Ett julkort så gott som något

Du vet en sak när du sätter dig till ett lunchbord med Mästaren o Snickaren; du ligger i lä, Big Time.
Det blev den perfekta ingången till 24:e december, jullunch på Sturehof med två av de godaste av vänner.
Två som hängt på en blogg nära dig under 2008 o som förhoppningsvis lär dyka upp även under nästa år.
Vi talade om Buenos Aires, om en väldigt tissel o tassel-omtalad personalfest där de flesta var Hemma, om fotboll, om TV-laget (som ju ibland också är fotboll), om Mauritius, om hästhoppning, om en julfest, om vårt gemensamma intresse för fotokonsten, om klockor, om sågning av stockar, om träning, om dansband, om pistolbeväpnade poliser, om sånt bakom ett skynke o mest om en hel del sådant som gör livet glatt.
Tre sorters sill till förrätt, Snickaren tog torsken, jag o Mästaren körde lax, blev Ramlösa rakt igenom även om Snickaren (som ju ären hantverkare i ordet rätta bemärkelse) givetvis tog en mellis till varmrätten, kaffe på det.
Idel välkända ansikten: Vi satt vid bordet sidan om Eric Gadd, en bit bort såg jag Bicky samtala med Ken Olofschon o när vi gick hälsade jag glatt på Kanal 5-donnan Sara Goldensohn.
På tal om ansikten…Mästaren kom i helskägg o var en grym look-a-alike med en Eric Cantona, något år efter karriären tog slut i United.
Vi satt ett par timmar o körde sen en svår turistare när vi bad den förtjusande servitrisen trycka av en lagbild.
Bilden får bli mitt enkla julkort till alla bloggläsare, tre tomtar på ett o samma klicka (ja, jag bjuder på den).
För nu jävlar är det jul igen!
Ha en God sådan alla.