1. Få spelare i allsvenskan har lika stökiga år bakom sig som AIK-förvärvet Kolbeinn Sigthorsson.
Nantes ägare Waldemar Kita skrek stolt ut ”det här är min spelare!” när islänningen värvades 2015, på ett femårskontrakt och med en av lagets absolut högsta löner (franska medier säger 1,5-2 miljoner kronor/månad, men det det har aldrig bekräftats). Flera isländska experter trycker på att han är landets bästa anfallare. Han var en av nycklarna till Islands succé, och han var även lagkapten några gånger. Det här var också en spelare som skulle lösa de offensiva problemen i Nantes. I form ska han absolut inte ska vara i allsvenskan, utan i en ekonomiskt rikare liga.
Men de senaste tre åren har Sigthorsson spelat totalt 320 minuter A-lagsfotboll. Skadorna har varit frekventa och svåra, en problematik han även upplevde i Ajax och AZ. Ett nästan lika stort problem har dock varit alla citat och rykten som har slängts runt i franska medier.
Jag vill först påpeka ett par saker: Kita gillar v-e-r-k-l-i-g-e-n att snacka, såväl högt som lågt som konstigt. Jag har följt fransk fotboll i ett antal år och vet också att vissa franska medier överdriver, så ta uppgifterna nedan som att det har rapporterats om det i Frankrike, men att det knappast är några absoluta sanningar i dagsläget och vissa delar känns snarare som att Nantes försökte att göra karaktärsmord, antingen via officiella citat eller läckor.
20 Minutes har inte dragit sig för att kalla Sigthorssons attityd för ”dålig” eller säga att han är ”bortskämd”. Kita pratar om att Sigthorsson har dålig påverkan på omklädningsrummet och att han är oärlig. De gillade inte att han nobbade Panathinaikos i Grekland (Sigthorsson sa tvärtom – han ville lämna den sommaren, men fick inte). De gillade inte att han nobbade IFK Göteborg på grund av för många konstgräsplaner i allsvenskan. När låneavtalet med Galatasaray bröts ett halvår för tidigt så tog det åtminstone en månad innan han dök upp i Nantes igen, och Nantes sa att de inte visste varför och att de inte kunde få kontakt (argumentet från agenten var att Sigthorsson skulle återvända när han var frisk).
Sådana här grejer har dykt upp lite då och då, och har definierat mycket hans tid i Frankrike, oavsett om de har varit sanna eller inte. Nantes värvade en tänkt stjärna, men så blev det inte. De har betalat många miljoner och har knappt fått tillbaka något alls, vilket har bidragit till den öppna frustrationen från klubbens sida. Efter belgaren Anthony Limbombe så är det här en av de dyraste spelarna som Nantes har värvat de senaste 15 åren.
Hur mycket Sigthorsson själv låg bakom att det inte fungerade, det vet nog bara han själv.
2. Angående Sigthorssons skadeproblematik har hans tidigare tränare i AZ sagt följande (källa: FourFourTwo år 2016):
– Han hade vissa problem redan i AZ med mängden matcher vi spelade, även om han bara startade under andra halvan av säsongen. Han är en spelare som använder sin fysik mycket. Han är inte den mest eleganta spelaren. Han spelar med mycket energi. Jag fick ofta byta ut honom och han har ofta problem med små skador.
Med ett treårskontrakt har AIK tid att med sina egna metoder och idéer bygga upp fysiken hos Sigthorsson.
3. Nio av 16 lag startade med tre- eller fembackslinje i första omgången. Är det i år vi går över till att majoriteten av startelvorna använder sig av det?
4. Djurgården och nickmål i allsvenskan:
2015: 12 stycken (flest i allsvenskan)
2016 10 stycken (två färre än laget med flest)
2017: 14 stycken (flest i allsvenskan)
2018: 0 stycken (de senaste åren har alla andra lag gjort minst ett per säsong)
2019: 2 stycken (fler än alla andra lag tillsammans den här omgången)
5. ”Tiden är förbi då rätt små klubbar där nere (i Nederländerna) kunde köpa de bästa unga svenskarna”, skriver en agent. Trenden de senaste åren har varit att allsvenska spelare inte flyttar till Nederländerna, som annars var det vanligaste man kunde göra för tio år sedan. De senaste tre åren har vi bara haft fem övergångar dit: Erik Israelsson (gratis), Ögmundur Kristinsson (gratis), Elias Omarsson (tre miljoner kronor), Ibrahim Dresevic (sju miljoner plus bonusar), och återvändaren Jos Hooiveld (gratis).
Han nämner att en klubb som Groningen kunde betala 30 miljoner kronor för ung spelare för X antal år sedan, men att de i dag har svårt att gå över fyra-fem miljoner kronor (med något undantag) för en liknande spelare. Lönerna har också blivit mycket sämre för spelarna.
Anledningarna är flera: dyra nya arenor som inte har gett tillräckligt mycket tillbaka, ett TV-avtal som är extremt topptungt, två-tre lag som har sprungit iväg i toppen, och totalt sett en liga som har gått bakåt. Många klubbar slåss med ekonomiska problem. Heerenveen behövde nyligen låna pengar för att ens kunna betala löner, Twente kanske inte existerar om några år, NAC Breda har också kämpat hårt i flera år och startade i vintras en crowdfunding för att få hjälp att köpa sin arena. Exemplen är många, och därför har agenter och spelare tittat mer mot exempelvis MLS.
6. Uppföljning på förra veckans hybridgrästema. De BK Häcken-spelarna jag pratade med efter premiären kom alla direkt in på hur bra det kändes på den nya hybriden på Stadion i Malmö. Det var nästan det första som de sa i intervjuerna, utan att frågas om det. Skönspelad och knappt några tuvor. Den negativa noteringen jag gjorde var att bollen rullade för snabbt ibland.
7. Karl Söderström, 33 år, har gjort allsvensk debut. Han spelade i division 3 som 26-åring, och kommer senast från sju raka säsonger i superettan. Självklart var han en av de bästa på plan när Falkenbergs FF vann mot Örebro SK.
En annan av planens giganter: Tobias Englund. Den andra 30-plusaren som gjorde allsvensk debut. Man trodde att han hade vuxit fast i Värnamo, men det är fint att han nu får uppleva allsvensk sötma.
8. Cirka fem procent av alla skador i årets allsvenska lär vara hjärnskakningar, om de senaste årens trender fortsätter. Jag pratade snabbt med Magnus Forssblad om det, och ska man översätta det i antal hjärnskakningar så är det snålt räknat cirka 20 stycken per säsong för alla allsvenska lag tillsammans (det är svårt att veta exakt, då alla klubbar inte är lika bra som andra är på att rapportera).
Jag kom att tänka på det eftersom Niklas Backman verkar ha stora problem med det i Danmark. Oscar Kindlund i Sirius tvingades sluta förra året efter att ha fått totalt cirka tio stycken. David Elm pratade för ett par år sedan ut om konsekvenserna av hjärnskakningar och hur det även påverkade hans vardagsliv. Det finns många exempel och många historier som vi inte har hört än.
Det blir lätt en svart-vit-diskussion kring hjärnskakningar i fotboll, där nog många mest fnyser åt förslag som ”förbjud nickar”, men det är ett allvarligt ämne som vi måste påminnas om även i fotbollen. Man har bara en skalle och den får inte förstöras. Jag hade gärna sett att spelare och läkare får tillgång till bättre möjligheter att undersökas under allsvenska matcher. Nu blir det ofta 30-60 sekunder, en så kort tid att symptomen ibland inte ens hinner visa upp sig, alternativt att de går in i omklädningsrummet och det blir irritation och stress kring att man är en spelare färre.
Det här är möjligen ett för progressivt och svårlöst förslag, men jag hade inte varit emot att klubbar får sätta in en annan spelare tillfälligt under minuterna som en ordentlig undersökning genomförs.
9. Eftersom så mycket bedöms efter resultat så är det nästan orimligt att spelare är så villiga att flytta till Elfsborg, och att spelare tror så hårt på vad laget håller på med. De tog 30 poäng förra året. Gjorde 29 mål. De är inte en av de största eller rikaste klubbarna i Sverige. Ändå så pyser det knappt ut något missnöje från spelargruppen. Nyförvärv pratar om att Jimmy Thelin är den tränaren som de vill spela för. Saker vänder snabbt i fotboll, men känslan är ”Vi ska fasiken ta oss igenom det här och bli riktigt bra framöver, vi är på rätt väg”.
Guliganernas ordförande Isak Edén ställde en bra fråga: ”Kan det inte finnas någon manager i Sverige som har större dragningskraft bland spelare än Jimmy Thelin?”. Jag kan inte komma på någon. Graham Potter hade något liknande i Östersund, men där handlade det mest om att ha kvar spelarna. Nu hör vi spelare nämna Thelin som en huvudorsak till flytten dit.
Jag pratade med Stefan Ishizaki om varför tålamodet också verkar vara så starkt i den nuvarande gruppen. Han pekade på att jo, de var inte nöjda med fjolåret och svackorna var för dåliga, men när Elfsborgs spel väl fungerande så kändes det så förbaskat bra. De topparna har skapat mycket tro och tålamod.
10. Två lag som skrek ut extra mycket av glädje och lättnad efter premiäromgången: Helsingborgs IF och Falkenbergs FF.
HIF:s insåg i våras att de under de första nio omgångarna skulle möta bland annat IFK Norrköping (H), BK Häcken (B), Hammarby (H), Gif Sundsvall (H), Östersund (B), Djurgården (H), AIK (H)… FFF går nu på en niomatchersrad som liknar HIF:s, men där hemma- och bortamatcher skiljer sig åt och Häcken byts ut mot Malmö FF. Det är nära på svårast möjliga, sett till förra årets resultat, och då är det också två lag som har haft problem med spelarnas fysik i vår och kom in tveksamma i premiären. Falkenberg med skador, HIF med att de skulle bygga upp spelarnas fysik igen.
Bägge nykomlingarna fick inte bara tre fina poäng att fortsätta våren med, utan de fick också bevis från omgång ett på att de håller allsvensk kvalitet.
11. Andreas Alms förklaring till varför man hade en högerfot på vänsterbacken mot Malmö FF (förutom att högerfotade Adam Andersson är en bra spelare oavsett bästa fot):
– ”Palle” (Paulinho, vänsterytter) ville helst att vi skulle spela lite mer på honom, så han får stå på bollen så han får rytmen. Vi ville ha bollar från Adams högerfot över deras första mittback in mot (Rasmus) Bengtsson, in mot Alexander Jeremejeff, vilket vi fick två eller tre gånger och då fick MFF det jobbigt. Deras mittfält hinner inte tillbaka om vi då är bakom dem med våra andra tior.
– Vi får aldrig den där bollen ut mot ”Palle” (på kanten), men vi vill inte att ”Palle” är brett. Vi vill inte att en vänsterfot ska spela ut där och så får vi en vingback i ryggen. Vi vill stoppa in ”Palle” i mitten och då är det bättre med högerfot. Vi hade våra bäst stunder när Adam var på bollen, för då fick vi vila på den och kunde hitta andra vinklar än de som är ut på kant.
12. Överlägset flest slagna passningar denna omgång: Alexander Blomqvist (115 stycken, varav 100 gick fram till medspelarna). Den meningen var inte ens lite nära att skrivas under 2018. Ett hopp direkt från Trelleborgsfotboll till Gif Sundsvallsfotboll.
Vi får se vilket Gif Sundsvall som dyker upp under 2019. Gif Sundsvall 2017 som inte kunde hitta nytta med sitt bollinnehav, eller Gif Sundsvall 2018 som varierade lite mer, hittade lite fler matchvinnartyper, som fick sina avslut att gå några centimeter mer rätt, som kunde vagga och bryta ner med sitt spanska superinnermittfält. Mot Djurgården (2-2) såg vi både 2017-delar och 2018-delar.
13. En annan bortglömd del i Gif Sundsvalls succé 2018: skadebristen. De lär ha haft allsvenskans lägsta skadefrekvens. Chidi Omeje blev tidigt långtidsskadad, men annars var det inte mycket där.
Spelare som var tillgängliga i minst 29 av 30 omgångar: William Eskelinen, Eric Björkander, Carlos Gracia, David Myrestam, Dennis Olsson, Jonathan Tamimi, Linus Hallenius, Kim Skoglund, Christian Rubio Sivdedov. Till detta missade Juanjo och Pol Moreno tre matcher var, men det var på grund av avstängningar. David Batanero: två matcher skadad, en avstängd. Romain Gall var tillgänglig varje match innan han såldes och den streaken fortsatte nyförvärven Oliver Berg och David Haro Iniesta med. Maic Sema missade sex matcher på våren och Peter Wilson de fem avslutande omgångarna. Då har vi nästan gått igenom hela truppen.
14. Den klubben som har motsatt skadesituation jämfört med Sundsvall är Kalmar FF. På årsmötet våren 2017 berättade KFF att de hade haft flest skador i allsvenskan under de då senaste tio åren, och den trenden fortsatte 2017 och 2018. Det var flera anledningar bakom det, och några av de jag hörde var att KFF kollade för lite på skadehistorik vid värvningar, att underlaget på träningsplanen var för dåligt, flera tränarbyten där alla hade olika filosofier kring fys, för låg träningsbelastning…
Nu var det fler anledningar än skador bakom all frånvaro mot Sirius, men det var ju en lång list oavsett: Rafinha, Papa Diouf, Viktor Agardius, Johan Stenmark, Gbenga Arokoyo, Filip Sachpekidis, Moestafa El Kabir, Chidiebere Nwakali… När vi ska summera Magnus Pehrssons insats i Kalmar FF under 2019 så är skadetrenden en av sakerna vi ska ha mest koll på. De senaste tio-tolv årens historik måste förbättras, och Pehrsson har bland annat fått en större ledarstab för att ändra på det.
15. När pengarna inte är där för att värva spelare med medvind så får Helsingborgs IF istället leta efter de som vill ha sin första, andra, eller sista chans. Noel Mbo, Kundai Benyu, och Tom Glover har knappt spelat seniorfotboll och ville (temporärt) bort från brittisk fotboll. Alexander Farnerud, David Boysen, Rasmus Jönsson, och Wanderson ville visa sitt fotbollskunnande igen efter några svåra år. Föreningen sätter ett högt krav på Per-Ola Ljung och ledarstaben kring att få de spelarna på rätt spår i sina karriärer.
16. MFF:s Daniel Anderssons senaste värvningar som är 22 år eller yngre: Felipe Carvalho, Vladimir Rodic, Carlos Strandberg, Kingsley Sarfo, Isak Ssewankambo, Alexander Jeremejeff, Egzon Binaku, Bonke Innocent. Inte mycket som har gått som MFF hoppades på där och det är en punkt som måste förbättras framöver. Det har påverkat truppbygget, och i veckan såg vi Binaku lämna och MFF åter starta med ett lag med en snittålder på runt 30 år.
Vi får nu se hur Erdal Rakip (nu 23), Romain Gall (då 23, nu 24), Adi Nalic, och Anel Ahmedhodzic tar sig framåt i MFF-tröja, även om Rakip känns mer i facket MFF-produkt än MFF-värvning.
@jonas_hansson