Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

Om ett tolvslag på en ö i Afrika

Det blev ett tolvslag helt i Kåmarks smak.
Kvart över aderton satte sig jag o Wilma, 9 år, till bords o till höger om ett par från Wales med damen i svart glittrande stass som satt lite väl tajt på sina ställen, svårt stajlad i kortklippt slingat hår med ett lager gele som hade bräckt vilken Ekwall 2007 som helst o till vänster om oss ett engelskt par från Halifax…jag påpekade att jag varit där o sett Brolin spela B-lagsfotboll för Leeds o here i sällskapet sa "jaså, är ni tyskar"…med damen i väldigt smakfull klänning o de var trevliga, försökte prata med Wilma (men som med så många engelsmän kan de inte riktigt förstå att jag kan prata o förstå engelska men inte mitt barn) o påpekade sen lite sorgligt att de varit här i snart re veckor men att värdret varit lika uselt sen dan dag de kom.
Som om det vore så mycket bättre i Halifax.
Restaurangchefen själv, Manuel (självklart, Manuel, vad annars?!) tog emot i en helt vansinnig vit utstyrsel i en väldigt tydlig hierarkisk klädkod där Manuels närmaste underhuggare hade svart svid, deras underhuggare svart väst o skjorta o de simplaste av servispersonal i röd-orange-randiga skjortor.
Det var lite överraskande en sanslös Sylvesterbuffet; alla tänkbara ksaldjur där de friterade jätteräkorna var så nyupptagna att de kom dansande in i lokalen med nät kvar längs ryggen, det var ett hav av Kap Verdekomponerade sallader med färska frukter, det var rysk kaviar, det var helstekt i alla dess former, det var kreolska såser, det var ett dessertbord så stort att du intesåg från den ena sidan till den andra.
Å andra sidan var det ett rött vin från helvetet o "bara" Freixenet i champagneglasen eftersom de bästa av viner o riktig skumpa inte direkt hämtas nästgårds.
Kulinariskt; en ljuvlig upplevelse.
Men när våra flankerande britter kom med sina tallrikar låg det möjligtvis en liten crabstickruta i ena hörnet, annars fylldes de med ”chips”, sönderkokta morätter, rostbiff o ett berg av fucking brysselkål.
Vi åt o Wilma, 9 år, o jag pratade om roliga saker som är på gång under 2009 (där uppenbarligen en ny mattebok inte direkt ingick som en sådan) o vi tog det lugnt mellan rätterna, hann bli hungriga på nytt o då valde Wilma, 9 år, att köra en sväng nygrillad tonfisk efter glassdessert som hade alla tänkbara färger.
Sen en trappa upp till stora scenen på detta gigantiska hotellschabrak mitt ute i the middle of en sandöken där rottingstolarna stod på flera långa sprikraka rader o alla fick en silverfärgad prasslig påse som var fylld med roliga plastnäsor, kuliga hattar, sådana där blåstrumpeter, girlanger o annat som var lustigt o vi tog vår påse hittade en plats i en av raderna o alla tog på sig roliga plastnäsor, kuliga hattar, blåste i blåstrumpeter, sprutade girlanger o vi skrattade o tyckte allt var väldigt festligt o jag blev bjuden på en GT av en skånsk herre som sträckte fram den o sa bara "Tejve Fuyra!"…jag vet inte hur mycket bjuda det är på ett all inclusive, men det var ju snällt sådär i nyårstider..o det spelades högt med musik som jag kan mer än någon annan musik…sent 70-tal, tidigt 80-tal…Daddy Cool, Born to be Alive, YMCA, We Are Family, Kool and the Gangs Celebration, Grandmaster Flash o till o med min absoluta favvo "And the Beat Goes on" med The Whispers, o sen en sönderspeedad urtyp för den grek-italienska kombinationen av Strandraggaren som i rätt usla försök påpekade att nu kom hotellets direktion, ut kom ett par herrar i kostym o en kvinna långklänning o vi tvingades applådera (för vad, vet jag inte riktigt), o sen Kap Verdiansk dans-show med killar i kroppar som fick de nu rätt halvpackade kvinnliga gästerna att få något drömskt i blicken, sådant som lätt skulle ge ett uppsving till de där omtalade charterresorna till Gambia o med tjejer i…det är trot sallt ett familjehotell…häpnadsväckande förföriska danser där rumpa, buk, bål, underkropp jobbade på högtryck i ständigt upprepade moves som hade fått den mest luttrade att tappa hakan o när jag hade torkat av mig drägglet runt munnen så sa Wilma, 9 år, att nu var hon trött o nu hade det redan varit klockan tolv hemma i Sverige o när vi gick därifrån stod det fortfarande rumpor o skakade på scen som om de gjorde det med livet som insats.
"Det här var en Nyårsafton i Kåmarks smak", sa jag till Wilma.
"Hur då", svarade Wilma, 9år, såklart.
Jag sa att vi tar det en annan gång.
Typ 2019.
Tids nog lär hon ändå förstå.

Publicerad 2009-01-01 kl 21:14
Annons
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons