Vi är inne i perioden där mycket ser bra ut och allt förväntas bli bättre, men bortom de stora värvningarna i de stora klubbarna tycker jag ändå det har gjorts många intressanta saker på transfermarknaden.
Nedan följer åtta exempel. Spelare som inte har fått den stora uppmärksamheten, oavsett om man varit en “under radarn”-värvning i ett Europa League-utmanande lag eller en nyckel i ett förväntat bottenlag.
Oliver Berg (Odd till Dalkurd, central mittfältare)
Det var inte på centralt mittfält som Dalkurd hade sin möjliga kvalitetsbrist, men Berg ser ändå ut att kunna ge mycket. Ordinarie och bra i ett bra Odd, och lämnade för att han inte ville bli nerflyttad till backlinjen.
Är den som sett bäst ut hittills bland nyförvärven i Dalkurd, tillsammans med Simon Strand, och Dalkurd har en bra värvningshistorik. Till skillnad från övriga mittfältare i truppen är Berg arbetande över större ytor och kan ge en mer fysisk touch om det behövs, utan att minska på lagets bollskicklighet. Goda ord från både Norge och sportchef Adil Kizil.
Chidi Omeje (AFC till Sundsvall, anfallare)
En 27-åring som startade tio matcher i AFC? Jo. Gif fick Linus Hallenius att dra mycket av ett anfallsspel förra året och de vill plussa dit en liknande lösning. Omeje hålls högt av många, en anfallare som inte bara gör mål eller targetjobb utan ska hjälpa anfallsspelet i stort, men där skador och annat har gjort att han inte fått sin stora allsvenska chans.
Han har redan sett viktig ut i träningsmatcherna. Det gör också en sådan som Juanjo (ny spansk innermitt), men att Gif Sundsvall ska ha bollskickliga innermittfältare tvivlar jag inte på. Frågorna kring Gif är snarare hur försvaret tål förlusterna av Danielsson/Larsson, och om spelarna i de attackerande positionerna kan göra mer. Omeje har kapaciteten för att göra mer.
Nixon (Flamengo till Kalmar FF, anfallare)
Vänsterbacken Chima Akas har sett bättre ut, men Nixon får en viktigare roll. I en offensiv som har haft problem under hela 2010-talet är Nixon det nyförvärv med högst bevisad kvalitet inför 2018, och han har haft sekvenser i träning och match där han visat att varför han var en startspelare i Flamengo för bara några år sedan.
Sedan är frågorna om han kan prestera fullt ut i matcher efter sin svåra skada, och om han har målskyttet. Når han sin bästa kapacitet så är han förmodligen för bra för KFF.
Lars Krogh Gerson (Gif Sundsvall till IFK Norrköping, mittback)
Andreas Johansson var allsvenskans bästa back 2016 och det är möjligt han kan fortsätta göra samma saker i två-tre-fyra år till. Men. Han är snart 36 år samtidigt som Jon Gudni Fjoluson säkert kan hoppa på ett fint sista stort kontrakt.
IFK Norrköping ska testa om Krogh Gerson kan göra samma sak som Johansson gjorde för sex år sedan: att verkligen göra sig till en mittback. Flera andra lag har liknande omskolningsmittbackar i truppen, som Viktor Elm och Rasmus Lindgren, och det här känns som ett vettigt försök. Sedan får vi se om det blir samma höjd som i de andra exemplen.
Carl Starfelt (BP till IFK Göteborg, mittback)
Amin Affane ser än så länge viktigast ut och Andre Calisir gjorde många bra allsvenska matcher, men jag gillar Starfelts dubblerande av karaktärsmittback och ”van-vid-offensiva-ambitioner-mittback”. Han lär göra mycket nytta oavsett vilka vägar IFK Göteborg väljer de kommande åren.
Ett annat plus är att han passar in när IFK Göteborg vill skapa en mer försäljningsbar trupp. Kan han ta sig in i allsvenskan och därifrån fortsätta att utvecklas så väl som han har gjort, då blir det kanske inte ens så många år i IFK.
Lasse Nielsen (Lech Poznan till Trelleborg, mittback)
Sett till övriga truppens meriter är Nielsen nästan överkvalificerad. Fick mycket speltid i Lech Poznan som utmanade om polska ligatiteln, men bland annat familjeskäl fick honom närmare Danmark.
Det behövdes mer erfarenhet i truppen och Nielsen är personifiering av det Trelleborg vill vara: en snäll och öppen människa, men på planen är han hård och förstår sig inte på att “ge upp”. Trelleborg ska nu ha en för dem väl kompetent mittbacksuppsättning: Nielsen, Alexander Blomqvist, Dennis Hadzikadunic. Om Trelleborg inte är för dåliga för allsvenskan 2018 så lär det inte bero på mittbackarnas kvalitet.
Eric Johana Omondi (Vasalund till BP, kantspelare)
Eftersom så mycket av startelvan har tagits bort blir det många nyheter som måste fungera i BP. Bajram Ajeti vet målskytte, Ochieng-Öhman-Rauschenberg kan fungera som allsvensk mittbackssamling, både BP och Öster vet hur man ska hitta fina ytterbackar och därför kanske man ska lita på Fritiof Björkén, Maikel är Pimentas spelare, och sedan finns det massa nya och unga offensiva spelare där det känns ”några kommer lyckas, några kommer inte göra det”-värvat.
Om man ska ta någon ur den högen med potential för att lyckas… Omondi? Redan gjort avtryck och har åtminstone spetskvalitéerna för den här nivån.
Karl Bohm (Utsikten till Häcken, kantspelare)
Vi kan ta Sonny Karlssons ord rakt av: ”framåtlutad aggressiv med speed och teknik. Han kan spela på båda sidorna och har lite Yasin-varning med sin speed och teknik och fränhet. Frågan är om han tar sig till de höjderna som krävs – det är det han ska bevisa nu”.
Det är möjligt att Bohm överlever på sin entusiasm på försäsongen och när ytorna blir svårare att komma åt i allsvenskan så faller han av, men försäsongsprestationerna har gjort att Andreas Alm verkar se Bohm som bra substitut i en redan bra offensiv. Samtidigt vore det väl för Häckens transferfilosofi om den gav fortsatt utdelning: hitta spelare som är 20+ och går bra i närområdet i division 1/superettan. Bra fotbollsspelare behöver inte vara längre bort än så. Några av försöken har tagit sig till allsvensk topp (Alexander Jeremejeff, Peter Abrahamsson, Ronald Mukiibi om än i Östersund), några har inte fått uppväxling (Sebastian Ohlsson, Jakob Lindström, Niclas Andersén).
@jonas_hansson