Det g

Fredag 2 februari kl 12:40
Lars-Christer Olsson lämnar UEFA-högkvarteret o nu blir det alltså slut på de vilda firmafesterna, ständiga partytricksen, de sköna gagsen i fikarummet, den lediga softa klädseln o det charmiga yttret på kontoret.
***
Det gör så otroligt ont i både kropp o hjärta när man ser bilderna från den fantastiska handbollsfesten i Tyskland.
Och vilka matcher!
Bägge semifinalerna…Tyskland-Frankrike o Danmark-Polen…gick till två förlängningar…helt galet.
Fransmännen bestals på sin finalplats av ett svenskt domarpar, men det är väl sånt som kan hända är jag rädd.
Tyskland-Polen i final blir förmodligen ett skytte-fyrverkeri utan dess like, inga lag i världen har det artilleriet från nio meter.
Och i dagsläget har vi en av världens bästa i det svenska landslaget, Kiels Kim Andersson.
Måtte vi ta oss till EM nästa år, det känns inte som riktigt fullständiga idrottsår när Sverige inte spelar stora mästerskap i handboll.
Finalen direkt i fet-Fyran på söndag med start kl 16:00, jag i studion tillsammans med Andreas larsson o Tobias Carlsson, Robban o Hellgren på plats i Tyskland, Martin Järborg reporter.
***
Den gamle Sporten-räven Björn Andersson ringer som fan från Smålands Jerusalem.
Han är helt tagen av dans.
Han också.
***
Jag tror inte det finns många spelare i världen som är så effektiv i bra omgivning som Henke.
Det tyder på klass det också.
Avslutningen med den där snabba touchen direkt på första tillslaget mot Watford var storartad i all sin enkelhet.
***
Offside-intervjun med Kung Bosse är fantastisk.
Tänk att han nobbade miljonbuden i Stuttgart o åkte hem till sitt eget Malmö efter tre mästerliga år i Bundesliga.
Bosse hade då aldrig gnällt över att gräset var för strävt.
Köp senaste numret!
***
Det mejlas, det pratas o det skrivs om Zlatan i all oändlighet.
Det är ju inte så konstigt, oavsett vad man tycker.
Folk vill höra av sig, vill prata om, läsa om o se på sådant som engagerar.
Och det finns inget som engagerar så många som just exakt den mannen. Ingen!
***
Danny Wess fyller 50 i vår.
Inbjudningskortet kom häromdagen i nån sorts guldfärgad tung plåtbit, designad av Tengby.
"Pappa…är det äkta guld!", sa Wilma, 7 år, o vägde plåtbiten i handen, väldigt imponerad.
"Nej, jag tror inte det".
"Varför skickade han då inte ett vanligt papper istället, pappa?"
Ja, vad ska man svara på sånt?
För att Danny Wess är Danny Wess.
Han avslutade inbjudan till den storartade festen på Turning Torso sent i april med texten:
"Large gifts such as cars and smaller yachts – please deliver directly to Monte Carlo"
Danny Wess, only Danny Wess.
***
Slö räv ikväll.