I en intervju i EFN i våras gick Malmö FF:s VD Niclas Carlnén igenom föreningens ekonomiska situation. Efter sju minuter av tiominutersklippet var slutsatsen enkel. MFF kan inte ha många fler år som de har haft 2016 och 2017 (år utan exceptionella intäkter) innan de måste dra ner på kostnaderna, det vill säga bland annat en billigare och i teorin sämre trupp.
Carlnén fick direkta frågor om hur många Europacupgruppspel som MFF kunde missa innan det kom till en brytpunkt, men han parerade bra och gav ingen siffra.
– Jag skulle säga att nu har vi sträckt oss ganska långt (med truppkostnader).
– Sedan gäller det att vi bromsar vid de tillfällena där vi ser ”okej, nu har vi inte gått till Europa på ett-två-tre år, vad gör vi då?”.
Det pratades om att det fanns tydlig styrning beroende på olika scenarion, och att de jobbar mycket i treårscykler. Det var då två år med SM-guld, men också två år utan Europacupgruppspel.
För en normal allsvensk toppklubb hade det varit ett bra scenario. Med Malmö FF:s ambitioner är det lite mer problematiskt. De vill vara något mer än laget som ”bara” vinner ligatitlar.
När jag pratade med Daniel Andersson och Niclas Carlnén i våras sa bägge att de skulle vilja ha två Europacupgruppspel inom fyra år, och föreningen vill öka omsättningen för att bli en mer konstant kraft i Europacuperna. Malmö FF är på en nivå som ingen annan allsvensk förening har varit på under 2000-talet, men de räcker inte och de betalar helt andra summor än övriga föreningar i allsvenskan.
För förra året redovisade MFF 57 miljoner kronor i nyförvärvskostnader, och personalkostnader som var 20 miljoner mer än AIK och 50 miljoner mer än trean på listan. De hade ungefär ett nollresultat i slutkolumnen, men med drygt 50 miljoner mindre i likvida medel jämfört med ett år tidigare. 2017 var ett år där de gasade.
När dessutom Uwe Rösler valde de bästa spelarna i sin första match så var det en startelva med en snittålder på över 29 år och med bara en spelare yngre än 25 år. Det mest troliga nyförvärvet, Guillermo Molins, fyller 30 i höst. Även om det finns bra talanger i truppen, så är det ändå mycket av en trupp som ska prestera som bäst 2018 och 2019. Det kommande 12-18 månaderna är viktiga både för truppen och föreningen.
(En olycklig faktor har varit omständigheter som gjort att det senaste årets nyförvärv har fått laget att vara kvar på samma nivå, snarare än att förbättra sig.)
Samtidigt är det mycket som är bra. Publiksiffrorna har blivit starkare och starkare i några års tid, försäljningen av Mattias Svanberg gav föreningen ett rejält andrum, och trots en floppvår så får nog ändå MFF anses göra ganska många bra saker. Det ser heller inte ut som att föreningen har tagit extrema risker för att försöka höja sig en nivå, utan har bara använt en del av det stora utrymmet som fanns för att satsa.
Men med tanke på hur mycket enklare det blivit att ta sig till Europa League-gruppspel, och hur mycket pengar MFF har spenderat på spelartrupper, så får det nog anses vara en stor besvikelse om det inte blir minst ett gruppspel i någon av turneringarna inom de kommande två försöken (om de ens får ett försök nästa år). Om de inte tar sig in? Då syns det nog på spelartruppen framöver. Inte extremt mycket, men ändå lite här och var.
Och på den positiva sidan: skulle MFF ta sig in i ett gruppspel snart så kanske MFF till och med kan öka. Särskilt då även Europa League har hypats upp och nu ger mer inkomster. Ett gruppspel kan dessutom ge fler positiva effekter, som att exponeringen höjer värdet på flera spelare. Då kan även MFF fortsätta med sina höga ambitioner.
Nåja. Först ut för Malmö FF: Drita för Kosovo med start i dag. Vid vinst: Cluj från Rumänien i CL-kvalet. Vid förlust: Dudelange (Luxemburg) eller Vidi (Ungern) i EL-kvalet. Därefter är det två rundor till innan ett gruppspel.
@jonas_hansson