Många i landslagsmän anser att vi gjorde en bra match

Det fick bli sittning.
Sturehof, V, Hells…hela den grejen.
Skumpafylla, håller alltid…bra för att rensa tankar, vakna upp och se verkligheten i ett annat ljus.
Men efter en enklare presskonferens i nån gammal tågvagn på T-centralen idag med några "snälla", Daniel A, Rasmus E, Adam J och Mestro, så står jag ändå i ett hörn och grubblar lite för mig själv…har vi upplevt samma match?
När många spelare och Lagerbäck säger att Sverige gjorde en bra match och att det bara handlade om att "vi satte inte våra chanser" så har jag talat med massor av människor…en del med rätt gedigen erfarenhet av fotboll på allra högsta nivå…som tycker att det var en av de sämsta landskamper de sett Sverige spela på länge.
Själv ställer jag mig någonstans mitt-emellan.
Det är klart som fan det hade blivit en annorlunda match om Kim satt straffen.
Eller, för den delen, om inte Danmark tagit ledningen.
Och jag kan också lova er att den hade blivit rätt bra mycket annorlunda om Rommedahl inte hade missat sin "straffspark" till 0-2…det glömmer vi lätt bort.
Bortsett från det det pinsamma faktum att vi gjort mål i en av tio halvlekar (mot Ungern på Råsunda) så spelar vi en rätt hackig fotboll, utan flyt och nästan i total avsaknad av direkthet.
Vi har en vänster mittfältare som kan göra tre motståndare…och verkligen gjorde det ett par gånger…men när han är förbi så måste han måtta med vänsterfoten för inlägg som vilken enbent spelare som helst i division 4 och Chippen hade kunnat dribbla bort 27 man, men så länge han måste slå inlägget med vänstran så spelar det liksom ingen roll; ett barn kan läsa och styra bort de inläggen.
Vi har en höger mittfältare som, trots sin orutin, är en av få som vågra spela smart och som hittar lösningar på det mesta med skön teknik men inte en enda gång under en hel match (och nu travesterar jag gärna Glenn Hysén) kom runt på sin kant för direkt leverans till straffområdet.
Det kan bli rätt lätt att försvara mot det kantspelet och när danskarna bestämde sig för att stänga matchen så tjockade de till runt Zlatan och satte all tänkbar press på spelfördelar-Kim och sen fick vi hoppas på det bästa.
Det gav några chanser…alla var Zlatan inblandad i, trots allt..men att säga att "vi spelade bra".
Aldrig i mina ögon.
***
En straff kan missas av vem som helst.
Debatten kring vem som skulle ta den blir ju bara konstig.
Kim Källsträm har gjort fyra av de sex senaste målen i landslaget.
Han är en säker straffskytt, normalt…skitsamma om han så står i mål i Lyon, det har ju inte med saken att göra eftersom en straff är en straff är en speciell teknik från elva meter.
Det fanns inget som sa att Kim var en sämre straffskytt än exempelvis Zlatan.
Det fanns inget som sa att Kim skulle missa den.
Eller att Zlatan skulle sätta den.
Källström missade straffjäveln, det är sånt som händer.
***
Var det bara jag som ändå tyckte att Rasmus Elm hade rätt medelmåttig kvalitet på hörnor, frisparkar och inkast?
Brukar inte de vara bättre?
***
Viktor Elm från start nu!
***
En Bladet-journalist hade alltså den goda smaken att ringa upp Henrik Larssons 79-åriga pappa mitt i matchen för att ställa frågor kring det faktum att pappans son gått bort.
Detta sedan dödsbudet alldeles nyss kommit och innan familjen ens hade haft möjlighet att kontakta Henrik Larsson.
Sådant journalitsnaskeri äcklar förstås även mig, någon jävla respekt och värdighet måste du kunna ha i kroppen även om du tror dig "söka information".
Det blev förstås en svår situation efter matchen igår…och jag ska inte sitta här och försöka vara ett facit…men jag tycker att förbundet lite olyckligt gjorde den tragiska händelsen offentlig när Lasse Lagerbäck inledde presskonferensen med att informera om händelsen.
Landslagsledningen hade fått veta att kvällstidningarna hört av sig om händelsen och trodde nog att de skulle gå ut med storyn…just i det fallet tror jag att de "övervärderade" läget.
För även i sådana här fall kan även kvällisar vara försiktiga.
Ett fall som är hyggligt snarlikt är ju när en annan svensk fotbollsstjärna drabbades av en tråkig familjenyhet för inte så längesen och där svensk media valde att inte publicera.
När Lagerbäck inledde presskonferensen med att berätta att Henrik Larsson nåtts av ett dödsbud så var det väldigt få inom media som visste.
Själv hade jag inte en blekaste aning.
Nu blev det istället väldigt offentligt.
Det var en otroligt svår och annorlunda situation…men jag är inte säker på att kvällstidningshataren Lasse Lagerbäck var i balans minuterna efter beskedet om den tragiska händelsen, informationen Bladets samtal till pappan och 0-1-förlusten hemma mot Danmark.
Vem hade varit det?
***
Det känns ju som om Ungern blir farligast i kampen om den där andraplatsen, vi glömmer lätt ungrarna.
Men jag vet inte hur vi ska nå dit…även om jag gärna är optimist, för jag kan också vara realist: vi har gjort två mål på fem matcher och nu ska vi alltså vinna allt som finns kvar.
Det räcker liksom inte att vi slår Malta med 36-0 i Göteborg, vi ska slå Ungern i Budapest, Danmark i Köpenhamn.
***
När jag talade med Morten Olsen var han inte ett dugg nöjd med hur Danmark hade spelat.
Han sa i alla fall inte "vi gjorde en bra match"…och då vann de ändå med 1-0.
***
Jag är klart förtjust i lag som låter tre spelare stanna kvar i anfall när motståndarna har hörnor, som Danmark gjorde några gånger.
Nu gav en svensk hörna en straff förvisso.
Men ändå, rätt fräckt.
***
När landslaget nu talar om att "vi måste först och främst göra ett bra resultat mot Malta närmast".
Jo, tacka fan för det.
***
Alla ni som gärna gnäller över Anders Svenssons status i landslaget.
Vi hade behövt hans spelegenskaper igår.
Väldigt mycket.
***
Annars är det lite som Långe Lundh säger; det går inte ha hur mycket flyt som helst, hur länge som helst.
Vi har fixat fem raka slutspel, det har inte gått utan lite flyt i en del situationer.
Nu känns det lite tvärtom.
Det är som det är, bara att tugga i sig.
Jag som var med på 80-talet minns tyvärr hur jobbigt det är att inte vara med i slutspelen.
Men vi kan ju…precis som då…alltid skryta med att vi är rätt bra i tennis igen.
Alltid något.