Ni som har rest, ni vet hur det är.
Du är någonstans i Europa, en bit från större stad, och du vet att det tar sin tid att komma hem.
En hel dag.
Och hemifrån ringer det människor och tror att det alltid är som att sätta sig på ett flyg från Göteborg till Stockholm som går varannan timme…samma människor som fortfarande tror att det finns inrikesflighter i Sverige efter kl 21 på kvällen eller att det finns flyg som flyger efter lunchtid på lördagar från Kalmar.
Resan från Milano Marittima inleddes med skakig chafför, Långe Lundh, bakom ratten kl nio i morse…till Bologna, flyg till Paris, byte, väntan och sen seg flight på rad 33 bland skrikande barn.
Elva timmar senare var jag hemma i Apple Bay.
Inget gnäll, mest för att berätta vilken dans på rosor det sällan är med resdagar i det här jobbet.
(Och att jag ska upp igen i ottan, fredag, för 08-flighten med Kullaflyg till Ängelholm; ska prata just det här jobbet för sports marketing-elever i Båstad).
***
Vem dömde England-Argentina när Guds Hand räddade gjorde Diego Maradona till en fuskare?
Jag minns inte, jag har aldrig funderat över det, aldrig hört talas om det (tror jag).
Nu ärdet skitsamma eftersom jag tycker att den största skitstöveln i den situationen var killen som fuskade, nämligen Maradona.
Det hade förstås varit annorlunda om domaren varit svensk i den matchen…då hade vi vetat, för då hade han fått skit här hemma för att han “missat den uppenbara handsen”.
Det är väl klart att Martin Hansson eller hans ena linjeman ska ha det de ska ha (varken mer eller mindre) för att han inte såg Thierry Henrys hands, men nu gjorde han inte det…han kan ha varit skymd eller vad som-som-helst…för då hade han såklart blåst.
Själv såg jag inte förrän på tredje reprisen, den från motsatta sidan, att det var en solklar hands.
Och min omedelbara reaktion var (och är) att Henry är den som ska ha mest skit.
Vi kan inte hålla på att ge domarna all skuld för att fuskare lyckas fuska.
I min värld är det framförallt Thierry Henry som lurar Irland på en möjlig VM-plats och då borde han rimligtvis få veta det, jagas, stämplas, skandaliseras och krävas på bot och bättring.
Jag menar; åker du dit i en kontroll för att du tagit näsdroppar så stämplas du för livet och resultatet kan ändras…spelar du medvetet handboll och på det viset fixar ett avgörande mål, då är DU hjälte.
Och domaren får skulden.
Det känns väl ändå lite snett, någonstans?
***
Jag hade helt glömt bort Isakssons kanonträff som for iväg lite som vanligt…snett…och kom som en projektil mot pressläktaren.
Möjligt att han hade någon svensk i sikte.
Men det var en italiensk journalist som under stort jubel boxade bort bollen.
Ingen aning om vem han är, men han bar Moncler.
***
Man ska nog vara rätt nöjd att man slipper bevaka Costa Rica.
***
Jag avskyr att skruta, men Ekwall vs Lundh fortsätter att briljera med heta, aktuella och bra gäster.
Den här gången Sebastian Larsson direkt efter Italien-matchen.
***
Jag, Långe Lundh och foto-Oscar sprang på Farbror Bank i Paris och det blev veckans bästa lunch; köttiga ostron från Fined De Claire (jag och Bank delade på halvdussin, lite småsnålt) och en fullständigt oslagbar gambas-sallad.
***
Peter Forsberg!
Käppakrigets store räddare.
***
Hellre Båstad än Marino Marittima, alla dagar i veckan.
Som en fredag, till exempel.