Tre skäl till varför Nanne Bergstrand är tillbaka i Kalmar - trots att styrelsen tvekade

Swärdh i Kalmar FF: 72 matcher med ett poängsnitt på 1,15 poäng per match, det vill säga bottenlagsdåligt. Delar man upp allsvenskan i halvår så var fyra underkända och en väl godkänd (hösten 2016).

Kalmar FF ville idag peka på att Maic Semas 0-1-mål i slutet av sista matchen var en avgörande faktor, men föreningen har mått dåligt under en lång tid. Vi på Fotbollskanalen skrev om spelarmissnöje redan i maj 2016. Det missnöjet har varit kvar i ett års tid. Inte mycket har hänt.

Spelarna ska framför allt ha fått för diffusa taktiska instruktioner. Det slutade med att de samlade ihop sig och satte sina egna instruktioner. Spelet fungerade när Rasmus Elm, Ismael, och Romário var på planen för att lösa svåra sekvenser. Det blev också en acceptans för tränarsituationen eftersom laget tog många poäng under hösten.

Frågan är hur mycket föreningen kände av detta när de “bara” valde att stadga upp runt Swärdh i vintras. Ny assisterande tränare, ny fystränare. Men inga nya spelare, undantaget ett lån av Melker Hallberg.

Ismael och Rasmus Elm har saknats under stora delar av våren och då har man sett hur få idéer laget har. Det är sällan det har funnits intressanta anfallsalternativ, utan det mesta har avslutats med intetsägande distansskott. KFF har gjort nio mål. Fem på fasta situationer och sedan ett par distansskott. KFF har knappt ens fungerat när de har gått tillbaka till att spela på den enklaste basnivån.

Det ska också ha funnits missnöje mot att Swärdh inte kan hantera 90 minuter av en match. Några siffror för att backa upp:

I de första halvlekarna sedan 2015 har Swärdh en plusstatistik på 6 mål. I de andra halvlekarna har han en minusstatistik på 24 mål. En standardmatch för KFF var att inleda bra, ha bolldominans, och sedan tappa.

Och Östersunds Jamie Hopcutt har gjort lika många mål (4) under sina fem senaste inhopp, som Swärdhs alla inhoppare har gjort totalt under två och ett halvt år (203 inhopp).

Den tredje faktorn, ihop med matchcoaching och brist på struktur, är det fysiska. Att KFF försämrats ju längre matcherna ska delvis ha berott på för dåligt tränade spelare. KFF har också haft ungefär 20 olika spelare skadade bara i år. Det har klagats på andra faktorer, framför allt konstgräset på Gasten, men under 2,5 år har en huvudtränare det klart största ansvaret för skador.

För att parafrasera Jan Ekstrand, en av världens främsta forskare kring fotbollsskador: de fyra viktigaste punkterna för att hålla spelare skadefria är tränarens ledarstil, spelarnas belastning, intern kommunikation, och spelarnas välmående. Skador är ”otur” klart mer sällan än vad vi tror. Swärdh satte sig själv i den här skadesituationen.

Sedan har det funnits försvårande aspekter. Hur ska en kunna bygga ett lag runt Rasmus Elms fragila situation? Swärdh ville verkligen, verkligen, verkligen ha en anfallare i vintras, men det blev inget. Lönekostnaderna i föreningen har sänkts med 15-20 procent sedan Swärdh tog över.

När Kalmar FF presenterade Nanne Bergstrand som ersättare idag hoppade ordförande Mattias Rosenlund direkt på två saker som Nannes styrkor: struktur och matchcoaching. Det, ihop med att Nanne har en stark historik med att vända dåliga trender, gjorde att han anställdes.

Redan när Swärdh anställdes sa Emin Nouri något i stil med “det känns som en Nanne-typ”, på ett positivt sätt. Nu får åtminstone Nouri vad han vill ha. Jag vet inte hur spelargruppen ser på Nanne Bergstrand, men den typen av tränare verkar ha saknats av några spelare i alla fall.

Men av allt man har hört tidigare så har styrelsen varit tveksam att ta tillbaka Nanne. Att de inte ville göra samma sak igen. Det fanns några interna lösningar som ibland kom till ryktensytan. Assisterande Divan Petersson eller Henrik Rydström exempelvis. Samtidigt har KFF inte råd med superettan, och därmed inte råd att chansa på oprövat.

Nanne Bergstrand har hängt oftare runt Kalmar FF än den allsvenska matchen där han blev inzoomad i TV, med ett block i handen där han ska ha antecknat hur lagen kom till målchanser. Vid en U19-match ska han ha stått tio meter från bänken och diskuterat nästan hela matchen med akademichefen Jens Nilsson. Han ska också ha tackat nej till andra skandinaviska bud (oklart om det var Danmark eller Norge). Han ville det här, och han bodde redan i trakten.

Och jag hade inte förvånats om Rydström kommer komma närmare A-truppen nu i någon ledarroll. Kanske inte i sommar, men på sikt.

Nåväl. I den truppen Nanne tar över finns 22 utespelare. Han har tränat 13 av dem tidigare, och ytterligare fem är unga spelare. Frågan är nu hur mycket nytt han kommer att få in.

Det ska vara en brasse (Romário) på provspel, då KFF verkar vilja ha en reservspelare till David Elm.

Det är en 24-åring som i grunden ska vara en bra anfallare, men som varit skadad i två år och därefter inte platsat i ett mittenlag i portugisiska andradivisionen. Nu kommer han från den brasilianska fjärdedivisionen, sportchefen har inte sett honom mer än på klipp, och han ska inte vara den mest lätthanterliga personligheten.

Det kan vara en dold guldklimp, men KFF måste bli rejält mycket bättre på transfermarknaden om de ska stanna kvar länge i allsvenskan. Blir dem inte det så spelar det ingen roll vem som är huvudtränare. På fem transferfönster har KFF fått in César Santin, Pär Ericsson, Starke Hedlund, Biskupovic, Abdu, Eid, Anier, Söderqvist, och Hallberg. Inget allsvenskt lag klarar sig kvar med så dålig träffsäkerhet på värvningar.

Bergstrand är här för att rädda kvar KFF i allsvenskan, men med ett kontrakt på 2,5 år ska det också bli intressant att se hur mycket helhetsansvar han vill ha över föreningen på lång sikt. Vad kan det tänkas betyda för sportchefen Thomas Andersson-Borstams roll?

@jonas_hansson