Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Malmö FF har tappat sin nyfikenhet

Det är en sak som jag tycker att Malmö FF har tappat under året.

Vårens stora förbättringar syntes på träningarna. Träningarna var kreativa och utmanande, men ändå med matchliknande övningar. Farten, kvaliteten, och samarbetet mellan Jo Inge Berget, Markus Rosenberg, och Pawel Cibicki verkade lova en anfallstrio i absolut allsvensk toppklass. Även om man inte ofta gick på MFF:s träningar så var det enkelt att se vad Magnus Pehrsson ville få ut för spelsätt. Det var en rejäl kvalitetshöjning i träningsupplägg jämfört med tidigare.

Därefter tycker jag det har försvunnit mer och mer. Malmö FF känns inte lika nyfikna på att utveckla sitt spel som de var i våras.

Det finns såklart anledningar. Tätt med matchande gör att träningarna har blivit färre och återhämtningen viktigare. Under en försäsong är det tydligare tid för att bygga och testa. MFF verkar dessutom ha ett belastningsmässigt bra upplägg, så där är det svårt att ha negativa synpunkter. Få skador, spelarna orkar oftast mer än motståndarna i 90 minuter, tio poängs serieledning.

Samtidigt kan jag känna att det har blivit monotont på träningsplanen. De känns inte lika utmanande för spelarna. Det är oftast 15-40 minuter kvadratliknande övningar, följt av någon enstaka övning (oftast inriktad på avslut), och sedan matchspel. Så är en vanlig träning, och det är få nya övningar eller tydliga saker som visar hur laget ska vara bättre efter träningspasset. Inte ens de kreativa övningarna från försäsongen används.

Träningarna känns som att de är där för att hålla igång spelarna, inte att få dem att lyfta sig kollektivt eller individuellt. För en förening som säkerligen siktar på konstant utveckling kan inte det var det som MFF är ute efter.

Jag kan också tycka att Malmö FF tränar för sällan på fasta situationer, men samtidigt tror jag att de tränar ungefär lika ofta på det som ett “normalt” allsvenskt lag. Även om MFF kanske borde träna oftare på det, sett till hur deras statistik har varit där i år?

***

Förutom Pawel Cibicki till Leeds så är det tveksamt om det sker fler MFF-försäljningar innan transferfönstret stänger på torsdag. Några länder stänger på fredag, och några fönster stänger senare enligt Fifa.

5 september: Israel, Mexiko
6 september: Bulgarien
8 september: Tjeckien, Turkiet
12 september: Saudiarabien
30 september: Qatar
2 oktober: Förenade Arabemiraten
16 oktober: Australien

***

Status på Malmö FF:s spelare

Landslagsspel:
Jo Inge Berget, Franz Brorsson, Mattias Svanberg, Carlos Strandberg, Erdal Rakip (+ Hugo Andersson, Teddy Bergqvist, Laorent Shabani)

Strandberg: spelar eventuellt med U21-landslaget. Problem med axel, om han kan spela eller inte mot Cypern avgörs utefter hur snabbt problemet försvinner.

Brorsson: stel i vad/hälsena. Ska kunna spela om det inte förvärras.

Christiansen: missar max en match, mot Örebro SK. MFF hoppas dock att han är tillbaka till den.

Nielsen: har fått någon eller några smällar, men ingen fara och vilan kommer lägligt.

@jonas_hansson

Fotbollskanalen

Anders Christiansens rollförändring i MFF 2017: "Mer tia än sexa"

Jag tyckte att Anders Christiansen hösten 2016 var bättre än det som Anders Christiansen har varit i år, så jag bad honom att snacka vett i mig. Kortfattat: han ska stå högre upp i år, nästan ibland som en släpande anfallare, och blir därmed inte lika involverad i uppbyggnadsspelet. Dessutom tog det månader att nå hundraprocentig form efter den långa skadefrånvaron.

– Första sex månader handlade om att hitta tillbaka till formen och orka 90 minuter.

– Spelmässigt vill jag ha mer boll, men matcherna har varit sådana att man ska vara mer offensiv. Jag har spelat mer som en tia än en sexa. Om du tittar på statistiken så har mina aktioner varit färre den här säsongen.

– Det är det jag försöker hitta. Jag vill dominera fler matcher, men också göra fler poäng. Nu har jag gått lite mer på kompromiss. I senaste Kalmarmatchen ville jag bara göra mål, och fick också gjort det, men fick inte så många aktioner.

Han tog upp två exempel till varför han står högre upp. Dels på grund av att Behrang Safari, som oftast är vänsterbacken, har haft en mer tillbakadragen roll. Det gör att någon annan spelare måste anfalla. En annan anledning är att motståndarna varit ännu mer defensiva mot MFF i år, vilket egentligen alla siffror tyder på. Christiansens roll förändras ju också beroende på vem han har bredvid sig.

– Det känns naturligt med Oscar (Lewicki) som en mer sittande mittfältare. När jag och (Erdal) Rakip spelat samtidigt vill vi båda gärna fram i planen. Balansen känns bättre när man har en mer stationär mittfältare.

På frågan om han är en av spelarna i laget som förändras mest på grund av matchbild så blir svaret ett “Ja”. Christiansen ska hitta rätt ytor när vänstermittfältaren håller bredd, högermittfältaren kommer in, en anfallare droppar, och en anfallare är spets.

– Vårat spel är lite mer detaljerat än förra säsongen. Vi jobbar mycket med djupet. Det är mycket positioner. Det är inte så mycket vilka spelare (som spelar), utan vilka positioner på planen. De matcherna vi gör det är vi bra och gör det svårt för motståndaren.

– Gör vi det inte bra blir det inte mycket flyt i spelet.

Pehrsson har i flera matcher velat få upp Christiansen ännu högre upp i planen, där han mot bland annat FC Trollhättan tidigt ville ha Christiansen 20 meter längre fram. Ett annat exempel är hemmamatchen mot Kalmar FF där det kan jämföras med hemmamatchen mot Örebro SK i våras. Mot ÖSK hade Christiansen 132 (!) passningar. Hemma mot KFF hade han 66 passningar.

– Om jag mot Kalmar hade gått ner och hämtat bollen, då hade jag aldrig fått den chansen där jag gjorde mål. Då började jag längre fram och kom in i boxen. 80 procent av målen blir gjorda i straffområdet.

Christiansen verkar också ha hittat mer offensivt flyt, med sex poäng på sina elva senaste starter i allsvenskan. Till detta har han haft ribbträffar mot Vardar respektive Trollhättan. Andra siffror visar också att han tar sig fram i fler farliga situationer:

Förra året snittade han 1,6 avslut per 90 spelade minuter. I år är han uppe i 2,3 avslut per 90.

Avslut inne i straffområdet är ännu större skillnad. 0,4 per 90 förra året, 1,0 per 90 i år.

Förra året slog han 1,5 passningar per 90 som ledde fram till att en medspelare sköt. I år är det 2,0 per 90, enligt WhoScored.

Läs även bloggen kring Oscar Lewickis skillnader mellan 2016 och 2017.

@jonas_hansson

Fotbollskanalen

Tio av allsvenskans mest underskattade spelare

Folk har olika definitioner av “underskattad”. Är David Boo Wiklander underskattad? En spelare som alltid presterar väl och får sitt lag stabilare, men där det ändå finns förhållandevis mycket nationell kunskap om just detta? Är Denni Avdic underskattad? En spelare med många bra egenskaper, som mest verkar ha kommit fel in i AIK och därefter inte rest sig.

Min personliga definition är mer mot hållet “spelare det borde pratas mer (positivt) om sett till talang/prestation”, och några av de tio i allsvenskan jag vill lyfta fram är:

Oscar Pehrsson (Sirius, mittback)

Under våren hade Sirius tre viktiga stommar: Oscar Pehrsson, Niklas Busch Thor, och Kingsley Sarfo. Sarfo såldes och Busch Thor har jag inte haft samma starka positiva känsla kring efter uppehållet.

Pehrsson har haft en anonym karriär, där han som 29-åring gör allsvensk debutsäsong. Ändå är han rejält trygg, och trots Sirius ambitiösa spelsätt är det sällan han tillåter motståndarna att utnyttja de bristerna han har i sitt spel (som han har i framför allt i löpningar). Kanske inte en utmanare om att vara en mittback för årets allsvenska lag, men definitivt i facket under.

Andreas Vindheim (Malmö FF, högerback)

Eric Larsson (Gif Sundsvall) lär enligt Kvällsposten komma till Malmö FF i vinter när Anton Tinnerholm lämnar med utgående kontrakt. Av det jag har sett i år är dock MFF:s nuvarande högerback Vindheim en prestationsnivå högre upp än Larsson.

Problemet med Vindheim är att hans kropp kämpar för att hålla ihop när han tar explosiva och långa löpningar. Fler gånger har han åkt på skador just av den anledningen, även om det har förbättrats i år. Under våren var Vindheim den enda MFF-spelare där jag tyckte antalet allsvenska minuter var missvisande sett till träningsprestationer. Snabb, modig, tillslag för att även ta fasta situationer, bra presspelare.

Smajl Suljevic (Gif Sundsvall, central mittfältare)

Ignorera kvalitetsskillnader när ni tänker på en spelartypsskala där Andrea Pirlo är på ena sidan och Charlie Adam den motsatta. Jag vet inte exakt var, men någonstans där emellan ska Suljevic in.

Det ser inte alltid bekvämt ut och det är möjligt att Suljevic kommer att fastna på lägre allsvensk nivå, men jag fascineras av honom. Hur han hänger kring mittcirkeln och sprider runt spelet, en av få saker som Gif Sundsvall gör bra i år. Han gillar de längre passningarna, där han har så mycket kraft att det ser ut som att han måste hålla inne på det när han slår 40-meterspass. Han blir ännu viktigare när lagets brist på centrala mittfältare uppmärksammas.

Patrik Karlsson Lagemyr (IFK Göteborg, offensiv spelare)

Han har inte många hundra minuter i IFK Göteborgs A-lag, men hans frånvaro har varit allt från förlamning i ansiktet till spricka i foten till knäskålsfraktur. Jag tror den allmänna synen på föreningens ungdomsverksamhet hade varit klart mer positiv om A-laget hade kunnat skicka ut alla tre av Pontus Dahlberg, August Erlingmark, och ”Paka” i sina allsvenska startelvor.

Jag tror ”Paka” kan bli en spelare som gör att IFK Göteborg får in en ny och svårläst dimension i anfallsspelet, nästan som en nyförvärvsboost. Få svenska U21-spelare har den blandningen av ryck, kombinationsspel, och finurliga lösningar. Hans kropp ska bara börja tillåta honom att spela matcher.

Herman Hallberg (Kalmar FF, central mittfältare)

Melker Hallberg slog igenom som yngre och med mer medial uppmärksamhet, främst beroende på några fina mål. Lillebror Herman är definitivt inte mindre talangfull, snarare tvärtom, men har precis som ”Paka” haft några illa tajmade skador. Dessutom har inte KFF skapat en bra väg in i startelvan då Rasmus Elm, Ismael, Romário, Tobias Eriksson, och Melker har varit andra startalternativ centralt.

Jag imponerades ofta av Herman Hallbergs tekniskt skickliga lösningar på ungdomsnivå, där han kunde blanda in Zidane-piruetter och Cruyff-vändningar. Sedan fick han Henrik Rydström som tränare och verkade då jobba upp en större försvarsnärvaro till att bli en tvåvägsmittfältare. Spelade ofta under lagets fina höst förra året, gör det alltid minst godkänt, inblandad som poängspelare, bara 20 år. Jag tycker han är bra nog att vara en startspelare i KFF, även om han är långt ifrån Ismaels nivå.

Dennis Widgren (Östersund, vänsterkantsspelare)

Får mest uppmärksamhet som egen produkt och att han har varit i föreningen sedan tiden i division 2. Jag är dock förvånad över att han inte har fått någon landslagschans. U21-landslaget hade vänsterbacksbrist i våras och Widgren har dessutom en norsk pappa.

Widgren är en given startspelare i Östersund. Inte som någon ”fyller ut startelvan”-spelare, utan Graham Potter sätter ofta ett stort förtroende för Widgren. Han ska hålla sig långt ut på kanten, men är ändå en av de mest inblandade spelarna i uppspelsfasen. Mittbackarna letar ut till Widgren, så att han sedan kan slå diagonala passningar till anfallsspelarna fötter. Flera gånger har han varit avgörande för att Östersund ska flyta framåt.

Oscar Linnér (AIK, målvakt)

Flera av målen som Linnér har släppt in allsvenskan i år är sådana som en bra allsvensk målvakt räddar upp. På något konstigt sätt blir jag därför ännu mer imponerad av att en 20-årig målvakt i allsvenskans svåraste lag (ut ett påfrestningsperspektiv) har nio nollor bakåt på 19 matcher. Några läropoäng och förbättringar av räddningstekniker så är AIK:s insläppta siffror nere på exceptionella nivåer.

Visst kan det synas skillnad mellan Linnér och Pontus Dahlbergs insatser i IFK Göteborg, men Dahlberg har varit ett undantag för unga målvakter. Jag vet inte vad AIK hade förväntat sig av Linnér. Han är inte en av allsvenskans bästa målvakter, och kanske är han inte heller det nästa år, men om jag läser av vindarna rätt så verkar AIK(-fansen) vilja ha en ny förstemålvakt. AIK kanske inte har tiden att vänta, men om laget hade haft det så vore det intressant att se var Linnér kvalitetsmässigt står om ett par-tre år.

Gudmundur Thorarinsson (IFK Norrköping, central mittfältare)

En bra tumregel: spelare som har varit centrala mittfältare i Nordsjälland bör vara bland de mest skickliga spelarna i allsvenskan. Nordsjälland spelar den passningsmässigt mest krävande fotbollen i Norden.

Problemet med Thorarinsson har varit att han har haft svårt att passa in både i Rosenborg och IFK Norrköping. Jens Gustafsson har ogärna honom i centralt mittfältspar med Daniel Sjölund, och Thorarinssons säsong har därför mest varit inhopp eller kantplatser. Jag tror dock att Thorarinsson, om han har tålamod att stanna kvar, inte kommer att vara en långsiktig försämring jämfört med Sjölund. När IFK Norrköping har hittat rätt sätt och plats för Thorarinsson så börjar han att styra matchbilder åt dem.

Nordin Gerzic (Örebro SK, central mittfältare)

Det hade lika gärna kunnat bli Johan Mårtensson här. Efter en mer ”slitsam i det tysta”-start har han börjat att omfamna sin mer fria roll, jämfört med hur styrd han var i Helsingborg.

Jag tycker dock att Gerzic är en nivå nyttigare. Han gör så många olika saker centralt och är den som ska lösa de första svåra sakerna när laget bygger anfall. Man ska inte glömma bort hur många offensiva spelare som har maxat i Örebro, där en stark delanledning har varit att Gerzic får fram bra passninga. Hade spelare som Martin Broberg och Nahir Besara fätt samma momentum utan Gerzic? Och har Örebro haft en totalt sett viktigare fotbollsspelare under 2000-talet?

Aboubakar Keita (Halmstad, central mittfältare)

Jag skrev om det på Twitter för ett par dagar sedan: Keita kan göra tekniska aktioner som endast tre-fyra andra spelare i allsvenskan klarar av. Sett till talang borde han kanske få ut ännu mer i Halmstad, men jag tycker ändå han kan göra en stor kvalitetsskillnad för laget bara genom att vara på planen.

Endast 19 år och lån från FCK, och i ett Halmstad som känns under uppbyggnad så kan Keita ge saker även när laget går sämre. Det som mest sticker ut är att han kan göra allt med en boll. Kommer ofta förbi förstapressen med bolldriv, påhittiga mottagningar, och välplacerade krossbollar. Till detta har han en stor kroppshydda för att täcka undan motståndare. Bör vara en kandidat till årets allsvenska nykomling.

@jonas_hansson

Fotbollskanalen

Tre av Oscar Lewickis förbättringar under 2017

Förra året hoppade Oscar Lewicki på två månader från startspelare i en EM-premiär till bänkplats i Malmö FF. I år har det varit stabilare. Han har startat alla MFF-matcher med tre undantag (i de tre matcherna hoppade han in i minut 27′ samt två i halvtid).

Han själv definierar sin säsong som bra, även om han nämner om CL-kvalet och säger att han inte kom upp i standard i bortamatchen. Han tar dock även upp tre saker han har förbättrat, bland annat på grund av kontinuerliga samtal med Magnus Pehrsson.

Att snabbare hitta passningar framåt

– Redan tidigt på säsongen hade vi samtal om att titta framåt och hitta lösningar innan jag får bollen, och inte bara titta för att hitta motståndarna och flytta bollen från dem. Att hitta en lösning så jag kan slå den på en touch.

– Jag känner att jag har fått en bättre egenskap där i och med de tipsen. Jag har ju kvaliteten att slå krossbollarna, men nu har det blivit att man vet redan innan man får bollen. ”Där finns han, jag kommer slå den där”, på ett sätt som man var lite mer osäker på innan. Man hade inte lika mycket överblick.

Att spela upp via diagonala passningar

– På sättet vi spelar på blir det lite lättare att hitta dem. Vi har ju ofta en högermittfältare som kommer in centralt och en anfallare som droppar till vänster. Det blir lättare att hitta de bollarna uppåt.

Att veta om sin positionering, där han tar AFC-matchen som ett läroexempel

– (AFC) var lite extremt såklart. De spelade man-man över hela planen. (Lewicki själv markerades ofta av Abdul Razak.)

– Vi hamnade i obalans med så många spelare, eftersom vi försökte frigöra oss. Istället för att göra de små ”checkrörelserna” och få bollen, så tog vi löpningar tvärs över hela planen. Det gjorde att vi hamnade i obalans vid deras omställningsspel.

– Bara för att man får bakslagen i form mål, då kan man inte frångå sin plan helt och hållet och ta egna beslut.

– Har man en dag där man inte är fullt fokuserad så är man inte så mycket bättre än vilken annan korpenspelare som helst.

– Så jobba med positioneringen och den andre innermittfältaren. Man måste hålla bra koll på varandra, så att inte båda tömmer ytan i mitten och det blir ett stort hav där (exempelvis mot AFC). Det måste alltid finnas minst en i ytan. Åtminstone som laget fungerar nu.

Bonke Innocent ska vara en potentiell ersättare för Lewicki. Innocent har dock haft problem att imponera på träningarna, och har blandat bra och dåliga aktioner. Magnus Pehrsson pratar om att det centrala mittfältet är svårare än vissa andra positioner i det här laget.

– Om vi tar Bonke är det lite svårare. Dels har vi spelare som har presterat väldigt bra på centralt mittfält, plus att det är lite fler saker som ska fungera både offensivt och defensivt i den positionen. Det är svårare, det är fler detaljer.

– För att sätta sig in i det är det en svårare position att sätta in en spelare, än att sätta in en spelare längst fram eller på en kant. Jag tycker det är skillnad.

– Vi har valt att ge mycket information och jobba mycket med coachning, vilket ofta gör att man tar ett steg tillbaka innan man tar ett steg fram. Det är lite medvetet för vi har ett välfungerande mittfält. Just nu ligger han längst ifrån (av nyförvärven), men det kommer bli bra.

@jonas_hansson

Fotbollskanalen

Träningsrapport Malmö FF: Carlos Strandberg överlägsen

Plats: Stadionområdet, plan 7
Tid: 11.00-12.10 + extraträning för de som ville stanna kvar

Ledare: Magnus Pehrsson, Olof Persson, Jens Fjellström, Jonnie Fedel(, Daniel Andersson)

Spelare: Magnus Wolff Eikrem, Samuel Adrian, Pavle Vagic, Dennis Hadzikadunic, Carlos Strandberg, Bonke Innocent, Kingsley Sarfo, Behrang Safari, Markus Rosenberg, Mattias Svanberg, Fredrik Andersson, Jakob Tånnander (U19), Mathias Nilsson (U19)

Ej närvarande: Anton Tinnerholm, Lasse Nielsen, Franz Brorsson, Andreas Vindheim, Oscar Lewicki, Anders Christiansen, Erdal Rakip, Pawel Cibicki, Alexander Jeremejeff, Jo Inge Berget (alla startade i lördags), Rasmus Bengtsson (sjuk), Felipe Carvalho (långtidsskadad)

Spelare att lyfta fram:
Carlos Strandberg, Samuel Adrian, Mathias Nilsson

Alla Malmö FF:s träningar inleds med olika kvadrater, den här gången uppdelat i två olika som kördes cirka tio minuter var. Först en stor med alla tio utespelare, där två “jagade” inne i mitten. Efter det en ännu större, men då mer lagindelat.

Det mest intressanta för dagen var övningen efter. De tio utespelarna var på en planhalva, endast mot stillastående “pinngubbar” som var uppställda i en 4-4-0. Anfallens startade med uppspel från mittback, för att därefter spela sig igenom lagdelar och sedan avsluta.

Mittbackar: Hadzikadunic, Safari

Centrala mittar: Adrian, Innocent

Högerkant: Sarfo, Wolff Eikrem

Vänsterkant: Svanberg(, Vagic)

Anfallare: Strandberg, Rosenberg(, Vagic)

Det var stort fokus på att slå diagonala och hotande passningar, ihop med högt tempo och blandat med kantbyten. Efter det skulle det antingen bli ett inspel från kanten, eller en rak boll från en central mittfältare till en anfallare som därifrån gick på avslut.

Längre bak i planen kunde man se inskolningsskillnaden mellan Adrian och Innocent. Adrian har varit i A-laget hela året, och satte passning efter passning till rätt spelare. Smart och tekniskt väl. Med Innocent fick Pehrsson oftare gå in och förklara, och Innocent hade högre felprocent. Pehrsson gillar verkligen sina diagonala passningar, och det kan ta tid för Innocent att lära sig hur MFF:s centrala mittfältare ska slå passningar. Det känns om att han har varit rakare i Norge. Innocent hade just några bra passningar i den delen idag.

Det mest noterbara var dock avslutarna, där en stack ut med bättre effektivitet och mer pondus än resterande. Det genomfördes totalt 51 anfall. 15 av dem, knappt en tredjedel vilket känns lite lågt, gick in i mål. Målskyttar:

Strandberg: 7 mål
Rosenberg: 3
Sarfo: 2
Wolff Eikrem: 2
Vagic: 1

Strandberg gjorde alltså nästan lika många mål som övriga tillsammans. Nu var visserligen Rosenberg och Strandberg de enda som kontinuerligt var i anfallsposition, men jag tyckte ändå siffran var märkbart hög.

Strandberg var dock inte perfekt, utan hade bland annat ett avslut som nästan gick över trädkronorna. I fredags var han ojämn på en annan avslutsövning: mål fyra av de fem första avsluten, sedan satte han inget mer (ytterligare fem-tio avslut). Samtidigt sticker han ut, inte bara nummermässigt för det behöver ju inte säga någonting. Det är snarare hans avslutsteknik. Det är sällan välplacerade avslut nere vid stolproten, utan snarare “ta i hårt och träffa någonstans på mål, så är det god chans att det blir mål”-taktik.

En positiv överraskning var målvakten Mathias Nilsson. Jag har inte koll på hur bra hans helhet är, men i fredags gjorde han en magnifik dubbelräddning och även idag stod han ut positivt med några bra räddningar från nära håll.

Efter den här övningen blev det spel, två lag mot varandra:

Strandberg, Safari, Adrian, Vagic, Sarfo mot Rosenberg, Wolff Eikrem, Hadzikadunic, Innocent, Svanberg

1-0 Strandberg
1-1 Wolff Eikrem (dagens bästa avslut)
2-1 Sarfo
3-1 Strandberg
3-2 Svanberg
3-3 Självmål

Följt av straffar för avgörande. Wolff Eikrem satte sin och Safari sköt i stolpen. De som ville fick stanna kvar efteråt för extra avslutsträning, vilket oftast Fjellström styr upp.

@jonas_hansson

Fotbollskanalen

Allt inför kvällens Göteborgsderby

Derbydags – igen. IFK Göteborg mot Häcken.

Det finns mycket att skriva, mycket att säga.

För att underlätta processen gör vi som senast och tar det punkt för punkt.

***

Skadeläget:

IFK Göteborg: Martin Smedberg-Dalence är påväg tillbaka efter sin skada i baksida lår. Han har dock fortfarande en bit kvar innan han är redo för match. I övrigt är skadelistan tom. Värt att notera är dock att Thomas Rogne är avstängd.
Alf Westerberg: “Det ser helt okej ut. Vi har stegrat Martin, men han är inte riktigt tillbaka än”.

Häcken: Saknar långtidsskadade Jasmin Sudic (knä), Alhassan Kamara (knä) och Alexander Farnerud (knä) sedan tidigare. I torsdags kom dessutom beskedet att Egzon Binaku (baksida lår) och David Engström (ljumske) missar matchen. Paulinho är tillbaka efter att ha varit “trött i musklerna”. Stjärnan satt på bänken mot GIF Sundsvall senast.
Mikael Stahre: “Det är en bra situation utifrån att det inte har tillkommit mer till långtidsskadorna. Helt plötsligt är vi 19-20 spelare på träningarna som håller bra kvalitet. Helt plötsligt har tränaren en paljett att välja mellan. Under ett par veckor har vi varit mer begränsade och knappt fått ihop bänk”.

***

Troliga startelvor: 

IFK Göteborg (4-4-2): Pontus Dahlberg – Emil Salomonsson, Kristopher Da Graca, David Boo Wiklander, Sam Adekugbe – Mix Diskerud, Sebastian Eriksson, Vajebah Sakor, Sören Rieks – Mikael Boman, Tobias Hysén

Thomas Rogne är avstängd, ett tungt tapp såklart. Kristopher Da Graca är den troliga ersättaren. I övrigt? Lagkapten Sebastian Eriksson är tillbaka från avstängning. Han lär bilda innermittfältspar med Vajebah Sakor. Därmed flyttas Mix Diskerud troligtvis ut till höger och Billy Nordström får ta plats på bänken.

Häcken (4-3-3): Peter Abrahamsson – Joel Andersson, Rasmus Lindgren, Juhani Ojala, Kari Arkivuo – Erik Friberg, Alexander Faltsetas, Mohammed Abubakari – Nasiru Mohammed, Paulinho, Ahmed Yasin

Det var så det såg ut under torsdagens träning. Inga överraskningar egentligen. Backlinjen och mittfältet känns ohotat. Och den offensiva trean är stark. Med Nasiru Mohammed tillbaka från avstängning ser Mikael Stahre ut att återgå till två renodlade yttrar. Därmed får Daleho Irandust sätta sig på bänken. Chisom Egbuchulam? Han har varit för formsvag för att starta. Nyförvärven Mathias Ranégie och Mervan Celik? Den sistnämnde är inte i matchform och har ställts utanför truppen. Ranégie finns dock med och kan säkert få ett inhopp.

***

Huvudpersoner:

Sören Rieks, IFK Göteborg
Har hittat en superform och bankat in fyra mål på de fem senaste matcherna. Har tackat “Gud” för hjälpen. IFK Göteborgs största offensiva hot, tillsammans med Tobias Hysén.

Ahmed Yasin, Häcken
Stod för båda målen i 2-0-segern mot GIF Sundsvall senast. Har fått en flygande start hos Häcken och, precis som Sören Rieks, gjort fyra mål på de fem senaste matcherna. En poängspelare för Häcken att luta sig mot när Alhassan Kamara och Alexander Farnerud är skadade.

Kristopher Da Graca, IFK Göteborg
Ser ut att kliva in och fylla luckan efter avstängde Thomas Rogne. Det skulle i så fall bli hans första allsvenska start. Har bara spelat tre minuter seniorfotboll i karriären (inhopp mot AIK och Elfsborg). Får sig ett ordentligt test mot Paulinho, Yasin och co. Född Häcken-supporter.

Rasmus Lindgren, Häcken
Ledaren och navet i Häckens defensiv. Viktig för Mikael Stahre. Blev utvisad i vårens derbyt. Behöver nog hålla sig kvar på planen nu om Häcken ska få med sig tre poäng från Gamla Ullevi.

Mathias Ranégie, Häcken
Tillbaka i Häcken för att möta forna klubben IFK Göteborg. Det är klart att det kommer bli något extra. Lär inte starta, men säkert hoppa in om Häcken behöver jaga mål. Frågan är hur Blåvitt-fansen tar emot honom?

***

Dueller:

Sebastian Eriksson/Alexander Faltsetas
Två forna lagkamrater som inte lägger några fingrar emellan. Det kommer smälla, även fast de själva verkar mest sugna på klacksparkar och sulfinter. Mittfältskampen blir en viktig match i matchen.

Sören Rieks/Joel Andersson
Ni känner till Sören Rieks fina form. Det blir Joel Anderssons uppgift att försöka stoppa honom. I andra änden ställs Emil Salomonsson mot Ahmed Yasin. Kantduellerna blir viktiga.

Pontus Dahlberg/Peter Abrahamsson
Två av allsvenskans bästa målvakter. Dahlberg har fyra nollor och 71 i räddningsprocent. Abrahamssons siffror är sju och 85, bäst i allsvenskan. Det kommer bli en häftig målvaktsmatch.

***

Frågetecken:

Vem tar hand om bollen? Båda lagen trivs bäst när de får backa hem och fokusera på omställningsspel. Inte när de tvingas föra matcher.

Hur fungerar IFK Göteborgs backlinje? Helt nykomponerad. Håller de ihop?

Tidigt mål igen? IFK Göteborg har släppt in tidiga mål i tre av de fyra senaste matcherna. I vårens derby gjorde Mattias Bjärsmyr självmål efter sju minuter. Matchinledningen blir intressant.

Kliver Paulinho fram? Häcken har saknat en tydlig boxspelare, en tydlig uppspelspunkt, sedan Alhassan Kamara gick sönder. Paulinho ser ut att starta längs fram nu. Rätt eller fel?

***

Historik:

4-0-segern i våras var Häckens första derbyvinst sedan 2011. Engångsföreteelse eller trendbrott?

2017: Häcken-IFK Göteborg 4-0
2016: Häcken-IFK Göteborg 2-2, IFK Göteborg-Häcken 1-0
2015: IFK Göteborg-Häcken 4-0, Häcken-IFK Göteborg 1-2
2014: IFK Göteborg-Häcken 3-1 (svenska cupen semifinal), IFK Göteborg-Häcken 3-2, Häcken-IFK Göteborg 1-1
2013: IFK Göteborg-Häcken 3-1, Häcken-IFK Göteborg 0-3
2012: IFK Göteborg-Häcken 1-1, Häcken-IFK Göteborg 1-2
2011: IFK Göteborg-Häcken 2-2, Häcken-IFK Göteborg 3-1

***

Form:

Båda derbylagen kliver in på Gamla Ullevi med flera starka prestationer i ryggen.

IFK Göteborg har tre segrar på de fyra senaste matcherna. Dessutom mot tufft motstånd i form av IFK Norrköping (4-1), AIK (2-1) och Elfsborg (2-1). I samtliga matcher har laget vänt underläge till seger.

Häcken har fem raka matcher utan förlust. 2-1 mot Hammarby och 2-0 mot GIF Sundsvall är resultaten i de två senaste matcherna.

***

Notiser:

På hemmaplan har IFK Göteborg tabellraden 10-5-1 mot Häcken i Allsvenskan.

* IFK Göteborg har misslyckats med att hålla nollan i deras sju senaste allsvenska matcher hemma och borta.

* IFK Göteborg har aldrig förlorat två matcher inom samma allsvenska säsong mot Häcken.

* Mikael Stahre har som tränare i Allsvenskan tre segrar på tre matcher mot IFK Göteborg.

***

Favoriter:

”50/50”, sa Jörgen Lennartsson, Mikael Stahre, Tobias Hysén och Emil Wahlström inför vårens möte.

Nu är tongångarna lite annorlunda. Mikael Stahre lägger över favoritskapet på IFK Göteborg, Alf Westerberg tar tveksamt emot det.

Det som talar för IFK Göteborg är hemmaplansfördelen. De har inte förlorat på Gamla Ullevi i allsvenskan sedan april 2015 (om vi inte räknar med skrivbordsförlusten mot Malmö FF i fjol). Laget har också fått en nytändning efter tränarbytet och hittat ett spel som fungerar. Det är inte alltid speciellt vackert, men desto mer effektivt.

Häcken då? De kan ju såklart luta sig mot 4-0-segern i våras. Dessutom har de breddat sin offensiva slagkraft med Mathias Ranégie, Mervan Celik och Ahmed Yasin. Långtidsskadorna på Alexander Farnerud och Alhassan Kamara är inte lika kännbara längre.

***

Mer läsning inför derbyt:

Forna lagkamraterna brakar samman i derbyt: “Blir en delikat duell”

* “Torska mot Häcken två gånger i rad är inte acceptabelt för Blåvitt”

* Revanschsuget Blåvitt: “Aldrig kul när lillebror slår en”

* Mål mot Blåvitt – då firar Ranégie inte som 2011: “Var ung och dum”

* Speciellt derby för Da Graca: “När jag växte upp var det bara Häcken”

* Binaku missar derbyt – men nyförvärven spelklara för Häcken

***

Till sist: Snackar även upp derbyt i “Uppsnack allsvenskan”.

* TV: Uppsnack inför Häcken-Blåvitt: “Häcken är ett steg före”

***

Avspark: 17:30

***

Mail: linus.petersson@tv4.se

Twitter: @Linus_Petersson

Fotbollskanalen

Träningsrapport från Malmö FF: en ojämn Bonke Innocent

Vi gör ett nytt försök på att liverapportera Malmö FF:s träning i efterhand. För att efterlikna en liverapportering har jag därför inte rättat till så mycket, utan det blir råmaterialet.

10.52. Vindheim, Vagic, Svanberg, Dahlin, F.Andersson, M.Nilsson, Fedel, Persson, och Pehrsson är redan ute. Målvakterna har satt igång.

10.54. Rosenberg, Christiansen, Safari, Cibicki, Bengtsson, Berget lunkar ut på planen. Bengtsson som vanligt med frukt i munnen. Såg inte vilken sort, men lät på betten som ett äpple.

10.56. Nyförvärv ska inte bara lära sig presstriggers och diagonala passningar. Jeremejeff instruerar Innocent om att en *inte* får nicka när de trixar med medspelare.

10.57. Några fler har tagit sig ut. Lewicki och Tinnerholm näst sist. Allra sist? Franz Brorsson, som kör sprint från Stadion till gräsplanen. En gissning till den “sena” ankomsten: han gillar att maximera sin gymtid.

10.59. Utespelarna lattjar lugnt med fotbollarna. Tre undantag: Lewicki, Tinnerholm, Brorsson. De ignorerar bollarna och bara springer istället.

11.00. Pehrsson visslar till. Jag kan inte minnas senast som MFF hade en träning som inte inleddes med kvadraten, samma idag.

11.02. Grupperna:

Vindheim, Svanberg, Vagic, Olof Persson (!), Adrian, Innocent, Hadzikadunic

Wolff Eikrem, Rosenberg, Berget, Bengtsson, Christiansen, Tinnerholm, Safari

Rakip, Sarfo, Jeremejeff, Nielsen, Brorsson, Lewicki, Cibicki

De som saknas är Carvalho (långtidsskadad) och Strandberg, som eventuellt är med på träningen imorgon och förmodligen spelklar till lördag.

11.05. Innocent är svårdefinierad i passningsspelet. Ojämnt men bra? Några förstatouch är skolboksbra. Får mottagningen dit han vill. Låg, hård, rätt passning. Sedan kan han ostressat slå enklare pass rakt på motståndare.

11.09. Slut på övningen. Jag såg bara Innocent vara inne en gång i mitten som bolljagare. Tog tio sekunder och tre älgklivsbrytningsförsök, sedan var han tillbaka som ”passare”.

11.11. Förvåningen när det blir en ännu större kvadrat. Den här gången bara en enda stor, med alla spelare inne i den. Pehrsson förklarar generellt, Rosenberg instruerar Innocent.

11.12. Röda västar: Nielsen, Christiansen, Lewicki, Hadzikadunic. Röda västar är med i bägge lagen. Nielsen och Hadzikadunic står på varsin kant, sedan får Christiansen och Lewicki springa i närheten av dem.

Gula västar: Cibicki, Wolff Eikrem, Tinnerholm, Vagic, Bengtsson, Rakip, Jeremejeff, Adrian

Ovästat: Vindheim, Innocent, Rosenberg, Berget, Safari, Rakip, Sarfo, Brorsson

11.15. Fin sekvens. Brorsson lobbpassar till Vindheim, som direktslår långpass mot Berget. Berget med en diagonal krossboll över hela kvadraten, till Brorsson som har tagit en ny position. Noterar också att Nielsen är den som skriker flest instruktioner.

11.17. Fler fina sekunder. Bengtsson slår en långboll, Hadzikadunic med bröstmottagning, hittar Jeremejeff/Rakip ute på kanten, som via Lewicki når Nielsen. Inte många sekunder och inte många touch innan bollen har gått ett varv runt kvadraten.

11.19. Andra pausen. Pehrsson hyllar Bengtssons förmåga att hitta lösningar. Spelarna får nu bara ta en touch, undantaget spelarna i röda västar.

11.20. Intressant hur många spelare som naturligt tar ”sin” plats. Bägge lagens defensiva spelarna är på en sida, uppställda som en backlinje och mittfält, och de offensiva spelarna på den andra sidan.

11.24. Vidare mot två små kvadrater. Christiansen kliver av, Pehrsson sa efter träningen att det var en lätt känning i ljumsken.

11.27. De här två kvadraterna verkar vara samma instruktioner som den stora, men i mindre format. Jag gör inte så många noteringar förutom Vagic. Bra kroppshydda och god teknik, och när han kommer springande mot motståndarna har han något bestämt i blicken. Det finns ingen plan B, utan han ska aggressivt vinna bollen.

11.32. Övningsbyte.

11.34. Taktiktavlan fram för Pehrsson, som pratar och ritar i knappt två minuter. Det enda av värde jag hör är ”ni som var här i torsdags…”, så kan tänka mig att den här eller liknande övning även var på torsdagens stängda träning.

11.36. Truppen delas upp i två grupper som får varsin planhalva. Allt börjar med en mittback som ska ta uppspel från mittplan. Sedan anfaller en grupp på tre spelare mot stillastående ”motståndare” i en fyrbackslinje, och anfallet ska vara en djupledsboll mot kanten av straffområdet och sedan inspel/inlägg mot resterande två spelare. När det är klart slår mittbacken en långboll ut mot långsidan, där en ytterback/yttermittfältare står och tar inlägg mot samma tre spelare.

11.38. Det känns som det är några spelare för mycket, det blir en del väntetid för några. Grupperna, där mittback och ytterback/yttermitt ibland byts ut:

Safari, Rosenberg, Bengtsson + Adrian, Sarfo, Vagic + Hadzikadunic mittback, Vindheim ytterback

Nielsen, Innocent, Wolff Eikrem + Cibicki, Lewicki, Svanberg + Rakip, Jeremejeff, Berget + Brorsson mittback, Tinnerholm ytterback.

11.43. Innocent lite fortsatt ojämn. Slår ett par djupledspass någon halvmeter för långt eller kort för att det ska vara optimalt.

11.47. En åskådare gör notering att det kan vara startelvaförberedande? Nielsen, Innocent, Wolff Eikrem, Cibicki, Lewicki, Svanberg, Rakip, Jeremejeff, Berget, Brorsson, Tinnerholm är på en sida. Elva utespelare, så en stryks? Det enda som talar emot är att det bara är en naturlig ytterback där och att Christiansen ska ta någons plats.

Samtidigt ska en komma ihåg att Pehrsson själv tog upp ett alternativ förra veckan: trebackslinje, men med en högerfotad vingback till vänster och i det här fallet Cibicki eller Svanberg. Den här planhalvan har nämligen Wolff Eikrem och Tinnerholm till höger, och Svanberg och Cibicki till vänster. Brorsson, Nielsen, Lewicki tar uppspel. På andra sidan noterar jag Vindheim och Sarfo till höger, och Hadzikadunic och Bengtsson som mittbacksuppspelare, men jag har inte fullt fokus.

Dahlin – Lewicki, Nielsen, Brorsson – Tinnerholm, två av Rakip/Wolff Eikrem/Innocent, Christiansen, Svanberg/Cibicki – Berget, Jeremejeff? Eller?

11.50. Alternativet är att vi övertolkar allt nu. Men. Intressant att Tinnerholm bara är ute till höger, Berget bara på topp, och Sarfo ute till höger.

11.54. Slut. Fysioterapeut Jesper Robertsson säger åt Brorsson, Cibicki, och Tinnerholm att gå av tidigare, vilket ska ha varit planerat.

12.00. Smålagsspel inleds. I ett av de första anfallen drar Hadzikadunic upp ett avslut i nättaket.

12.03. Även Dahlin går av.

12.05. Innocent tar emot ett högt inlägg. Touchar ner, får den i optimalt skottläge, avslutar enkelt och lågt.

12.10. Hadzikadunic med träningens svåraste/vackraste. Står med ryggen mot mål, tar emot på bröstet, vänder sig i samma rörelse, avslutar hårt i mål.

12.12. Slut. 70 minuters träning.

12.17. Observerar att Pehrsson pratar med Innocent i några minuter. Efter det hjälper Innocent till med att samla in koner, västar, och bollar, precis som i torsdags. Han är det första nyförvärvet som jag ser göra det, annars brukar det vara uppgifter för lärlingarna, Svanberg, Brorsson, Rakip, och Vindheim.

@jonas_hansson

Fotbollskanalen

Frågorna kring Strandberg - löser han anfallarnas usla statistik?

Carlos Strandberg är klar för Malmö FF. Tio miljoner kronor enligt Sportbladet, kontrakt till och med 2021. Det finns många saker en kan fråga sig kring övergången, främst positiva saker men även mer kritiska.

Hur många mål kommer han att göra?

Man ska aldrig förenkla en anfallares uppgift till att ”det räcker med att göra mål” (se Vidar Örn Kjartansson).

Men.

MFF behöver anfallare som gör mål, för nuvarande anfallare gör det inte. MFF:s anfallsduo de senaste tio matcherna har gjort fem mål (straffmål Rosenberg, Jeremejeff mot Häcken, tre mål Berget+Sarfo mot Sirius). Inget spelmål av anfallarna på åtta av de tio senaste matcherna. Uselt.

Strandberg ska åtminstone inte göra färre mål, och de få gångerna i karriären som han har fått vettigt med speltid så har han gjort imponerande antal poäng (mål eller assist), vilket är än mer imponerande sett till hans ålder. I Häcken: en poäng var 86:e minut. CSKA: var 112:e. AIK: var 139:e. (Endast ligaspel inräknat)

Problemet har varit att han inte har fått mycket speltid i sin karriär. 88 klubbmatcher, men bara 40 starter.

Var det Strandbergtypen som behövdes?

Vad jag har förstått det som så hade MFF mer intresse för en annan anfallare, vars namn jag inte ska gå ut med. Det jag kan säga är att den anfallaren förmodligen var någon liten hylla högre upp än Strandberg, men dyrare. Kanske mer av en “färdig” spelare, jämfört med Strandberg som får ett år att växa innan det stora testet: förmodat CL-kval nästa sommar.

Däremot är det intressant att Strandberg och Mr X är identiska spelartyper.

Så MFF borde nog ha identifierat att det var det här som behövdes, den här spelstilen och inte bara “en kvalitetsanfallare”. Alexander Jeremejeff har gjort det bra i stunder, men inte kontinuerligt, och MFF mår förmodligen bra av en targettyp. MFF har också haft problem att få anfallarna att “hugga i boxen”, även om jag inte tror att Strandberg löser alla offensiva problem.

Varför släpps han?

Det är enkelt att gilla en anfallstyp som Strandberg. Rejäl, men har ändå rörlighet och målskytt. En best. Alla klubbar och alla supportra vill ha en sådan typ.

Samtidigt som han har startat CL-matcher och blivit hypad av många, så får en också inte glömma att både CSKA Moskva och Club Brügge släppte honom. Westerlofansen var heller inte nöjda med hans prestationer.

Var det bara stora klubbar med dåligt tålamod, eller såg de något som gjorde att de inte trodde på honom? För en kan ha breda åsikter om rysk och belgisk ligafotboll, men både Club Brügge och framför allt CSKA Moskva har länge varit bra på att plocka in ungt, förädla, och ibland sälja rejält dyrare (precis som MFF). De beslöt sig för att inte jobba vidare med Strandberg. Varför? Finns det något i helheten med Strandberg som gnisslar?

Hur bra värde för MFF?

Det pratas om att MFF nu börjar att använda CL-pengarna, men hur mycket dyrare kommer det att bli för MFF med de här värvningarna kontra Bosmanvärvningarna för knappt tre år sedan? Drygt 30 miljoner i transfersummor för Strandberg, Bonke Innocent, och Kingsley Sarfo, men kan vi utgå från att de får lägre sign on och/eller lägre löner än spelare som Jo Inge Berget och Magnus Wolff Eikrem?

Hur mycket dyrare blir det då egentligen under en hel kontraktslängd? Om MFF har gjort sitt jobb rätt ska minst två av de här tre värvningarna vara bra startspelare ganska omgående, och minst en vara bra nog för att säljas dyrt. Dyrare kortsiktigt, men inte långsiktigt?

Hur går kontraktsdiskussionerna?

Inför sommaren hade MFF 13 utgående kontrakt. Tre har lämnat (Johan Wiland, Pa Konate, Yoshimar Yotún). Fyra av dem har MFF själva förmodligen kontroll över (Marko Johansson, Fredrik Andersson, Teddy Bergqvist, Felipe Carvalho). Och nu har MFF egentligen ersatt tre av de sex övriga spelarna.

Magnus Wolff Eikrem blir Kingsley Sarfo. Oscar Lewicki eller Erdal Rakip blir Bonke Innocent. Jo Inge Berget eller Markus Rosenberg blir Carlos Strandberg. Och vi kan kanske tro att Anton Tinnerholm blir Eric Larsson.

Det var inte bra av MFF att skriva så många (dyra) treårskontrakt och kanske bara få igen några enstaka miljoner i övergångssummor, men det blev förmodligen två SM-guld och ett CL-gruppspel med den “generationen” spelare som nu fasas ut. Istället ska MFF bygga en trupp för 2018 som just nu ser ut att innehålla följande (om ingen blir såld):

Johan Dahlin

Andreas Vindheim, Lasse Nielsen, Franz Brorsson, Behrang Safari, Rasmus Bengtsson, Dennis Hadzikadunic

Anders Christiansen, Bonke Innocent, Kingsley Sarfo, Mattias Svanberg, Samuel Adrian

Carlos Strandberg, Pawel Cibicki, Alexander Jeremejeff, Pavle Vagic

Ett bra skal för 2018. En sådan trupp är ungefär en reservmålvakt (Marko Johansson?), en högerback (Eric Larsson?, en vänsterback (är Egzon Binaku för dyr?), en central mitt, en yttermittfältare, en anfallare, och någon förlängning ifrån att vara komplett. Daniel Andersson har lätt fem värvningar till i sig i sommar och i vinter.

@jonas_hansson

Fotbollskanalen

Månadsrapport för Malmö FF: bautafiasko men överlägsen serieledning

Månadsrapport från april finns här.

Månadsrapport från maj finns här.

Månadsrapport från juni finns här.

Junirapporten inkluderar matchen mot AFC den 1:a juli. Julirapporten inkluderar till och med den 6:e augusti.

MATCHER

BK Häcken borta 1-0 (Jeremejeff)
“Släkten är värst”.

FK Vardar hemma 1-1 (Brorsson)
MFF öste på, men var alldeles för dåliga att avsluta anfall.

IK Sirius hemma 3-3 (Berget 2, Sarfo)
Starka 80 minuter med Berget/Sarfo som succéanfallsduo, usla 10 avslutande minuter.

FK Vardar borta 1-3 (Rosenberg straff)
Bautafiaskot.

Jönköpings Södra hemma 2-0 (Christiansen, Wolff Eikrem)
CL-sortinfrustration gjorde att MFF körde över J Södra.

Gif Sundsvall borta 1-0 (Rakip)
MFF har två supersubs i år: Wolff Eikrem och Rakip. Den här gången avgjorde Rakip.

MATCHFRÅNVARO

Carvalho (6, långtidsskada hälsena), Rosenberg (3, skada rumpa), Dahlin (2, ej spelklar), Sarfo (2, ej spelklar), Jeremejeff (4, skada ljumske), Safari (4, skada vad), Lewicki (1, avstängd), Nielsen (1, avstängd), Rakip (1, avstängd), Bengtsson (3, ej uttagen på grund av rehab)

TRÄNINGSINTRYCK

Pehrsson pratade om att MFF inte lär träna lika frekvent i höst som i våras, utan försöker få lediga dagar när det går. I juli månad var det också en period med så pass tätt matchande att träningarna blev få.

De träningarna som har varit har ofta inriktats på matchspel. När ledarna lägger in tävlingar, då har laget fått en tändning en nivå högre än normalt. De åtminstone tre senaste gångerna minns jag också att Markus Rosenbergs lag vunnit.

Den som stuckit ut mest positivt har varit Johan Dahlin. Förutom att ta mycket plats med att muntligt dirigera medspelarna, så har han också gjort reflexräddningar som haft en väldigt, väldigt hög nivå.

Träningsrapport från 4:e juli.

PLUSMINUS
Spelare som förbättrat/försämrat sin truppstatus

Andreas Vindheim (+ + +) visar ofta bra tendenser, men det har funnits frågor kring hans defensiv. Mot Sirius, Jönköping, och Sundsvall såg han så bra ut att det kanske inte blir en kvalitetsförsämring jämfört med Tinnerholm? Mattias Svanberg (+ +) har hittat drivet från i höstas, i samband med att han har fått massa spelminuter igen. Fyra starter och tre inhopp i juli. Rasmus Bengtsson (+) fick tre matcher i juli, och visade god allsvensk klass i åtminstone två av dem.

Alexander Jeremejeff (- – -) såg ut att vara förbättrad efter uppehållet, men sedan kom skadan. Istället för att förbättra sin status har han varit utanför, och om MFF värvar en ny anfallare är frågan om Jeremejeff tar sig tillbaka? Pa Konate (- -) gjorde dessvärre ett par svaga matcher precis innan han lämnade, som förmodligen gjorde det lättare för MFF att besluta för att sälja. Jo Inge Berget (-) tog inte för sig som anfallare undantaget matchen mot IK Sirius. När han var på sin drömposition krävdes det förmodligen fler mål för att stanna där, och han var en av alla spelare som borde ha gjort mer mot FK Vardar. Tillbaka till yttermittfältet?

KONTRAKT/ÖVERGÅNGAR

Olof Persson
(assisterande, förlängning, 2022), Bonke Innocent (från Lilleström, drygt 8 miljoner kronor), Yoshimar Yotún (till Orlando, okänt pris), Johan Wiland (till Hammarby, okänt pris), Pa Konate (till Spal, ~3 miljoner kronor), Tobias Sana (till AGF, gratis), Teddy Bergqvist (till Åtvidaberg, lån), Anton Kralj (till Gefle, lån)

MÅNADENS MÅL

Erdal Rakips mål mot Gif Sundsvall var snyggare, men Anders Christiansens viktigare. Dagar efter att ha åkt ur Champions League, 0-0 med drygt 20 minuter kvar, och då tog Anders Christiansen en rejält lång löpning. Vann boll och tog avslut på två tillslag. Smärtlindring och ett bra exempel på vad hög press kan ge.

LÄSNING

En spelanalys av MFF mot J Södra, hur MFF vann matchen med hög press och mer direkt passningsspel.

En analys av nyförvärvet Bonke Innocent.

MFF är rejält mycket sämre på hörnor i år än ifjol.

MFF hade bland annat ett spelarmöte efter CL-sortin för att rensa luften.

En längre intervju med MFF-talangen Victor Christiansson, och en intervju med Samuel Adrian innan hans debut mot J Södra.

Magnus Pehrsson om…
… varför Svanberg får mer speltid efter uppehållet än innan.

… varför MFF bytte Wiland mot Dahlin.

… att öppna upp för att värva en ny vänsterback. Fotbollskanalen har tidigare skrivit om intresset för Egzon Binaku.

… hur han fick Yotún att prestera bättre.

Anders Christiansen (kontrakt till 2018) är tveksam till förlängning.

MFF hade skadeproblem i början av juli.

Tolv stycken spelare från U19-laget har varit med i A-laget i år.

U21-MATCHER

KALMAR FF borta 0-0, J SÖDRA hemma 1-2 (Hadzukadunic), BK HÄCKEN hemma 2-1 (Shabani, Vagic)

U19-MATCHER

LUND hemma 6-0 (Christiansson, M.Olsson 2, H.Andersson, Hansson, Karaman), GAIS hemma 4-0 (M.Olsson 2, Harletun, Hadrous), MJÄLLBY hemma 3-2 (Karaman 2, Harletun)

@jonas_hansson

Fotbollskanalen

Malmö FF har värvat en av allsvenskans bästa bollvinnare

– Jag kunde inte spela den fotbollen jag ville.

Var ungefär det sista Allan Kuhn sa innan han fick lämna Malmö FF i vintras. Kuhn och Magnus Pehrsson har fått olika mycket beröm och är olika tränartyper, men i grunden vill de spela på samma sätt: hög press och högt tempo.

Nu känns det som att MFF bygger en trupp som med varje värvning går mot det hållet: hög press, högt tempo. Försvararna måste klara av högt försvarsspel, mittfältarna ska jobba över stora ytor, anfallarna ska klara av att pressa. Alla spelare ska vara rörliga, snabba, smarta, och modiga för att kliva fram högt och vinna boll.

Lasse Nielsen är den typen. Dagens nyförvärv Bonke Innocent är den typen. En personifiering av det MFF vill skapa på planen.

För det är två egenskaper som sticker ut när jag kollar på Lilleströms matcher med Innocent. Den tydligaste är Innocent som bollvinnare. I Lilleström låg han ofta lågt, höll sin yta, men när det fanns chans att vinna boll så förändrades han.

När han såg en motståndare vara felvänd, eller en passning inte hård nog, eller en spelare för slapp att kolla sin omgivning. Då kom Innocent alltid dit, med snabbhet, styrka, och en fin tacklingsteknik. Han kunde dyka upp vid oväntade, men alltid väl valda tillfällen. Även om han dök upp bakifrån hittade han sätt att nå bollen. Komma upp i rygg, hålla om motståndaren, slänga fram ett ben framför, vinna.

Han fick också förvånansvärt ofta med sig bollen, och han bör bli en av allsvenskans bästa bollvinnare. Han ska kunna ta många andrabollar, han ska vara en rejält bra presspelare när det behövs, och han ska sno bollar när motståndarna gör misstag.

Det andra som imponerar är hans direkta spel. Han spelar på en touch så ofta han kan. Ibland gör han tackling och passning i samma rörelse, bara en sådan sak kan leda till några mål för MFF.

Det ska vara högt tempo och han överraskar ibland med passningar förbi motståndarnas mittfält till lagets anfallare. Direkta pass. Jag har fortfarande svårt att avgöra exakt hur bra passningsspelare han är, men han verkar både inse sina begränsningar (leverera vidare till närmaste spelare) och ha rätt intentioner (spela snabbt och ibland rakt).

Höga bollvinster och fler direkta passningar är de sakerna som MP har tryckt mest på den här säsongen. Var Innocent exakt vad MP ville ha in? Med spelare som Oscar Lewicki och Yoshimar Yotún har MP fått jobba med att de ska vara mer direkta. Innocent har redan visat i Lilleström att han gör sånt.

Och om Anders Christiansen blir kvar tror jag han blir en bra partner till Innocent. Christiansen får springa framåt så ofta han vill, i den rollen han är som bäst, och Innocent stannade nästan alltid kvar i Lilleström för att täcka upp.

Fler saker ser bra ut. Lilleström är ett klassiskt ”ligg lågt och slå långt”-lag. Som ett exempel kan sägas att Lilleström, enligt WhoScored, är ett av lagen med minst bollinnehav i den norska ligan. Lilleström sätter endast 64 procent av passningarna till medspelare. Den lägsta siffran i allsvenskan har AFC med 74 procent.

Trots det sätter Innocent 83,6 procent av sina passningar till medspelare. Det finns fler siffror säger något om vem han är. Han har fjärde flest tacklingar i norska ligan sett till speltid. Sjunde flest frisparkar emot sig. Där börjar man kanske också se några problem.

Han drar på sig många kort. Han själv tyckte att de norska domarna var för hårda mot honom, men jag kollade på några av de gula och röda korten och det var svår att argumentera bort dem. Armbåge i skrevet, tackling med två fötter bakifrån, dobbar i motståndares bröst (i försök att nå hög boll).

Med något undantag har det mest handlat om feltajmade tacklingar, vilket en kanske får räkna med när det är en 21-åring där en stor del av hans spelsätt är att snabbt komma in i tacklingar. Och MFF är vana vid kort. Förra året fick MFF flest kort av alla lag i allsvenskan. I år är det bara AFC som har fler.

Några andra saker jag har noterat ibland är att beslutsfattandet framför eget straffområde inte har varit perfekt. Några tekniska misstag där motståndarna kontrat, några lägen där motståndarna kommit fram men Innocent inte har försvarat med sitt liv.

Sedan kanske MFF inte får de där extra sakerna. Innocent har, vad jag kan se, aldrig spelat något annat än central mittfältare i en 4-4-2 eller 4-2-3-1. Det är tveksamt om han är allround till andra positioner.

MFF letar efter ännu bättre tillslag på exempelvis fasta situationer och där bidrar inte Innocent. Han ger heller inte den där storleken som en del MFF-supportrar efterfrågar och gör inte poäng. Under sina 54 ligamatcher har han gjort 0 mål, 1 assist. Till detta 14 varningar, 2 utvisningar.

Men. Det borde ändå bli en fin värvning för MFF. Jag kan inte se några stora potentiella problem som kan göra honom till en floppvärvning, han har kapacitet för klart bättre ligor än allsvenskan, han är bara 21 men var en av de bästa på sin position i Norge, och han borde passa väl in i spelsättet.

Dessutom får MFF, efter Kingsley Sarfo, in ännu en ung spelare som både går att utveckla flera steg uppåt, men också potentiellt tjäna stora pengar på. Det kändes som att MFF inte gjorde sådana värvningar under en period, trots att det var transferstrategin som fick in MFF i Champions League för första gången.

Daniel Andersson har gjort ett väldigt gott jobb, men även han kanske lär sig saker? Inga fler tydliga treårscykler med truppen, inte göra alla transfers samma fönster (utan göra några i sommar istället för att vänta ut alla kontrakt), värva in spelare som verkligen kan växa in i det och som går att sälja vidare, värva spelare som verkligen passar ett visst spelsätt.

@jonas_hansson

Fotbollskanalen

Malmö FF:s kraftiga försämring på hörnor under 2017

Magnus Wolff Eikrem hade, med start förra året, en streak på 115 slagna hörnor där laget gjorde elva mål.

En bra hörnläggare har ett snitt på kanske ett mål var 40:e hörna. Wolff Eikrem var nere på ett mål på var tionde, elfte hörna. Jag kan inte komma ihåg någon spelare, i någon liga, som jag har sett med ett så bra snitt.

Sedan byttes Wolff Eikrem ut i halvtid i årets premiär (efter att ha slagit en hörna där det blev mål). MFF gjorde visserligen ett hörnmål i efterföljande match utan Wolff Eikrem (Anders Christiansen slog den, Franz Brorsson nickade, Behrang Safari touchade omedvetet).

Men. Efter det: 15 allsvenska matcher, ett hörnmål. Och det målet var inte ens direkt på hörna, utan Yoshimar Yotún som fångade upp en andraboll och slog ett inlägg.

MFF 2016: 189 hörnor, tolv mål. Och tre insläppta.
MFF 2017: 117 hörnor, tre mål. Och fyra insläppta.

Allsvenskans bästa lag på fasta situationer 2016, ihop med Djurgården, har blivit rejält mycket sämre, trots att endast IFK Norrköping (117) och Djurgården (114) har skapat fler hörnor än MFF (113) i år.

Det beror inte bara på att Wolff Eikrem är på bänken. Vidar Örn Kjartansson (5 hörnmål 2016) och Kari Arnason såldes, och Rasmus Bengtsson har varit långtidsskadad. MFF:s förmodligen fyra främsta spelare på hörnor förra året. MFF har dock bytt ut dem mot mer presskompatibla spelare, och det har gjort helheten och resultaten bättre. MFF:s prioriteringar är svåra att klaga på, även om det kan bli bättre just på fasta situationer.

Magnus Pehrsson har tidigare pratat om vad som ska bli bättre.

– Det är för många som inte blir till någonting.

– Jämnhet i leveransen, där vi vill ha bollen, har tyvärr inte varit tillräckligt bra och när den inte är tillräckligt bra blir ofta tajmingen lite sämre i löpen, för man blir lite osäker.

Wolff Eikrems elva mål på 115 hörnor kan vägas mot Yoshimar Yotún, som nu är uppe på ett mål på 91 hörnor, eller två mål på 48 hörnor för Anders Christiansen. Samtidigt är det inte svaret så enkelt, för MFF kommer ofta till avslut på hörnor, behåller nästan alltid andrabollen, och släpper till få kontringar. Det mesta ser bra ut förutom att… göra mål.

– Jag är säker på, efter att ha ventilerat det med killarna och vi har högt i tak, så tror vi på den här organisationen. Vi ska bara vara lite tuffare och såklart vara effektiva när väl chanserna dyker upp, sa Olof Persson för en månad sedan.

Hur slår då MFF sina hörnor?

Om inte Wolff Eikrem är på planen så är det oftast Yoshimar Yotún från höger och Anders Christiansen från vänster, bägge med inåtskruvade hörnor. Egentligen är det relativt enkelt att kolla på hur MFF ställer upp på hörnor. Det finns likheter med 2016, och kollar man på hörnorna återkommer många saker:

Inåtskruv, antingen mot främre ytan eller mellersta ytan. Bollen ska komma parallellt med målområdeslinjen, dit ett antal spelare har sprungit för att nästan ställa upp sig på rad. Oftast är det tre mer ”stationära” spelare som börjar nära målvakten, tre som börjar längre ifrån och löper in, och två ”returspelare” vars uppgift är att samla upp andrabollar.

Tre exempel från tre olika matcher:


Slagen från höger


Slagen från höger


Slagen från vänster

Sedan kan det bli varianter. Mot AFC kom MFF ut med en extra spelare mot hörnflaggan för att kunna slå en kort hörna. Mot IFK Norrköping testades det med utåtskruvade hörnor. Mot J Södra var det några små skillnader i taktik. Om MFF har ledningen brukar det vara fem spelare i boxen och tre returspelare, istället för sex-två.

Småsaker förändras på grund av motståndare, och ibland ser man Markus Rosenberg viska någon förändring till Lasse Nielsen, men saker förändras också beroende på vilka spelare som är på planen.

De bästa huvudspelarna tenderar att användas i de mer springande rollerna. Nielsen, Rasmus Bengtsson Rosenberg, Dennis Hadzikadunic, Felipe Carvalho. Ibland Brorsson, Oscar Lewicki, Pawel Cibicki, Behrang Safari, eller Jo Inge Berget (Berget är ofta där när Rosenberg saknas).

Det står ofta en anfallstyp (Cibicki, Kingsley Sarfo…) nära målvakten. Erdal Rakip, Yoshimar Yotún, Anders Christiansen, och/eller någon ytterback är i returrollerna. Någon av Brorsson och Alexander Jeremejeff brukar ställa sig mer stationärt nära den främre stolpen. Ibland tar sig även Lewicki dit, men han gillar att ”smyga” sig ännu närmare hörnläggaren för en tidig nicktouch, och han har på flera bra avslut och skarvar.

Lewicki är lurig, och även på andrabollar och frisparkar ser man honom ofta springa sig fri i ytor innan annan tar sig in i. Tidsfråga innan han bidrar till fler sådana mål?

Eftersom startelvan varierar så mycket är det också flera spelare som får byta runt. Mattias Svanberg har varit i alla tre roller i år, precis som Berget. Spelare som Brorsson, Lewicki, Berget, Cibicki, och Safari har testat minst två olika.

Defensiva hörnor? Jag fokuserade inte på det den här gången, men Magnus Pehrsson har vid flera tillfällen pratat om att han under perioder varit nöjd, men att MFF också har haft perioder där det har slarvats för mycket. Mot IFK Norrköping (två insläppta sista tio) och Sirius (ett insläppt i slutet) har han återkommit till att MFF-spelarna har slappnat av.

– Efter Norrköping har spelarna framför allt blivit mer fokuserade. Det är väl det som det handlar om. Vi har egentligen inte förändrat någonting, kanske någon detalj i någon match, men jag tycker ansvarstagandet har blivit större, sa han för ett par veckor sedan.

@jonas_hansson

Fotbollskanalen