Hur firar/firade ni in det nya året?
Fest, glamour, diviga hummermenyer, svår skumpa?
Själv såg min Nyårsafton ut ungefär så här…en kopp grön the på Roberts Coffee i F-piren på Arlanda, terminal 5.
När detta skrives är min flight till solstol BERÄKNAD att bli elva timmar försenad, skulle gått 07:40…kanske går 18:30.
Följ hela den utvecklingen som kostat tid, sol, tårar och en del pengar här.
Jag minns inte hur 00-talet började för jag är dålig på att minnas detaljer och jag vill alltid blicka framåt, gå vidare…så jag kommer säkert att glömma hur 00-talet slutade; högst sannolikt i ett flygplan som var ett halv dygnt försenat.
Shit the same.
2010 heter året och 10 är ju en siffra som tyder på kvalitet, säg den 10:a som inte berör eller bjuder på någonting lite extra (undantaget kan ju vara Kalle Corneliussom som kan skryta med att ha burit just 10:an i Napoli och/eller den här bloggsignaturen som alltid bär tröjan i TV-laget).
Det som har varit har varit.
Jag ser fram emot nytt år, nya utmaningar, nya tider.
Det var nämligen aldrig bättre förut.
Det var annorlunda.
***
En sak jag är lite för dum för att förstå:
Vad är det med flygplan som bara går sönder eller indikerar tekniskt fel när de står på marken (tack och lov, förvisso, men ändå).
Om jag kör en bil som jag lånat och någon lampa lyser som säger att något är fel, då berättar jag ju det när jag kommer fram och lämnar bilen.
Med flygplan är det lite annorlunda.
När det plan jag skulle åka med kom in igår kväll var det alltså inget fel på det, däremot när det skulle iväg i morse?
Det är ju alltid likadant.
Går alla flygplan sönder när de står stilla på marken?
Eller orkar de piloter som nyss rattat planet inte meddela att “något var visst fel, det lyste en lampa”?
Jag menar, om någon fick veta igår kväll att planet som skulle gå klockan 07:40 i morse INTE kunde köras då hade kanske de flesta som suttit här under en hel Nyårsafton sluppit gå upp kl 04 i morse.
***
Allt detta gnäll på att Ranelid och Birro syns och hörs överallt.
Jag fattar inte.
De blir ju erbjudna att vara med, någon vill ju att de ska vara med…de kan inte få skit för att de tackar ja till att vara med bara för att de erbjuds vara med?
Ranelid och Birro är ju med överallt för att någon anser (och vet!) att de drar tittare/rubriker/känslor/klick, you name it. (Inte direkt för att de skriver böcker eller dikter, om vi ska vara helt ärliga)
Så enkelt brukar det vara.
***
00-talet var framförallt Wilma!
***
Av alla bra svenska böcker jag läste under decenniet tycker jag nog ändå…förlåt Stieg Larsson, Nesser, Roslund/Hellström…att Lapidus “Snabba Cash” kändes mest spännande språkligt sett.
En ny
Grej.
Eller hur.
Kompisch?
***
Gott Nytt får det bli.
2009 säger vi tack till och det slutade alltså med en kopp grönt the.
Det är ju som det är med det.
2010 fick däremot en flygande start.