Nu skriver vi 2009

Timmar kvar nu o sen ytterligare två där jag befinner mig.
Jag överlever det, även om Riu Karamboa på ön Kap Verde-ön Boavista inte är min grej.
Men det finns ju alltid tilfällen att tänka på andra än bara sig själv.
På Wilma, 9 år, givetvis.
Hon bryr sig inte så mycket om att vi bor i ett enormt hotellkomplex mitt ute i en sandöken.
Hon bryr sig inte så mycket om varför feta tyska män alltid krånglar sig i minimala badbrallor från Speedo.
Hon bryr sig inte om att vi äter vår "all inclusive" i en ENORM buffetmatsal där käket i princip är detsamma varje dag.
Hon bryr sig inte om ett oslagbart i-landsproblem som att poolen inte är uppvärmd.
Hon bryr sig inte om skrikiga småbarn som snorar o spyr här o där eller deras hispiga föräldrar som tycker att marmeladen inte alls "smakar som hemma i Sverige".
Hon bryr sig inte om att nästan alla vuxna o sannolikt fullt normala engelska män går omkring i fotbollströjor…till frukost, vid poolen, lunchen, beacholleyn o senare även till middagen då frun har värsta stassen med högklackat o snubben har slagit till; bytt till ett bortaställ i skrikande gult.
Hon bryr sig inte så mycket om att språkförbistringen är total o när du frågar om "wheres the toilet" så får du en aprikosjuice.
Hon bryr sig inte om att myggmedlet (däremot om myggorna som biter sönder henne) kostar 24 euro i hotellets lilla "shop".
Hon bryr sig inte om att folk gärna vill ha allt som finns i baren…inte för att de uppskattar det, utan för att det är gratis.
Hon bryr sig inte ens om att vädret är sådär "kanarieöarna-klassikt" med ständiga skiften från molning, soligt o blåsigt.
Nej, varför skulle hon bry sig om sånt, nio år som hon är.
Insikt kommer med åren.
Fördomar också, är jag rädd.
***
2009 känns som väldigt mycket…när jag tänker efter…men sådant är också livet.
Ha ett Gott Nytt.