På tal om förbundskaptener, Stuart Baxter är ju det på riktigt.
Det är ju inte bara att stå i tekniska zonen, se klok ut i snygg svid och känna strålkastarljuset.
Det innebär en hel del annat.
Som att finska förbundet äger rätten att använda Baxter under delar av hans kontraktstid och hyr ut honom som föreläsare hit och dit.
Som till Färöarna.
Han åkte dit i morse för att prata inför Färöarnas elittränare…det kan knappast ha krävts en Globen för att fylla salen.
Men ett jobb är ett jobb är ett jobb är ibland att vara förbundskapten, med allt vad det innebär.
Det finns ju runt en miljon förbundskaptener bara i Sverige, har jag förstått, men jag är inte säker på att alla vet vad det innebär förutom att vräka ur sig hur dåliga alla andra är.
***
På något vis så känns det som om det lurar en djävul runt varje AIK-ares hörn.
Hur länge fick de njuta av SM- och cupguld innan de kastas rakt ut i ett brinnande helvete igen?
Det är väl en sak att klubben på fullaste allvar köpte myten om sin egen storhet och förträfflighet…och gick rakt in i fällan.
Och det är väl en sak att spelare satt uppe på så höga moln att några av dom inte har kommit tillbaka till jorden ännu, den jord (i flera avseeenden) som allsvenskan spelas på.
Det kan jag förstå.
Men att verkligheten ändå skulle bli så brutal.
Att ett helt lag över ett par nätter kunde tappa spel, självförtroende, vilja, sans och smartness…det är svårare att förstå.
Mycket måste hända under uppehållet och jag vet inte om en helt orutinerad seniortränare som Björn Wesström har erfarenhet nog att leda ett lag under den här pressen, i den här stormen och under de här förutsättningarna…jag vet inte om man kan kräva det av honom, inte i det här läget (när allt går bra och av sig själv skulle tillochmed jag vara allsvensk tränare men så jävla lätt är det inte att plötsligt vara allsvensk tränare)?
***
Om Elfsborg hade fått spela alla sina matcher på hemmaplan så hade de förstås vunnit allsvenskan, men nu fungerar det inte riktigt så.
Du måste kunna spela bortaspel också, oavsett förutsättningar.
***
Det var underbart att se Roy Hodgson i förhandsreportage inför Europa League-finalen med 70-tals-svaj på frisyren och med en svenska efter kort tid i Sverige som en hel del av dagens importerade spelare inte är i närheten av, efter massor av år i Sverige.
***
Det kändes ett tag som om det aldrig skulle lossna riktigt för Denny Avdic.
Kanske för att han aldrig riktigt såg hungrig ut när han väl för chansen, kanske för att han aldrig riktigt fick tillräckligt med förtroende; aldrig fick möjligheten att misslyckas, för då blev det bänken?
Nu är han sylvass och börjar ta sats mot en landslagstrupp.
Intressant är attspelare i allsvenska skytteligatoppen är långa gängliga spelare: Avdic, Ricardo Santos och Alexander Gerndt.
Hade Ofere varit frisk hade han sannolikt varit med däruppe, han med.
***
Tänk att AIK köpte in Maanoja för att ersätta Daniel Öhrlund, som klubben inte riktigt var nöjd med, inför förra säsongen.
Så kom benbrottet på finländaren, Öhrlund var kunglig och blev svensk mästare.
Ibland är fotboll och framgång svår att förutse.
***
…kanske ska vi satsa på Lundh i TV-laget under året: Om det bara vore längden som avgjorde.
Nu är det kanske inte riktigt så, i just Långe Lundhs fall.
***
Förnyelsen av Europa League gav “UEFA-cupen” lite högre status.
Men jag anser fortfarande att turneringen ligger på fel dag; lägg turneringen på tisdagar istället.
Som det är nu så bjuds det på svåra Champions League-matcher tisdag och onsdag, sen kommer man dragandes med “förlorarna” som dessert på torsdagen, då är du ju som konsument redan ganska mätt.
För svensk del tror jag att Europa League är den enda vettiga chansen att komma ut i Europa, den dag ett allsvenskt lag ramlar in i Champions blir det ju bara som slaktoffer.
Kanske kan Elfsborg ligga närmast till hands den här säsongen, de har den europaerfarenhet som behövs och med lite tur får de spela på rätt bra planer på bortaplan också.
***
Kristi Flygare och därför inget Ekwall vs Lundh.
Vi är tillbaka på torsdag med nytt program.