Däremot har jag en kort inflikning: jag tycker allsvenskan fortfarande är för långt bakom danska Superligaen. Om allsvenskan vill ta sig upp dit så måste det fås fram bättre spelare.
Ibland händer det att svensk fotboll får fram en Alexander Isak. Men Isak är den enda spelaren som sålts från allsvenskan för runt eller mer än €5 miljoner de senaste tio åren. Klubbarna i danska Superligaen har sålt fyra stycken bara det senaste halvåret. Då exkluderas övriga försäljningar som Ludwig Augustinsson (ordinarie i Werder Bremen och ryktas till större klubbar), Zanka Jörgensen (ordinarie i Huddersfield), och Andreas Cornelius (på väg att bli ordinarie i Atalanta).
I dagarna såldes Alexander Sörloth från Midtylland till Crystal Palace för runt 180 miljoner kronor, enlig Ekstrabladet. I somras såldes Stanislav Lobotka från Nordsjälland till Celta Vigo. Ett halvår senare ryktades Inter vilja köpa loss honom. Celta Vigo ska ha sagt åt dem att betala utköpsklausulen på 350 miljoner kronor.
Under de senaste 18 månaderna har också Pione Sisto flyttat till Celta Vigo och leder nu La Ligas assistliga ihop med Lionel Messi. Riza Durmizi är ordinarie i Real Betis, Thomas Delaney i Werder Bremen. Nicolai Jörgensen har gjort så många mål att Newcastle erbjöd 170 miljoner kronor för honom (Feyenoord krävde 225). Strax innan det flyttade Daniel Amartey till Leicester, där han från och till är startspelare. Lukas Hradecky är förstemålvakt i Eintracht Frankfurt, fyra i Bundesliga, och har tredje bäst snittbetyg i Kicker av alla ligans målvakter. Alla gick direkt från danska ligan. Visst, Erdal Rakip och Pontus Dahlberg, men Rakip känns mest som en billig chansning för både Crystal Palace och Benfica.
Det är många spelare som gått från Danmark och tidigt gjort avtryck i större ligor, alternativt krävt en kort startsträcka i en ”mellanliga” för att sedan snabbt gå vidare. Spelare från allsvenskan når ibland till bra ligor, men sällan direkt och många tar mellansteg i klubbar som FCK eller Genk.
Eller så flyttar man som typ 27-åring till MLS eller Israel eller Gent, eller har som typ 22-åring svårt i Championship, eller återvänder till Skandinavien utan att ha lyckats i Österrike, eller vad det nu kan vara. Jag hör många argument om varför det är så.
Att allsvenska spelare väljer fel ligor, säljs “för billigt” (så att de får sämre status direkt, vilket låter som rätt svagt argument), har otur (”jag blev skadad precis när jag började slå mig in”, ”de bytte tränare så ofta”, ”jag var minst lika bra som alla andra”…), eller flyttar för tidigt är några.
(Att danskarna både lyckats sälja många dyrt samtidigt som släpper många i tonåren går dock ihop: Simon Kjaer flyttade till Palermo som 19-åring, Anders Christiansen 16 år till Chelsea, Christian Eriksen 16 år till Ajax, Youssef Poulsen 19 år, Kasper Dolberg 18 år, Jannik Vestergaard 18 år…).
Jag är kanske för hård, men jag tror att problemet inte ligger i någon av de ovan nämnda argumenten (även om undantag finns). Jag tror helt enkelt inte att allsvenskan är så bra på att utveckla och förbereda spelare som ligan borde vara. Många saker har blivit bättre, men om allsvenskan ska vara på samma nivå som Danmark (och gärna Schweiz och Belgien) så känns det som att spelarkvaliteten är näst på tur.
@jonas_hansson