Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Zengin och Djurdjic - chansningar eller inte?

Hammarby har värvat in Nikola Djurdjic (ettårskontrakt med option på två år) och Erkan Zengin (femmånaderskontrakt) – och jag får inte riktigt ihop tankarna i mitt eget huvud när det gäller den här satsningen.

Å ena sidan känner jag att det till en åtminstone hyfsat stor del handlar om chansningar.

För vad kommer Zengin egentligen kunna uträtta på ett korttidskontrakt om det inte blir någon fortsättning efter sommaren? Hur ser formen ut efter ett stökigt slut på tiden i Eskisehirspor och noll minuters speltid sedan 20 januari? Över tid skulle han säkert lyfta Hammarby något snäpp, men efter ett fint år förra säsongen har han inte direkt rosat marknaden i den turkiska andraligan den här säsongen.

Och var står egentligen Nikola Djurdjic efter att ha haft det tufft både i Partizan Belgrad och Randers? I januari bröt han med den sistnämnda klubben och senast han spelade en tävlingsmatch var i december.

Å andra sidan känner jag att det är två klassvärvningar som Hammarby har gjort.

Erkan Zengin är en tidigare landslagsspelare som har stor rutin från spel i Turkiet och när han får allt att stämma kan han showa som få andra kan i allsvenskan. Då kan han flyta runt på planen och vara oerhört svårstoppad. Samtidigt är han en Hammarby-profil och den känslomässiga aspekten när det gäller den här typen av värvning är svår att bortse ifrån.

Nikola Djurdjic har levererat bra i allsvenskan tidigare (även i norska ligan) och det finns ju så klart en anledning till varför han har Bundesliga-spel på sitt cv. När han spelar på sin högsta nivå skulle jag säga att han är ganska komplett och en toppspelare i allsvenskan.

Vad jag landar i? Att de här värvningarna inte garanterar succé men har potential att ta Hammarby till nya nivåer i offensiven. Visst hade man kunnat gå på mer säkra kort, men då hade nog inte höjden på maxtaket för spelarnas prestationer varit så hög.

Klart står i alla fall att det behöver hända något med Bajens spel om det ska bli ett roligt år för de grönvita.

***

Martin Petersson
Mejl: martin.petersson@tv4.se
Twitter: @mpetersson

Fotbollskanalen

En historisk kväll i Solnahallen

“Likt solen i vår sköld är AIK den idrottsklubb som allt det andra kretsar kring. Vi är allsvenskans självklara mittpunkt”.

Citatet här ovanför är hämtat ur videon som släpptes när AIK:s kampanj “Vi är inte ni” lanserades inför säsongen 2014. En av hjärnorna bakom den kampanjen heter Simon Strand.

AIK vill ofta hävda sig och slå på den stora trumman när det gäller sin egen status. Under många år har klubben dock varit sin egen största motståndare och när de svartgula gjort krokben på sig själva gång på gång är det nog ganska många supportrar till andra lag som haft svårt att inte hålla sig för skratt eller njuta en aning.

Men under måndagen visade AIK en ruskig styrka och ett rejält friskhetstecken, som bara kan härledas till den kraft och passion som gör klubben till en av Sveriges allra största.

I alla fall för en kväll var AIK “allsvenskans självklara mittpunkt”, och det utan att spela en toppmatch inför ett fullsatt Friends Arena.

Istället var det just medlemmen Simon Strand som såg till att hans klubb levde upp till orden i kampanjen från 2014. I Solnahallen.

Där höll AIK Fotbollsförening i ett historiskt årsmöte, med 924 röstberättigade medlemmar på plats. En siffra som resten av fotbollsföreningarna i Sverige borde blicka på med avund (även om situationen som föranlett den, med en maktkamp, inte lär locka).

Stora delar av den nu tidigare styrelsen röstades bort, däribland ordföranden Per Bystedt, och nu är det upp till Metros tidigare chefredaktör Eric Ljunggren att leda AIK vidare. Om det är rätt väg? Omöjligt att svara på i dagsläget när de nyvalda inte fått tid på sig att visa vad de går för i det här sammanhanget.

Det viktigaste beskedet som årsmötet gav var inte i grunden vem som blev ordförande eller att valberedningen byttes ut. Det var att AIK:s medlemmar tog det ansvar som följer med medlemskapet och väckte liv i klubbens föreningsdemokrati på ett imponerande vis.

Simon Strand såg problem i sin förening, en valberedning som fått in få förslag på personer lämpade för styrelsen och samlade då själv in tips som ledde fram till ett ett vinnande styrelseförslag. Han tog vara på möjligheten som han, och alla andra medlemmar i klubbar runt om i Sverige, har att göra sin röst hörd och skapade ett intresse som aldrig tidigare funnits (i AIK).

När 51-procentsregeln och svensk föreningsdemokrati fungerar på det sättet är det svårt att inte tycka att det är vackert. Men det är heller inte alltid så verkligheten ser ut. Det är inte alltid så att det där stora engagemanget finns, det är inte alltid så att valmöjligheterna är flera och det är inte alltid så att information om ett styrelseförslag presenteras lika öppet inför ett årsmöte som det gjorde i det här fallet. 924 röstberättigade medlemmar är inte vardag i AIK, men det är just det som det borde vara för att klubben ska kunna representeras av hela sin breda medlemsskara och få ut den enorma potential som man sitter inne på.

Det finns också fler ljusglimtar i svensk fotboll. Intresset för Landskrona Bois årsmöte var (med Bois-mått mätt) stort och till exempel Halmstads BK:s siffra (254) över röstberättigade medlemmar på sitt årsmöte imponerar. Men det gäller också att lågan hålls vid liv om 51-procentsregeln ska kunna stå för den funktion som den är tänkt att göra.

Så vad händer i AIK nu? Turbulensen i klubben lär inte vara bortblåst för evigt bara för det här. Att det finns splittringar i och runt föreningen är ingen hemlighet och viljorna är många. Eric Ljunggren och hans styrelse har ett sjuhelsikes jobb med att ena alla medlemmar framför sig, och räkna med att alla ord och steg från deras håll kommer att synas in i minsta detalj.

Snacket om en revolutionerande förändring går möjligtvis att underbygga, men det gör också att pressen på den nya styrelsen är enorm. Prestera eller dra (som det brukar heta i de stora klubbarna), helt enkelt.

***

Martin Petersson
Mejl: martin.petersson@tv4.se
Twitter: @mpetersson

Fotbollskanalen

Åtta frågor inför Malmö FF mot IFK Göteborg

Dagens cupkvart mellan Malmö FF och IFK Göteborg är mycket av en traditions- och supportermatch, men det finns också många bra frågor kring hur matchen kommer att se ut.

1. Underlaget på Malmö IP

Det äldre konstgräset på Malmö IP får bara negativ kritik och många olika delar lyfts fram.

Magnus Pehrsson har sagt att det blir rejält snabbt spel och att ytan är ”oacceptabel”, och han har undvikit att starta stjärnspelare för att hålla dem borta från det underlaget. Andreas Vindheim sa att en match där känns som en och en halv match, då det sliter så hårt på kroppen. Oscar Lewicki menade att det är svårt att bromsa och göra riktningsförändringar, och att presspelet därför tar skada. Sören Rieks’ största oro inför matchen inte var Blåvitts supportrar, utan snarare underlaget. Senast gick både Carlos Strandberg (kramp) och Franz Brorsson (skada) av.

Blir underlaget en huvudkaraktär även i dag?

2. IFK Göteborgs offensiva spelares kvalitet

Ett nytt defensivt system verkar prioriteras i första byggfasen för IFK. De har visserligen gjort ett dugligt antal mål (13 på sju matcher), men de offensiva spelarna måste eventuellt förlita sig mer på individuell kvalitet än det offensiva lagorganisationsbygget mot MFF.

Klarar Tobias Hysén av att vara bra allsvensk spelare 2018? Kan Sebastian Ohlsson visa att hans frysboxtid berodde mer på lagets spelsätt 2017 än hans kvalitéer? Finns det en 2016-presterande-Ómarsson i 2018-Ómarsson? Är Mikael Ingebrigtsen bra nog? Matchen mot MFF blir det bästa försäsongsprovet på deras kvalitéer in mot allsvenskan 2018.

3. Malmö FF:s startelva

Arnor Traustason och Egzon Binaku testades i torsdags i någon form av startelva, men det var nog mest för att hålla alla matchalternativ öppna. Det finns två 50-50-positioner i startelvan.

Andreas Vindheim gjorde supermatch mot BP senast, men Eric Larsson kanske definieras som bättre defensiv högerback? Och vilka blir anfallarna? Alexander Jeremejeff ser ut att ha för bra form för att bänkas och han var med i startelvan vid alla byten i torsdags. Pehrsson kan luras, men det såg ut som ett val mellan Carlos Strandberg och Markus Rosenberg.

4. IFK Göteborgs mod

Hur mycket vågar Poya Asbaghi att testa sitt offensivt ambitiösa spel? Blir det Mix Diskerud ihop med Amin Affane på centralt mittfält i hopp om att ha mer boll, eller blir det defensivt bättre Vajebah Sakor?

Affane (precis som Simon Thern) går ju annars in på en möjligen karriärsförändrande säsong. Ut från AIK (där han fick chansen som startspelare i två längre sträckor) och in som definitiv centralpunkt i ett lite sämre lag. Hur mycket växer han som spelare med ett troligt förtroende över ett helt år?

5. Charaisjvili med debutchans

Eftersom han har haft tåproblem lär det inte bli en start, men Charaisjvili har debutchans för IFK Göteborg i dag och får han då några minuter? Är han en faktiskt bra fotbollsspelare, eller någon vi kommer att minnas som en billig chansning som inte fungerade? Det sista får vi inte svar på i dag, men en tävlingsdebut brukar inte kräva mycket för att åtminstone föda en försiktig optimism.

6. Sören Rieks på flera sätt

Det går att prata många saker om hans flytt och den påverkan på matchen, men det jag ser mest fram emot är om han kan höja sig en nivå till.

Om jag är rak på det: Rieks var inte bra första månaden i MFF. Inte heller dålig, men han syntes sällan av. Han har också sagt att saker tog längre tid än han trodde. Sedan kom andra halvlek mot Dalkurd, han började att dominera, och har lagt sig på åtminstone nivån ”rätt bra startspelare i MFF”. Om det blir en någorlunda konstant stegring i hans form så ska vi snart se en av spelarna som kan hjälpas åt att bära offensiven i ett potentiellt SM-guldlag. Det är där han måste upp om han ska ses som en bra värvning.

7. Starfelt-Calisir-Eriksson

Både Carl Starfelt och André Calisir känns som rakt igenom vettiga värvningar. Bra mittbackar med bra säsonger bakom sig, och som klarar av många olika saker på en fotbollsplan. Hur sköter de sig då mot MFF? IFK har bytt mittbacksuppsättning och är historiskt sett bra där, och det ska väl fungera bra även i år?

MFF har samtidigt på försäsongen visat upp en oväntat stark sida: inläggsspelet. Kan IFK:s mittbackar stoppa det spelet mot exempelvis en frustande Strandberg?

8. Malmö FF:s taktik

Och så den längsta biten.

MFF har mött två andra 3-4-3-lag den här försäsongen, Dalkurd och Gefle, så de har färsk matcherfarenhet av liknande formationer. Pehrsson testade dessutom detaljer i press- och uppspel mot Nordsjälland, just med tanke på den här matchen. Det återstår att se om han gjorde det bara för att förvirra IFK eller om något av det används.

Han pratade under fredagen om att IFK förmodligen lär ligga lågt, men vara aggressiva och markeringsinriktade i vad som lär vara 5-4-1 i försvarsspel. Vill man hårddra det kanske man också kan säga att MFF har sett lite bättre ut mot zonlag än markeringslag, och Pehrsson ville lyfta fram att det som lär avgöra är spelarnas prestationer och tålamod snarare än taktik.

– Vi har två planer för hur vi förhoppningsvis ska öppna Göteborg, om vi ska kalla det positioneringsformer, varav en är den mest rätta och den andra är något vi kan justera till.

– Och visst, det är viktigt och det är mycket av mitt jobb, men det är mycket spelarnas beslut. När man möter ett Göteborg vet man att de är väldigt markeringsinriktade. Det är nog viktigare, att veta hur man ska spela mot ett lag som är det.

– Man kan stå på ett sätt, men har man inte mer rätt tajming och rätt fart slå ut en spelare, eller tillsammans med en annan göra det, då är det skitsamma.

– Det är mycket upp till ens skicklighet för det är små ytor att jobba med.

Pehrsson nämnde Jönköping som det mest markeringsinriktade laget 2017, ett lag MFF hade svårigheter att såga upp. Dessutom blev det kaos borta mot AFC, som körde extrem man-man-markering, och även markeringsgillande Dalkurd fick MFF att komma fel i några positioneringar.

Det taktiska vi har sett på träningarna den här veckan var en anfallsövning där MFF bland annat letade många krossbollar ut mot sin högerkant. Då ställde MFF upp med en offensiv organisation liknande:

woohoho

(Vänstermittfältaren längst till vänster, högerbacken längst till höger. Vänsterbacken upp nära centrala mittfältarna, ena anfallaren droppar ner till vänster, högermittfältaren kommer närmare toppanfallaren.)

@jonas_hansson

Fotbollskanalen