Då känner jag mig som en lastbilschaffis

Det är bara på mästerskap som jag känna mig lite lastbilschaufför.
Igår vid 23-tiden: jag och Axnér på ett hak som mycket väl kunde ha varit vilket fik som helst längs Autobahn…hungriga som vargar, Axnér tryckte i sig pizza med en Karlovacki, jag kalvmedaljonger som badade i ett adriatiskt hav av champinjonsås och ett glas vin där utsidan av glaset kantades av röda stänk från tetralådans plastkran.
Det är inte då du känner dig som John Travolta, det är nämligen då du bara vill uppsöka ditt Tito-hotell från 1962, krypa in i cigarettrökodören som sitter så säkert i heltäckningsmattor och gardiner…sova en stund för du vet att det är morgonmöte och en lång handbollsdag på jobbet som väntar.
Men maten var god.
Och jag kunde ha stått på en gata i Estocolmo och borrat ett hål.
***
Jag har inte sett någonting…bara läst att Sverige fick arslet fullt under 60 minuter borta i USA…men jag kan tycka att det är lite taskigt att Andreas Dahl (exempelvis) ska behöva spela yttermittfältare.
Jag vet få svenska innermittfältare som är så LITE yttermittfältare som just Dahl.
***
Rapporterna om hur bra Dahlin hade varit på träningarna i USA lät tala om ett genombrott.
Det verkar ha gått sådär med det genombrottet.
***
…å andra sidan har jag fått täta rapporter från kollegor i Danmark om vad de anser om Dahl som mittfältare överhuvudtaget.
***
Foto-David beskriver vårt Zagreb-hotell klockrent: Dirty Dancing och Torsk på Tallin i skön symbios.
***
Den kanske är gammal som looka-a-like, men Ola Toivonen och Jens Byggmark…i alla fall i närbild.
***
Ibland glöms det lätt bort att de här januariturneringarna är till för att hitta ett eller två tänkbara guldkorn för framtiden.
Inte att spela ihop ett fungerande landslag.
***
På tal om look-a-like: Ungerns handbollsmålvakt Puljecevic och Steven Seagal.
Och på tal om Puljecivic…när du ser Ungern snart i Fyran mot Sverige, kolla även in nr 7, linjespelaren Gal.
Bara i handbollsvärlden…om vi talar lagsport…kan du se ut så och ändå vara landslagsman.
***
Det kändes någonstans som om vi alla visste att en spelare som Gustav Svensson skulle Lagerbäck och Co hylla in absurdum, oavsett vilket.
***
Arena Zagreb nu, alltid en fröjd att få uppleva kroatisk publik (över 15 000) sjunga fram sitt landslag, även om trycket inte når samma höjd som i Splits kompakta arena.
På gränsen till lite FÖR patriotisk publik.
Men ändå; helt fantastisk upplevelse.