Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

8v

Malmö FF hade rätt och vi hade fel – MP:s viktiga roll i SM-guldet

Ett SM-guld med ungefär lika många poäng, med ungefär lika stort försprång, med ungefär samma spelartrupp som förra året, och där tränaren sparkades. En kontextfattig slutsats hade varit att Malmö FF tog sidledssteg med anställningen av Magnus Pehrsson.

Året började med kraftigt ifrågasättande baserat på Pehrssons tidigare meriter, följdes av en resultatmässigt svag försäsong, en bra allsvensk start där MFF:s stora försprång ofta definierades som ”tur med sena mål” eller att ”resterande topplag var för dåliga i år”, och sen kom sommarkatastrofen mot Vardar.

Men. Nu när jag följt Pehrsson nära under nästan varje dag av hans 327 dagar långa anställning och jämför det med 2016, så tycker jag att han gjorde MFF otvivelaktigt bättre.

Han kom in i jobbet med en kraftigt begränsad roll jämfört med tiden i Djurgården. Han är ärlig med att han inte täcker lika många saker som vissa andra huvudtränare gör. Han har sina bestämda arbetsuppgifter och ska inte spreta. Han ska riktas mer mot enstaka uppgifter, utan att han förminskar sitt huvudansvar.

Han började med att planera upp säsongen 2017. Jag gjorde intevjuer med honom tidigt i januari där han pratade om taktisk organisation, spelstil, individuella spelare, och träningsupplägg som endast skiljer sig i nyanser jämfört med idag, nio månader senare. Redan då visste han hur han ville ha året, och han fick året dit.

Det har handlat mycket om förstärka och bygga strukturer. Upplägg med veckoschema, träningar, taktiska instruktioner, skadeförebyggande arbete. MFF-spelarna krävde tydlighet och fick välgenomtänkt tydlighet. De undviker inte längre att berömma sin tränare, som under Allan Kuhn, utan nu verkar de veta vad de ska göra på planen.

På planen går det också att kortfattat prata om tre spelförändringar och -förbättringar: ett spel baserat på positionering och rörelse utifrån positionering, en flexibel uppställning förändringsbar efter motstånd och tillgängliga spelare, och seriens bästa presspel.

I många matcher har de helt stängt av motståndarnas anfallsspel, och har själva skapat en fungerbar offensiv. De har gjort flest mål och dominerar all avslutsstatistik: totalt antal avslut, avslut på mål, avslut i motståndarnas straffområde, avslut i öppet spel, avslut på fasta situationer, avslut i målramen. Topp-1 i alla kategorier utan att drivas av enskilda spelare. De har vunnit både avsluts- och bollinnehavsstatistiken i 21 av 26 allsvenska matcher. Jämför det med AIK och Djurgården som bägge ligger på 12 var.

De underliggande siffrorna är nästan alla märkbart bättre för MFF i år med ett par undantag, trots att det endast blev två förändringar inför säsongen: Kari Arnason och Enoch Kofi Adu ut, Pawel Cibicki och Lasse Nielsen in. Två förändringar för att ha spelarval mer anpassade för ett flexibelt och presstarkt spel.

Pehrsson heller inte haft problem med att ta de stora och svåra beluten. Han kunde bänka Magnus Wolff Eikrem, eller gå ifrån föreningens strikta 4-4-2-tänk, eller vila Anders Christiansen och Markus Rosenberg trots att det kunde bli kortsiktigt kostsamt, eller vänta extra länge med Rasmus Bengtsson efter rehaben, eller välja en udda startelva mot Kalmar FF (MFF vann med 6-0). Han hade kunnat göra många val enklare för sig, men gjorde det inte. Varje gång han gjorde ett svårt val kom han också fram med en vettig och ärlig förklaring.

Ofta fungerade det för att han verkar ha ett genuint bra fotbollsöga. Ingen allsvenska motståndare känns ha överraskat MFF under matcherna i år. Pehrsson gör ofta små förändringar under matcher, Alexander Axén sa att han knappt hängde med, och Pehrsson har hittat en balans mellan eget spelsätt och förändring utifrån motståndare. Han jobbar konstant med detaljer på träningarna, det går att se honom prata i flera minuter med lärlingar mitt i övningar. Han har en överlägsen statistik på inhoppare det här året. Han har fått utveckling på många spelare. Han kan välja bort individer för att de inte passar i det matchanpassade spelsättet, men är också öppen för att förändra ett spelsätt om truppen i stort passar bättre för annat.

Men visst. Saker måste bli bättre och han ska fortsätta att bevisa sig. MFF måste kunna dominera ännu mer i fler matcher. De får lägga en del av vintern på att kraftigt förbättra sig på fasta situationer. Det är möjligt de måste ha ett mer cyniskt tillvägagångssätt i CL-kvalet. En stor massa nyförvärv ska nu fasas in till hans spelidéer, en av Pehrssons svåraste uppgifter hittills. Och hur bra det än går i allsvenskan så kanske han bara är ett till Vardar-misslyckande ifrån att få sparken.

I den nya tränarboomen som ska dra svensk fotboll närmare bättre fotbollsnationer pratas det om Jimmy Thelin, Graham Potter, Kim Bergstrand, Poya Asbaghi, Andreas Brännström, Axel Kjäll, och ett gäng till. Pehrsson har varit med länge, men han ligger fortfarande i framkant med en utvecklad helhetsfilosofi och bör också räknas in.

En tränarprodukt influerad av en egen spelarkarriär, akademisk utbildning, 14 års tränarerfarenhet, fortsatt nyfikenhet, förbundskaptenstid, och kontakt med människor med hög kompetens även på internationell nivå. En tränare som med lugn letar bästa möjliga valet, främst kortsiktigt men även långsiktigt, och som aldrig slarvade med planeringsarbetet i år. Kan han ta MFF ännu en nivå högre upp?

@jonas_hansson

Publicerad 2017-10-16 kl 20:55
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER