Vad gör du inte för att knåpa ihop 80 sekunder fotbollsmatch till en TV-ruta?
Hastar i en taxi till Arlanda, flyger till Ronneby, kör fem-sex mil i hyrbil till Hällevik, äter en kokt med bröd på Strandvallen, sitter i bilkö för att komma ut på landsväg 123 efter redigering i TV-buss, trycker i mig en receptionsmacka på hotell Ronneby Brunn, sover drygt fyra timmar, bagarväckning, hyrbil ut till flygplatsen Kallinge och nu på propellerplan mitt Bromma innan klockan blivit 07:00.
Det blir en hel del för en minut och 20 sekunder.
***
Ingen…inte ens Rydström eller James Keene…kommer att reta upp så många allsvenska fotbollspelare som Mjällbys El Kabir.
***
Idag har jag stämt träff med en av de allra största genom tiderna.
Det känns väldigt speciellt.
***
Blir det ett race där Malmö FF jagar Helsingborg om ett SM-guld?
Det ser ut så just nu.
Men jag räknar inte bort Örebro och Elfsborg.
Jag räknar inte ens bort IFK Göteborg.
***
Jag ar sällan sett ett allsvenskt fotbollslag så fantasilöst och förutsägbart som Mjällby blev när Helsingborg blev tio man och blekingelaget insåg att: shit, vi måste föra matchen.
I över en timme stod Mjällby kvar med fyra försvarsspelare i en rät linje mot en enda hopplöst jagande Erik Sundin, mittfältarna Osiako och Grahn satte sig i knät på de fyra och när Mjällby någon enda gång bräckte loss HIF:s kompakta försvar så hade de inte mycket att erbjuda i straffområdet.
Och istället för att skicka upp jättar som Robledo och Bagarn för att stångas mot en köttmur så var det till slut de två (av alla) som skötte uppspelen.
Det var en uppvisning av Helsingborg i hur du smärtfritt tar död på ett trögt och idéfattigt motståndarlag när du får en man utvisad.
***
Micke Stahre tar sitt pick och pack och hämtar hem cashen i Grekland, om han nu får ut dom till slut…det kan ingen vara säker på.
Jag förstår att han drar, det är klart att han sa ta chansen.
Så ofta ramlar det inte över kontraktsförslag på svenska tränare.
Däremot trodde jag att Andreas Alm var den självklara uppföljaren eftersom jag trodde Björn Wesström var sportchef.
Och just sportchef, vad det innebär.
Jag visste inte att Wesström hade så mycket erfarenhet som tränare att det skulle vara tillräckligt för att ta över ett allsvenskt fotbollslag.
Och jag undrar hur många fler smällar i truppen som AIK orkar mäkta med? Vi har redan sett vad spelarförlusterna inneburit.
Nu försvinner alltså tränaren som, trots allt, ledde laget till SM-guld.
***
Klassik gubbhylla framför mig och HD-Svab på Mjällbys medialäktare.
De hade kunnat få Leksands hockeypublik att framstå som objektiv.
Men de var trevliga (vi har vant oss vid att fans annars mest skriker fitta och hora, det sägs vara “passion”) och meddelade att de suttit på samma platser i 15 år och väntat just på den här stunden; utsålt (7.000 är maxsiffran och det är klart att det hade tryckts in något extra här och där) och Mjällby i toppmatch på Strandvallen.
De drack något ur en petflaska som såg intressant ut och när jag och Svab menade att utvisningen på Ekstrand var solklar så blev de så glada att de erbjöd oss det bästa de kunde tänka sig för stunden:
En grogg i paus.
Vi tackade vackert. Men avstod.
***
Jag har inte sett någon springa på allt som jordfräsen Mostapha El Kabir sen jag såg Charlie Davies första år i Hammarby.
Det var då Davies sprang på plastbollarna som bollkallarna sköt ut till publiken inför matcherna.
El Kabir tror att han når allt, bryr sig inte om vad som står i vägen och ser inget som omöjligt.
Hade det inte stått en läktare ivägen på ena kortsidan på Strandvallen så hade de fått fiska upp killen i havet, likt en U137.
I motståndarnas ögon är han en pain in the ass, i mina ögon är han ett fynd så här långt i allsvenskan.
***
Helsingborg fortsätter att inte förlora och i de matcher jag har sett har de inte ens varit i närheten av en förlust.
Igår saknades Marcus Lantz, men jag vet inte om det märktes…och jag vågar knappt tänka på vad som hade hänt om han varit på samma plan som El Kabir.
***
Idag är det alltså jag och nr 14.