Om livet i en bubbla o s

Måndag 29 januari kl 22:23
Jag lever i en bubbla.
Jag svävar omkring i en overklighet som handlar om ständig uppmärksamhet från alla tänkbara människor som jag aldrig har varit närheten av att komma i kontakt med förut…jag tassar omkring på tå o hasar fram på häl fyra, fem, sex timmar om dagarna i en källarlokal vid en frihamn med vacker 22-åring mästrandes vid min sida i försök att hjälpligt lära mig dansa…jag lever i en värld där jag dagligen pratar med nöjesjournalister på kvällstidningar om små alldagliga petitesser som om vore jag nån sångare inför en kvaltävling till Melodifestivalen…jag hämtar i skola, läser läxor, lagar makaroner o köttbullar…jag läser sportsidorna, ser på Sporten, jobbar så mycket jag hinner…jag tvättar, diskar, bloggar o bäddar…jag gör allt som alla andra, men jag gör det mitt en stor svävande bubbla som fortfarande virvlar fram ute i det blå.
Jag klagar inte, alls inte…det är kanonkul.
Jag visste vad jag gav mig in på.
Men det känns lika overkligt i alla fall.
Den dan bubblan spricker…o det kan ju bli på fredag eller om två-tre veckor, ingen vet…så ska det bli väldigt skönt att skaffa sig ett liv igen.
***
Idag fick jag rätt svåra lektioner av ett vitryskt muskelpaket som vanligtvis dansar ballett på Operan.
En syn för gudar, jag lovar.
***
Jag kommer förmodligen bli den första "dansaren" i världshistorien som tvingas ha stålhätta på skorna för att jag trampar mig själv på tårna!
***
Stor show i träningslokalerna idag när Brandeby ständigt vrålade "Tjuren kommer, tjuren kommer!" i samband med hans o Anns paso doble-träning.
***
Martin Lidberg har inte vägt så här lite sen han var tonåring.
Han säger att han har tappat muskler…men han fick tag i ett rejält grepp på Daniel da Silva när Daniel ville leka brottare bara några minuter för kl 20:00 i fredags.
Storebror da Silva satt fast som i ett skruvstäd o lär inte göra om det där igen, om vi säger så.
I alla fall inte några minuter innan han ska in o dansa inför över en miljon tittare.
***
Jag trodde ett tag att slö räv, som vi dansar på fredag, var min grej.
Lite hissmusik o sånt som jag gillar, ganska laid back.
Men fan va svårt…det känns som om att hoppa från Formel 1-bilen (jive) rakt in i en bil som blir bogserad i 30 km/h.
***
Skulle jag tråckla mig vidare i ytterligare en omgång (vilken sensation i sådana fall!) åker jag o Carin till Kairo o tränar där måndag-onsdag.
Jag måste jobba för att få ihop till brödfödan…Sverige spelar landskamp i Egypten…o Carin får helt enkelt hänga på.
OM vi är kvar får det bli skiftarbete den veckan.