Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

Dagen då Valley Parade brann

Idag är det 25 år sedan katastrofen på Bradfords hemmaarena Valley Parade. Vi får aldrig glömma de fans som förlorade livet den 11 maj 1985 då Bradford egentligen skulle ha firat vinsten i dåvarande division tre. Istället utvecklades dagen till en av de största tragedierna i engelsk fotboll någonsin.

**********

För att berätta om händelserna den dagen tar jag hjälp av Martin Fletcher, som åkte till Bradford från Nottingham den dagen. Han var 12 år då och åkte med sin pappa, bror, farbror och farfar.

Han var den enda av de fem som överlevde.

Han fick åka hem ensam.

**********

Här berättar Martin om den dagen och om hans ilska att myndigheterna inte lärde sig från Bradford och på det sättet förhindrade Hillsboroughkatastrofen. Hans berättelse publicerades i the Guardian för fem år sedan.

**********

-Det hade gått 40 minuter av matchen när vi för första gången såg rök som kom upp från ena sidan av den gamla träläktaren där jag och min familj stod.
 
-En poliskonstapel visste fortfarande inte om det handlade om en eldsvåda eller inte men var övertygad om att brandkåren skulle ta hand om saken. Vi blev tillsagda att gå in i utrymmet bakom läktaren och vi började sakta röra på oss.

-Precis då tittade jag ner och såg en flamma under läktaren. Jag svor och pappa gav mig en örfil. Jag blev sur och när min farbror föreslog att vi barn skulle springa i förväg så tvekade jag inte.

**********

-Matchen pågick fortfarande och det var först nu, när lågor kunde ses från planen, som linjemannen påpekade för huvuddomaren vad som höll på att hända och matchen blev avblåst. Vid det här laget hade lågorna förstört den trappa jag hade gått upp för och de de andra trapporna – 9 och 13 meter bort – var fulla av människor. Vi hade blivit fångar och om alla hade rusat mot utgångarna hade människor blivit ihjältrampade.   

-Jag började gråta och ropa på pappa. Och eftersom allt, av någon anledning, fortfarande var så lungt, så kunde han höra mig och se mig. Han vände sig mot mig och lugnade mig. Jag bad mannen bredvid mig om ursäkt för mitt uppträdande. Han log tillbaka. Jag kände mig lugn och hade vänt min rygg mot resten av min familj, utan att veta att det var sista gången i mitt liv jag såg dem före de dog.

**********

-Då släppte plötsligt trycket och folk började lämna arenan. Men samtidigt så fattade båda de andra trapporna eld och vi började springa mot utgången. Jag var bland de första på väg mot utgången, cirka 75 meter bort, men då exploderade elden och den klara luften ersattes av en vägg av svart rök med koloxid. Explosion tog med sig 19 liv. Direkt. Några sekunder senare dog ytterligare 18 personer vid en utgång och momentet senare sex personer till precis utanför utgången.

**********

-Det blev alldeles tyst. Jag kunde bara lukta, och började samtidigt att tappa medvetandet. Jag kommer till och med ihåg hur jag accepterade den stundande döden. Men så helt plötsligt såg jag ett skarpt ljus och hur en person uppenbarade sig framför mig. Jag kravlade mig fram dit genom att känna mig fram längs en av väggarna. Jag kunde fortfarande inte se något.

-Det fanns inga lågor i korridoren men när jag kom till en trappa så möttes jag av höga lågor från läktaren. Jag hann inte tänka utan kastade mig instinktivt över flammorna och landade på botten av läktaren. Några supportrar drog mig över kanten på läktaren. Inom en minut så hade hela den läktare jag befunnit mig på kollapsat.
**********

-Men jag hade bara gått från ett helvete till ett annat. Först trodde jag som alla andra: att alla fans på läktaren hade överlevt. Men två dagar senare föll min värld ihop. Mina familjemedlemmar hade identifierats och mitt liv skulle aldrig vara sig likt igen.
**********

-Pressen förföljde mig av och till i fem år och förstörde min ungdom. Det var inte förrän jag började studera på Warwick University som jag började lämna den där hemska dagen bakom mig. Jag började också studera alla dokument om Bradfordbranden och hur det hade kunnat gå så långt.

-Det var Thatcherregeringen som hade skjutit upp förnyelsen av alla arenor från andra divisionen och nedåt. Sextiosex personer hade dött på Ibrox 1971 men den konservativa regeringen såg bara till att nya säkerhetsregler infördes i högsta divisionen.

**********

-En utredning gav inga svar och utmynnade bara i tomma löften. Och trots att flera personer konstaterade att tusentals fans hade dött om arenan hade haft staket och inte kunnat fly in på planen.

-Men trots detta tvingades jag fyra år senare uppleva ett nytt helvete på plats: Hillsborough.

-Vetskapen om att inget hade gjorts trots de 56 personer som dog i Bradford knäckte mig nästan helt. Jag har gått vidare, men jag är märkt.

**********

Här kan ni lyssna på radiorapporten från den matchen, för att kanske bättre förstå vilken panik som utbröt på Valley Parade.

**********

The Bradford 56: Rest in peace.

Publicerad 2010-05-11 kl 08:00
Annons
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons