I korridorerna sprang jag på Herrn Smith, Gule Hansson, Stefan Thylin, gamle ultimatfotbollsmannen Ole S. Thörner, Farbror Bitter, Åkesson, Max von Sydis och en del andra som skrev om fotboll när de flesta av dagens spelare (och tränare, är jag rädd) inte ens var födda.
***
0-0 i fyra matcher och nästan i en femte (Mattias Lindströms volleykanon för Helsingborg på övertid).
Det kan vi nog inte bara skylla på väder och underlag.
***
Pelle Nyström var förstås också på plats.
Han var:
Glad, trevlig, underhållande.
Igen.
Men Nyström hade glömt långkallingar och gav upp efter första halvlek med efter ett gult kort för prostata.
(Det vill säga en varning)
***
Malmö FF var skadedrabbat, men det var nog bara Edward Oferes tyngd som saknades…han banade vägen rätt ofta för speedkulan Daniel Larsson under förra årets succéhöst.
Wilton?
Tja, han sköt inte från spelartunneln i alla fall.
Och han gjorde ett rätt starkt jobb understundom i det defensiva arbetet, men jag utgår från att Malmö FF köpte honom för att han skulle visa helt andra kvaliteter.
Får inte MFF igång brassen under säsongen så kan det bli ytterligare ett tungt år, han känns som lagets enda riktigt kreativa kraft centralt.
När han är i form.
Och det var ett tag sen (läs: i AIK).
***
Rapporterna säger att Elfsborg hade allt tänkbart tryck mot Gefle men inte fick in bollen.
Hört det förut? De senaste tre åren?
Om Elfsborg så skulle spela mot ett öppet mål så skulle de slå bollarna ribba in.
De kan inte göra enkla mål.
Och har ständigt svårt att döda matcher.
Det är möjligt att Bella Berglund kan göra det framöver, måltjuv som han är. Jag hävdar fortfarande att Jawo är en klassisk kontringsspelare och Keene en blodhund, de har andra kvaliteter.
Men Elfsborg fick en poäng mot Gefle, brukar de inte få stryk mot dom?
***
Örebro var lite för ojämnt förra året…det var verkligen höga berg och djupa dalar…men har en del kvalitet för att bli ett topplag; Almebäck, Alvbåge, Kim Olsen, Porokara, Bedoya, unge Astvald och även Nordin G när han är på det humöret.
Även om 2-0 på Åtvidaberg inte säger mycket mer än 2-0 på Åtvidaberg, så var det, trots allt, bättre än 0-0.
***
Wanderson pratar svenska.
Men mest två ord i taget, stötvis. Och låtstas förstå frågorna för att svara mest på något ord han känt igen.
Oerhört charmerande. Stor underhållning.
Jag försökte på Ullevi efter matchen och det var…ehh, speciellt.
Men killen försökte, han ska ha credd för det.
***
Egentligen är det ju fullständigt none of my fucking business, men eftersom Getingen nu vräker på med ett mittuppslag så kan jag inte låta bli:
Tror någon på allvar att det kom förbi en Aruba-fotograf släntrandes på sagoön och såg: “…wow, isnt that Lejla Baggij and Nicholas Oallgreen, the world famous Swedes…I must have a couple of pictures, maybe I can follow them all the way to some romantic dinners and then I will call the Bee Paper in Sweden and sell them”.
Då får ni tror på det.
Det är inte Bagges fel att tidningar och läsare har ett stort…i det närmaste bisarrt…intresse (uppenbarligen) av det nygifta parets liv och leverne.
Det är inte direkt deras fel att någon vill betala för få exklusiva bilder på bröllop och smekmånadsresa…vill man casha in på det så får man såklart göra som man vill i den moderna romantikens namn.
Men det blir lite FÖR sålt för att någon ska undgå att tycka någonting om det.
Tycker bröllopsparet det känns trist så känns det lite som om man får skylla sig själva.
Eller bara hoppas att det var värt pengarna.
För stämpeln däremot lär vara svårtvättad.
***
Johan Dahlin stod i exakt samma mål i somras och var aldrig i närheten av en enda engelsk straff.
Jag tror han lärde sig en del av det och framförallt av sin kollega i det engelska målet.
Psykningen av Wanderson gav honom övertaget, helt klart.
***
Egentligen är det ju fullständigt none of my fucking business, men eftersom Getingen nu vräker på med ett mittuppslag så kan jag inte låta bli:
Tror någon på allvar att det kom förbi en Aruba-fotograf på ön och tyckte at han såg: “…wow, isnt that Lejla Baggij and Nicholas Oallgreen, the world famous Swedes, over there…I must have a couple of pictures, maybe I can follow them all the way to some romantic dinners and then I will call the Bee Paper in Sweden and sell them”.
Då får ni tror på det.
Det är inte Bagges fel att tidningar och läsare har ett stort…i det närmaste bisarrt…intresse (uppenbarligen) av det nygifta parets liv och leverne.
Men det blir lite FÖR sålt för att någon ska undgå att tycka någonting om det.
Tycker bröllopsparet det känns trist så känns det som om man får skylla sig själva.
Eller hoppas att det var värt cashen.
***
Avalons 7:a är inte min största favorit, jag gillar 9:an, 2:an och 69:an (vi talar rum här) bäst…förutom numero uno, givetvis.
Men ändå; det är ett härligt rum och det känns lite som att komma hem igen.