Gl

Måndag 26 februari kl 21:13
Allbäcks skada var väl det sista som svensk landslagsfotboll behövde just nu, det enda som återstår är väl att Elmander…som varit halvskadad…inte kan spela mot Nordirland.
Då står vi där med Rade Prica.
Men vi är inte där ännu…även om Markoolio, som ska till Belfast på nån företagsgrej, hade tänkt stå på Arlanda imorgon, "vaddå, är det inte på onsdag" sa han precis till mig…"jo, om en månad", sa jag…som sagt, vi är inte där ännu o väldigt mycket hinner hända på en månad.
Men när det gäller drömmar, här är två vi kan glömma:
1) Henke.
Låt människan få vara ifred. Han kan inte vara en ständig räddande ängel som står tilll landslagets förfogande i 300 år. Henke har gjort allt som man kan kräva i landslaget. Vi måste gå vidare någon gång o lära oss att acceptera det vi har.
2) Zlatan.
För han vill inte. Det är lätt att skrika att förbundskaptenerna ska åka ned till honom i Milano – herregud, de får ju inte ens tag på honom, Zlatan vägrar att svara när han ser vem som ringer.
Ska då Lagerbäck ta flyget till Italien på vinst o förlust o stå o vänta som en autografjägare utanför Inters träningsanläggning o fråga lite blygsamt om de kanske kan prata en stund?
Jag minns en dag i Turin när Bladet skickade en underlig delegation, en helt okänd chef o Lille Laul av alla människor, till Zlatans hotell för att röka fredspipa…jag var där själv o gjorde en intervju…o när Zlatan såg Lille Laul såg han ett rött skynke, skällde ut herrarna först o bad de sen lite snyggt att fara åt helvete…delegation fick åka hem med svansen mellan benen o varken förr eller senare har Bladet lagt ut så mycket pengar på en resa utan att få ut ett skit.
Säg så här; när Zlatan har bestämt sig för någonting finns det förmodligen ingen eller ingenting som kan få honom att ändra sig.