I dag spelar Kalmar FF borta mot Djurgården. 13 poäng på tolv matcher, tio mål gjorda och tolv insläppta, en sportchef som är på väg att sluta. Vad kan vara värt att ha kolla på under resterande delen av KFF:s allsvenska säsong?
Romário + Rasmus Elm
Det brukar vara så mycket som börjar, avlastas, luckras upp, och avslutas hos de två. De var inte dåliga i våras, men inte heller de drivande och dominerande krafterna som vi har vant oss vid.
Elm (noll mål, en assist) kan säkert få igång det, då han tre av de fyra senaste säsongerna har kommit tillbaka bra under hösten.
Romário (ett straffmål, ett distansskott som styrdes, noll assist) borde oroa KFF mer. Det här är en förening som redan dag två kom att ångra stora kontrakt till äldre spelare som Daniel Mendes och Nenad Djordjevic. Romário blir 34 år om ett par månader och skrev i vintras på ett kontrakt som går över 2022. Hans kontrakt får inte bli en valross.
Nwakali + Rafinha + Maxwell
Fidan Aliti och Piotr Johansson ser fina ut. Henrik Löfkvist har varit skadad. York Rafael en talang, Viktor Noring en reservmålvakt.
Där slutar det positiva/neutrala för vintervärvningarna. Moestafa El Kabir floppade och har lämnat. Maxwell, Rafinha, och Chidiebere Nwakali har växlat mellan att knappt spela och att inte vara tillgängliga. KFF lär hoppas att minst två av dem kommer igång i höst, för det är tre stora värvningar som ska höja kvaliteten på anfallsspelet. Det skulle verkligen inte se bra ut om alla tre misslyckas med att sätta prägel under hösten.
Kan de ens göra mål och ta massa poäng?
Och här är problematiken som delvis har påverkats av att nyförvärven inte har kommit igång: tio mål på tolv matcher. Bottenstrid igen. Ungefär hälften av målen har varit på fasta situationer, plus ett par turliga mål. Det enda målet de gjorde under de avslutande fyra omgångarna var ett självmål efter en misslyckad rensning av Elfsborgspelare.
Än så länge har det varit en vanlig KFF-säsong: bra på att stänga av motståndarna, sämre på att få igång sig själva. Supportrarna har varit trötta på det i flera år nu. Undantaget värvningen av Marcus Antonsson så har få saker förbättrats under alla de åren.
Hur mycket går att förbättra med bättre spel, och hur mycket måste förbättras med bättre spelare? Förra året: 27 mål. Året innan: 30.
Och som Peter Ahlén på Barometern påpekade: det här är KFF:s näst sämsta start, både poäng- och målmässigt, på många år. Bara 2017 var sämre, och då sparkades tränaren under sommaren. KFF:s hopp är att det här är en ombyggnad som gör laget sämre på kort sikt, men bättre på lång sikt. Det är dock många lag som brukar tänka så…
Kontrakten
Lucas Hägg Johansson, Viktor Agardius, Rasmus Elm, Herman Hallberg…
Det är många kontraktsbeslut det här året, som det brukar vara i KFF. Frågan är om KFF den här gången lyckas behålla alla som de vill behålla? Elva avtal går ut i vinter, och det finns även spelare som går in i höst för att visa att de ska erbjudas nytt kontrakt. Till detta är det redan en gigantisk trupp, med åtminstone 30 spelare, och med många U-spelare som kan flyttas upp.
Nästa unga?
Förra året etablerades Nils Fröling, Isak Magnusson, och Johan Stenmark i A-laget, och delvis även Adam Hellborg och Adrian Edqvist. Ingen har tagit ytterligare stora steg i år och det är inte någon ny som har slagit sig in, men kommer det ett par sådana?
Jens Nilsson, som haft översyn över i princip varje KFF-kull under 2000-talet, säger till 24Kalmar att de som är födda 2000 är ”den bästa årgången jag har haft”. Innan Thomas Andersson-Borstam lämnade så sa han att fokus i år inte är fler värvningar, utan att bestämma framtid för 00-kullen, som vinner i princip allt som de kan vinna.
Mot Hammarby i träningsmatchen så startade Carl Gustafsson (född 2000, skicklig central mittfältare). En lite äldre spelare, Alexander Ahl Holström (1999, god målskytt i anfallet), gjorde matchens enda mål och följde upp med mål även mot Nordsjälland. Edvin Crona (2000) har gjort mål hela sitt liv, och i år är hans siffror typ 31 mål på 24 starter.
Saker utanför
Assisterande tränaren Jesper Norberg tar över många av sportchefssysslorna (scouting, förhandlingar, försäljningar). Det här innebär att det väldigt mycket blir så att Norberg och Magnus Pehrsson styr KFF, och där ska ovan nämnda kontraktsläget bli intressant att se hur de vill gå vidare. Andersson-Borstam byggde truppen på hemvändare, ett (för) litet scoutingnätverk, och (för mycket?) kontinuitet. Vad nu?
Dessutom finns det fler saker att hålla koll på utanför planen. Vad händer med den absurda polisanmälan mot KFF:s säkerhetsansvarige? Vilket underlag blir det på GFA nästa år, när kommunen bestämmer? Hur går ekonomin ihop sig (budgeterat för förlust på fem miljoner kronor)? Har de gjort tillräckligt mycket eller hur långt ifrån är vi att börja prata fara för elitlicens?
@jonas_hansson