Löjets skimmer över damfotbollen när Marta ska värva med en vän

Nu när Hyland är tillbaka i huvudbåten så vet man sin plats.
När vi får kläder som ska användas till olika mästerskap står Hyland med kassar fulla alltmedan jag får krypa på knä i dammet under Redaktör Pol Pots stökiga skrivbord för att släpa fram en påse som det står EKWALL på och i den hitta fyra vita skjortor, en säckig cardigan från märke som ingen hört talas om och gjord i nån sorts konstmaterial (som man heller aldrig hört talas om) och tolv slipsar, varav fyra var exakt likadana blå.
Då har Hyland redan ståtligt visat upp sina snygga och smärta Filippa K-cardigans han fått levererat via Kunglig Hofleverantör.
Jag fick i alla fall rätt många slipsar, får vara glad för det lilla.
Till Split åker jag torsdag den 15:e.
Som nån sorts förtrupp…kanonmat-stuket me Myto-Max G. och teknikpersonal.
Hyland och Perlskog åker såklart dagen efter, glider in till serverat bord.
Som den gången, den omtalade föreställningen i Montpellier -00 när vi hade en handbollstrupp som bestod av "två stjärnor".
Jag trodde jag hade hunnit klättra några pinnhål sen dess.
Sanningen är att man har tappat.
Jävla tur att man inte är ett förbannat dugg bitter bara, inte ett jävligaste dugg bitter.
Inte alls.
***
Det vet förstås både Uli Höness och hela Milan; värvar du David Beckham så värvar du inte bara David Beckham.
Du värvar rätt många Beckhams.
***
När det gäller Henrik Larssons vara eller icke-vara i fotbollens värld så har jag hunnit lära mig så pass mycket att det inte går att hundraprocentigt analysera hans tänkta beslut.
Det kan sluta lite hur-som-helst.
Ibland undrar jag om Henke ens själv vet hur han tänkt.
Som den här gången.
Nu sitter han i Dubai med bästa polaren Gio van Bronckhorst…det är möjligt att han övertalar henke att köra ett varv i Feyenoord.
Eller innebandy.
Eller Helsingborg någon gång i mars.
Kanske landslaget.
England?
Spanien?
Eller Rögle en halv säsong.
Eller vad vet jag; pelota?
Men det är klart att det är intressant; det är trots allt fotbollslandslagets lagkapten vi talar om.
***
Det är när jag läser sådana här världsnyheter som jag ändå är ganska nöjd med valet av Mauritius och Kap Verde…och inte gick på slentrianvalet; Thailand.
***
Att spela i samma uppladdningsturnering med både A- och B-landslag ger handbollen nån sorts Kalle Anka-stämpel som den inte är värd.
Nu spelar Sverige mot varandra i en seriös inför-VM-turnering som TV-sänds.
Det känns inte riktigt som det är på allvar.
***
När Marta prompt vill att Los Angeles ska värva Johanna Frisk, som inte direkt är någon superstjärna i Umeå, drar det ju ett löjets skimmer över damfotbollen som jag trodde att de hade växt ifrån på den här nivån.
Folk får verkligen vara polare med, spela bingo med, ligga med, gå och dricka en latte med, shoppa med, gymma med och umgås med vem fan de vill utan att jag, du eller någon annan har ett dugg med det att göra.
Men när fotbollslag ska värva någon "på köpet"…då är det ju inte längre seriöst någonstans.
***
De som pissar på alla idrottsmän och menar att de inte kan hålla tal, har ni sett Grammis-galan?
Skulle de vinnarna vara bättre?
Snarare tvärtom….men i den branschen tycker säkert musikjournalisterna att det är lite hippt att säga…ingenting och tack till den och den.
Eller som någon tjej sa när hon hade vunnit; "…jag har inte förberett något tal".
Precis så som man ska inleda ett tal.
***
Det får bli sushi på det.
Tonfisk, alltid mycket tonfisk.
Perfekt en kvällsom denna, när snön faller vackert över Apple Bay.