Fotbollen betyder mycket även när den inte betyder ett skit

Klubbens pressansvarige vandrar lugnt fram till oss journalister och frågar snällt vilka spelare vi önskar prata med innan vi, likt en skock får, vallas in i ett litet rum för att vänta.

Efter söndagens 4-1-seger mot GIF Sundsvall stod Emil Salomonsson, Sören Rieks, Gustav Engvall och Mikael Boman högt upp på listan.

Med fanns också Jakob Ankersens namn. Dock av helt andra anledningar än läckra framspelningar, säkra avslut eller betydelsefulla segrar.

Samtidigt som IFK Göteborg förberedde sig inför det första EL-kvalmötet med Llandudno FC i slutet av juni åkte mittfältaren hem till Danmark. Familjeskäl var anledningen som kommunicerades ut.

Nu var han tillbaka i Göteborg – och i spel.

Jag visste ungefär vad som hade hänt hans familj. Men inte hur allvarligt det var.

Nu vet jag.

Ankersens pappa har drabbats av cancer. Av en hjärntumör som ska opereras i veckan.

25-åringen hade inga problem att prata om det, men det syntes tydligt att det tynger honom.

I sådana stunder, när man sitter och pratar sjukdomar, liv och död och familjetragedier, känns det konstigt att blanda in fotbollsrelaterade frågor.

– Varför tappade ni både tempo och skärpa i mitten av första halvlek?

– Vad har hänt med försvarsspelet? Ni har inte hållit nollan i allsvenskan sedan i april.

– Och har ni verkligen truppen för att klara det tuffa matchande som väntar?

Allt det där känns oviktigt. Vad betyder egentligen fotboll i relation till cancer? Inte ett skit.

Fast ändå …

– 4-1, tre poäng och jag fick glömma lite att det är sjukdom i familjen. Just nu mår jag bra, sa Ankersen och log ett litet leende.

Fotbollen kan läka sår, skingra tankar och tända ljus även i det mörkaste mörker.

Det är inget nytt, men är det inte rätt fint ändå?

Så jag tycker att vi fortsätter prata tempofattiga perioder, darrigt försvarsspel och tufft matchande. Det får ju oss att må bra även när vi mår dåligt.

***

Därför: Saker att notera från den allsvenska omstarten i Göteborg.

* Häcken imponerar
Fin 4-2-seger mot Hammarby (som i och för sig uppträde oerhört svagt). Häcken visade upp ett frejdigt offensivt register med John Owoeri som spjutspets. Han verkar ha hittat storformen under sommaren. Dessutom: Rasmus Schüller var tillbaka efter skada och övertygade.

* Häcken rensar i truppen

* IFK Göteborg darrar defensivt
Fyra mål framåt, från fyra olika fötter (Engvall, Salomonsson, Boman och Pettersson). IFK Göteborgs offensiv såg vass ut mot GIF Sundsvall (trots att Tobias Hysén mest satt på bänken). Dock darrar defensiven en aning. Ingen nolla i allsvenskan sedan april: “Vi är inte riktigt där som vi var förra året. Vi får jobba vidare. Vi vet att vi inte är fullärda än”, fastslog Emil Salomonsson.

* “Det kostar att vinna”
… konstaterade nyss nämnde Emil Salomonsson med ett jack i handen och ett sår på knäet efter att ha dundrat in i en reklamskylt. “Det är lugnt nu. Det är inte första gången jag springer in i en reklamskylt…”.

***

Till sist:

Var på AFC Uniteds presskonferens tidigare i veckan när de berättade om samarbetet med Eskilstuna City.

Efter några dagars reflekterande känns det som en utmärkt idé. Seriöst, välgrundat och något som gynnar alla parter.

Precis tvärtemot Crowns projekt att bygga ett KHL-lag i Sverige. Ni som inte minns den presskonferensen får googla.

Kul detalj i sammanhanget: I varje hörn av Tunavallen  (det som ska bli AFC Eskilstunas hem från och med nästa år) ligger ett högt lägenhetshus. Aningen unikt får man väl ändå säga.

Visst borde de lägenheterna stiga i pris efter förra veckans besked?

Nästa år kan det ju spelas allsvensk fotboll på Tunavallen (AFC United är tvåa i superettan nu). Tänk att ha möjligheten att kliva ut på balkongen och se landets bästa lag lira fotboll precis under en. Häftigt värre.

***

Twitter: @Linus_Petersson

Mail: l.petersson@outlook.com