Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons
7v

Så skötte sig lagen under Silly Season: AIK, ÖFK, Elfsborg, BP

Snart är säsongen slut och drömmarna kan börja igen. Drömmar om en vinter där spelare säljs dyrt utan att truppen försämras, där svaga positioner täpps till, och där alla chansningar och dyra nyförvärv lyckas.

Nu när vi ser tillbaka på de senaste tolv månaderna: hur bra skötte sig de allsvenska klubbarna på transfermarknaden? Vilka gjorde sig faktiskt bättre med nyförvärv, och hur många förhoppningar krossades? 

Listan exkluderar vissa (framför allt unga) spelare som knappt har märkts av. Lagen kommer i slumpmässigt vald ordning. Gäller för transferfönstren vintern 17/18 samt sommaren 2018.

AIK

Vintern 2016/2017 gjorde AIK ett fönster som höll laget borta från guldstriden under våren. Vinterfönstret 2017/2018 var läxan gjord och det blev tvärtom.

Det var några svåra saker som skulle lösas. Johan Blomberg kom från en stark säsong, men lämnade. Nils-Eric Johansson tvingades dessvärre att avsluta karriären. Stefan Ishizaki började komma upp i åren, men var ändå ordinarie 2017. AIK hade kanske hoppats ännu lite mer på Chinedu Obasi och Simon Thern, men de lämnade också. Dessutom försvann Amin Affane och Noah Sonko Sundberg permanent, och det blev ytterligare ett par jobbiga skador/sjukdomar.

Björn Wesström, Rikard Norling, och Tobias Ackerman pekade på flera bra nya spelare som dessutom passade in. Enoch Kofi Adu fyllde perfekt upp den låga centrala mittfältspositionen där AIK letade efter en passningsgaranti, och de kunde därifrån bygga mittfältet som de ville ha. Tarik Elyounoussi är ren kvalitet. Alexander Milosevic blev mittbacken som AIK behövde efter all frånvaro hos defensiva spelare. Budimir Janosevic blev en bra Linnérutmanare. Nabil Bahoui gjorde en stark lånevår. Robin Jansson blev ett av årets allsvenska fynd.

Sommaren gav främst mittfältsförändringar. Anton Salétros och Ahmed Yasin hade varit tillbaka i ett halvår, men ville testa sig utomlands. Sebastian Larsson, Heradi Rashidi (precis som Jansson i årets-fynd-kategorin), och Panajotis Dimitriades kom in.

Robin Lundström (skada), Joel Ekstrand (skada), och Stefan Silva är i grunden väldigt bra spelare, men har inte synts mycket av olika anledningar. Eero Markkanen, Robert Taylor, och Agustin Gómez har lämnat.

Totalbetyg: Nästan högsta möjliga. AIK behövde hantera flera planerade och oplanerade stora saker, och har ändå haft hög träffsäkerhet på sina nyförvärv. Fyra-fem kvalitetsvärvningar har visat sig prestera så bra som AIK hade velat, ett par billiga chansningar blev startspelare, och av de som inte har tagit startplats så har de flesta (med något undantag) värvats som bra reserver eller haft skador. Svårt att säga vad som skulle ha kunnat gjorts bättre. Någon mer med hög vidareförsäljningspotential?

ÖSTERSUNDS FK

Påbörjade att ersätta nyckelspelare redan innan de hade lämnat. Dino Islamovic, Noah Sonko Sundberg, Smajl Suljevic, och Tesfaldet Tekie (på 18 månaders lån) kom in under en vinter där Östersunds stora tapp var Fouad Bachirou. Att Gabriel Somi, Bobo Sollander, Tim Björkström, och Johan Bertilsson lämnade var enklare att hantera.

Sedan blev sommaren så tung som den nästan kunde bli, både på och utanför planen. Graham Potter och nästan hela ledarstaben lämnade, tillsammans med Saman Ghoddos, Ken Sema, Sotirios Papagiannopoulos, Brwa Nouri, och Alhaji Gero. Östersund verkar ha fått en hög summa för den uppsättningen och hade många av sina planerade ersättare på plats, men det behövdes kvalitet.

Ian Burchnall skulle ta hand om det och tog in Simon Kroon och Rewin Amin som startspelare redan här och nu, tillsammans med framtidsvärvningarna Henrik Hellman och Jerell Sellars (ett par intressanta inhopp), och chanslånet Jordan Flores.

Det som har hänt bland reservmålvakterna: Andreas Andersson värvades in permanent, och Emil Hedvall byttes mot Andrew Mills.

Totalbetyg: Godkänt. De har tappat många delar och ersatt det med spelare som de hoppas ska vara bättre om ett-två-tre år, så att truppen är sämre nu är helt väntat. Trots det ser laget ut att hamna på runt 50 poäng. Det finns kapacitet för att man om några år ser tillbaka på de här värvningarna som bra talanger som blev riktigt bra allsvenska spelare. Om de kan behålla Tekie så kan det bli väldigt lönsamt. Å andra sidan: om det inte blir bra utveckling så lär Östersund ångra sig att de inte värvade mer etablerat. Ett totalbetyg som kan ha ändrats både upp och ner om två år.

IF ELFSBORG

Som vanligt Sveriges mest lugna övergångslag. De tog Jimmy Thelin och hoppades att hans idéer skulle få ut mer av spelartruppen. Elfsborg fick tillbaka Stefan Ishizaki (professionalitet personifierat – perfekt för ett år som detta) och tog in Thelin-skolade Robert Gojani, samtidigt som Lasse Nilsson lämnade.

Under det senaste året har det egentligen bara hänt två andra stora saker. Elfsborg bytte först ytterbackar. Anders Randrup och Adam Lundqvist lämnade, in kom Fredrik Holst (och Rami Kaib växlade upp internt). Sett till vad Kaib och Holst (en av Elfsborgs bästa i höst) har presterat så ser Elfsborg ut att ha gjort något smart där, även om de var ytterbackstunna under våren.

Det andra var att Issam Jebali såldes. Han fick mycket förtroende av Thelin, men var väl aldrig riktigt den anfallaren som behövdes. Chinedu Obasi är mer kortsiktigt fixat och har inte varit perfekt, men är bättre lämpad där uppe och har hjälpt till i några segrar.

I övrigt: Jörgen Horn ut, David Boysen in. En mittback som var lågprioriterad, och en attackerande spelare där det känns som att Elfsborg tänker ”hög kapacitet, värd att testa”. Rasmus Rosenqvist spenderade en kort tid i HIF på lån.

Totalbetyg: Knappt godkänt. Flera av värvningarna var nog bättre än alternativen som var i truppen, men det hade kanske behövts en eller två förändringar till för att spela Thelinboll på riktigt? Den totalt sett svaga säsongen drar ner på betyget. Transferstrategin har också fortsatt som den nästan alltid har varit i föreningen: bara spelare som har bevisat sig i allsvenskan/Superligaen/Eliteserien/superettan.

IF BROMMAPOJKARNA

Hur mycket tid har ni?

Sportchef Daniel Majstorovic tog över ett lag som inte bara hade tappat huvudtränare Olof Mellberg och assistent Azrudin Valentic, utan stora delar av 2017-truppen: Viktor Gyökeres, Carl Starfelt, Joel Qwiberg, Kevin Kabran, Budimir Janosevic, ihop med några mer marginella (men nyttiga) som Imad Khalili, Luca Polo, och Kyle Konwea. Ersättarna:

Tränare: Luis Pimenta (senare Roberth Björknesjö)

Målvakter: Nikola Petric

Ytterbackar: Mohanad Jeahze, Fritiof Björkén

Mittbackar: Ludvig Öhman, David Ochieng, Martin Rauschenberg

Mittfältare/anfallare: Moustafa Zeidan, Petar Petrovic, Rasmus Alm, Eric Johana Omondi, Maikel, Alexander Nilsson, Kristjan Floki Finnbogasson, Philip Hellquist, Bajram Ajeti (har redan lämnat)

Totalbetyg: Underkänt. Luis Pimenta-historien känner vi alla till, och storvärvningen Ajeti fungerade inte alls (bland annat på grund av en konflikt med Pimenta). Svårt att ge godkänt när två så viktiga rekryteringar inte blev bra nog. Några av spelarna har visat sig bra nog för allsvenskan och några har visat att de har högstanivån för allsvenskan, men det har varit många som pendlat kring om de verkligen ska tillhöra en allsvensk trupp. Kanske hade det sett bättre ut med Björknesjö från start?

Del 1: Hammarby, Kalmar FF, Örebro SK, BK Häcken
Del 2: Malmö FF, IFK Norrköping, Dalkurd FF, Gif Sundsvall

@jonas_hansson

Publicerad 2018-10-29 kl 08:00
Annons
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons