Andreas Alm har varit och är en dead man walking. I vintras kändes det som en tidsfråga innan han skulle få en fot i baken, men i slutet av december fick han besked om att fortsätta. Sedan var det lugnt i några månader innan det för någon vecka sedan tog fart igen. I kulisserna har det pågått ett maktspel inom föreningen. Två grupperingar där den ena har velat ha bort tränaren sedan en tid tillbaka, och om Alm ryker nu tyder mycket på att den där grupperingen har vunnit kampen inne i klubben.
I vintras försökte den här grupperingen hitta en ny tränare men lyckades inte få ihop en bra ekonomisk helhetslösning för att sparka Alm vars kontrakt sträcker sig över 2017 och kontraktera en ny tränare. Hörde då att paketet skulle bli för dyrt.
Därför skulle det förvåna om man nu, efter åtta omgångar när man har sex poäng upp till serieledning och tre till plats i Europa, vill göra sig av med Alm. Bara fyra månader efter att han fick besked om att köra på. Dessutom verkar det inte finnas ett utbrett missnöje inom föreningen, och spelarna har tränaren inte tappat.
Om AIK ska sparka sin tränare måste man kunna bevisa att han har misskött sig, annars är det bara att casha upp. Då kan detta bli en dyr affär för klubben. Först betala en tränare som har avtal över 2017 och sedan anställa en ny, och tro inte att Rikard Norling är en billig coach.
Andreas Alm har som huvudtränare fört AIK till placeringarna 2,4,2,3,3. Det är svårt att snacka bort de fina placeringar som har etablerat klubben till ett allsvenskt topplag. Nej, inget guld, men ärligt talat, vilken av säsongerna borde Alm ha fört laget till guld?
Möjligtvis att AIK borde gjort det bättre 2014 med spelare som Celso Borges, Robin Quaison, Nabil Bahoui, Henok Goitom och Alexander Milosevic. Då slutade laget trea, tio poäng efter Malmö FF och fyra bakom IFK Göteborg.
Säsongen 2012 var ett starkt år med spel i Europa League, även om det bara blev en fjärdeplacering i allsvenskan. Den hösten var väldigt bra med flera fina insatser och man vann bland annat mot PSV och CSKA Moskva, spelade bort Malmö FF från guldet och var en Cavani-straffspark på övertid från att ta poäng mot Napoli i den sista matchen på Råsunda.
Placeringsmässigt bra. Spelarförsäljningar bra. Man har fått fram flera unga duktiga spelare och vågat köra med dem. Väldigt bra.
Men. Det brukar ju komma ett men. Det finns en sak som inte har imponerat och det är spelet. Idén. Förra säsongen blev man ett topplag mycket på grund av den otroliga styrkan på fasta situationer. Och längst fram hade man Henok Goitom.
Den delen har inte varit bra och det är ju faktiskt en ganska viktig del. Men. Och nu kommer vi till ytterligare ett men. Det är inte helt enkelt att spela den bästa fotbollen i allsvenskan med ett lag som säljer så många spelare som AIK har gjort under Alms tid i klubben.
Flera affärer har varit fantastiska av sportchefen Björn Wesström. Men då får man liksom räkna med att det drabbar laget och spelet.
Spelaromsättningen har varit stor, men trots alla förluster har klubben ändå klarat av att hänga kvar i den allsvenska toppen. Det är bra gjort. Dels av sportchefen Björn Wesström som har dragit in pengar och hittat ersättare, dels av tränaren Andreas Alm som har levererat helt okej resultat. För det är en hel del kvalitet som har lämnat.
Från förra årets trupp lämnade Henok Goitom, Mohamed Bangura, Nabil Bahoui, Sam Lundholm, Kenny Pavey och Panos Dimitriadis.
Från truppen 2014: Celso Borges, Robin Quaison, Lalawele Atakora, Kwame Karikari, Kennedy Igboananike, Ibrahim Moro, Martin Lorentzson, Eero Markkanen och Alexander Milosevic.
2013: Daniel Gustavsson, Daniel Majstorovic, Viktor Lundberg, Alhassan Kamara, Martin Mutumba, Daniel Tjernström, Helgi Danielsson, Robert Åhman Persson och Niklas Backman. Dessutom gick Ivan Turina tragiskt bort.
Andreas Alm har gjort ett bra jobb och därför lämnar han inte AIK som en förlorare, om han nu tvingas bort. Han kommer att få nya jobb och fortsätta sin tränarkarriär. Det har han förtjänat. Dessutom har han hela tiden varit väldigt professionell och aldrig vädrat något missnöje och alltid representerat klubben på ett rakt igenom bra sätt.
Rikard Norling då?
Tvingades bort från AIK 2008 efter rykten om ett maktspel där han ville bli manager. Därefter en kort sväng i Assyriska innan Malmö FF. I MFF gjorde Norling ett väldigt bra jobb med starka spelarrekryteringar som klubben hade nytta av under Åge Hareides tid i klubben och där man nu inte är lika bra på den biten. Ett SM-guld. Sedan hoppade han själv av, återigen efter rykten om en maktkamp – med sportchefen Per Ågren – där han ville bli manager.
Sedan en tid i Brann som han nog gärna vill glömma där han åkte ur den högsta ligan och blev väldigt kritiserad.
Nu på väg tillbaka till AIK och det är väl ingen som blir jätteförvånad över det. Men trots det fina jobbet i Malmö FF har Norling nu en del att bevisa. Speciellt efter den tunga tiden i Norge och efter hur han lämnade AIK 2008 och Malmö FF 2013. Var misslyckandet i Brann bara en engångsföreteelse? Blir det interna stridigheter med sportchefen Björn Wesström som har gjort ett bra jobb i flera år?
I AIK finns det folk i styrelsen som tycker att Andreas Alm borde ta guld 2016. Det är ganska mycket att be om med den truppen han har. Om han nu tvingas lämna tycker styrelsen då fortfarande att laget ska ta guld? Ganska tuff önskan till en ny tränare. Eller ska Norling få tid på sig att bygga sitt lag som på sikt ska vinna allsvenskan?