Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

Gästblogg om att bli utskälld av en tant på The Valley

Hej, jag heter Philip, är 16 år och ska till hösten börja på Hulebäcksgymnasiet utanför Göteborg. Jag är ett stort Spursfan, men det är inte enbart Tottenham denna bloggen ska handla om. Mitt förslag till Marcus var faktiskt att skriva om Tottenhams grymma säsong, men eftersom de redan var taget denna vecka så bad han mig att skriva lite om vad jag tycker är speciellt med England och den engelska fotbollen.

**********

Det är nämligen så att min pappa är från England och jag brukar flyga över och besöka honom varje sommar. Första gången jag åkte ensam var jag 11 år gammal. Det var då jag gick på min första Premier League match och första gången jag såg Tottenham spela i ligan (borta mot Charlton).

Min pappa är ganska impulsiv och dålig på att planera, så självklart hade han inte beställt eller bokat några biljetter. Det var sent på kvällen och ganska mörkt, så det var svårt att urskilja de vanliga fotbollssupportarna från någon som sålde biljetter.

Pappa lyckades till slut köpa ett par biljetter för 100 pund. Redan då var jag nervös, jag kunde höra hur det lät inne på arenan. Och även om pappa hade berättat att hemmalaget, Charlton, inte var ett topplag så tyckte jag ändå att det var fruktansvärt häftigt att bara vara på en match.

**********

Jag kommer ihåg att Tottenham gjorde mål direkt och att jag ställde mig upp och jublade. På andra sidan arenan såg jag hur Tottenhamfansen exploderade och just då hade jag ingen aning om att våra sittplatser var placerade mitt i Charltonläktaren. Det komiska är att jag aldrig insåg att jag var den enda på hela kortsidan som stod upp och jublade förrän Tottenham gjorde sitt andra mål och ett par stewardar kommit fram till oss och sagt åt oss att följa med dem när det var halvtidspaus.

När vi gick mot utgången kommer jag ihåg att jag hörde ett rop från en arg gammal tant och när jag vände mig om för att titta viftade hon vilt med sitt finger mot mig.

**********

Fråga mig inte hur, men pappa lyckades ljuga ihop att han höll på Charlton och att anledningen till att våra sittplatser var 17 steg ifrån varandra var bara för att han hade fått biljetterna av två olika polare. Men de två stewardarna köpte det och till slut fixade de in oss på Tottenhamläktaren istället.

Det var nog här jag blev ett riktigt Tottenhamfreak. Sure, jag ska erkänna orsaken till att jag höll på Tottenham från början var för att mina bröder gjorde det och jag fick ett matchställ av dem när jag var 6-7 år. Men det var nog här som jag bestämde mig att Tottenham var mitt lag.

**********

Matchen slutade 4-2 till Tottenham och jag har för mig att Jermain Defoe gjorde två av målen. Ett år senare fick jag en boll signerad av Defoe himself när han och Spurs var i Falkenberg och försäsongsspelade på Falkenbergs IP, 500 meter ifrån mitt sommarställe.

**********

Min pappa är dock inte Charltonsupporter. Han hejar på Brentford och varje gång jag är i London försöker han få mig att följa med på en match på Griffin Park.

Nu låter det som om han tvingar med mig på någon usel division tre match och det är till viss del sant. Kvalitéten på matcherna brukar inte direkt hålla någon vidare klass men det är stämningen jag gillar.

**********

Om ni är i London (eller någon annan del av Storbritannien) tycker jag ni ska gå och kolla om något lokalt lag spelar match. Klassen på spelet är ioförsig inte av närheten av Championship eller Premier League, men stämningen är densamma och man får nästan en ‘familjekänsla’ när man träffar fans på puben före match.

Tack för att ni läste!

Philip Evans

(ps. Champions League, hur tufft är inte det?)

Publicerad 2010-05-27 kl 09:03
Annons
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons