POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS
3v

MFF har en Jo Inge Berget-situation igen

I de senaste 15 matcherna när Jo Inge Berget har varit tillgänglig så har han startat i 13 av dem (och de två andra kom direkt efter en skada).

Samtliga 13 starter har varit som vingback. Den tillfälliga lösningen har blivit en permanent lösning igen, och det känns inte omöjligt att det blir match nummer 14 som vingback mot Dynamo Kiev ikväll, även om Uwe Rösler kan välja Felix Beijmo eller Eric Larsson istället.

Precis som 2017, då han blev vänster vingback under hösten, är det annars samma svar från norrmannen. Frågar man Berget vad han tycker om vingbackplatsen så säger han att han kan vara där om det hjälper laget mest. Frågar man honom om hans favoritroll så är det i anfallet.

Det är inget stort problem, men det är ändå något som gnager lite. Som en väntan på något annat.

Han har inte startat som anfallare på flera månader, och bara gjort ett kort inhopp mot Djurgården där under samma period. Detta för en spelare där Kvällsposten skrev att det var planerat att han skulle bli Markus Rosenbergs långsiktiga ersättare på grund av ”MFF-erfarenheten, den kompromisslösa inställningen och de sportsliga egenskaperna”. När han värvades sa Uwe Rösler samma sak flera gånger: han är värvad som anfallare.

Det är också en Berget som nog har koll på siffrorna. De gångerna han startade som anfallare i MFF under förra sejouren så snittade han ett mål eller en assist var 127:e minut. Det låter kanske inte jättehögt, men som referenspunkt kan det sägas att Markus Rosenberg sedan 2014 ligger på ett mål eller en assist ungefär var 120:e minut.

Hans enda matcher i år i anfallet var i perioden där Rösler sa att de gick fram lite för hårt, lite för tidigt. Berget hade ingen försäsong i sig, varken i MFF eller någon annanstans, och var inte nära sitt max.

Det här 13 starterna som vingback har också varit under en period där MFF skaffat en till vingback (Felix Beijmo), fått en till mittback (Jonas Knudsen) så att Eric Larsson kan spela mer ute på kanten, och framför allt där varken Rosenberg, Marcus Antonsson, eller Guillermo Molins varit starka på topp.

Det var länge sedan anfallarna i MFF hade såhär svårt att göra mål. Ändå får Berget inte ens ett längre test där framme.

***

Kring samma ämne så lär sportchefen Daniel Andersson fråga sig varför så många av hans värvningar inte har blivit som det har planerats för.

Eric Larsson var värvad som Anton Tinnerholms ersättare, men ute till höger har oftast andra spelare prioriterats i de stora matcherna.

Arnor Traustason var värvad som Jo Inge Bergets ersättare, men är nu central mittfältare.

Sören Rieks skulle vara högermittfältare, men är nu vänster vingback.

Bonke Innocent skulle ersätta Oscar Lewicki.

Fouad Bachirou skulle göra samma saker som Anders Christiansen hade gjort 2017.

Alexander Jeremejeff åkte tillbaka till BK Häcken efter ett par år.

Felipe Carvalho och Vladimir Rodic lämnade med en känsla av att det skulle ha gått att få ut mycket mer.

”Potentialvärvningarna” sommaren/hösten 2017 har inte gett mycket till MFF.

Erdal Rakip och Romain Gall har svårt att ens platsa i matchtrupper.

Adi Nalic och Anel Ahmedhodzic lånades ut ganska direkt, trots att framför allt Nalic skulle vara anfallsreserv i år.

Vidar Örn Kjartansson var superb för målskytte och försäljning, men fungerade inte ihop med Rosenberg och presspelet.

Och sedan andra större delar, som att den tunna truppen våren 2018 skulle göra att fler unga spelare fick speltid, eller som att det har varit ganska många gamla spelare i ett lag som ska spela en fysiskt krävande pressfotboll.

Fotboll är flexibel och många saker händer som är svåra att planera för, men det börjar bli många värvningar som inte följer planen.

@jonas_hansson

Publicerad 2019-09-19 kl 07:00
Annons
ANNONS
Nästa artikel
ANNONS

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå