Välkommen hem

Vi fick i alla fall se ljuset när vi tog mark på Arlanda. Men några väskor bidde det inte. En tajt connection i Frankfurt…där vi självklart tvingades genom ännu en säkerhetskontroll eftersom vi skulle gå 100 meter inom samma terminal…gjorde att oddsen var låga på att vårt bagage skulle rulla in längs Arlandas band. Bäst var annars personalen i Frankfurt för att de skällde ut några av de tjugofem av oss för att vi inte sprang till gaten. Typ; ska du hinna med våra plan så ska du tamejfan få springa till dom. Star Alliance när det är som bäst. Den dag era flighter lika ofta är på tid som era passagerare, då kan vi börja snacka. Men solen, så ljuvligt. Det är nog för att glädja mig, trots allt.