I teorin ersattes Erdal Rakip och Anders Christiansen med Sören Rieks och Fouad Bachirou.
Men det gick inte. Bachirou har dels haft skador, men MFF hoppades att han skulle förbättra sitt spel i sista tredjedelen. Det blev naivt. Bachirou är en jättebra spelare, men främst på att springa mycket och att ta bollen från backlinjen till mittfältet. Rieks hade problem med alla nya vinklar och kom till slut ut på vänsterkanten istället för den högerrollen han var tänkt att ta hand om (vänster- och högersidan fungerade olika under Magnus Pehrssons ledning).
Det blev för få spelare som var riktigt bra i de centrala offensiva delarna.
När MFF försökte lösa sina grejer i sista tredjedelen under våren så blev det mest inlägg (dock ganska framgångsrikt) och distansskott. Jämför det med AIK, som 2017 hade stundom trögflyt i anfallsspelet, men ökade skickligheten på några offensiva centrala spelare i vintras. Nu är de bäst i allsvenskan på centralt kombinationsspel och gör många av sina mål på det sättet.
MFF:s bästa period var i höstas när de hade Rakip och Christiansen centrerade och tillät dem ösa på. Det var ett av deras mest effektiva anfallsvapen och bägge försvann. Dessutom försvann möjligheten att ändra utseende på centralt mittfält. Förra året hade MFF Christiansen som given, men kunde ha Oscar Lewicki eller Rakip bredvid honom beroende på vad som behövdes under matchen (kolla exempelvis hemmamatcherna mot AFC och Örebro, där raka byten Lewicki/Rakip gav vinster). I år har de möjligheterna till förändring knappt funnits.
Till detta la MFF till ännu fler spelare vars egenskaper och beteenden var mer inriktade mot längre inlägg (Egzon Binaku, Eric Larsson, Carlos Strandberg var med från start det här året, Alexander Jeremejeff blev startspelare en längre period…). Det har varit ännu enklare att använda sig av det när annat inte har fungerat.
MFF behövde något för att klara av att spela sig igenom på fler sätt. De behövde också ytterligare någon spelare som är riktigt bra. Någon som verkligen kan leva sig in i en fotbollsmatch, som vet när en matchplan är bra att ha och när den ska slängas undan. När egna initiativ är bäst under en match och när tränarens taktiska plan ger bäst segerchans.
Nu löser Anders Christiansen inte allt för MFF, problemen är många fler än så, men samtidigt hade MFF aldrig kunnat ersätta AC rakt av i vintras vad de än hade gjort. Lösningen ett halvår senare blev alltså att värva in samma spelare. Nu har de ett tre nygamla saker som de så uppenbart har saknat. En riktigt bra spelare, fler förändringsmöjligheter på centralt mittfält, och en spelare som verkligen är bra på att lösa saker offensivt centralt.
Nu återstår det att se utvecklingen (klubb-, speltid- och positionsmässigt) för Lewicki, Bonke Innocent, Samuel Adrian, och Isak Ssewankambo. Det handlar ganska mycket om vem som blir ny tränare. Någon kan få ny position, någon kan hamna längre ifrån speltid, någon kanske höjer sig, någon kanske lämnar.
@jonas_hansson