Att trilla ner en division är aldrig lätt.
Spelare lämnar, budgeten blir mindre och strålkastarljuset mattas.
Exempel på lag som aldrig lyckas hitta ut ur den negativa trenden utan bara fortsätter rasa går att hitta i varje land.
Halmstads BK kommer dock inte ställa sig till den skaran.
De har nämligen valt den kloka och rätta vägen bort från mörkret.
***
I och med Falkenbergs 6-0-kross av Åtvidaberg den 18 oktober i fjol stod det klart att Halmstad inte längre var ett allsvenskt lag. Med endast fyra segrar på 30 matcher hade laget misslyckats med att säkra ett nytt kontrakt.
När tränaren Janne Jönsson ett gäng veckor senare satte sig ner för att planera återkomsten bestämde han sig för att kasta om sina spelpjäser.
4-4-2 skulle bli 3-5-2 (eller 5-3-2 om ni så vill).
Fokus skulle ligga på att sätta defensiven. Att vara tajta och kompakta.
Spelarna köpte idéerna och resultatet har varit enastående.
På de tio första matcherna har laget hållit sju nollor och bara släppt in fyra mål. Imponerande siffror.
De har lyckats bromsa raset och snabbt börjat snickra på något nytt. Och de har börjat i rätt ände.
Som nedflyttat lag är det lätt att kliva in och tro att man ska både briljera och dominera. Man kommer ju från en högre nivå.
Ofta slutar det dock med det omvända. Med övermod och ett rejält uppvaknande.
Halmstad har tagit med den variabeln i sin beräkning och bestämt sig för att bygga bakifrån.
Det känns både klokt och rätt.
***
Men.
Jo, det finns ett men även här.
Frågan är nämligen om det går att försvara sig hela vägen upp till allsvenskan?
Efter tio spelade omgångar är svaret ja. Halmstad är ju serieledare.
Men hur ser det ut efter 30?
För att lyckas långsiktigt (uppflyttning och sedan hålla sig kvar i allsvenskan) måste Halmstad forma ett ståtligt bygge ovanpå sin stabila grund.
De måste vässa till offensiven.
Visst blixtrar de till ibland. Och visst räcker det ofta till seger (som mot Örgryte under måndagen då de gjorde två mål under den första kvarten och vann med 2-1).
Men laget har en tendens att bli baktungt med en fembackslinje, hamna sittandes i knäet på Stojan Lukic och skicka iväg uppspel utan adress.
Att de bara har gjort 13 mål på tio matcher visar att det finns saker att förbättra framåt.
Allt det där ska dock komma med tiden. En sak i taget som Janne Jönsson skulle ha sagt det.
Defensiven först. Offensiven sedan.
Så ska nya Halmstad (utan spelare som James Keene, Matthew Rusike och Eric Smith med flera) ta sig tillbaka.
– Det var en del spelare som försvann inför säsongen. Mycket offensiva krafter. Ska man bygga ett nytt lag med unga spelare behöver man ha den defensiva tryggheten. Det är en grundläggande del, predikar tränaren.
– Och vi ska fortsätta jobba med det. Men just nu är det anfallsspelet som vi jobbar mest med. Och det är inte omöjligt att vi går över till en 4-2-3-1-formation eller något under hösten. Med den tryggheten vi har nu tror jag inte att det är så svårt.
Lyckas laget är de snart tillbaka i allsvenskan.
***
Till sist:
Snappade upp ett småroligt uttryck på pressläktaren under Halmstads möte med Örgryte.
“Fotboll är en sport som spelas i 90 minuter och sedan vinner alltid serieledarna med uddamålet”.
Det är så Halmstads säsong ser ut just nu.
De tre senaste segrarna har varit 1-0, 1-0 och 2-1.
Jag tror inte att de klagar.
***
Just det:
Fyra av spelarna som fanns med i Halmstads trupp mot Örgryte är födda 1999.
Det finns talang att plocka av.