I dag kan mycket av Malmö FF:s höst avgöras, i Europa League-kvalmatchen mot Midtjylland (2-2 i hemmamatchen). Daniel Andersson har dock sedan tidigare sagt att det inte lär bli fler försäljningar innan fönstret stänger (tolkningen av citaten var att det krävs något helt exceptionellt för att sälja någon, alternativt att någon reserv med låg speltid kan lämna).
Nu när MFF går in i dag, och för resten av hösten, finns det därför framför allt fem truppfrågor att lyfta fram.
Högerbackarna
50-50-situation mellan Andreas Vindheim och Eric Larsson, och Uwe Rösler har också pratat om det i liknande termer. Jag pratade med Vindheim om det för några dagar sedan. Han tog startplatsen mot Midtjylland senast, den matchen där det inför kändes som att han hade fått ett litet försprång, men fick kramp (”Jag vet inte var det kom ifrån”). Känslan var att han gärna snart ser sig som mer ordinarie än “varannan-match-schemat” som varit i sommar. Bägge spelarna sina plus och minus, men just nu känns den stora avgörande faktorn hur de presterade i sin förra match.
Mittbackarna
Här är det frågor på alla sex alternativ. Rasmus Bengtsson och Behrang Safari, hur många matcher kan de spela över en säsong? Lasse Nielsen, hur bra är han egentligen? (Jag har följt honom i 18 månader nu och har fortfarande ingen aning). Franz Brorsson, har han blivit stabil igen? Oscar Lewicki, ska han vara här eller på mittfältet och är han femtevalet som mittback nu? Hugo Andersson, håller han och hur mycket får han spela?
Nummermässigt är det ingen fara för MFF. Problematiken ligger i att veta hur ofta de stabila spelarna kan spela, och hur bra alternativen är. Safari och framför allt Bengtsson är två av lagets bästa spelare när de är i form (vilket Bengtsson nästan alltid är när han är frisk).
Lewicki eller Traustason (eller Gall)?
Det är svårt att se ett scenario där Fouad Bachirou och Anders Christiansen hamnar utanför en elva, så det gör att alternativen där bakom inkluderar Oscar Lewicki, Arnor Traustason, Romain Gall, Bonke Innocent, Samuel Adrian, ett par lärlingar, och någon annan som kan gå in där (Sören Rieks? Guillermo Molins?).
Gall gjorde en fin match i allsvenskan senast, men primärt är det här en duell mellan Lewicki och Traustason. Traustason är en av de bäst presterande spelarna under Rösler (vilket Rösler själv har påpekat), men Lewicki har en förmåga att komma tillbaka när han börjar bli lite uträknad från en elva. Han har då alltid kommit in med några riktigt bra prestationer för att visa hur man ska balanserar ett mittfält, ihop med några starka offensiva bidrag.
Formation(er?) på sikt
Det har varit 3-5-2 under Rösler, men han har också sagt att han i ett optimalt läge hade spelat med tre anfallare. Han har också sagt att formationen ska vara den som gör att de elva bästa spelarna är på planen, och att han inte har haft tid att träna på andra formationer.
Även Magnus Pehrsson ville byta under och mellan matcher, men han drog sig bort från de tankarna. Exakt varför berättade han aldrig. Kanske var det att spelarna inte kände sig bekväma, kanske att han det var bättre att fila mer på det som fanns.
Kollar man tillbaka på Röslers karriär så har han ofta haft en formation som han har utgått från, men som har ändrats i enstaka matcher eller till något nytt när det har gått dåligt. Den här formationen bildades delvis av slump, delvis av planering baserat på hur Rösler såg på truppen där och då. Vad blir det i höst och på sikt? 3-5-2? 4-3-3? 3-4-3? 4-4-2?
Talangerna som (inte?) trycker på
Rösler är en match ifrån att ha nästan gjort det bästa möjliga av situationen. Han har haft hjälp av en riktigt stark trupp, men matchandet har varit så hårt att till och med undertecknad har haft svårt att koppla om till nästa match. Ändå har han inte förlorat en enda match, han har haft ett antal stabila matcher, och han har fått laget att nå en hög högstanivå i många matcher. Det har varit en stark anställning än så länge.
Det är dock två saker som är på hans minuskonto nu. Dels har det varit ett par matcher där han inte har satt matchcoachningen. Det andra är talangerna. När han pratade om för tunn trupp efter matchen mot Midtjylland så tycker jag inte det gick i harmoni med det MFF har pratat om tidigare. Trots höga förväntningar om det sportsliga så har föreningen också höga förhoppningar om de egna talangerna.
Rösler pratade om att Midtjylland har sex mittbackar, men MFF har åtminstone fem stycken (sex, om Oscar Lewicki räknas in). Han har åtminstone 12-13 spelare till de fem offensiva positionerna. Det var som att de unga spelarna inte riktigt räknades in.
Skillnaden har nämligen varit att Midtjylland ger minuter åt sina 19-20-åringar på ett sätt som MFF inte har gjort. Det är den enda skillnaden i truppbredd mellan klubbarna.
MFF-talangerna är där, och därmed också truppbredden, men de används sällan trots att flera av dem de är bärande i U-landslagen. Adrian gör det alltid bra när han får spela, men har av Rösler bara fått en timmes speltid i allsvenskan. Varken han eller Hugo Andersson fick minuter mot Trelleborg (istället valdes Lewicki som mittback istället för Hugo). Laorent Shabani och Felix Konstandeliasz har inte synts till. Pavle Vagic lånades ut, trots att Rösler pratar om brist på anfallare. Jag tror framför allt Daniel Andersson ibland funderar på om de unga verkligen inte ska få spela mer.
I dagsläget känns det som att de här spelarna får det ännu svårare att få speltid i höst om MFF åker ur Europa League.
Allan Kuhn fick ett tydligt minustecken av MFF när det kom till brist på speltid till talangerna 2016. Om det nuvarande scenariot fortsätter så är det inte otänkbart att det blir liknande med Rösler 2018.
@jonas_hansson