Moyes, Redknapp och pr-kåta poliser

Svennis och Sir Geoff Hurst vill ha Jose Mourinho som ny förbundskapten, Tottenhams försvar är bedrövligt (copyright Juande Ramos, som sa det efter 3-2 vinsten mot AaB igår kväll) medan Petr Cech och Ricardo Carvalho snart är tillbaka i Chelseas startelva.

Harry Redknapp blev ju arresterad i veckan och har nu erkänt att han troligen aldrig kommer att bli engelsk förbundskapten (vilket han nog inte hade blivit ändå) och Svennis tänker köpa Nicolas Anelka i januari.

So that’s it. Inget överraskande att rapportera alltså men jag kan bara lägga till att jag tänker inte skriva allt för mycket om Harry Redknapp sagan.

Det här kan jag dock säga: the Premier League har spenderat en oerhörd mängd pengar på en utreding för att undersöka om det finns någon korruption inom den engelska fotbollen. De har knappt hittat någoting och jag har hela tiden haft känslan att de är så pr-kåta att de medvetet söker rubriker i stället för att göra sitt jobb (bara för att försöka bevisa att de förtjänar alla pengar som de har fått till arbetet).

Var det en tillfällighet att en fotograf från the Sun plötsligt fanns på plats när Redknapp arresterades? I helvete heller! Och tänk på alla de andra gångerna då man släppt namn på välkända agenter (som Pini Zahavi) och spelare (Didier Drogba och Petr Cech) som kan ha varit involverade i skumma affärer. I stort sett varje gång så har det visat sig att de enda de inblandade personerna har gjort fel är att de inte har fyllt i vissa blanketter på ett rätt sätt.

Och kommer ni ihåg att det blev stora rubriker när plötsligt Pascal Chimbonda arresterades i september? Vad har hänt med det? Inkentinken.

Så jag tycker det var hemskt onödigt av Premier League och polisen att medvetet skapa så stora rubriker. Tänk om Redknapp frikänns helt, då har han fått genomgå flera månader eller till och med år av helvete och kan ha förlorat sitt jobb om det börjar gå dåligt för Portsmouth.

**********

Jaha, där ser man. Mitt inlägg om Redknapp blev betydligt längre än vad jag hade tänkt mig men nu är det hög tid att skriva lite om David Moyes (som tar sig an Redknapps Portsmouh på lördag).

Häromdagen undrade en läsare varför jag inte kommenterade Evertons 7-1 vinst mot Sunderland och anledningen till detta var att Sunderlands försvar var så dåligt att jag inte tyckte det var någon värdemätare.

Däremot så är det inget snack om att Moyes har gjort ett fantastiskt jobb med Everton.

När Moyes tog över i mars 2002 (tänk att han redan har varit där i fem år) låg Everton på 15:e plats i Premier League, en poäng ovanför nedflyttnigsstrecket. Everton var så dåliga att man lätt kunde ha åkt ur den säsongen om Walter Smith hade fått fortsätta.

Men Moyes redde ut situationen, en fantastisk bedrift egentligen när man tittar på truppen som han tog över. I Smiths sista match som Everton-tränare, en 3-0 förlust mot Middlesbrough i FA Cupen spelade Everton med följande lag:

Simonsen; Clarke, Weir, Stubbs, Unsworth; Pistone, Linderoth (Alexandersson, 46), Gasgoigne, Gemmill (Blomqvist, 74); Moore (Chadwick, 46) och Radzinski.

Men dra åt skogen. Vilka rysar-namn. Kolla på den backlinjen igen: Clarke, Weir, Stubbs, Unsworth. Och Joe-Max Moore eller Nick Chadwick framåt? Jösses, som Baloo skulle säga.

När man tittar på det laget måste man undra varför Moyes överhuvudtaget tog jobbet. Med tanke på att han hade gjort succé hos Preston North End (som han tog över när han bara var 34 år gammal!) kunde han i stort sett vraka och välja bland anbuden.

Hur som helst. Han såg potentialen i en klubb som Everton och vann direkt tre av de fyra första matcherna och Everton klarade kontraktet den säsongen. Sedan dess har han sakteliga byggt upp ett lag som nästan bara blivit bättre och bättre (även om 05-06 säsongen var ett misslyckande då man slutade på en elfte plats).

Han har köpt klokt (Tim Cahill från Millwall för 22 miljoner kronor sommaren 2004 är en av Premier League historiens bästa köp) och även om han ibland inte kunnat köpa spelare på grund av finanserna (som till exempel Momo Sissoko och Manuel Fernandes) så har han sällan gnällt.

Och även om han kunde köpa Yakubu för 150 miljoner kronor och Leighton Baines för runt 85 miljoner kronor i somras så sålde han James Beattie för 55 miljoner för att få in lite pengar också. Hans budget har blivit större men är betydligt mindre än topplagens och till och med klubbar som Tottenham, City, Portsmouth och West Ham. Och det är det som gör Moyes insatser så imponerande.

Han är den enda tränaren på 2000-talet som fått in ett lag bland de "big four", då han tog Everton till Champions League kval 2005. Och han kan göra det igen den här säsongen.

Tim Cahill och Mikel Arteta är båda i lysande form och framåt ser det mycket ljust ut med Yakubu och Andy Johnson samt ungtupparna Victor Anichebe och James Vaughan.

Everton är bara fem poäng efter Chelsea på fjärdeplatsen vilket inte alls är ett omöjligt avstånd att ta in med tanke på att det bara är slutet av november. Men om man ska återigen bryta sig in i Champions League-gänget så gäller det att inte förlora matcher som den mot Portsmouth i morgon (lördag).

Det är dags för Moyes att visa hur bra han är som tränare. Igen.