Jag tyckte synd om Wernbloom

Alla de som ständigt tycker att de här träningslandskamperna är tråkiga, tempofattiga och intetsägande; vem är överraskad?
Det ser likadant ut alltid.
Och med noll spänning i luften och ett tomt Råsunda så luras du lätt, det finns inget som kan göra så stor skillnad på ens uppfattning om en fotbollsmatch som kulissen; det ser alltid bättre ut än vad det är när det är fullsatt och världens drag, det känns alltid mycket sämre när det är som det var på Råsunda denna augustikväll.
Så uselt var det inte, det var mest som vanligt förutom att Eddie stod i mål.
Ungefär så.
***
I stort sett är jag mest orolig över den aura som (inte) tycks sväva över vårt fotbollslandslag.
Finns det någon glöd?
Finns det någon framåtanda?
Finns det någon spelglädje?
Jag vet inte.
Men den känsla jag har i maggropen känns inte bra, efter alla dessa år med landslaget så känner jag oro över landslagets status.
Det är möjligt att jag är snett ute här…det hade ju varit perfekt i sådana fall…men allt känns inte som det ska.
***
Idag står det nog inte så många på en barrikad och skriker efter hela U21-landslaget.
Berg verkar ur slag, kändes mest otajmad hela tiden.
Wernbloom…jag gillar ju Wernbloom, men herregud; vad hände här?
Och Toivonens halvtimme var mest osynlig.
Det behöver inte betyda någonting för framtiden, men så lätt är det alltså inte.
U21 var ett välsvarvat lag som spelat ihop under två år och körde ett mästerskap på hemmaplan, vi får inte glömma
det.
***
Det var lite som en landskamp i slutet på 70-talet/början på 80-talet, mot DDR eller någonting.
Ingen som brydde sig och profilfattigt, typ Peter Truedsson och Polletten Larsson.
Atmosfären inne på och runt Råsunda var en otäck flashback.
***
Trots U21:ornas flopp så tjatar jag gärna om Emir Bajrami.
Av det skälet att jag tror att hans spelstil skulle tillföra någonting.
Idag använde vi åtta spelare på mittfältet, där en (Hysén) är forward och där sex stycken känns mest som centrala mittfältare…endast Chippen känns väl som ytterspringare, då hade vi dessutom Rasmus Elm och Daniel Andersson vid sidan om och i mina ögon är de bäst i mitten de också.
Vi älskar våra centrala spelare och vi väljer helt bort djupledshot på kanterna.
Säg Samuel Holmén och Sebastian Larsson till ett motståndarförsvar och de vet vad som serveras: en kämpe med fint skott, högerfotad på vänsterkanten och han kan mycket men inte springa ifrån dig samt en stark inläggsspelare, klok passningsman och han kan mycket men inte springa ifrån dig.
Säga vad du vill om Chippen, men i sina bästa stunder kan han dra iväg runt en spelare och komma rätt speedigt i djupled.
Hota, var ordet sa Bull.
Och därför vill jag se Bajrami.
Jag vill ha den typen.
Yttermittfältare med speed, avig och han kan kanske inte allt ännu, men han kan göra en fint eller två och springa ifrån dig.
Jag känner att vi hade behövt just den typen.
***
Jari Litmanen pratade glatt med Safari, Daniel Andersson och kom fram till mig…hälsade artigt och undrade hur läget var.
Det kändes lite stort.
I mina ögon är Jari Litmanen en legend alla dagar i veckan.
***
Jag tyckte lite synd om Wernbloom som kom snett, tyckte synd om Berg som verkar efter i form och tyckte synd om Viktor Elm som tvingades spela på vänsterkanten.
Viktor Elm är inte och blir inte en vänster mittfältare i landslaget, vi såg det mot Malta och vi hann se det idag.
Killen är däremot ett starkt prospekt som central mittfältare/släpande forward.
***
Andreas Granqvist hälsade också glatt som alltid och tyckte det var kul att få komma till Sverige ett par dagar och titta på lite fotboll.
Som vanligt…
***
Behrang Safari var såklart strålande och där har vi vår vänsterback.
"Berras" störningsmoment kommer mest efteråt: han är på riktigt livrädd för att göra TV-intervjuer.
***
Franska domare och i franska ligan har domarna bestämt sig berättade Ranelid: alla som tar på hand eller arm blåses det för, skitsamma hur, avsikt eller vad du vill.
Tar det, så är det.
***
Finnarna trillade stundtals kontinentalt coolt one-touch-possession.
Men hur ineffektivt var det inte?
***
Drillo däremot är tillbaka.
4-0 på Skottland och enligt rapporterna fanns det inte en gräsfläck på bollen efter den matchen.
***
Stuart Baxter som alltid en gentleman ut i fingerspetsarna.
***
Slutligen; Otto Fredrikson i finska målet.
Är det bara jag som tycker det är kul?
Mål-Otto, liksom.
Heter finnar verkligen så; Otto Fredrikson?
Jag kan köpa Sparv, Eremenko, Sadik och Sjölund.
Men Otto Fredrikson?