Ett fönster mot en skog - på väg mot Borås

Överlevde, är ordet för morgonen.
Jag har inte frusit så under en natt sen den gången 1983 när jag vaknade abrubt efter att nån jävel somnat på eldposten (det kan ha varit jag, när jag tänker efter) under min enda natt i tält under lumpartiden.
Jag hade preparerat fönsterkarmarna med allt jag hittade på rum 301…handdukar, kuddar, kuddsoffor…eftersom det sipprade in iskall luft rakt in i rummet.
Men det var lite som att lägga en nybakad källarfranska över ett hål i skrovet på en båt; en stilla tro på mirakel.
Jag sov i underställ, strumpor, byxor men fick under natten ta på gympaskor, tröja o skinnjacka…o ja, jag försökte tillomed få igång bastun, men den fungerade såklart inte.
Upp vid 06:30 då receptionen kommit o en hårtork som hette duga.
Jag fick sen ett annat rum – som visade sig vara modernt o varmt – för att duscha i.
Och ångst när jag checkade ut när den stackars receptionisten bad om ursäkt o sträckte fram ett presentkort på en ny hotellnatt…det var ju verkligen hedervärt o tack, men nej tack.
Om du nu måste bo på Hotel Aston i Karlskrona…kanske tvingas du följa en policy för att din uppdragsgivare ska bättra på sin vinst på runt 400 millar: vägra!
Fungerar inte det, försök undvika rum 301 med BASTU uppe på vinden.
***
Ni som följt den här bloggen vet förstås att jag länge talat mig varm för detta Kalmar FF.
Jag har fått mycket skit för det, eftersom myter lever kvar i oändlighet.
Så sent som mot Gefle i onsdags hörde jag en kommentator på PPV bestämt hävda att "fasta situationer är ju Kalmars signum", som om de liksom bökat in merparten av sina 68 mål.
Kalmar FF visade under året att de snarare var bättre än jag trodde.
När Cesar Santin drog växte Viktor Elm till en gigant.
Rasmus Elm var up and down under en period men fortfarande smått genial i sina stunder.
Ingelstens 18 mål är trots allt 18 mål, varav det enda mot Djurgården var det förlösande i slutändan.
Jag gillar store Wastå, nye Marcus Lindberg, brassen Sobralense, Stefan Larssons vindsnabbhet, Nannes klurighet, Dauda utan att tveka o jag tycker Rydström är klart underskattad; han är inte bara en stor ledare, han är understundom en väldigt effektiv o klok one-touch-mittfältare.
Det är mycket jag gillar med Kalmar FF 2008.
Men det är ju så det är när man…som jag…inte sysslar med att hålla på fotbollslag, man gillar nästan alltid någonting hos dom som vinner.
***
Min förmiddag är annars ett fönster mot skogen.
Kust-till-Kust heter tåget som tar mig från Karlskrona till Borås o vi åker genom Lönnebergatrakter där ett stopp i Hovmantorp är ett stopp på en större station: skog, bara skog.
Det ger ett lugn, om inte annat.
***
En 3-1-seger i näst sista matchen mot Helsingborg innebär ju inte för ett ögonblick att AIK gjort en bra säsong, inte med de förutsättningarna.
Varken spelare, sportchefer eller tränare.
Jag kan inte sätta fingret på exakt vad som har gått snett den här gången, men för mig är det fortfarande en gåta att någon tror att Jorge Ortiz…aldrig att en icke-inköpt-import hade fått så många chanser…skulle vara mannen som ledde sina trupper till ett SM-guld.
***
Jag älskar att bläddra genom lokaltidningaras sportsidor o läsa om smånotiser från ultimafotbollens värld.
Som i Barometern, de har en spalt som hette "Småklubbsfotbollens Silly Season" (typ) o man får veta om vem som är ny assisterande tränare i Trekanten o sånt.
I dagens Blekinge Läns Tidning upptäcker jag en liten notis som berättar att den gamle TFF-hjälten Marek Skurczynski tar över tränarjobbet i Nosaby.
Ni som inte minns; Skurczynski var en lång o elegant offensiv mittfältare med ståtlig Gdansk-mustasch som hämtades från Polen till Trelleholla på 80-talet.
***
Lite chockerande att Långe Lundh lämnat allt svart hemma o körde brun manchester i Fotbollskanalen Europa.
***
När detta tåg till slut når sitt mål så når det alltså Borås.
Där kan alltså allsvenskan avgöras definitivt ikväll.
Men det är klart, om Halmstad åker på 9-0 i arslet…det blev väl nåt sådant mot Helsingborg förra året…så lever det en vecka till.