Om k

Fredag 27 april kl 22:14
När det brukar vara som mörkast finns det allt något ljus som skimrar o värmer i tillvaron.
Som Wilma, 7 år.
Alldeles väldigt mycket speciellt som Wilma, 7 år.
Hon tar en genom en resa i livet som är så rolig, så spännande, så vis o framförallt så nödvändig.
Man må vara vad som helst, vem som helst, hur som helst eller när som helst…i sällskap med Wilma, 7 år, är man befriande nog alltid bara pappa.
Varken mer, varken mindre.
Med Wilma, 7 år, blir man både barn o vuxen på en o samma gång.
Det är sällan jag känner mig så gammal som när jag borstar ut hennes tilltrasslade hår o hon säger "aj, det gjorde FETT ont" o jag rynkar på näsan o menar "det där låter väl inte så fint, FETT ont…"
Som man själv minns "gamla mormödrar" o sånt sa om en själv när man sa nåt nytt eller häftigt på "den tiden"…det kan ha varit "coolt", det var en nytt annorlunda ord som mossiga vuxna tyckte var fult på 70-talet.
Det är sällan jag känner mig så ung som när vi plockar fram ett monopol o jag går igång stenhårt för att jag har pengar nog att köpa hotell på Starndvägen, alltmedan Wilma, 7 år, kämpar för att få ihop till små hus på Luntmakargatan.
Och det är sällan jag ler så varmt inombords som när Wilma, 7 år, ställer sina frågor om sport o annat som är så avväpnande, så med ögonen vidöppna o i bland så nödvändiga i en rätt trångsynt värld.
Som när hon suttit framför en TV-fotbollsmatch under 6-7 minuter i vintras, tröttnat o till slut undrat…"pappa, varför skjuter de inte bollen i mål för…det är väl ändå det som det går ut på!?".
"För att det inte är så lätt alla gånger, förstår du"
"Då förstår jag inte varför de spelar fotboll!"
Jag hämtade Wilma, 7 år, tidig eftermiddag idag…vi drog lite multivitaminjuice (som hon älskar), bytte om o sen bilen ned till stan för kalas med alla tjejpolarna i klassen.
Rymd- o laserlekar, varmkorv, glass, godispåsar o presenter.
En lyckans dag för ett barn i första klass
Det var med ögon så tindrande, så stora o så klart kornblå som Wilma, 7 år, sa att det varit en "fantastisk dag idag" o hon sa "jag älskar dig, pappa" o jag sa "att jag älskar dig väldigt, väldigt mycket".
Det har gått så snabbt allting, känns det som, men det har varit underbart redan från 28 april 1999.
Och när hon vaknar imorgon är hon Wilma, 8 år.