Om en flygresa på 15 timmar med en krökande finne som heter Janne

På planet hamnade jag sidan om Janne från Vantaa, utanför Helsingfors.
Han berättade aldrig det, jag tjyvläste det när han skrev sitt inresekort…för han sa aldrig ett ljud till mig.
Då satt vi ändå sidan om varandra på ett charterflygplan i cirka 15 timmar.
Janne reste i brunt rutig skjorta, ett par McGordon-jeans, nyinköpta gympaskor av okänt märke o jobbade som "insurance-man", enligt Jannes svar på inresekortets "occupation?".
Han hoppade på i Helsinke med en polare som satt längre bort, men inte ens med honom verkade han prata något.
Nu vet jag ju inte hur ofta Janne åker till Mauritius…jag försökte fråga men Janne svarade bara "cant speak Swidiss, no so good Ingliss", men jag utgår från att han nu satt på en efterlängtad drömresa.
Jag hade laddat med två böcker (Alvtegen o Gerhardsson), en korsordstidning som var alldeles för svår, kvällisarna, dator, filmer, musik.
Janne hade en penna o sin rutiga skjorta.
Han hade planerat annat för sina 15 timmar i luften; stenhårt krökande.
Jag är en mesig fan o har aldrig riktigt förstått poängen med att supa skallen i bitar i en smalt formad tub, där du dessutom är beordrad att sitta fast i en stol som knappt är en halvmeter bred…vad får du at av det, liksom…men jag kanske är annorlunda, vad vet jag.
Janne tittade på mig som om jag vore dum i huvudet när jag BARA beställde in en flaska rött, en cognac o två flaskor mineralvatten från rullvagnens första besök.
Så här i efterhand är jag helt säker på att Janne inte ens visste att vatten existerade på flaska.
Janne tog i alla fall; tre miniflaskor Jägermeister, två guld-Carlsberg o två rekorderlig päroncider – till maten.
Han sänkte snabbt två flaskor Jäger, en öl o en päroncider (bara den kombinationen!) o haffade flygvärdinna i gången för påfyllning; två Jäger till, en öl till.
Två timmar senare hade han somnat men vaknade till likt en vakande livvakt av Drottningen från saba när en steward rensade hans bord på tomburkar, flaskor o glas o blixtrande snabbt…likt en reptil…högg han näven om en ölburk som var på väg i soppåsen o väste "not finniss!"
Jag skrattade till…för det var ju exakt det han var…o försökte skämta till det något med…"but more finnish than Swedish"…men Janne tittade på mig med tom blick o jag fattade grejen; man skämtar inte om så allvarliga saker.
Vid ett stopp i Förenade Arabemiraten (eller UAE som Olle Nordin alltid sa, minns när vi skulle möta dom i nån landskamp som förresten var Schwarz debut o Olle sa oefterhärmligt på sin Delary-dialekt "UAE"…men skitsamma) i något som heter Al Ain kom Janne ur sikte, men jag såg honom i baren till slut med ett berg av småflaskor, chipspåsar glas framför sig.
Totalt fick jag det sen till minst tio av varje på planet (öl, cider. jäger).
Han åt o sov lite mellan krökandet o när kaptenen sa att vi närmade oss Mauritius så förstod Janne att det vara fara på färde eftersom det var tomt på brickan framför honom o serveringen på väg att lägga ned.
Han såg en flygvärdinna i ögonglimten som nyss gått förbi o vrålade bara "ciiideriii…kaxi ciiideriii!"
Det var enda gången jag hörde Janne säga något klart o tydligt på hela resan.
Han sänkte såklart desa två päroncider med god aptit o när vi stegade ut i den fuktiga värmen var klockan 05:20, lokal tid.
Janne var dyngrak.
Det är precis så man vill börja sin semester i 30 graders värme.
Eller inte.