Malmö FF:s förväntade startelva
Rosenberg – Cibicki
Yotún – Christiansen – Lewicki – Rakip
Safari – Brorsson – Nielsen – Tinnerholm
Wiland
Bänk: F.Andersson, Vindheim, Konate, Sana, Svanberg, Wolff Eikrem, Jeremejeff
Gif Sundsvall?
Genuint bra prestation senast. 3-5-2. Mycket bollinnehav. Tre-fyra spelare på centralt mittfält med olika roller. Långa inkast om Sonko Sundberg är med (sjuk i veckan). Väldigt bra högervingback i Eric Larsson (också fysiskt krasslig vecka). Suljevic letar långa passningar som sittande mitt.
Då kan det behövas för MFF att ha yttermittfältare som dels täcker upp sin egen vänsterkant, men också flyttar in centralt för att inte tappa där.
Tinnerholm har som fast roll att vara längre fram än Safari. Rakip vill inte vara ytter i år, när jag pratade med honom var han knappt ens öppen för strömatcher där, men ute till höger är grundtaktiken mer öppen för att komma in centralt. Yotún är lika mycket vänstermittfältare som vänsterback och central mittfältare.
Inget av de andra valen (Svanberg, Sana, Wolff, Cibicki på en kant) hade blivit samma yttersituation som kan behövas mot Gif, förutom möjligen Wolff på högerkanten. Magnus Pehrsson använde dessutom de elva formstarkaste mot IFK Göteborg, men det verkade inte ge bra taktiska svar?
Officiellt lär det stå uppskrivet som 4-4-2 ikväll – om det här blir startelvan – men Daniel Andersson tryckte flera gånger på ”flexibel tränare” under Pehrssons första dag på jobbet. Lägg till att MFF har analytikern Jens Fjellström med redan från försäsongen. Jag säger inte 3-5-2, men rollmässigt kan det bli ett mellanting av vad man ser i en typisk 4-4-2 och en typisk 3-5-2.
I år, eller åtminstone i början av året, kommer vi oftare tänka “vad får MFF med den här startelvan?”. Man får kolla på om spelare agerar annorlunda än normalt, vad motståndarna gör, vad olika spelartyper ger. Kuhn gjorde sällan sådana förändringar. Det var ofta samma startelva, på gott och ont. En av de negativa bitarna var att det slet för mycket på spelarna, vilket också Pehrsson hintat om tidigare.
Det här kan också ses som ett test inför Europacuperna. Att se hur laget reagerar på förändringar från match till match.
Det är inte likt det gamla MFF, som hade så stor teknikdominans och kontroll att motståndarna redan efter fem minuter önskade att matchen skulle ta slut, men det ska väl också ställas mot vad Hareide förändrade för att få in dem i Champions League.
Samtidigt. Pehrsson pratar sällan om “bra eller dåligt” i förväg, utan istället är “det är val man gör” som smygs in. Han hade kunnat göra valet att ha mer attackerande yttrar mot Gifs ensamma ytterbackar. Att slå ut Gif där.
Jag tror dock att man måste lyfta Pehrssons val till något mer än “modigt” eller inte. Jag har väldigt svårt att se en tränare vara så rädd för att göra val, en bra tränare kan göra bra val som i början är förvånande/irriterande för supportrar. Det handlar mer om Pehrsson är smart nog att göra rätt val.
Och efter det: få med sig spelargruppen. Även om Pehrsson är taktiskt smart nog, är han tillräckligt bra på alla nivåer av det psykologiska?
@jonas_hansson