (som skrev på ett nytt kontrakt under fredagen) är tillbaka efter skador.

Jag tror att två av dem kliver rakt in i startelvan.

4-2-3-1: Peter Abrahamsson – Joel Andersson, Emil Wahlström, Jasmin Sudic, Simon Sandberg – Samuel Gustafson, Mohammed Abubakari – Nasiru Mohammed, René Makondele, Demba Savage – Alexander Jeremejeff

Savage och Jeremejeff behövs för att få fart på offensiven (bara två gjorda mål på de tre senaste matcherna). Däremot har Sandberg varit tillräckligt stabil för att Gerhardsson inte ska behöva stressa med Arkivuo.

***

Mer från Hisingen:

* Paulinho (knäskadad) tränar ännu inte med boll. Under lördagen körde han rehab med en längtande blick ut mot fotbollsplanen…

* Martin Ericsson (baksida lår) var däremot ute och trixade lite med bollen. Gav dessutom tumme upp efteråt.

***

Twitter: @Linus_Petersson

Mail: l.petersson@outlook.com

Fotbollskanalen

Därför är Elfsborg, Häcken och Falkenberg sämst i allsvenskan

Fyra omgångar har spelats av allsvenskan 2016.

Vissa lag är nöjda med det som varit. Jublar och ler över poängskörden.

Andra känner precis tvärtom. Istället för glädje är det frustration och krisstämplar.

Allra värst har det varit för Elfsborg, Häcken och Falkenberg. De tre västsvenska lagen är placerade på plats 14-16.

Förklaringen till det?

Slarv, förödande skador och misslyckade nyförvärv. Bland annat.

***

Elfsborg:

* Slarv
Sju insläppta mål är inte uselt (bara nästan). Däremot kan man diskutera uppkomsten av dem.
Många av lagets baklängesmål grundas i oförklarligt försvarsslarv. Den största syndaren hittills har varit Simon Lundvall. På 156 spelminuter (tre inhopp och en start) har 27-åringen varit direkt inblandad i tre skitmål. Mot Hammarby slängde han in en galen passning i eget straffområde. Det blev straff och mål. Mot Kalmar blev han av med bollen på mittplan för att därefter styra in ett skott i eget mål. Och mot Malmö FF senast tappade han Jörgen Horns passning (svagt slagen) och Markus Rosenberg kunde avgöra matchen. Tungt värre.

* Brist på ledarskap
Anders Svensson lämnade ett stort hål efter sig när han la skorna på hyllan efter förra säsongen. Än är det högst oklart vem som ska kliva in och ta över ledarrollen. Jörgen Horn värvades in som ny försvarsgeneral, men har inte övertygat. Kevin Stuhr Ellegaard är lagkapten, men ingen självklar ledargestalt. Henning Hauger? Ja, kanske är det den rutinerade norrmannen som måste kliva fram och ryta till.

* En formsvag Viktor Claesson
En enskild spelare kan inte hållas ansvarig för en tung start, men Viktor Claesson är så viktig för Elfsborgs offensiv att det syns tydligt när han är lite ur slag. Värnamosonen briljerade som bekant under fjolåret (21 poäng på 29 matcher) och visade fin form även under Svenska Cupen. Men i allsvenskan har det gått tyngre. Ska Elfsborg lyfta måste Viktor Claesson göra detsamma.

Häcken:

* Förödande skador
Ett söndertjatat ämne som dock inte går att blunda för. Mot Östersund senast saknade laget nio spelare. Däribland Paulinho och Alexander Jeremejeff – tränaren Peter Gerhardssons allra vassaste offensiva kort. Deras frånvaro kan liknas vid ett IFK Göteborg utan Tobias Hysén och Sören Rieks eller ett Malmö FF utan Markus Rosenberg och Jo Inge Berget. På den nivån är det.

* Ineffektivitet
En konsekvens av alla skador, javisst. Men fyra mål på fyra matcher är ändå långtifrån godkänt. Truppen innehåller flera fina (och hela) spelare som borde kunna leverera mer. John Owoeri, Nasiru Mohammed och Samuel Gustafson. Typ.

* Svaga matchslut
När matcherna ska avgöras har Häcken varit som sämst. Fyra av sex insläppta mål har kommit under den sista halvtimmen. Bara ett av fyra mål framåt har gjorts inom samma tidsram. Med sådana siffror är det inte lätt att vinna matcher.

Falkenberg:

* Misslyckade nyförvärv
Thomas Juel-Nielsen plockades in för att förstärka försvarsspelet. Akseli Pelvas för att spetsa till anfallsspelet. Båda har dock underpresterat. Pelvas, som vräkte in poäng i Finland, står på noll producerade i allsvenskan och bänkades senast mot Helsingborg.

* Frånvarande anfallare
Både Gustaf Nilsson och Hakeem Araba har varit ruskigt bleka så här långt. Båda står dessutom på noll gjorda mål. Går de kanske och grubblar över framtiden? Gustaf Nilsson drar ju till danska Bröndby i sommar och Araba har ett kontrakt som löper ut efter säsongen. Det känns som att han redan är påväg bort.

* Oklar startelva
Fyra matcher, fyra olika startelvor. Tränaren Hasse Eklund har haft svårt att hitta rätt i säsongsinledningen. Det har bytts friskt på flera olika positioner. Lite kontinuitet kanske inte skulle skada?

***

Under de kommande dagarna får de tre lagen chansen att klättra upp från det otrevliga bottenträsket.

Falkenberg ställs mot IFK Norrköping (hemma, fredag), Häcken tar sig an GIF Sundsvall (hemma, söndag) och Elfsborg möter AIK (borta, måndag).

Lyckas de resa sig?

***

Twitter: @Linus_Petersson

Mail: l.petersson@outlook.com

Fotbollskanalen

Kuhn gick ifrån sin filosofi - då vann MFF

Två raka förluster.
Då gick Allan Kuhn ifrån sin filosofi och prioriterade försvarsspelet.
MFF vann med 1-0.
Det var inte snyggt men väldigt viktigt.

Elfsborg och Malmö FF hade bara tre poäng efter tre omgångar. Värst var det för MFF som hade två raka förluster mot J Södra och Gif Sundsvall. Då gick Allan Kuhn ifrån det han tidigare har sagt om att hans lag ska vara ett spelande lag. Det var back to basic. Prio på försvarsspelet.

I den första halvleken hade Malmö FF stora problem med Elfsborgs omställningar. Oscar Lewicki och Anders Christiansen hade det svårt med hemmalagets skickliga trio med Marcus Rohdén, Henning Hauger och Victor Claesson.

Lewicki har oftast varit väldigt bra i landslaget men inte lika bra i Malmö FF. Hans spelstil passar bättre så som landslaget spelar, lite defensivare där han kan ligga i rygg på motståndarna och förstöra, än i MFF som oftast för spelet. Det har varit tydligt, och var det även mot Elfsborg, att MFF behöver en mer tempostark spelare på det centrala mittfältet.

Elfsborg däremot behöver en bättre striker, en anfallare som tar tillvara på det som bjuds från de spelskickliga lagkamraterna. Viktor Prodell hade det väldigt tufft mot MFF:s mittbackar Rasmus Bengtsson och Kari Arnason som försvarade sitt mål bra, vann det mesta och såg till att deras lag höll nollan.

Malmö FF var bättre i den andra halvleken. Man låg mer rätt i sina positioner och var bättre på att vårda bollen. Framför allt började man att vinna dueller och andrabollar.

Allan Kuhn stod vid sidlinjen och skrek och gestikulerade för att få sina spelare att inte ge sig. När han stod där och skrek som mest gjorde hemmalagets Jörgen Horn ett misstag som blev matchavgörande. Försvararen passade in bollen centralt till Magnus Wolff Eikrem som stod strax utanför straffområdet. Han avancerade och passade Markus Rosenberg som fick öppet mål och satte 1-0.

När domare Martin Strömbergsson blåste av matchen firade Allan Kuhn som om han vunnit guld. Det var tydligt att den här segern var väldigt viktig för MFF-tränaren.

Efter slutsignalen var tränaren väldigt nöjd med hur hans lag spelat. Förstår att han är nöjd med tre viktiga poäng men spelmässigt var det inte så bra – framför allt inte i den första halvleken – och man var sämre än Elfsborg.

Nu har MFF två segrar och två förluster efter fyra omgångar. Segern mot Elfsborg kom alltså efter att Kuhn gick ifrån sin spelidé. Därför ska det bli väldigt spännande att se hur MFF kommer att spela i de kommande matcherna.

Fotbollskanalen

Framtidens Ghana-stjärnor springer runt i Rasmus Elm-skor

Plitade ihop ett lite längre dokument om sex talanger som har lämnat Ghana och klubben Inter Allies för att testa lyckan i allsvenskan.

Ni hittar det HÄR!

Det finns dock en intressant sak som inte kom med i texten.

Allt som oftast när agenten Patrick Mörk reser ner till den framgångsrika Ghana-akademin Inter Allies har han med sig en trunk fotbollsskor – skänkta av Kalmar FF-stjärnan Rasmus Elm.

– Han får mycket skor från sin sponsor. Senast var det säkert ett 50-tal par som han skickade med. Det är inte jättelätt för spelarna att få tag i fotbollsskor där nere så Rasmus är populär, berättar Mörk.

Vad det innebär? Att många av Ghanas största talanger och framtida storspelare just nu springer runt i skor med Rasmus Elms namn på.

Lite coolt ändå.

****

På tal om Rasmus Elm: Mittfältaren missar söndagens möte med IFK Göteborg (17.30). Han har halsfluss – och träningsförbud.

Tungt för Kalmar FF såklart, även om laget klarade sig bra utan stjärnan mot Elfsborg senast (seger 3-2).

Vad gäller brorsan Viktor så är han tillbaka i truppen efter en tids skadefrånvaro.

Matchtrupp Kalmar FF: Ole Söderberg, Markus Thorbjörnsson, Sebastian Starke Hedlund, Marko Biskupovic, Viktor Agardius, Ismael, Marcus Antonsson, Tobias Eriksson, Jonathan Ring, Lumala Abdu, Emin Nouri, Stefan Larsson, Svante Ingelsson, Viktor Elm, Papa Diouf, Romario, Lucas Hägg-Johansson, Herman Hallberg.

****

Läget i IFK Göteborg inför mötet?

Bra.

Höftskada för Victor Sköld och skott-på-ögat-skada för Lawson Sabah är de enda nya störningsmomenten.

Vad gäller Mads Albaek så har mittfältarens liktorn-problem åtgärdats med ett mindre ingrepp i tån.

– Det känns bättre nu. Men det är fortfarande ömt så jag kommer nog ta någon spruta mot smärtan innan matchen, säger han.

Och varför skulle han inte göra det? Det fungerade ju bra mot AIK…

Skärmavbild 2016-04-16 kl. 16.52.55

Mer från IFK-lägret?

Unga Patrik Karlsson-Lagemyr är redo för spel igen efter att ha missat de två senaste matcherna med sjukdomsproblem. Kanske får han göra sina allra första minuter på Gamla Ullevi nu. Jag vet att han längtar efter dem.

Matchtrupp IFK Göteborg: John Alvbåge, Pontus Dahlberg, Martin Smedberg–Dalence, Emil Salomonsson, Billy Nordström, Mauricio Albornoz, Haitam Aleesami, Hjalmar Jonsson, Mattias Bjärsmyr, Adam Johansson, Sören Rieks, Sebastian Eriksson, Mads Albaek, Jakob Ankersen, Patrik Karlsson–Lagemyr, Tobias Hysén, Mikael Boman, Gustav Engvall.

****

Twitter: @Linus_Petersson

Mail: l.petersson@outlook.com

Fotbollskanalen

Målglatt värre i allsvenskan – högsta snittet under 2000-talet

Statistik är kul. Särskilt när den visar positiva saker.

Som till exempel rekord i antalet gjorda mål i allsvenskan.

Under de tre första omgångarna 2016 (24 matcher) har det gjorts 80 mål. Det ger ett snitt på 3,33 mål per match.

Sådana höjder har vi inte sett under hela 2000-talet (2002 och 2003 är närmast med 3,14).

Dessutom: Än så länge har inte en enda match slutat 0-0. Det har inte hänt sedan 2002 …

Fantastiskt, eller hur?

Det är möjligt att 2016-års målsnitt står sig bra även mot åren innan millennieskiftet. Det lämnar jag dock till någon annan att undersöka.

Skärmavbild 2016-04-14 kl. 19.18.31

Vilket av de där 80 målen är då snyggast?

Erdal Rakips urläckra lobb mot IFK Norrköping såklart. Vilken känsla.

Här, här och här kan ni förresten se de vackraste målen från omgång ett, två och tre.

****

I morgon, fredag, rullar allsvenskan vidare med den första matchen i omgång fyra.

Då är det upp till Östersund och Häcken att hålla det fina målsnittet vid liv. Avspark 19.00 på Jämtkraft Arena.

Mest noterbart inför mötet?

Att Häcken behöver vinna efter två tunga förluster (IFK Göteborg och IFK Norrköping). Hisingslaget har dock en del problem att brottas med.

Hela NIO spelare står uppsatta på skadelistan (läs HÄR!) och startelvan som tränaren Peter Gerhardsson skickar ut på konstgräset kommer vara reservbetonad.

Kanske formerad såhär:

4-2-3-1: Peter Abrahamsson – Joel Andersson, Emil Wahlström, Jasmin Sudic, Simon Sandberg – Adam Andersson, Mohammed Abubakari – Nasiru Mohammed, Samuel Gustafson, René Makondele – John Owoeri.

Jämför med startelvan som slog Hammarby i Svenska cupens semifinal för en dryg månad sedan och ni förstår hur skadeskjutet Häcken är.

4-2-3-1: Peter Abrahamsson – Joel Andersson, Emil Wahlström, Tefu Mashamaite, Kari Arkivuo – Rasmus Schüller, Samuel Gustafson – Nasiru Mohammed, Martin EricssonPaulinho – Alexander Jeremejeff.

Klarar de gulsvarta av att hantera den frejdiga nykomlingen ändå? Det är frågan …

****

Twitter: @Linus_Petersson

Mail: l.petersson@outlook.com

Fotbollskanalen

IFK Norrköping har sett starkast ut av alla lag

Skånelagen har fått en tuff start.
Nykomlingarna har börjat bättre.
Djurgården har vunnit alla sina matcher och toppar tabellen.
Men vilket lag som ser starkast ut?
IFK Norrköping.

Tre omgångar har spelats och det svänger om Allsvenskan. Vi har fått ett 16-årigt genombrott i form av AIK:s Alexander Isak, positiva nykomlingar i Jönköpings Södra och framför allt Östersund, en guldfavorit som sett ut som allt annat än ett guldlag, Henrik Larsson som öppnat för att lämna Helsingborg, Janne Andersson som kommer att ta över efter Erik Hamrén.

Allt detta efter bara tre omgångar, och då har jag inte tagit med allt som har hänt. Det finns mer.

Djurgården har fått en väldigt bra start med tre raka segrar. Motståndet har dock inte varit det bästa – Örebro, Falkenberg och Gefle – så det ska bli väldigt intressant att se hur laget står sig nu när det väntar matcher mot Hammarby, Malmö FF, Elfsborg, Östersund, IFK Göteborg och AIK.

Så trots tre raka segrar och serieledning så är det inte Djurgården som har sett starkast ut. Det tycker jag att IFK Norrköping har gjort. Det märks att de regerande mästarna har fått behålla stora delar av guldtruppen. För laget har en trygghet i sitt spel och en idé som de följer. Nycklarna Andreas Johansson, Daniel Sjölund och Emir Kujovic ligger fortfarande bakom mycket.

Laget började riktigt bra i premiären mot Malmö FF på bortaplan men föll ihop efter orutinerade Tesfaldet Tekies misstag strax innan halvtid.

Sedan segrar mot Kalmar FF och Häcken.

Att förlora på bortaplan mot MFF är inte konstigt. Malmös högstanivå är vass och brukar tas fram när de möter bra lag, deras problem är att de, precis som förra året, hamnar i för djupa dalar, framför allt mot på pappret sämre motstånd. I år har det blivit förlust mot Jönköpings Södra och Gif Sundsvall.

Så, inget konstigt att förlora borta mot Malmö i en premiär. Det som har sett bra ut i IFK Norrköping är tryggheten, att de flesta från guldtruppen är kvar och vet vad de ska göra, och att man håller sig till sin plan.

Mina frågetecken om man ser till ett längre perspektiv är att laget ska ha in en ny tränare. Här blir det extremt viktigt att man hittar rätt och att den personen inte ändrar för mycket, om det då ser ut som det gör nu. För i dagsläget är det ett fungerande bygge och då får man vara ödmjuk och inte ta för stor plats.

Sedan är det ett frågetecken om laget på lång sikt kommer att klara av att fylla luckan efter Alexander Fransson. Han hade aldrig slagit den bollen i det läget på bortaplan mot MFF som Tekie gjorde, för att ta ett exempel.

MFF måste hitta en jämnare nivå. Det håller inte att först besegra IFK Norrköping för att sedan förlora mot J Södra och Gif Sundsvall. Allan Kuhn har en del att fundera på. Daniel Anderssons värvningar Vidar Örn Kjartansson, Vladimir Rodic, Kari Arnasson, Johan Wiland och Oscar Lewicki har inte börjat bra och måste höja sig rejält.

AIK och IFK Göteborg har börjat som förväntat. AIK är bra på fasta situationer, tunga att möta och har en bra och bred trupp. Det som har stuckit ut mest är 16-årige Alexander Isak som har startat i två av tre matcher och gjort det bra.

Laget har spelat 1-1 mot den positiva överraskningen Gif Sundsvall, besegrat Östersund med 2-0 och 3-3 mot IFK Göteborg.

Blåvitt har, precis som förra året, varit bra defensivt och visat att man fortfarande är svåra att besegra. Framåt har det varit Tobias Hysén som har levererat och det är bara för laget att hoppas att han håller sig hel.

På den allsvenska upptaktsträffen pratade de flesta tränarna om att man ville ha en egen filosofi och ha mer boll. Här ska Gif Sundsvall och nykomlingarna Östersund och Jönköpings Södra ha kredd. Av det trion har visat hittills så finns det ingen tanke på att kämpa sig kvar i Allsvenskan med långa bollar och “brottarfotboll”. Här vill man hålla i bollen och föra spelet. Härligt att se när det finns en tanke och vilja att utvecklas.

Sedan är det kul och bra när unga spelare får chansen och tar den. Kalmar FF:s Carl Johansson, 17, och AIK:s Alexander Isak, 16, har börjat bra. Och det kanske är lite taskigt att bara nämna Tesfaldet Tekie när det kommer till MFF:s kvittering. För 18-åringen har sett väldigt spännande ut och det är inget snack om att han är en stor talang, och det är starkt att ha tagit en startplats i IFK Norrköping.

Fotbollskanalen

Kunde varit värre för AIK och Blåvitt - fråga MFF:s tränare

AIK-IFK Göteborg slutade 3-3 i en match som det svängde om.
Ingen av tränarna jublade för en poäng.
Men det kunde ha varit värre.
Fråga Malmö FF:s tränare Allan Kuhn.
Det svängde på Friends Arena. Häng med nu. Klassikermötet mellan rivalerna AIK och IFK Göteborg slutade 3-3. Fem av sex mål gjordes på fasta situationer. Stefan Ishizaki gjorde ett mål på frispark och servade in två hörnor som lagkompisarna satte. IFK Göteborg hämtade upp två underlägen och ledde med 3-2.

På presskonferensen efter matchen satt två tränare och log.
– Jag ler inte för att jag är nöjd med en poäng utan för att matchen var så konstig, sa Andreas Alm.
– Jag får vara nöjd med en poäng sett till hur matchen såg ut, sa Jörgen Lennartsson.

Det var en match mellan två lag som lär vara med i den allsvenska toppen. AIK har en bra och bred trupp med många unga jättetalanger som Alexander Isak, Niclas Eliasson och Carlos Strandberg blandat med rutinerade killar som Stefan Ishizaki, Jos Hooiveld och Nils-Eric Johansson. Och så är laget bäst i serien på fasta situationer.

IFK Göteborg har en stark defensiv, dansk dynamit och många rutinerade spelare med ovärderliga Tobias Hysén i spetsen, som efter tre omgångar har gjort tre mål och fixat en straff som det blivit mål på.

Allt detta såg vi i måndagens match.

Jörgen Lennartsson hade varnat för AIK:s fasta situationer. Ändå tog det bara nio minuter innan Ishizaki slog en frispark som nådde Haukur Hauksson som nickade in 1-0.

IFK Göteborg såg chockat ut och hade svårt att hitta in i matchen. Det centrala mittfältet med Sebastian Eriksson och Mads Albaek föll ner i mittbackarnas knän och hämtade boll och försökte bygga upp ett spel – gärna genom att hitta ut till sina kantspelare – men AIK-spelarna förstörde.

Blåvitt försökte spela, men lyckades inte. AIK var fysiska vilket man var bra på och slog ofta långt till Carlos Strandberg, som vann allt på huvudet. Det var heta dueller och jag tappade räkningen på hur många gånger hemmaspelarna tryckte ner Sebastian Eriksson i gräset.

Då fick IFK Göteborg ändra taktik och testa samma taktik som AIK. Fysisk och fasta situationer.

Tobias Hysén är så viktig för IFK Göteborg att när han får en chans så sitter den oftast. Efter 29 minuter fick han en.

Mads Albaek slog in en fin frispark i straffområdet, där dök Hysén upp och nickskarvade in kvitteringen på ett väldigt fint sätt.

Stefan Ishizaki fick inte pris som AIK:s bästa spelare, men det borde han allt ha fått. “Ishi” vann dueller och var säker och fin i passningsspelet. Och så var det ju det där med hans fasta situationer.  Nio minuter in i den andra halvleken la han upp bollen strax utanför Blåvitts straffområde och smekte in 2-1 på en frispark.

Men IFK Göteborg har också en vass fot på fasta situationer. Den är dansk och tillhör Mads Albaek. Tre minuter efter 2-1 slog han sin andra frispark i matchen, den gick över alla hemmaspelarna och fram till en fristående Hjalmar Jonsson som nickade in 2-2.

Starkt av Blåvitt att hämta upp två underlägen. Svagt av AIK att tappa två ledningar.

Inte nog med det. När Jakob Ankersen tog en smart djupledslöpning, hamnade 50/50 med Patrik Carlgren, gick in i duellen så att andrabollen hamnade hos Tobias Hysén, och ni vet ju hur det är när Hysén får en chans, så var vändningen ett faktum.

Nu föll IFK Göteborg tillbaka för att försvara ledningen. Jörgen Lennartsson tog ut Ankersen och in med defensivt skickligare Martin Smedberg-Dalence och ut med Gustav Engvall och in med fysiske anfallaren Mikael Boman.

Men om AIK ligger under med ett mål är det aldrig kört innan domaren har blåst av. Det är en sak som är säker. För om laget får en fast situation så är det en bra målchans. Och med elva minuter kvar fick man en hörna.

Stefan Ishizaki träffade Fredrik Brustads panna, John Alvbåge tvekade och styrde in bollen i eget mål. 3-3. Allsvenskan när det svänger som mest.

AIK tryckte på mest i jakt på ett ledningsmål men lyckades inte. Båda lagen lämnade planen med en poäng och är därmed obesegrade efter tre omgångar. Om det var något lag som förtjänade tre poäng så var det hemmalaget.

Ingen av tränarna jublade för en poäng. Men det kunde ha varit värre. Fråga Malmö FF:s tränare Allan Kuhn åkte på en ny stjärnsmäll. 1-2 hemma mot Gif Sundsvall betyder att MFF bara har tre poäng efter tre omgångar med två raka förluster mot Jönköpings Södra och Sundsvall. Kommande matcher är: Elfsborg (b), Djurgården (h), Göteborg (b) Häcken (h) samt en cupfinal mot Häcken. Känn på den.

Fotbollskanalen

Göteborg slår storebror Stockholm på fingrarna

Det är inte bara ett möte mellan AIK och IFK Göteborg som står på måndagskvällens schema.

Det är också ett möte mellan Stockholm och Göteborg. Vårt lands två största städer.

Blåvitts mittfältare Sebastian Eriksson betonade just stadskampen häromdagen. Och log när han sa:

– Det är grymt att få slå storebror på fingrarna!

Faktum är att Göteborg har lyckats ganska bra med just det under de senaste åren.

I fjol förlorade Blåvitt inte ett enda möte med huvudstadslagen (två segrar mot AIK och Hammarby. Två kryss mot Djurgården).

Och 2014 (när Brommapojkarna var uppe istället för Hammarby) blev det bara en förlust på sex matcher.

Plockar man in BK Häcken i ekvationen och bildar ett rent Göteborgslag (BK Göteborg kanske?) så bibehålls dominansen.

Häcken tog visserligen bara tre poäng mot Stockholmslagen i fjol (kryss, kryss och kryss på hemmaplan), men å andra sidan hela 13 stycken 2014.

Allt som allt: Lag från Göteborg och Stockholm möttes 24 gånger i allsvenskan 2014 och 2015. Elva av mötena slutade med vinst för Göteborgslagen. Det är nästan hälften det.

Resten av matcherna är åtta kryss och fem Stockholmssegrar.

Frågan är om IFK Göteborg fortsätter slå Stockholm på fingrarna i kväll eller om AIK hinner dra undan händerna?

Avspark 19.00.

****

Mer kring rivalmötet:

Av allt att döma kastar AIK-tränaren Andreas Alm återigen in anfallarna Carlos Strandberg, 19, och Alexander Isak, 16, från start. Duon stod för varsitt mål i segermatchen (2-0) mot Östersund senast.

De blåvita mittbackarna som ska se till så att de inte lyckas i kväll är Mattias Bjärsmyr, 30, och Hjalmar Jonsson, 35.

Två rutinerade herrar som har varit med förr (Hjalmar är ju lika gammal som Strandberg och Isak tillsammans…!).

Ungt mot gammalt alltså. Det blir en intressant kamp att följa.

****

Till sist: De troliga startelvorna.

AIK (4-4-2): Patrik Carlgren – Haukur Hauksson, Per Karlsson, Jos Hooiveld, Nils-Eric Johansson – Ahmad Yasin, Ebenezer Ofori, Stefan Ishizaki, Johan Blomberg – Alexander Isak, Carlos Strandberg.

IFK Göteborg (4-4-2): John Alvbåge – Emil Salomonsson, Mattias Bjärsmyr, Hjalmar Jonsson, Haitam Aleesami – Jakob Ankersen, Mads Albaek, Sebastian Eriksson, Sören Rieks – Gustav Engvall, Tobias Hysén.

****

Twitter: @Linus_Petersson

Mail: l.petersson@outlook.com

Fotbollskanalen

Uselt Helsingborg - men klubben måste behålla Henke

I Hammarby jublar man efter årets första seger.
I Helsingborg väntar krismöte mellan Henrik Larsson och styrelsen.
Det har gått tre omgångar och båda lagens tränare har öppnat för att lämna.

I slutet av Hammarbys försäsong knakade det i fogarna vilket ledde till ett internt samtal mellan spelartruppen som var missnöjda med idén och Nanne Bergstrand som öppnade för att lämna.

Efter 1-1 i premiären mot Östersund, där laget kom undan med blotta förskräckelsen, och 1-4 borta mot Elfsborg var söndagens match mot Helsingborg otroligt viktig för Bajen.

För Helsingborg var det lika viktigt då man kom till Tele2 Arena med 1-1 borta mot Gefle och 1-3 hemma mot Örebro i bagaget.

Två lag som jagade säsongens första seger.
Två lag som letade efter en tydlig spelidé.

När domare Glenn Nyberg blåste av matchen hade Bajen vunnit med 5-1 och tagit ett kliv framåt.
Helsingborg då?
Laget gjorde den sämsta insatsen jag sett i allsvenskan det här året och efter matchen undrade Henrik Larsson om han är rätt man att leda sitt lag.

– Jag ska sätta mig ner med styrelsen. Frågan är om jag är rätt man att leda Helsingborg? För så som det såg ut i dag får det inte göra, sa han.

Den utvecklingen trodde man inte på när Henrik Larssons lag tog ledningen med 1-0 efter bara fyra minuter – Carl Johansson nickade in en frispark – men vek sedan ner sig totalt. Det var som att se ett juniorlag mot ett seniorlag.

Helsingborg kom till spel med en trebackslinje, fem mittfältare och två anfallare. Man klarade ändå inte av att matcha Hammarbys tre centrala mittfältare och det går nog att räkna på en hand hur många gånger Helsingborg klarade av Bajens förstapress.

Efter 30 minuter fick “Henke” nog och tog ut sin lagkapten Johan Mårtensson som inte hade många rätt på det centrala mittfältet.

Då stod det 2-1 till Hammarby efter två mål av Erik Israelsson och två individuella misstag av Helsingborg.

Vid 1-1 gick bortalagets målskytt Carl Johansson bort sig och vid 2-1 förlorade Jesper Björkman först en nickduell mot Israelsson som även fick vinna andrabollen och sätta matchens andra mål.

Resultatet stod sig halvleken ut i en svag och tempofattig match. Hammarby med Johan Persson i spetsen kämpade och vann dueller mot ett förvirrat Helsingborg som slog bort bollar och kom helt fel i pressen.

När brassen Alex snyggt satte 3-1 efter att fint ha avancerat och avslutat säkert från 20 meter så var det den första individuella prestationen som var värd att skriva hem om, och då hade det gått 52 minuter.

Hammarby föll tillbaka och försvarade sin ledning fick.
Henke Larsson gjorde sina två sista byten i ett sista försök, och laget närmade sig hemmalagets mål utan att skapa några jättechanser.

Med tio minuter kvar förliste det skånska laget. Måns Söderqvist stod för matchens delikatess när han stänkte in 4-1 i det bortre krysset och av bara farten gjorde Erik Israelsson sitt tredje mål. Förnedringen var ett faktum. Skeppet gick på grund.

Henrik Larsson pratar ofta om hur viktigt det är att hans spelare är lojala, ger allt och kämpar tillsammans som ett lag. Det Helsingborg visade upp mot Hammarby var motsatsen. Milt uttryckt.

Efter matchen var Henke rasande och sa att han inte vet om han är rätt man att leda sitt lag.
Det är han.
Det här handlar om spelarnas brist på inställning, vilja att vinna varje duell, tänka smartare och att vårda bollen.

Helsingborg är ett likvärdigt lag som Hammarby. Då ska det såklart inte bli 1-5. Det är alldeles för svagt.

Men Helsingborg har Sveriges mest spännande tränare, då ska man inte göra sig av med honom. Har svårt att se någon annan tränare göra det bättre med det laget han har att tillgå.

Spelarna står bakom honom, tycker att han är bra och vill att han ska stanna. Resurserna Henrik Larsson har att jobba med är små. Med den erfarenheten Henke har och filosofin han förespråkar borde han egentligen få träna ett större lag.

Bajen tog ett steg framåt utan att vara jättebra. Alex och Söderqvist gjorde fina prestationer vid sina mål och klart att det är starkt av Israelsson att göra hattrick. Men 5-1 handlade snarare om att Helsingborg var uselt än att Hammarby äntligen hittade en spelidé och glänste.

Fotbollskanalen

IFK Norrköping raserade Häckens borg – kan de repa sig?

Häckens borg har rasat. Den som såg så stabil ut.

Efter 13 förlustfria matcher på nya Bravida Arena (tio vinster och tre kryss) klev IFK Norrköping ut på konstgräset och gjorde det ingen annan klarat av.

De spräckte sviten.

Sebastian Andersson var den som slog hårdast med släggan. Hans mål i matchens sista minut var det som fick hela konstruktionen att kollapsa och förvandlas till småbitar.

Frågan är vad raset kommer få för konsekvenser?

Att IFK Norrköping tar med sig de tre poängen och klamrar sig fast i toppen kan vi nog räkna med.

Men vilket Häcken kommer kravla sig ur rasmassorna?

De står på tre inspelade poäng nu. Visserligen har de haft en premiärvecka från helvetet (Elfsborg, IFK Göteborg och IFK Norrköping), men många hade trott på mer.

Vinner Djurgården, IFK Göteborg eller Jönköpings Södra sin match i omgång tre är de redan sex bakom tabelltoppen. Ett tufft och pressande läge. Seger mot Östersund nästa helg är nästan ett måste.

Vad som talar för att de repar sig? Att truppen är bred. Att grundkvaliteten finns där. Och att nederlagen inte har varit stora och tydliga. Lite mer skärpa och fokusering och de hade kunnat ha fyra, fem poäng.

Vad som talar emot? Att de inte tycks ha hittat en lösning på den ineffektivitet som uppstod mot Blåvitt. Och att skadelistan bara fortsätter växa.

Under lördagen rullades Simon Sandberg ut på bår (oklart hur illa ställt det är med honom). Dessutom skadade Paulinho knäet och spelade hela andra halvlek med smärta. Något som syntes.

Sedan tidigare är ju Tefu Mashamaite, Rasmus Schüller, Martin Ericsson, Christoffer Källqvist, Alexander Jeremejeff och Kari Arkivuo borta.

Bara de två sistnämnda har en möjlighet att hinna tillbaka till nästa veckas möte med Östersund.

Allt detta kan tvinga Peter Gerhardsson till ytterligare förändringar i startelvan.

Tränaren har redan använt 16 olika spelare från start. Att jämföras med IFK Norrköping som bara har använt elva (Deras startelva har varit densamma i alla tre omgångarna).

Det är en väsentlig skillnad som påverkar byggandet av en stabil och trygg grund.

****

Mer från matchen:

* IFK Norrköpings tränare Janne Andersson (snart ny svensk förbundskapten dessutom) visade fingertoppskänsla när han bytte in Andreas Blomqvist och Sebastian Andersson tidigt i den andra halvleken. Blomqvist slog inlägget till Christoffer Nymans kvittering och Sebastian Andersson, ja ni vet ju vad han gjorde …

* Emir Kujovic älskar att möta Häcken. I fjol gjorde anfallaren tre mål på två matcher mot Hisingslaget. De blev dock inga den här kvällen (Nyman snodde hans 1-1-nick på mållinjen).
– Det var säkrast så. Vi gör allt för laget, log Kujovic efteråt, som dock fick två assist.

* Ett nytt tvillingpar (efter Simon och Samuel Gustafson) är påväg att slå igenom på allvar i Häcken. Joel Andersson har varit strålande i sin högerbacksroll under i stort sett säsongen. Mot IFK Norrköping fick brorsan Adam chansen att visa upp sig på allvar. Och han tog den. Ett mål (visserligen turligt), men också hårt jobb och ett stabilt passningsspel.

****

Till sist:

Gratulerade Häckens Paulinho på 30-årsdagen efter mötet med IFK Norrköping.

Enda felet? Han fyllde inte år.

På flera internetsidor (Elite Footboll, Transfermarkt, Wikipedia, Fotbolltransfers)  står det att brassen är född den 9 april 1986.

Fel, enligt honom själv:

– Jag fyller år den 9 mars.

Vem rättar till felet?

****

Twitter: @Linus_Petersson

Mail: l.petersson@outlook.com

Fotbollskanalen

Succé av 16-årige Isak som gav Alm lugn

Andreas Alm petade halva premiärelvan.
In med bland annat 16-årige Alexander Isak.
Det blev succé – anfallaren blev hjälte och klubbens yngste målskytt genom tiderna.

Andreas Alm var inte nöjd efter 1-1 mot Gif Sundsvall i premiären och petade fem spelare från startelvan där Denni Avdic och Sauli Väisänen inte ens fick plats på bänken mot Östersund.

De petade spelarna var arga och vägrade prata med media. Fansen undrade. Det kändes som en pressad tränare och första versen i Rolling Stones låt Gimme Shelter dök upp i skallen.

Oh, a storm is threat’ning
My very life today
If I don’t get some shelter
Oh yeah, I’m gonna fade away

Då skickade Andreas Alm in Carlos Strandberg och Alexander Isak i anfallet.
Det blev succé.

Alexander Isak är 16 år och har vandrat genom AIK:s akademi. Drömmen har varit att någon gång få dra på sig A-lagströjan i allsvenskan. Mot Östersund blev drömmen sann. Han fick chansen, tog den och gav Andreas Alm lugn i stormen.

Östersund charmade de flesta med sitt fina anfallsspel mot Hammarby, den biten var stundtals bra även mot AIK men försvarsspelet var sämre. Laget är nykomling och ibland lyser det igenom. Som vid AIK:s 1-0-mål i den första halvleken.

Östersund försökte sig på en frisparksvariant strax utanför motståndarnas straffområde men misslyckades rejält och spelade bollen till Alexander Isak. Han höll i den, avancerade och vände fint ut till Johan Blomberg till vänster som nickade ner till en framstormande Ahmad Yasin. In i straffområdet. En diagonalpassning längs marken över till Carlos Strandberg som bredsidade in 1-0 i öppet mål.

Andreas Alm var på plats på Tele2 Arena när Östersund spelade ut Hammarby och det var tydligt att han hade gjort sin läxa. AIK spelade smart, försvarade sig bra, väntade ut misstag och kontrade. Som vid 2-0.

Ett snabbt anfall hittade ut till högerkanten där Haukur Hauksson spelade in bollen i straffområdet till Alexander Isak som tagit en bra löpning till den första ytan. 16-åringen hann före sin försvarare, avslutade säkert och blev AIK:s yngste målskytt genom tiderna.

Förutom att Isak gjorde ett mål och var inblandad i ett annat så var det så mycket mer än bara det som imponerade av en spelare som är 16 år.
Bollbehandlingen, speluppfattningen och tekniken.
Det var på riktigt.

Ett väldigt fint betyg för spelaren själv men även för klubbens akademi, och det är inte första gången man tagit fram en fin spelare. På senare tid har vi sett Robin Quaison vandrat samma väg och sedan sålts till Serie A-klubben Palermo, Sam Lundholm som sålts till NEC Nijmegen, och dessutom finns det ett gäng i A-truppen som Anton Jönsson Saletros, Christos Gravius och utlånade Noah Sonko Sundberg.

För AIK och Andreas Alm var det en otroligt viktig seger. Tre poäng var ett måste när han ändrade så mycket i startelvan. Det ger andrum och självförtroende inför nästa match som är mot IFK Göteborg.

Östersund var inte lika bra som mot Hammarby. Dels mötte man nu ett bättre, smartare och mer rutinerat lag, dels försvarade man sig sämre den här gången. I den andra halvleken visade nykomlingen upp ett fint anfallsspel och skapade flera vassa chanser och det var svagt att inte göra något mål.

***

Gillar att det spelas allsvensk fotboll i Jämtland. Nio mil från Fäviken och tio från Åre.

***

Hammarby åkte till Borås Arena och spelade med offensiva Arnor Smarason och Fredrik Torsteinbö som ytterbackar mot Elfsborgs skickliga kantspelare. Stefan Batan, Birkir Saevarsson och Oliver Silverholt kunde inte vara med. Men sätter man Smarason mot Simon Hedlund så går det som det går.

Fotbollskanalen

Vad lärde vi oss av gårdagens derby?

Krutröken har lagt sig. Synfältet har klarnat och det känns som att vi med öppna ögon (och en god kopp kaffe i handen) kan summera onsdagens derby mellan IFK Göteborg och BK Häcken (1-0).

Vad lärde vi oss egentligen av mötet?

* Att allt är som vanligt

Det fanns en del som talade för att Häcken (efter tre derbyförluster i fjol) skulle kunna straffa storebror nu. Men icke. På Gamla Ullevis gräs visade IFK Göteborg att de fortfarande är nummer ett i staden. Det blåvita lagbygget är tyngre, effektivare och mer komplett.
Häcken? De fick äta upp sina kaxiga uttalanden (“Jag är säker på att vi vinner”) och åka hem till Hisingen för att slicka såren. Peter Gerhardsson har fortfarande ett par bitar att lägga innan det gulsvarta pusslet är komplett.

* Att Paulinho kan springa sig osynlig

Den mest uppsnackade spelaren inför derbyt (logiskt med tanke på hans dunderform). När domaren väl blåste i sin pipa försvann dock Paulinho helt. Blåvitt ska givetvis ha credd för det. De försvarade sig utmärkt mot den frejdige brassen, men samtidigt förstörde han mycket för sig själv genom att ständigt lämna vänsterkanten (som han har ägt i så många matcher) för att istället springa rakt in i den centrala gröten. Där fick han varken tid eller utrymme att briljera.
Dessutom: Sliten och utbytt efter en dryg timme med känningar i baksida lår. Inget gott tecken för Häcken.

* Att Blåvitts försvarsspel fortfarande är starkt som betong

Det var fascinerande att se Blåvitts matchinledning. De lade i den högsta växeln och gasade ur startblocken (Sören Rieks hade ett finfint läge efter bara 45 sekunder och placerade in ledningsmålet efter bara sju minuter). Sedan föll de tillbaka, började snickra på sin försvarsmur och höll ställningarna matchen ut. Nu erkände tränaren Jörgen Lennartsson att det inte var tänkt att Häcken skulle ha så mycket boll som de hade. Och visst skapade gästerna tillräckligt med chanser för att sno med sig en poäng. Men oj så starkt IFK Göteborgs försvar ser ut att vara. De inledde fjolåret med att släppa in blott fem mål på de tio första matcherna. Det känns som de kan slå den siffran i år. Då ska man komma ihåg att både Thomas Rogne och hans ersättare Hjörtur Hermannsson är skadade.

* Att John Owoeri inte är Alexander Jeremejeff

En skadad Alexander Jeremejeff ersattes av en formstark John Owoeri (fyra mål i genrepet och ett piggt inhopp mot Elfsborg). Det borde väl inte vara en jätteförsvagning? Jodå. Owoeri hade en tung kväll på Gamla Ullevi. Bollen studsade inte bara ifrån hans fötter. Han vägde dessutom lätt i närkamperna med IFK:s försvar och brände flera fina lägen inne i straffområdet. Häcken-supportrarna borde hoppas att Jeremejeffs ljumske läker i lagom tid till lördagens möte med IFK Norrköping.

****

En bonus också:

* Att Mauricio Albornoz kan vinna två allsvenska matcher i rad

Inlånade Mauricio Albornoz fick hoppa in slutet av matchen mot Falkenberg och så även mot Häcken. Därmed kan han ju sägas ha bidragit i alla fall lite till de sex poängen. Hur som helst är det här första gången på två allsvenska säsonger (Brommapojkarna 2014 och Åtvidaberg 2015) som Mauricio Albornoz vinner två matcher i rad. Dessutom: Totalt sett under de två senaste säsongerna har mittfältaren bara lämnat planen med tre poäng vid fyra tillfällen. “Jag har varit lite nere i källaren”, som han själv sa häromdagen. Han har dock tagit sig upp därifrån nu.

****

I kväll rullar min allsvenska säsong vidare i Borås. Elfsborg tar emot Hammarby.

Man kan ha det sämre.

****

Twitter: @Linus_Petersson

Mail: l.petersson@outlook.com

Fotbollskanalen

Alm hade petat Kjartansson och Häcken borde fått straff

Malmö FF gjorde en plattmatch mot Jönköpings Södra. Släkten var värst och Pawel Cibicki sänkte MFF med två mål. Det måste ha varit otroligt skönt att få göra mål mot just Malmö.

MFF ska vara ett mer spelande lag i år men det vi fick se mot Jönköping var tempofattigt och slarvigt. Passningsspelet var svagt och ingen lagdel fungerade.

Jönköping tog efter IFK Norrköping och styrde ut MFF:s uppspel till Kari Arnason. Inte helt lyckat för ett lag som vill vara spelande.

Tycker lite synd om Oscar Lewicki som är en väldigt bra defensiv mittfältare men som lider av att spela i MFF där han inte riktigt klarar av rollen i att bygga upp spelet.

Det har visserligen bara gått två omgångar men det som stjärnförvärvet Vidar Örn Kjartansson, som köptes loss för tre miljoner och fick åtta miljoner i sign on, har visat hittills så är man inte jätteimponerad. Om han hade spelat i AIK så hade han varit utanför truppen i nästa match. Men Allan Kuhn verkar ha mer tålamod än Andreas Alm och Kjartansson har tidigare visat att han kan göra mål så det kanske lossnar.

Nu ska det sägas att Jönköpings Södra gjorde det bra. Ingen nykomling som backar hem, slår långt och hoppas på det bästa utan ett fint lag med bra taktik, något man även visade i premiären mot Kalmar FF.

På upptaktsträffen pratade nästan alla tränare om att man ville ha en egen filosofi och ha mer boll. Det var en hel del som sa att de inte var nöjda med det förra året, att de hade för lite boll då.

Det här är något som har blivit bättre och Jönköpings Södra, Östersund och Gif Sundsvall är några som är spelande lag.

***

IFK Göteborg besegrade Häcken med 1-0 i en match där första halvlek var väldigt bra och då ville båda lagen framåt. Men i den andra halvleken backade Blåvitt hem och försvarade ledningen på ett framgångsrikt sätt. Men det var dåligt av Häcken att inte göra mål för lägen fanns det gott om. Demba Savage träffade ribban efter ett mäktigt skott långt utifrån och att inte John Owoeri nätade på någon av alla chanserna är en gåta. Och Häcken borde ha fått en straff i slutet när Jakob Ankersen hoppade upp i muren och täckte med armen.

***

Snyggt avslöjande av kollegorna Martin Petersson och Olof Lundh i dag om att Janne Andersson tar över efter Erik Hamrén. Det beteendet Martin hade när han kom in på redaktionen och hade fått loss en förbundskaptensbomb är något jag lär bära med mig länge. Den stressen.

SvFF:s val var väldigt oväntat och vågat med tanke på att han knappt har någon internationell erfarenhet och dessutom varit i bland annat IFK Norrköping, Örgryte och Halmstad som inte är några storklubbar direkt. Men han har gjort ett bra jobb, framför allt med unga spelare i IFK Norrköping och kan vara helt rätt nu när det kommer fram flera yngre.

All respekt till Håkan Ericson och Jörgen Lennartsson som har gjort bra resultat och känns som mer SvFF, men om förbundet nu vill förändra och det är dags för något nytt så är Janne Andersson mer spännande.

Fotbollskanalen

Märklig petning av Andreas Alm

Dags för den andra omgången och av dagens tre matcher sticker derbyt i Göteborg ut mest. Spelskickliga och formstarka Häcken mot defensivt starka IFK Göteborg där Tobias Hysén levererade direkt med ett mål och en fixad straff.

För Häcken gäller det såklart att ha koll på Hysén och det blir även intressant att se hur högerbacken Joel Andersson, som missade en brytning vid baklängesmålet mot Elfsborg, klarar av Blåvitts skickliga vänsterkant med Sören Rieks och Haitam Aleesami.

Och det blir även en intressant att se om Emil Salomonsson – för det blir väl han som startar? – klarar av att plocka bort Paulinho. Brassen är i en hysterisk form och har sedan han kom till Häcken i somras gjort 21 mål på 24 matcher.

***

Lider med Jamie Hopcutt. Upp från superettan. Lång försäsong. Äntligen premiär i allsvenskan och att då åka på en skada som gör att han riskerar att missa resten av säsongen är tungt. Pratade med honom på onsdagen och han var väldigt ledsen. Bara att hoppas att operationen går bra och att kommer tillbaka och är ännu starkare.

***

På tal om Östersund. Från första omgången var det just Östersund och Gif Sundsvall som var de trevligaste överraskningarna.

***

Andreas Alm tar inga fångar. 1-1 mot Gif Sundsvall i premiären. Då får Denni Avdic och Sauli Väisänen lämna startelvan mot Östersund. Det anmärkningsvärda är att duon inte ens får sitta på bänken utan petas ur truppen. Från startelvan och rakt ur truppen. Efter en match, eller i Avdics fall 45 minuter. Den skojar man inte bort. Tålamod finns inte hos Andreas Alm just nu. I premiären petade han Per Karlsson och Johan Blomberg ur truppen men nu är båda med.

Kan tänka mig att anledningen till att inte Väisänen får plats i truppen är två: Han passar sämre än Karlsson mot ett lag som Östersund där det mycket väl kan bli mer fokus på försvarsspelet och att försvara sitt mål. Och Alm vill ha offensivare alternativ på bänken, mot Sundsvall hade han ingen mittback där utan en målvakt, en ytterback, tre mittfältare och en anfallare.

Då är det konstigare med Avdic. Nyförvärvet ansågs vara tillräckligt bra för att starta i premiären men när spelet inte stämde och publiken buade så plockades anfallaren av efter 45 minuter. Nu är han inte ens med i truppen. Då riskerar du att bränna din spelare.

Jag förstår att man vill ha in Carlos Strandberg och det är klart att det inte är konstigt om man tar bort spelare från startelvan men inte om man hamnar på läktaren i nästa match. Det är märkligt. Det hade varit naturligt om Eero Markkanen, som av Alm ansågs vara sämre än Avdic i premiären, hade gått från bänk och ur trupp. Men nu lär Markkanen sitta kvar på bänken.

Det blir spännande att se om Alm fortsätter så här. Det beror såklart på resultat, men om det skulle fortsätta att roteras så här mycket så finns det en risk att spelarna vänder sig mot sin tränare.

Och om det dessutom inte går bra så lär det inte bara vara spelarna som vänder sig mot tränaren.

Andreas Alm är pressad. Han måste leverera resultat och får inte börja famla och visa osäkerhet.

***

Immanu El släpper ny skiva. Hibernation. Grammisnominerade Johan Eckeborn har producerat och det känns självklart att backa upp deras kampanj.

Fotbollskanalen

Det handlar om Rakip, Daniel Andersson, och KFF:s uselhet på konstgräs

Vad jag kan se så har Erdal Rakip startat som högermittfältare åtta gånger i seniorsammanhang. Nionde ikväll.

2014: Falkenbergs FF (H, 3-0), IFK Göteborg (B, 3-0), Brommapojkarna (B, 1-1), Åtvidabergs FF (H, 3-0), Olympiakos (H, 2-0)

2015: Gefle IF (B, 2-1), Örebro SK (H, 2-2), Real Madrid (B, 0-8)

***

Om Helsingborgs IF:s tredjemålvakt Daniel Andersson (43 år, 3 månader) får speltid i år igen är det, vad jag vet, endast två spelare som har varit äldre när de har fått speltid i Allsvenskan: Rolf Nilsson (46 år, 8 månader) och Gunnar Gren (43 år, 11 månader).

Han går i så fall om Bengt Andersson (43 år, 2 månader) och Roland Nilsson (42 år, 11 månader). Vi ser därför att tre i topp-5 är spelare som har varit i Allsvenskan under de senaste tio åren (Roland Nilsson för GAIS 2006, Bengt Andersson för ÖIS 2009, Daniel Andersson för HIF 2015).

***

Fortsatt sifferlek: Kalmar FF:s senaste 14 Allsvenskan matcher på konstgräs är 0-4-11. 14 matcher, fyra poäng.

… även om Kalmar FF vann en cupmatch mot Elfsborgs IF på konstgräs i år. IFK Norrköping borta idag med tre bröder Elm och Jonathan Ring borta.

Vilket dock ger en ny Hallbergbroder en chans. Melker (1995) är i Hammarby, nykontrakterade Herman (1997) sitter på bänken för Kalmar FF:s A-lag idag, och Ossian (2000) flyttades nyss upp till Tipselit, enligt Thomas Andersson-Borstam. Finns ytterligare en bror, Uno (2004).

***

Bosse Nilssons Stars of Africa med fortsatt påverkan på svensk fotboll. Efter May Mahlangu, Tokelo Rantie, Ayanda Nkili, och Surprise har vi Luther Singh (1997) i GAIS. Mål i premiären, fint hypad i Göteborg.

Vi har också BW 90 med kvalitetsframgång utanför Allsvenskan. Kingsley Sarfo (Sirius, för bra för Superettan), Sadat Karim (26 ligamål för Prespa Birlik förra säsongen), och Mamudo Moro (ny i Mjällby). Inget nytt att klubbar i lågdivisioner testar unga afrikaner (Banguras, Onazi i Lazio), men sedan ska det också kommas ihåg att ett antal inte har lyckas (och att det säkert även finns klubbar och agenter som felbehandlar spelare).

En av de första som testade var Floda BoIF (Dioh Williams, Dulee Johnson, Jimmy Dixon).

***

***

Minnet om Damir Spahic (Kalmar FF 2001-2002). I en reservlagsmatch mot Tvärskogs IF år 2001 ska han enligt Tingsrätten ha skadat knäet så pass allvarligt på Jonas Fröler (jo, släkt med Samuel Fröler) att han fick böta 12 000 kronor. Två vittnen var avgörande, men blev en lång “vad hände egentligen?”-grej.

spahic

spahic2

@jonas_hansson

Fotbollskanalen

Derbyfokus: Spelarna och duellerna som avgör

Ett dygn kvar till derbyt mellan IFK Göteborg och Häcken på Gamla Ullevi.

Värmen börjar stiga på västkusten (även fast det småregnar och termometern visar kalla åtta grader).

Dagens blogginlägg sätter fokus på spelarna och duellerna som avgör mötet.

Först dock det senaste från respektive läger:

IFK Göteborg: Emil Salomonsson är spelbar igen efter sin influensa och finns med i matchtruppen. Positivt för Blåvitt.

Häcken: Alexander Jeremejeffs ljumske håller inte för spel. Under tisdagen togs beslutet att han inte deltar i derbyt. Tungt för Häcken.

****

Så.

Duellerna och spelarna som avgör derbyt.

* Paulinho mot Emil Salomonsson
Paulinho är Häckens (och kanske hela allsvenskans?) formstarkaste spelare. Ska IFK vinna derbyt måste de få stopp på honom. Tur då att de återigen har Emil Salomonsson att kasta in i spel. Den svenska landslagsbacken (han är ju faktiskt det nu) borde ha goda möjligheter att hindra brassen från att dansa fritt på sin kant.

* Tobias Hysén mot Simon Sandberg
Om IFK Göteborg behöver fokusera lite extra på Paulinho så behöver Häcken hålla koll på Tobias Hysén. Hemvändaren levererade ju ett mål och en straff i premiären mot Falkenberg. Med Tefu Mashamaite skadad och Jasmin Sudic avstängd kommer mycket av ansvaret ligga på en matchotränad Simon Sandberg (111 tävlingsminuter under 2016). Hänger han med när Hysén dundrar iväg i djupled?

* Mads Albaek och Sebastian Eriksson mot Mohammed Abubakari, Rasmus Schüller och Samuel Gustafson.
En mittfältskamp som kryllar av kvalitetsspelare. Vilka av dem som har prickat in den bästa dagsformen kan mycket väl avgöra derbyt. Här har Häcken fördelen av att vara tre mot två. Albaek och Eriksson kommer behöva hjälp av sina yttermittfältare eller anfallare för att klara av markeringsspelet.
– Det kan bli jobbigt om vi inte snackar med varandra, om vi inte sitter ihop, säger Albaek.

* Peter Abrahamsson mot John Alvbåge
Målvaktsspelet är alltid en viktig faktor. Derbyts två kombattanter kommer från helt olika premiärer. Alvbåge behövde egentligen bara göra en riktigt vass räddning mot Falkenberg medan Abrahamsson stod på huvudet flera gånger mot Elfsborg.
– Det var nog min bästa match någonsin i allsvenskan, sa han efteråt.
Vem spikar igen på Gamla Ullevi?

* Egzon Binaku mot Jakob Ankersen och Emil Salomonsson
Med rutinerade Kari Arkivuo på skadelistan får unge (20 år) Egzon Binaku rycka in på vänsterbacksplatsen. Han hade det tufft i premiären mot Elfsborg och ställs nu mot en av Blåvitts danska blodhundar. Plus ett ånglok till ytterback. Pallar han trycket? Pallar han nivån? Hur som helst kommer han säkerligen behöva defensiv hjälp från Paulinho.

Det om det.

I morgon är det matchdag.

****

Twitter: @Linus_Petersson

Mail: l.petersson@outlook.com

Fotbollskanalen

Vilken uppvisning, Östersund!

En modig och charmig debutant.
En imponerande uppvisning i 45 minuter.
Östersund är den häftigaste allsvenska nykomlingen på många år.

Södermalm var grön och vit, luktade pyroteknik och alkohol. Tusentals glada fans gick den sedvanliga marschen från Medborgarplatsen till arenan intill Gullmarsplan och stämde innan avspark in i Kentas Just i dag är jag stark. 31 756 personer. Ett nytt imponerande publikrekord. Men sedan tog Östersund över showen.

Nanne Bergstrand har många gånger sagt att det är problematiskt att bli ett bra spelande lag i allsvenskan eftersom “de här fem åren i superettan har kostat oss enormt mycket.”

Ord som inte vägde jättetungt efter måndagens allsvenska premiär. Graham Potter visade att det visst går. Han har tagit Östersund från Division 2 till allsvenskan på fem år.

På måndagen var laget där, redo, och spelade sin första allsvenska match. Då bevisade nykomlingen att det visst går att spela en offensiv och utvecklande fotboll. Laget charmade, visade mod och spelade under långa stunder ut Hammarby.

Tror inte att jag såg Östersund slå en enda lång boll. Man spelade sig ur alla situationer och det spelade ingen roll om medspelaren som fick passningen hade en motståndare i ryggen, han fick ändå bollen och löste det oftast.

Jag har aldrig sett ett allsvenskt lag få jaga så mycket boll, speciellt inte på hemmaplan, som Hammarby fick i den första halvleken. Det var en imponerande uppvisning. Det kändes som att det var kvadraten inne i Tele2 och Hammarby jagade.

– Kul att man får vara med om något nytt, sa Nanne Bergstrand om att han aldrig som tränare för Hammarby varit med om att bli så utspelad.

Östersund rullade och rullade och när de rullade som mest kom bakslaget. Hammarby fick hörna. Richard Magyar nickade i ribban och Lars Saetra tryckte in returen. 1-0. Tungt för Östersund.

Men Östersund blev ändå ingen nervös debutant. Ingen panik. Inget längre spel. Utan laget fortsatte att rulla och låta Hammarby jaga. Tio minuter efter baklängesmålet frispelade Alex Dyer planens bäste spelare Saman Ghoddos som satte 1-1.

Hemmafansen buade ut sitt lag efter 45 minuter och i den andra halvleken var laget bättre. Den tekniska skillnaden var fortfarande stor och även den offensiva, men nu insåg Bajen att man var tvungen att vara fysisk för att undvika en jobbig förlust.

Defensiven blev bättre.
Hammarby vann dueller.
Nanne Bergstrand skickade in Johan Persson och Bajen blev ännu starkare och bättre.
Då visade Östersund brister i sitt charmiga spel. När Hammarby vann boll och ställde om snabbt blev det farligt flera gånger.

Graham Potter skickade in Jamie Hopcutt och han gav Östersund ett nytt övertag. Hopcutt var nära att avgöra matchen när han skar in från vänster och var nära att skruva in bollen i bortre hörnet, men Hammarbys målvakt Ögmundur Kristinsson gjorde en fin räddning.

Men det var Ghoddos som fick den största chansen i den andra halvleken. Även han skar in från vänster och försökte sätta bollen i det bortre hörnet men den gången räddade ribban Bajen.

Matchen slutade 1-1. Med tanke på hur matchen såg ut lär Hammarby vara nöjda med en poäng.
Östersund då?
Laget lär inte vara lika nöjda med 1-1, men sättet de genomförde matchen på, som en nykomling på bortaplan mot Hammarby på ett fullsatt Tele2 i en premiär. Det ska Östersund vara nöjda med, och det ska bli väldigt intressant att följa laget den här säsongen.

Fotbollskanalen

Derbyfokus: Slopad grästräning, Selectbollar och historia

Premiärhelgen är över (sånär på Hammarby-Östersund).

Redan på onsdag väntar dock en ny allsvensk omgång.

I fokus då: IFK Göteborg mot Häcken.

Ett stekhett derby (mellan två lag som inlett säsongen på bästa sätt) som kräver ett matigt och mustigt uppsnack.

Därför kör vi blogginlägg under såväl måndag, tisdag och onsdag.

Idag ligger fokus på gräs, Selectbollar och historiska resultat.

****

Gräs:

Efter söndagens 2-1-seger mot Elfsborg tränade Häcken klockan 10.00 på måndagsförmiddagen.

De gjorde det på konstgräs.

För trots att derbyt kommer spelas på Gamla Ullevis gräsmatta väljer Häcken att träna på sitt vanliga underlag både måndag och tisdag.

Anmärkningsvärt med tanke på att många tycker att omställningen från konstgräs till naturgräs är svår att genomföra.

Tränaren Peter Gerhardsson motiverar beslutet med följande ord:

– Dels är det kort tid mellan matcherna. Dels tränade vi på gräs innan vi mötte Gais för några år sedan på Gamla Ullevi. Då tyckte spelarna att det var för olikt Gamla Ullevi.

– Jag tycker inte att man bara kan säga gräs och konstgräs. Det handlar också om kvaliteten på planen. Jag tror att det är större skillnad på Bravida och Tele2 än vad det är på Bravida och Gamla Ullevi om den är perfekt. Konstgräset på Tele2 ligger ner. Och planen är mycket hårdare. Det är en stor skillnad mot Bravida.

Senast Häcken lirade boll på en gräsplan var mot Helsingborg (Olympia) den 31 oktober. Då blev vinst med 2-1.

Dock: Fördel IFK Göteborg som tränar på en plan som nästan är en exakt kopia av den som ligger på Gamla Ullevi.

****

Selectbollar:

En sak gör Häcken dock annorlunda inför derbyt.

De tränar med bollar från Select.

Anledningen? Det är det märket IFK Göteborg använder sig av.

– Vi har 780 bollar totalt, skojar Peter Gerhardsson.

– Nej, men vi har alla olika bollar som används i allsvenskan. Särskilt målvakterna vet jag vill träna med den bollen de ska spela med. Olika bollar beter sig på olika sätt. Nu är det ju på gång att alla lag ska spela med samma boll i allsvenskan. Och det är klart att det vore enklare.

Tillvardags använder Häcken sig av Nike.

****

Historiska resultat:

Även IFK Göteborg tränade under måndagen.

De tog dock lite längre sovmorgon än Häcken och körde inte igång förrän 14.30.

Mest lugn jogg och stretch för startspelarna (vissa höll sig inne i gymmet). Mer avslut och passningsövningar för reserverna.

Stämningen var avslappnad och leendena många.

Inte konstigt då premiärens 2-0 mot svåra Falkenberg var ett bra resultat.

Dessutom vet de om att de har flera fina derbyinsatser mot Häcken med sig i ryggsäcken.

Alla mötena under fjolåret slutade med blåvit seger. Senast blev det hela 4-0 (Sören Rieks med hattrick).

– Vi känner oss inspirerade. Det ska bli skoj, säger Emil Salomonsson.

2015:

IFK Göteborg-Häcken 4-0 (Allsvenskan)

Häcken–IFK Göteborg 1-2 (Allsvenskan)

IFK Göteborg-Häcken 3-1 (Svenska cupen)

2014:

IFK Göteborg-Häcken 3-2

Häcken-IFK Göteborg 1-1

2013:

IFK Göteborg-Häcken 3-1

Häcken-IFK Göteborg 0-3

****

Mer läsning inför derbyt:

  1. Om Alexander Jeremejeffs ljumske.
  2. Om Emil Salomonssons fruktkurer.

****

Twitter: @Linus_Petersson

Mail: l.petersson@outlook.com

Fotbollskanalen

Dags för AIK att få ett slut på "spelet" inom klubben

Jag vet inte vad man ska kalla det som pågår i AIK just nu. Bråk? Konflikt? Kaos? AIK:s tränare Andreas Alm och AIK:s styrelse har under den senaste tiden varit allt annat än synkade i sin kommunikation utåt och det har skapat ett “spel” i medierna som är svårt att förstå.

Vad jag pratar om? Häng med nu.

AIK slutade trea i allsvenskan förra året och efter den sista matchen mot Örebro SK (1-1) var tränaren Andreas Alm tydlig med att han satt löst i klubben och att han förväntade sig att bli rejält utvärderad av de som står över honom i organisationen.

Och löst satt han. Så pass löst att han själv började titta på universitetsutbildningar och förberedde sig för en annan sysselsättning. Det fanns folk inom klubben som ville få bort honom och AIK tittade på andra alternativ, men till slut fick Alm fortsatt förtroende.

– AIK är en stor klubb och det finns mycket externa krav på en chefstränare och så finns det interna krav. Jag blev rejält granskad och utvärderad. Min känsla var att det nog var slut, så jag är väldigt glad över att få ännu en säsong, sa Alm på upptaktsträffen nyligen.

I samma veva som Alm hängde löst började det surras om en ny målsättning för AIK. På ett informationsmöte efter förra säsongen lyfte styrelsemedlemmen Mattias Grundström tanken om att det 2016 bara skulle handla om att vinna (Alm har aldrig tagit en titel som huvudtränare för AIK).

Och på årsmötet den 25 februari 2016 blev det snacket till verklighet. Då presenterade i alla fall samme Grundström den målsättning för året som styrelsen kommit fram till; att vinna en titel. Som titel räknas att vinna allsvenskan, svenska cupen eller att gå till gruppspel i Europa League.

Andreas Alm var inte på plats på årsmötet och följde rapporteringen via Dagens Nyheter, där han fick ta del av målet för första gången. Han hade inte blivit informerad innan dess.

Därefter bad Alm om målsättningen från styrelsen, inför den första gruppspelsmatchen i svenska cupen. Men det var först efter att cupen dragit igång som tränaren, via sportchefen Björn Wesström, fick målsättningen vidarebefordrad till sig.

– Och efter att vi åkt ur cupen träffade jag Mattias Grundström på Karlberg där han presenterade sig inför gruppen och pratade om målen som var kvar. Vi hade ju åkt ur cupen så det var två tävlingar kvar, allsvenskan och gruppspel i Europa League. Han sa att han förväntar sig att vi vinner en titel. Han nämnde inget om Europa, han kanske ansåg att vi skulle förstå det. Men jag tror att det är ganska enkelt. Vi kan prata hur mycket vi vill om Europa-spel, men allsvenskan väger så mycket tyngre. Dessutom, att gå till Europa League-gruppspel är ingen titel, det är bara så. Jag har hört det många gånger från Mattias: “Vi vinner inga titlar”. Eftersom vi gick till Europa League-gruppspel 2012 och det då inte räknas som en titel så har jag jättesvårt att räkna det som en titel i år, berättar Andreas Alm i det senaste avsnittet av supporterpodden Radio Råsunda.

Och Alm har uppfattat målsättningen som ett krav.

– Det ligger nära till hands. Jag tycker inte att det finns någon anledning att hymla med det. Pressen hamnar på mig och det kan jag ta, sa Alm i Radio Råsunda.

Till Fotbollskanalen sa han följande under upptaktsträffen:

– Målet från styrelsen är att vi ska vinna guld i allsvenskan och målet är också en förväntan, det vill säga ett krav. Jag träffade styrelsen i veckan och då sa dom att dom förväntar sig att jag som chefstränare ordnar ett guld till AIK i allsvenskan.

Och till AIKplay, AIK:s egen webb-tv-kanal, sa han så här under upptaktsträffen:

– Ja, styrelsen var på Karlberg i veckan och berättade att förväntan på mig som chefstränare är att jag ska ordna ett guld till AIK 2016. Det är en förväntan och ett krav. Så det är ganska tydligt.

Ingen tvekan om att Andreas Alm upplever det som ett krav. I Radio Råsunda skickade han också en hård passning till styrelsen.

– Är det en titel vi ska gå för så tycker jag det är bra. Jag har aldrig haft synpunkter på innehållet i målet, däremot har jag haft synpunkter på, och det lyser igenom i uttalandena jag gör, att jag inte varit en del av målarbetet. Det tycker jag är oprofessionellt, att den sportsliga ledningen inte är med i målarbetet. Det är inte samma sak som att vi ska sätta målen. För mig hade det varit enkelt om vi tog en heldag med styrelsen i januari och så hade de frågat: “Ni har satt målen fem år i rad, hur har ni jobbat?”. Jag, Jens (T Andersson, tidigare sportchef) och Björn (Wesström, nuvarande sportchef) är tre av de åtta från AIK som gått den högsta tränarutbildningen, på Uefa-nivå, för att lära oss hur man sätter mål i en fotbollsförening. Jag har räknat ut att AIK lagt drygt en miljon kronor på åtta personer för att de ska lära sig att sätta mål i en förening. Då anser jag att när en styrelse, som har sin kompetens men inte just den kompetensen, ska sätta mål för det sportsliga, så ska de vända sig till de som dagligen ska utföra arbetet. Jag har ju målarbetet som ett av mina verktyg för att göra laget bättre, det är ju strategiutveckling tillsammans med min chef, det är ju moralbyggande kommunikation till spelartruppen att kunna jobba med målarbete och när vi inte blir involverade, för involvering är en väldigt stor del, då blir man förvånad. Det borde styrelsen gjort. När de frågat oss: “Hur har ni gjort? Vad tycker ni vi ska göra? Hur vill ni vara en del i att sätta delmål, processmål och prestationsmål?”. Sen säger de: “Okej, det här vill vi uppnå”. Då kanske vi säger: “Det här kommunicerar vi internt och det här kommunicerar vi externt”. Vi behöver inte ens hålla med. Säger styrelsen: “Vi ska vinna cupen eller allsvenskan, två titlar”. Då är det punkt. Då har vi varit med hela processen. Då kan jag starta från januari och jobba med spelartruppen utifrån det, kring hur vi bygger truppen och så vidare. Istället för att börja när tävlingssäsongen redan börjat. Målet i sig och att det lyser väldigt mycket krav om det, det är fine. Krav ingår i mitt uppdrag sedan 2011, men att vi inte är en del av målarbetet, inte i någon del, det tycker jag är oprofessionellt, sa Alm i podden.

Guldmålsättningen/guldkravet har under den senaste tiden varit den stora snackisen bland AIK-supportrar, som jag har förstått det.

Och bara några timmar innan AIK:s allsvenska premiär mot Gif Sundsvall under söndagen damp det ner ett mejl i inkorgen. Det var från AIK (och har troligtvis skickats till många journalister).

Ämnesraden: “VD Mikael Ahlerup inför premiären”.
Inledningen: “Mikael Ahlerup står inför sin första allsvenska premiär som VD för AIK Fotboll och vi kände honom på pulsen inför premiärmatchen på söndag”.

Därefter följer en fråga om Ahlerups känslor inför matchen. Han svarar. Andra frågan?
“Det har spekulerats mycket kring en målsättning de senaste veckorna”.

Mejlet/texten bygger på en AIKplay-intervju (här ser ni hela) och svaret från Ahlerup är en kortare version av svaret på AIKplay, så jag ger er hela vd-svaret här:

– Jag har naturligtvis sett uppmärksamheten och det mediala intresset kring det påstådda kravet om ett guld för AIK i förhållande till tränare och lag. Jag tror att det kanske är viktigt att man är tydlig med vad som är vad i den här frågan. AIK:s styrelse har satt en målsättning för 2016. Det är inte definierat som ett krav, det är skillnad på en målsättning och ett krav. Och målsättningen är att man utifrån att laget presterat och nått visionen att vara topp tre i allsvenskan de sista fem åren och utifrån att man har förstärkt sporten ganska ordentligt under 2015, man har använt väldigt mycket – i stort sett det mesta – av medlen som kommit in från försäljningar till nya spelare. Tittar man bara under hösten så har Markkanen och Sundgren anslutit. Bangura lämnade och för de pengarna och även lite till har man knutit till sig ytterligare spelare och en före detta huvudtränare i allsvenskan som nu går in som assisterande tränare i form av Jens Gustafsson, en väldigt skicklig fystränare (Johan Svensson), laget har finansiellt fått större resurser än någonsin för sitt träningsläger och nu har Carlos Strandberg kommit in också. Någonstans utifrån hela den här bilden av den här satsningen, om man nu får kalla den det, och de historiska resultaten de senaste fem åren har styrelsen sagt: “Då höjer vi målsättningen för 2016”. Det är en titel, det vill säga svenska cupen, allsvenskan eller att gå till Europa League-gruppspel. Då har jag också noterat att en del säger: “Så kan man inte göra”. Men det är klart att definitionen av vad man kan eller inte kan är fri. AIK:s styrelse har gjort en definition och den har i varje fall jag respekt för. Kravet som en del uttalar i media, och också en del andra personer, det tror jag också ibland handlar om att man själv vill definiera det som ett krav för att man på något sätt har lättare att ta till sig det. Det har jag inga problem med. Men jag tror att det är viktigt att det blir tydligt att AIK:s styrelse inte uttalat ett guldkrav i allsvenskan. Man har satt en målsättning 2016 över tre olika områden.

Det säger alltså Mikael Ahlerup i AIKplay-intervjun och det finns mycket i den och hanteringen av den som gör att jag höjer på ögonbrynen.

För det första: det är ingen slump att mejlet skickades/texten publicerades inför premiären. Och vi kan ju säga så här: det är inte fråga nummer ett som AIK vill att vi i media uppmärksammar eller tar till oss. De försökte helt enkelt smyga in ett för dem viktigt budskap i vad som ska se ut som ett vanligt inför-snack.

För det andra: “Det har SPEKULERATS mycket kring en målsättning de senaste veckorna”? Visst, det är ett pressmeddelande och en text som publiceras på klubbens officiella hemsida – men herregud vilken formulering. Och Mikael Ahlerup nämner inte en enda gång Andreas Alms namn i sitt svar. Nej, här försöker man få det att se ut som att det bara är media och supportrar som snackar om något när Andreas Alm i själva verket varit väldigt öppen i frågan. Ahlerups svar är lika mycket styrelsens svar till Andreas Alm efter dennes uttalanden i media som det är ett svar från vd:n till AIK:s supportrar – och så låtsas man som att Alm inte ens är inblandad i saken. Det är ju Alm som varit tydlig med att det är ett krav och det förnekar/förtydligar Ahlerup. Intressanta är också meningarna: “Det är en titel, det vill säga svenska cupen, allsvenskan eller att gå till Europa League-gruppspel. Då har jag också noterat att en del säger: “Så kan man inte göra”. Men det är klart att definitionen av vad man kan eller inte kan är fri. AIK:s styrelse har gjort en definition och den har i varje fall jag respekt för”. De där “en del” låter precis som Andreas Alm.

Efter 1-1-premiären mot Gif Sundsvall fortsatte sedan “spelet” mellan AIK:s styrelse och Andreas Alm att rulla vidare. På presskonferensen efter matchen sa Alm bland annat:

– Normalt sett i början av säsongen, när det är lite kantigt, så brukar man be om tålamod. Jag kommer inte be om det. Nu måste det funka direkt. Vi ligger redan bakom det snitt som vi behöver för att vinna guld och vi har en publik som är mycket mindre tålmodig. Vi blev utbuade efter slutsignalen. Inte av alla, men fler än vi är vana vid. Det är fullt fokus på oss utifrån att vi inte vinner och enligt beräkningarna ska vi slå Sundsvall hemma. Nu får vi göra det på ett annat sätt, men det är klart att det är spetsigt direkt från början.

– Vi har inget utrymme för det (tålamod). Fokuset ligger på oss utifrån målet. Vi ska inte jogga igång, vi ska inte treva igång utan vi ska vara riktigt bra direkt.

– Vi måste gå all in. En poäng är ju inte bra nog. Vi måste ha tre poäng ofta, ofta, ofta. Vi behöver 19-20 segrar. Det är därför vi gör så (petar mittbacken Per Karlsson ur matchtruppen för att få plats med fler offensiva alternativ).

Man kan ju lugnt säga att allt inte står rätt till mellan styrelsen och Andreas Alm. Och känslan är att klubben måste få till ett slut på de här ständiga interna “passningarna” via media och andra forum om man ska kunna bygga upp en bra miljö att leverera resultat i.

För man kan uppfatta styrelsens krav som ett sätt att göra sig av med Alm på ett “snyggt” sätt om det inte blir guld och man kan tolka Alms kommentarer som att han vill poängtera hur konstig styrelsens målsättning är. Det är inte säkert att varken det ena eller det andra är sanningen, men det spelar ingen roll. Skadan är redan skedd när uttalanden på uttalanden och ageranden på ageranden skapar massa frågetecken, tycker jag.

Situationen som är just nu är ohållbar. När Alm uttalar sig så konkret och ärligt om poängtapp som han gjorde efter premiären är det klart att vi journalister ställer frågor om det till spelarna, hur de känner kring målsättningen och situationen. Och supportrarna kommer snacka ännu mer om det än vad man redan gjort.

Nej, om en tränare så tydligt förmedlar den press som finns på laget kan det inte sluta bra. Till slut måste det väl explodera, eller? Jag skulle bli otroligt imponerad om AIK:s trupp klarar av ett sådant tryck på sig om det går lite knackigt under en period.

Samtidigt lägger Alm upp för smashläge kring sin egen framtid i klubben. Börjar han inte leverera resultat i allsvenskan kommer ju folk spekulera i hans vara eller icke vara tidigare än någonsin förut. Redan under söndagens presskonferens fick han frågan om hur många poängtapp han klarar av innan han får sparken.

Alm skulle ha kunna valt en annan väg i sitt sätt att kommunicera kring styrelsens nya målsättning, han behöver ju inte vara så offensiv som han är. Sportchefen Björn Wesström sa till exempel så här till Svenska Dagbladet i förra veckan:

– Styrelsen har skruvat lite grann. Att vinna en titel är målbilden i alla fall. Men det är många som går bort sig i terminologin när man pratar mål och krav, det är inte alls samma sak. Mål är något man strävar emot, krav något helt annat. Det styrelsen har uttalat för mig är mål, inget annat.

Men faktum kvarstår att styrelsen har fått Andreas Alm att uppfatta det som att han måste vinna allsvenskan i år, annars ryker han. Om det är Alm själv som drar en förhastad slutsats är ju omöjligt att svara på. Hans känsla kan ju mycket väl stämma oavsett vad styrelsen säger att man förmedlat till Alm.

Helt klart är att AIK:s styrelse hade kunnat sköta kommunikationen kring frågan mycket bättre och man borde ju helt klart involverat Andreas Alm och Björn Wesström i målarbetet på något sätt. Utan de två missarna hade klubben nog aldrig hamnat i den här situationen, som jag bara ser förlorare i. Ingen i AIK vinner på det här.

Och man kan säga vad man vill om själva målsättningen/kravet i sig (om man nu går på Alms uppfattning). Å ena sidan är det väldigt extremt att det bara är guld som gäller, men å andra sidan skulle man kunna se det som så att Alm har haft sex säsonger på sig att vinna allsvenskan en gång och att det då långt ifrån blir lika extremt. Ser man det på det sistnämnda sättet kan man dock säga att målsättningen som är satt är kopplad till vem som är tränare och den typen av målsättning tycker jag inte att man borde kommunicera externt i sådana fall. En målsättning borde ju gälla oavsett vem som är tränare och jag har väldigt svårt att se att AIK hade krävt guld direkt om man av någon anledning haft en ny tränare inför den här säsongen.

Det är dags att få ett slut på “spelet” nu, AIK. Vill ni verkligen ha det så här? Kommer ni verkligen vinna guld så här?

Twitter: @mpetersson

Mejl: martin.petersson@tv4.se

Fotbollskanalen

Rosenberg och Berget fixade drömstart för MFF

För fem månader sedan spelades sista omgången av allsvenskan 2015. Då tog IFK Norrköping guld på Swedbank Stadion. Och då fick Markus Rosenberg rött kort efter fem minuter.
När allsvenskan 2016 drog igång möttes lagen på samma arena.
Den här gången vann MFF – men en sak var sig lik:
Återigen hamnade Rosenberg i centrum.

I ungefär 15 minuter satt mästartakterna i. För under den första kvarten var det nästan som att tiden stått stilla i fem månader. Norrköping ägde mittfältet, vann bollar och kontrade på ett förvirrat hemmalag.

Under den kvarten släppte MFF till två frilägen mot sig. I en premiär. På hemmaplan. Sånt som inte ska hända, och det straffade sig. Arnor Traustason slog en fin passning till Christoffer Nyman som tackade och gjorde säsongens första mål i allsvenskan.

Men folk som kan Malmö FF vet att det över 90 minuter är ett bra lag och att Markus Rosenberg och Jo Inge Berget kan stå för avgörande saker. Det är bara att gå tillbaka två veckor i tiden till deras senaste tävlingsmatch då duon tog sitt lag vidare till final i Svenska Cupen. Och så var det även i den allsvenska premiären mot IFK Norrköping.

Lille Tesfaldet Tekie på “Pekings” mittfält började bra, var fin med bollen och vann dueller. Men det var bara hans tredje allsvenska match från start och orutinen blottades när han precis innan halvtid inte orkade vända på spelet utan bollen stannade på Berget som var placerad centralt, en bit in på egen planhalva. En nick till Rosenberg vid mittpunkten och sedan gick det fort.

Tekie försökte bryta men gick bort sig. En avgörande passning mellan bortalagets mittbackar till Anders Christiansen som tagit en fin löpning in i straffområdet och på ett tillslag yttersidade in 1-1.

Slarvigt, ja.
Snyggt, absolut.

Andra halvlek handlade mest om Markus Rosenberg, Jo Inge Berget och domare Stefan Johannesson. Och lite om Erdal Rakip.

Först satsade Andreas Johansson långt ut i eget straffområde och fällde ut ena benet mot Markus Rosenberg. Rosenberg träffades inte men föll ändå. Straff. Berget. Bergsäkert. 2-1.

Sedan – tio minuter senare – nådde ett högerinlägg Norrköpings Joel Enarsson inne i straffområdet. Enarsson skulle ta emot men fick en knuff i ryggen av Rosenberg och bollen rensades undan. Ingen straff.

Den första situationen krävdes det flera repriser för att se att det inte var straff. Men Andreas Johansson tog en stor risk när han fällde ut benet.

Den andra situationen behövdes det inga repriser för att se att det skulle ha varit straff.

Klart att det kunde ha blivit en annan match, men det är som det är och Tesfaldet Tekies olyckliga passning precis innan halvtid var minst lika matchavgörande. Tekie är en spelare som vill ha mycket boll och vara delaktig.

Klart att han ska “våga, våga, våga”, som Janne Andersson sa efter matchen, men det måste vara på rätt ställen, i rätt tid och man måste även kunna värdera. Det är slarvigt att försöka vända på spelet och slå bort en passning in i banan, från egen planhalva, med bara några sekunder kvar innan halvtid. Dessutom på bortaplan mot Malmö FF vid en 1-0-ledning. Men man lär sig av sina misstag och 18-årige Tekie är en spännande spelare.

MFF var inte bra i den första halvleken men visade, precis som i cupen mot IFK Norrköping och Kalmar FF, att man kan växla upp och vara bättre i andra halvlek, och precis som då var det alltså Rosenberg och Berget som klev fram i premiären och låg bakom lagets mål. Trots den svaga starten var det inte på något sätt orättvist med tre poäng utan snarare starkt och skickligt.

Just det, andra halvlek handlade ju lite om Rakip också. 3-1-målet var väldigt fint. Rosenberg tog emot, hittade Berget till vänster som vände snyggt till Rakip som avancerade och avslutade hur kyligt som helst med en lobb över David Mitov Nilsson.

Fotbollskanalen

Romulo, hint om Djurgårdens elva och AIK-trupp

Allsvenskan har brakat igång. Jag behöver inte skriva hur grymt det är, så vi bara kör.

Var på pressträff med Hammarby under fredagen, där jag bland annat snackade med nye brassen Romulo. Den intervjun kan ni läsa HÄR.

Han såg ju ganska vass ut mot Örebro senast, men det är totalt omöjligt att säga något efter en halvtimmes spel. Låt oss vänta några omgångar. Klart står ju i alla fall att han kan spela både som nia och tia och det skulle alltså kunna bli ett brassepar längst fram för Hammarby framöver.

I övrigt är det fortfarande osäkert om Stefan Batan och Johan Persson kan spela premiären mot Östersund på måndag. 50/50 enligt tränaren Nanne Bergstrand under fredagen.

***

Efter pressträffen med Bajen drog jag vidare till Kaknäs för Djurgårdens träning, den näst sista inför premiären mot Örebro på bortaplan på söndag.

Det var Sam Johnsons, Omar Colleys och Michael Olungas första träning efter landslagsuppdraget. Lite strul gjorde att trion kom tillbaka till Stockholm så sent.

I en övning på träningen matchade tränaren Pelle Olsson följande startelva:

Kenneth Höie – Tim Björkström, Omar Colley, Marcus Hansson, Elliot Käck – Seon Min-Moon, Alexander Faltsetas, Kevin Walker, Daniel Berntsen – Mathias Ranégie, Amadou Jawo

Jag tror att en ändring kommer att ske där till premiärelvan. Sam Johnson lär gå in från start i anfallet. Troligtvis lär ju Jawo få börja på bänken, om nu inte Pelle Olsson anser att Ranégie inte är redo än.

Efter träningen förklarade Ranégie att han känner att han är förbi de skavankerna som han haft senaste tiden. Han menar dock att det saknas en del när det gäller flåset. Så han är nog ingen 90-minutersman i premiären.

Mittfältaren Jesper Karlström missar annars några omgångar på grund av bekymmer med baksida lår (här har ni en text om det).

– Det är upp mot skinkan han har ont, sa Pelle Olsson.

***

AIK möter Gif Sundsvall i sin premiär under söndagen, hemma på Friends Arena. Lånet från CSKA Moskva – Carlos Strandberg – är med i truppen direkt. Mittfältaren Johan Blomberg är petad, precis som Marko Nikolic, Christos Gravius och Patrick Kpozo. Oscar Linnér är skadad.

Truppen: Patrik Carlgren, Kyriakos Stamatopoulos; Haukur Hauksson, Per Karlsson, Nils-Eric Johansson, Fredrik Brustad, Denni Avdić, Eero Markkanen, Sauli Väisänen, Ebenezer Ofori, Ahmed Yasin, Dickson Etuhu, Daniel Sundgren, Carlos Strandberg, Stefan Ishizaki, Jos Hooiveld, Niclas Eliasson, Anton Salétros, Amin Affane

Fotbollskanalen

Stormfritt Falkenberg, influensa-Emil och en sövd Dahlin

IFK Göteborg har tränat för sista gången inför den allsvenska premiären mot Falkenberg.

Inför drygt 200 supportrar på Kamratgården lattjade de blåvita runt i lite mer än en timme under lördagsförmiddagen.

Viktigast att notera: Laget fick inga nya skador.

Istället kunde tränaren Jörgen Lennartsson ge positiva besked i att Sören Rieks (som landade illa på armbågen under torsdagens träning) kommer till spel. Detsamma gäller troligtvis Emil Salomonsson (som har åkt på en liten influensa).

– Det ska nog vara lugnt, men vi får se hur det känns i morgon när jag vaknar, säger ytterbacken.

Var det någon i landslaget som smittade dig?

– Ja, det var några som hade lite skit där…

Resten av kroppen?

– Känns bra! Baksidan känns bra.

UPPDATERING 13:38: Emil Salomonsson spelar inte mot Falkenberg.

– Jag blev ganska trött i dag och det finns ingen anledning att chansa, säger han till klubbens hemsida.

Saknas gör också Tom Pettersson, Adam Johansson, Thomas Rogne, Hjörtur Hermannsson och Erik Dahlin (läs mer om honom längre ner).

Detta gör att IFK Göteborg lär mönstra följande premiärelva:

4-4-2: John Alvbåge – Martin Smedberg-Dalence, Mattias Bjärsmyr, Hjalmar Jonsson, Haitam Aleesami – Jakob Ankersen, Sebastian Eriksson, Mads Albaek, Sören Rieks – Gustav Engvall, Tobias Hysén.

Nästan starkast möjliga manskap.

****

Lite historia.

Fjolårets möte lagen emellan på Falkenbergs IP slutade 1-0 till hemmalaget (Gustaf Nilsson målskytt),

Det var en speciell match.

– Det var storm! Det gick inte spela och bollen blåste ut, säger Jörgen Lennartsson.

Frågan är hur vädret blir under söndagen?

– Det ska inte vara den vinden. Det har jag kollat, betonar Lennartsson.

SMHI säger mulet, tio grader och svag vind (1 m/s) vid 14.00. Avspark 17.30.

****

Läget i Falkenberg då?

Bra, som det verkar.

1-1 i genrepet mot superettan-gänget Gais var väl inte någon höjdare, men laget vet att de är starka på sin hemmaarena.

Såväl IFK Göteborg som Malmö FF och Elfsborg tappade poäng där i fjol. Bland annat.

– Som i alla premiärer blir det mycket kamp. Falkenbergs IP:s gräs har sett fint ut men jag tror ändå att det blir mer kamp än skönspel, säger tränare Hasse Eklund till Hallands Nyheter.

Startelva för Falkenberg?

Kanske såhär:

4-4-2: Otto Martler – Per Karlsson, Tobias Karlsson, Thomas Juel-Nielsen, Johannes Vall – Akseli Pelvas, David Svensson, Alexander Jakobsen, Christoffer Carlsson – Hakeem Araba, Gustaf Nilsson.

****

Till sist: Under torsdagen opererade IFK Göteborgs Erik Dahlin sin rygg (diskbråck).

Och allt gick som det skulle.

– Haddad gick in med kniven! Han är ryggspecialist, säger målvakten.

Har du opererats innan?

– Bara en gång. Det här var första gången jag blev sövd. Det var lite nervöst innan, men de vet ju vad de gör.

Har du någon bild av hur länge du blir borta?

– Svårt att säga. Jag tar det dag för dag.

– Men jag har redan börjat med rehabiliteringen. Jag är ju uppe och går nu! Så det känns bra.

Tungt att skadan kom precis innan säsongen?

– Såklart. Men sådan är fotbollen. Jag kan inte lägga mig ner och dö för det.

****

Twitter: @Linus_Petersson

Mail: l.petersson@outlook.com

Fotbollskanalen

MFF tar guld - så slutar allsvenskan och se alla andra listor

Äntligen är det allsvensk premiär. Först ut är Malmö FF mot regerande mästarlaget IFK Norrköping. MFF har två raka år i Champions League bakom sig vilket har gjort att man har dragit ifrån rejält med ekonomin, men floppade samtidigt i allsvenskan förra säsongen.

I år har laget en ny tränare i Allan Kuhn och klubben har lagt en hel del pengar på nyförvärv. Enligt Expressen köptes Vidar Örn Kjartansson loss från sin kinesiska klubb för tre miljoner kronor samtidigt som han fick åtta miljoner i sign on. Anders Christiansen köptes, enligt Ekstrabladet, loss från Chievo för nio miljoner kronor.

Med tanke på ekonomiska förutsättningar samt spets och bredd i truppen måste Malmö FF var favorit till att vinna allsvenskan. Mycket kan såklart hända men så som det ser ut nu så är det ganska svagt av MFF om de inte vinner.

Kolla på det centrala mittfältet med Oscar Lewicki, Anders Christiansen, Enock Kofi Adu, Erdal Rakip och Magnus Wolff Eikrem. Den uppsättningen är imponerande.

I anfallet är viktige Markus Rosenberg tänkt att spela tillsammans med dyra nyförvärvet Kjartansson. Och på slutet har Guillermo Molins visat en stigande form.

På den ena kanten är Jo Inge Berget som är med i Norges landslag och som mittback är Kari Arnasson som spelar i VM-klara Island.

Men som i alla lag finns det såklart frågetecken. Hur spelar Allan med sitt centrala mittfält? Förstår att tränaren och klubben vill spela med Christiansen som man har lagt en hel del pengar på. Och bredvid honom har Oscar Lewicki varit. Lewicki har vi sett göra väldigt bra matcher i U21-landslaget och han var även bra i A-landslagets playoff mot Danmark. Men i MFF har det varit upp och ner.

Han är en väldigt bra defensiv mittfältare som spelar i ett lag som oftast för matcherna, och förra säsongen passade det inte alltid. Om spel och resultat inte är på topp i början så blir det intressant att se hur Kuhn gör med sitt centrala mittfält för på bänken har man haft Enock Kofi Adu som, tillsammans med Markus Rosenberg, har varit lagets bästa spelare under åren i Champions League.

Det blir en utmaning för Allan Kuhn. En utmaning för sportchefen Daniel Andersson blir Guillermo Molins. Avtalet löper ut i sommar och man är fortfarande inte överens om en förlängning.

Viktiga Jo Inge Berget lär vara het på marknaden i sommar och sportsligt är det inte bra att bli av med honom.

Rasmus Bengtsson är viktig för lagets spel men har haft problem med skador.

AIK känns som den främsta utmanaren. Där finns också spets, bredd och rutin. Klubben har bland annat värvat Denni Avdic, Eero Markkanen, Amin Affane och Carlos Strandberg. Spelare där det finns kvalitet och potential men där det har varit lite motigt ute i Europa. Kan tänka mig att det finns en stor hunger.

Jos Hooiveld, Nils-Eric Johansson, Per Karlsson, Stefan Ishizaki, Dickson Etuhu är rutinerade spelare som vet vad som krävs för att vinna jämna matcher vilket vi såg i höstas då man tog åtta uddamålssegrar.

IFK Norrköping har fått behålla stora delar av sin guldtrupp och det är bara Alexander Fransson, David Boo Wiklander och Alhaji Kamara som inte är med den här säsongen. Men Emir Kujovic, Linus Wahlqvist, Daniel Sjölund, Andreas Johansson, Arnor Traustason, Nicklas Bärkroth och Christoffer Nyman är kvar och alla var viktiga när det blev guld. Spel i Europa lär göra det svårare i allsvenskan men “Peking” borde var med ganska högt upp i år också.

Häcken är det laget som på förhand känns mest spännande. Laget gjorde en väldigt stark höst och har nu tagit sig till final i Svenska Cupen. Offensiven med Paulinho, Alexander Jeremejeff och Nasiru Mohammed ser vass ut men frågan är hur stark defensiven är.

Även om Häcken har tagit sig till final i cupen så har man gjort det genom att fått oavgjort mot Brommapojkarna och besegrat på pappret sämre lagen FC Trollhättan, Gefle, Halmstad och Hammarby.

IFK Göteborg lär ha en stark defensiv den här säsongen också. I “Blåvitt” är frågorna om Sebastian Eriksson kan fylla luckan efter Gustav Svensson och var Tobias Hysén står. Det finns helt klart potential i båda spelarna. Men tyckte inte att Eriksson lyckades motsvara förväntningarna förra året och Hysén hade det ganska under det sista halvåret i Kina.

Många frågor som man längtar efter att få svar på.
Och det finns givetvis fler.
Kan Rasmus Elm växla upp ytterligare, lyfta Kalmar FF och slå sig in i EM-truppen?
Vad betyder det för Elfsborg att skicklige yttern Arber Zeneli samt mittbackarna Sebastian Holmén och Anders Svensson har lämnat?
Kan Mathias Ranégie hitta tillbaka till gammal god form?
Och på tal om Djurgården: hur påverkas offensiven av att Kerim Mrabti är skadad?
Kan 18-årige Jordan Larsson och 17-årige Moustafa Zeidan få genombrott i Helsingborg?
Blir Hammarbys brassar succé, fiasko eller mellanmjölk?
Kan Alhassan “Crespo” Kamara ösa in mål igen efter att ha varit skadad i ett år?
Dansade Gustaf Nilsson i en höst eller fortsätter han att leverera innan flytten till Bröndby?

***

Har gjort flera olika listor som går att läsa här och börjar med det allsvenska tipset:

1. Malmö FF
2. AIK
3. IFK Norrköping
4. Häcken
5. IFK Göteborg
6. Elfsborg
7. Djurgården
8. Örebro
9. Kalmar FF
10. Hammarby
11. Helsingborg
12. Gefle
13. Gif Sundsvall
14. Östersund
15. J Södra
16. Falkenberg

Tio bästa nyförvärven
1. Anders Christiansen
2. Vidar Örn Kjartansson
3. Tobias Hysén
4. Rasmus Schüller
5. Mathias Ranegie
6. Denni Avdic
7. Amin Affane
8. Linus Hallenius
9. Andreas Blomqvist
10. Moustafa Zeidan

Tio bästa spelarna
1. Rasmus Elm
2. Paulinho
3. Emir Kujovic
4. Enock Kofi Adu
5. Ebenezer Ofori
6. Markus Rosenberg
7. Tobias Hysén
8. Jo Inge Berget
9. Rasmus Bengtsson
10. Andreas Johansson

Tio som kan få genombrott, får inte vara 22 år och ha gjort fler än 15 allsvenska matcher
1. Moustafa Zeidan
2. Michael Olunga
3. Egzon Binaku
4. Lumala Abdu
5. Tesfaldet Tekie
6. Alexander Isak
7. Sauli Väisänen
8 Jesper Manns
9. Sebastian Ring
10. Joshua Nadeau

Elvan som jag tror mest på under årets säsong
Patrik Carlgren – Emil Salomonsson, Andreas Johansson, Rasmus Bengtsson, Haitam Aleesami – Rasmus Elm, Anders Christiansen, Ebenezer Ofori – Jo Inge Berget, Emir Kujovic, Paulinho

Fotbollskanalen

Häcken, Gais och Öis – allt inför Göteborgslagens premiärhelg

Det är nära nu. På riktigt.

Om mindre än ett dygn drar allsvenskan och superettan igång. Är det inte underbart?

Innan allt börjar måste vi dock hinna ta tempen på de fyra Göteborgslagen.

Motstånd, preliminär startelva, skador, plus/minus, form och kommentarer. Typ så.

Vi börjar med Häcken, Gais och Örgryte i dag så tar vi IFK Göteborg i morgon.


*Häcken*

Motstånd: Elfsborg, söndag 15.00 (h).

Preliminär startelva (4-2-3-1): Peter Abrahamsson – Joel Andersson, Emil Wahlström, Jasmin Sudic, Egzon Binaku – Mohammed Abubakari, Rasmus Schüller – Nasiru Mohammed, Samuel Gustafson, Paulinho – Alexander Jeremejeff.

Skador: Tefu Mashamaite, Kari Arkivuo, Albin Skoglund, Christoffer Källqvist.

Plus: Rasmus Schüller och Mohammed Abubakari är redo för spel igen efter lite småskavanker. Ett glädjebesked för tränaren Peter Gerhardsson såklart. Duon behövs på innermittfältet för att laget ska sitta ihop (deras frånvaro syntes mot Ljungskile senast). Individuellt sett tillhör de dessutom toppen av allsvenskan.

Minus: Först Tefu Mashamaite och sedan Kari Arkivuo. Två skador som tvingar tränaren Peter Gerhardsson att spräcka den backlinje som har sett urstark ut under försäsongen. Kan Sudic och Binaku fylla luckorna?

Form: Försvarsspelet darrade i genrepet mot Ljungskile (seger 4-3). Dock saknades mängder av A-lagsspelare.

Kommentar: Häckens start på allsvenskan är av den tuffare sorten. Efter Elfsborg väntar IFK Göteborg och IFK Norrköping. Chansen att de lämnar de tre matcherna med en fin poängskörd blev avsevärt mindre efter skadorna i backlinjen. Men offensivt finns spelare som kan hota alla lag. Mohammed, Paulinho och Jeremejeff är i superform. Dessutom finns en stekhet John Owoeri (fyra mål i den senaste träningsmatchen) att kasta in.

Tränarcitat: Peter Gerhardsson: “Försäsongen har varit riktigt bra. Och i nuläget känns vi bättre än i fjol.”

Spelarcitat: Mohammed Abubakari: “Jag är redo att spela. Och det känns bra att vi får inleda säsongen på hemmaplan. Vi går givetvis för seger”.


*Gais*

Motstånd: IK Frej, lördag 15.15 (h).

Preliminär startelva (4-2-3-1): Tommi Vaiho – James Sinclair, Carl Nyström, Steven Old, Malkolm Moenza – Bragi Bergsson, Craig Henderson – Kieron Cadogan, Luther Singh, Liam Lloyd Davies – Teteh Bangura.

Skador: Dan Keat, David Johannesson, Danny Ervik, Johan Lundgren.

Plus: Skadelistan har tunnats ut markant under den senaste tiden. För en dryg månad sedan saknades närmare tio spelare. Tilläggas ska också att Johan Lundgren (som har varit borta nästan två månader med en knäskada) tränar för fullt igen. Mittfältaren kommer snart vara tillbaka i spel.

Minus: Bragi Bergsson och Craig Henderson är ett bra innermittfältspar. Jag tror dock att tränaren Benjamin Westman hellre hade ställt upp med Dan Keat och Johan Lundgren.

Form: Fick med sig fina 1-1 mot allsvenska Falkenberg i genrepet. Lovar gott.

Kommentar: Mycket nytt i truppen. Det vet vi. Frågan är om de sitter ihop som ett lag än? IK Frej (som spelade 1-1 mot IFK Göteborg i Svenska cupen) blir ett bra test. Ska laget vara med i toppen är det här en match som ska vinnas. Luther Singh och Teteh Bangura är de som ska leverera framåt.

Tränarcitat: Benjamin Westman: “Det är klart att vi är redo! Och jag har en god känsla inför premiären. Det finns inga skäl till att inte göra en bra match”.

Spelarcitat: Johan Lundgren: “Det är viktigt med en bra start. Man vill vara med i toppen från början. För min egen del känns det bättre nu. Samtidigt vill jag inte gå på för tidigt. Vi får se när jag är tillbaka”.


*Örgryte*

Motstånd: Ljungskile, söndag 16.00 (b).

Preliminär startelva 4-4-2: Robertino Kljajic – Björn Anklev, Fredrik Björck, Johan Hammar, Hampus Bohman – Daniel Paulson, Jakob Lindström, Andreas Östling, Sebastian Ohlsson – George Mourad, Anton Henriksson.

Skador: Andreas Berntsson, William Atashkadeh, Dardan Mustafa.

Plus: I stort sett befriade från allvarliga skador. Dessutom ser Sebastian Ohlsson ut att ha samma poängform som i fjol (fyra mål och tre assist under försäsongen). Håll ögonen på honom.

Minus: Anfallarna William Atashkadeh och Dardan Mustafa dras båda med småskador och är tveksamma till spel (läs mer om det HÄR!). Tungt för Öis om de inte kan lira.

Form: Var illa ute mot Kvik Halden senast. Men stod för en bra vändning i den andra halvleken (0-2 till 3-2) och går in i premiären med en bra känsla.

Kommentar: Nykomling som har betonat att de kommer fortsätta med sin offensiva spelidé (de gjorde 70 mål i division 1 i fjol). Första testet blir Ljungskile som hängde med i toppen i fjol (de slutade sexa tillslut). Öis har ett spännande lag. Dels ett gäng unga lovande spelare. Dels ett par rutinerade rävar. Hur hanterar de steget upp till superettan?

Tränarcitat: Marcus Lantz: “Det känns som att vi har varit redo i någon vecka nu. Det ska bli kul att se hur långt vi kan ta oss i superettan med vårt spel.”

Spelarcitat: William Atashkadeh: “Det är nu det gäller. Det finns inga ursäkter. Klart att vi vill ha en bra start, men om vi inte får det kan vi inte vika ner oss. Det är bara köra på”.


Twitter: @Linus_Petersson

Mail: l.petersson@outlook.com

Fotbollskanalen