Ijeh kom lite som Pavarotti

Vissa dagar är inte de andra lika…det kan du ju alltid fråga en AIK:are i dessa dagar…och du kan ju alltid inleda en dag med en fotbollsmatch mot finska journalister i Bromma, hinna med en nigerian som gäst i en studio på Gärdet, flyga till Lund och se en skånsk handbollslegendar avsluta sin karriär och sen hasta över till Danmark för  sista Arlanda-flyget från Kastrup.
Upp och ned, lite så som det kan vara i tillvaron.
***
Jag stod alltså i en handbollshall och såg inget allsvensk fotboll men det är förstås oerhört anmärkningsvärt att Helsingborg bara vinner och vinner och vinner, som om de vore ett IFK Göteborg i en allsvenska på 90-talet.
Alla kan ju snacka om att HIF kommer att tappa i längden, men eftersom de inte tappar överhuvudtaget…utan snarare bara drar ifrån konkurrenterna…så kan det snart vara slutsnackat.
Det är mycket AIK:s kräftgång både här och där, men Helsingborgs allsvenska start är minst lika sensationell.
Även om det kanske inte ger lika feta rubriker i riksmedia.
***
Har fotbolls-Europa överhuvudtaget sett ett mästarlag kollapsa så fullständigt året efter ett guldår?
Kommer Sverige gå in i Champions League-kvalet med ett lag som ligger sist i ligan och har det i sådana fall någonsin hänt i Champions historia?
***
Idag kom det definitiva dråpslaget; uttagen som högerback i journalistkampen mot Finland.
Högerback!
Det är DÅ du vet att du är slut som artist.
Kisfaludy, som ingick i åskådarmassan, hävdade förvisso att förbundskaptenen måste ha varit full…men vi bytte för nåt år sen, så det kan inte ha varit fallet.
Efter tio minuter fick jag bli mittfältare på kanten igen, jag vill inte riktigt veta varför.
Vi ledde med 2-1 mot ystra finnar när jag behövde dra till studion, det blev torsk till slut: 2-3.
Journalistlandslaget är lite som det var på Labans tid; låter bättre än vad det är, inga nya starka förmågor dominerar, de som tycker att de är stjärnorna är inte tongivande och en Micke Rönnberg-typ får vara högerback i ett desperat hopp om förändring.
Dessutom en touch av schism när Radiosportens Tennisberg rasade öppet över ett byte…där han då själv ingick, så att säga, och fick nestor Mulle Olsson att ryta till i paus.
Framtiden ser inte ljus ut alls.
***
Axnér har alltid varit en hjälte i mina ögon.
Han var tamejfan värd ett gäng landskamper när han var som bäst, men dissades av Bengan för att han var långhårig.
Ikväll avslutade han sin karriär som handbollsstjärna när H43 höll sig kvar i elithandbollen.
***
Peter Ijeh kom till vår studio från Södertäljen med entourage, tajt Cavalli-tröja, diamanttyngd runt hals och i öronsnibbar samt med en liten vit handduk i handen, en sån som Pavarotti alltid hade.
Han släppte bomber, rappade som IjehP, talade länge och väl om inkilningar (av allt), berättade om sina framtidsdrömmar som spelare och förklarade att Lagerbäck nu “have his hands full…”
Han såg lite trött ut ett tag och jag trodde någon gång att han var på väg att somna i stolen.
Det visade sig dock att han bara chillade crazy.
***’