Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons
26v

En titt på Röslers tränarkarriär: ”Väldigt strukturerad – men kommunikationen är hans styrka”

Uwe Rösler tar över Sveriges mest framgångsrika klubb mitt under en floppsäsong och med bara en månad till Champions League-kval (MFF kräver nog minst ett gruppspel vartannat år, och nu är de två år utan). Han har fått se två tidigare tränare få sparken trots att de vann SM-guld. En pressad miljö, men ändå så var han oerhört avslappnad och ville skoja till saker under dagens presskonferens.

För det här är inte en man som har varit utan motgångar eller svåra problem. Det här jobbet är ganska “enkelt” i förhållande till vissa andra av hans livserfarenheter.

Uppväxt i Östtyskland med att bevittna det landets fall. Han fick Stasipoliser efter sig som ville att han skulle spionera på sina egna lagkamrater (han spelade även i Östtysklands sista landskamp någonsin). Han har jobbat under den fullständiga galenskaparen Massimo Cellino. Han har haft en tumör (tennisbollsstorlek) i bröstet. Han har varit inne i engelsk fotboll de senaste åren, en av de mest slitande miljöerna som finns för en fotbollstränare.

Vad är det då MFF har anställt för typ?

En tidigare Manchester City-kultspelare som gjorde mycket i Norge som tränare. Det var där han hade sin familj: sin norska fru (som han träffade när han var på träningsläger med City) och sönerna Colin (nu U18-spelare i Man City, döpt efter City-legendaren Colin Bell) och Tony (pluggar finans på New Yorks universitet, döpt efter City-legendaren Tony Book).

Han hade tränat bland annat Molde, men hans mål var att bli huvudtränare i Premier League. Han lämnade Norge och under något halvårs tid jobbade han i Man Citys akademi, och hade samtidigt full koll på League One och League Two. Hans vän Ole Gunnar Solksjaer rekommenderade Rösler till League One-klubben Brentford, och den oerhört ambitiöse ägaren Matthew Benham tog honom.

Han tog nästan upp dem till Championship första året, och det är i den här klubben som alla berömmer Rösler.

Mark Warburton, sportchef och hans tränarersättare, till Brentfords hemsida:

– Uwe lämnar klubben i ett fantastiskt skick.

Spelaren Kevin O’Connor till Telegraph:

– Vi var bara rakt igenom mediokra i League One, men Uwe ändrade vår mentalitet. Allt han gjorde var Premier League-standard. Han gjorde det fantastiskt bra.

– Strukturen är verkligen på plats nu, och det är tack vare det som tränaren har gjort.

– Han är briljant. Väldigt strukturerad, väldigt organiserad, men för mig är kommunikationen hans riktiga styrka. Han är bra på att prata. Han tar dig åt sidan om du inte är i laget till nästa match, och försöker förklara varför, vilket gör att hela truppen är nöjd.

Rösler höjde Brentford mycket. Det var i första hand ägaren Benham som skapade Brentfords väg till Championship, men de två kanske viktigaste efter det var Warburton och Uwe Rösler.

Rösler försökte vara så nära supportrarna som det gick, för att förstå dem. Han försökte etablera ett passningsspel med en ”passa ihjäl motståndarna”-filosofi (även om det tog en period att få det att fungera). Han spelade ibland tre anfallare för att pressa sönder motståndarna ännu mer, då mycket i hans filosofi bygger på presspel. Han hade en trupp där de konstant fyllde på med unga brittiska spelare, som han gjorde bättre.

Vissa saker var dock problematiska. Fansen pratar om att det blir mycket handbroms i attackviljan, att spelarna borde släppts fram mer. Att det blev för försiktigt, för motståndarbetonat, och för få faktiska saker i sista tredjedelen. Han ändrade ofta formationer och roterade spelare, vilket frustrerade. Dessutom var det en annan frågeställning: borde han gjort det ännu bättre, med tanke på hur mycket han utvecklade spelarna? Borde de inte ha fått ut mer av sin matchdominans?

Efter en svårare andra säsong lämnade han halvvägs in för Wigan, som dels nyligen kom ur Premier League, dels var närmare hans egen familj. Det var också ett steg närmare Premier League. Det snackades också om Eintracht Frankfurt och Celtic.

De hade gått dåligt för Wigan innan han kom in. Han vann dock tolv av de 18 första matcherna (och förlorade bara två), tog dem till play off, och slog ut tre Premier League-klubbar ur FA-cupen (inkluderat Manchester City).

Spelaren James Perch (Wigan):

– Tittar du på Bayern Münchens lag så tycker jag vi är lite som dem. Vi jobbar väldigt gemensamt, vi jobbar på bra inom vår struktur.

– Han har varit briljant. Han smittar av sig. Han har fantastisk entusiasm och vet hur laget ska spela. Han är intensiv, men på ett bra sätt. Resultaten hade inte kommit om han inte vore på det sättet. Han pratar nonstop (i den tekniska zonen under matcherna).

– Och när han kom hit var han inte glad med hur den fysiska statusen var i truppen, för han ville spela en högintensiv fotboll.

Sedan fallerade det under andra säsongen. Dyra värvningar fick usel effekt, han fick sparken halvvägs in, och Wigan åkte till slut ur. Rösler fick dock en ny chans i Leeds, men där sparkades han efter tolv tävlingsmatcher (vilket nog sa mer om ägaren än Rösler, även om han bara vann två av de tolv matcherna).

Sedan kom Fleetwood Town in. Bra förstasäsong och det började pratas om Norwich och norska landslaget. Sämre andrasäsong och sparken. Så har det alltså varit i tre av hans fyra senaste klubbar (Leeds undantaget, där han bara var några månader).

Många i England verkar tycka genuint bra om hans personlighet. Generellt har han också presterat lika bra eller bättre än förväntat. Han är noga med att saker vid sidan av (kost, videoanalyser, spelarna ska må bra, strukturer) fungerar. Jag skulle säga att det här är en tränare som MFF inte har haft en enda chans att få under de senaste fem-sex åren, förrän nu. Tidigare har det nog varit omöjligt att honom till en skandinavisk klubb, men nu har han sin ”lägsta” period i tränarkarriären sedan han lämnade Norge.

På tal om Daniel Anderssons inflytande i föreningen så har Rösler sagt det här tidigare (då sportchefsrollen inte finns i alla engelska klubbar) i en intervju med Guardian:

– Jag är ett stort fan är sportchefsrollen, sportdirektörsrollen, eller vad du nu vill kalla det – så länge han har styrt inflytande. Han ska föreslå tränaren till styrelsen, för det är han som ska jobba med tränaren 24/7. Jag pratar med Gretar Steinsson (Fleetwood Town) mer än jag pratar med min fru, och det var samma sak med Warburton i Brentford.

När det gäller det negativa skulle nog en del säga att hans idéer sällan har lyckats ända fram, och att han har en taktik som ibland blir spretig och tråkig. Dessutom har han haft kvar ett rykte om sig i England att ganska snabbt vilja klättra uppåt på tränarstegen.

Några småsaker:

1. Han har egentligen spelat de flesta nummerformationer som finns. Tidigare i karriären blev det mycket 4-4-2, 4-3-3, 4-2-3-1. På senare år har han dock hittat en del framgång med 3-5-2.

2. Det finns lite Midtjyllandkopplingar. MFF verkar ha hittat små samarbeten med den danska klubben, och Röslers tidigare klubb Brentford har samma ägare som Midtjylland. Oklart om det dock finns något samband.

3. I en intervju med Guardian berättar han om att han skrev upp för en ”masters degree in sporting directorship”. Han verkar genuint intresserad av att förstå sig på saker: hur föreningar fungerar, supportrar, media. Just media tog han upp själv, då han jobbat mycket med det som expert.

4. Ett par av dagens artiklar:

Kort om hur Uwe Röslers börjar forma MFF. 

Hur processen kring anställningen var.

5. Vill man ha en kort genomgång av en av hans matcher, så går han igenom det taktiska i en match mellan Man City och Wigan 2014 här:

Källor: Telegraph, Independent, Daily Mirror, Daily Mail, Express, Transfermarkt, Brentford, Fleetwood Town, Guardian

@jonas_hansson

Publicerad 2018-06-12 kl 19:17
Annons
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons