När jag gick av planet för någon timme sen så gick jag rakt in i en varm fuktig vägg; runt 35 grader, passkontrollkaos och rakt ut i en annan värld än jag befann mig i för 48 timmar sen, på en dansbandsvagn som blev en TV-studio framför en allsvensk lördagsmatch.
Vår chaufför och säkerhetsman Albert rattade sen en rätt halvrisig kärra…det talades på förhand om en Mercedes av värsta stort men jag känner ju igen en Mercedes när jag ser en och detta var något annat som jag aldrig sett förut…genom ett grönskande landskap (regnperiod just nu), enorma vägbyggen, bilar som körde på motsatt sida motorvägen, kvinnor med varor, vatten, säckar, frukt, grönsaker, krus, hinkar, getter, mattor, vad-du-vill på huvudet i oslagbara balansakter och ju närmare huvudstadens puls vi kom såg vi horder med människor på väg hem från sina jobb, hysteriskt jagande efter taxitransport.
“Men många går hem, oftast är det över en mil”, berättar Albert.
När solen gått ned som en sten bakom horisonten zickzackade vi oss igenom den nigerianska huvudstadens mörka gator i en trafiksituation där det var äta eller ätas.
Väl på hotellet väntade sen en checkin-procedur på en dryg timme som inte riktigt löste sig förrän jag avlossade en klassisk “jag-har-rest-hela-jävla-dan-hårtork” och till slut ledde en man i kristallblå afrikansk dräkt mig till rummet och såg glad ut när han fick två svenska femkronor i dricks (i brist på annat).
Det är mitt i detta inferno vi har en svensk förbundskapten som byggt sin framgång på stora delar ordning och reda.
Jag ser mycket fram emot hur han ska hantera det här.
***
Martin Olsson kändes inte direkt som en skräll, inte Bajrami heller…Erik Hamrén hade aldrig kunnat lämna dom två utanför.
Micke Dorsin har gjort en stark säsong i Rosenborg, men övertygade knappast i sina senaste landskamper.
Men det är såklart Daniel Larsson som är den stora skrällen i landslagstruppen och jag var inne på det i blogginlägg för inte så länge sen; Larsson har något som jag tror att Sverige kan vara i starkt behov av under några år framöver, en blixtrande kontringsspelare med näsa för målet.
***
Det är klart att när Helsingborg till slut åkte på en förlust så gjorde dom det på det viset; Mendes rekordmål är ju fullständigt galet.
***
Det snackades om ett TV-maraton, det var ett helt jävla Vasalopp med start i sista ledet och där repet i Risberg klarades med nöd och näppe.
Det blev upp emot tio timmar i en TV-studio och ja ska erkänna att man kände sig aningen mosig på slutet, sådär framo kl 00:30.
För att inte tala om hur jag kände mig när klockan ringde klockan 05:00.
***
Som sagts tidigare…när Elfsborg börjar vinna på bortaplan så börjar de äta in ganska snabbt och ganska rejält, eftersom de känns hyggligt oslagbara hemma (även om Malmö var väldigt nära tre poäng).
Denny Avdic går på vatten och ingen i allsvenskan kan matcha Emir Bajramis godaste sidor.
Det vore konstigt om inte Bajrami (åtminstone) försvinner i sommar.
Lika underligt om inte Elfsborg börjar handla någon gång i samband med VM-uppehållet…en målvakt och en mittback /eller två) står säkert på inköpslistan.
***
Intervjun med Jose Mourinho, halvliggande i spelarbussen, är helt fantastisk.
Denna vinnare.
Denna man.
Han smyger ut ur omklädningsrummet där alla firar för att vara lite för sig själv en stund, men släpper förstås ändå in ett TV-team…allting så medvetet, allting så Mourinho.
Men jag kan faktiskt inte låta bli att gilla honom, han är sannerligen en stor klick med färg i fotbollens värld.
***
IFK Göteborg har större problem på plan än jag hade anat.
***
Det var förstås bara ett skämt och det var förstås inte meningen att det skulle höras i den perfekta ljudanläggningen inför 90.000 på Nou Camp.
Men jag undrar hur ”fuck you” mottogs av de som var där, eller alla de över hela världen som hörde det?
Piquet och Ibrahimovic har uppenbarligen ett speciellt förhållande till varandra…
Annars minns jag när Henke gjort sin sista ligamatch för Barca och skreks in med taktfast ”Larsson ,Larsson, Larsson” för att hålla ett tal, nästan direkt efter Puyol och coach Riijkaard.
Även det på knackig spanska/katalan, även det med traditionella avslutningen ”visca Barcelona, visca Catalunya”…skillnaden var väl att Larsson hissades av lagkamraterna och hyllades som en hjälte.
Han hade å andra sidan förklarat att det var sista matchen på Nou Camp.
Hur det blir med Zlatan i det avseendet har jag ingen aning om, men det känns inte helt säkert att han ska vara kvar.
***
Känns det inte lite typiskt AIK 2010 att den kille som gör tre mål i sin avskedsmatch, är lagets i särklass bästa målskytt och är på väg att spela till sig en VM-match…ja, han fick inte lov att vara kvar.
Tidigt i våras sa Wesström till mig att “Burgic är körd”.
***
Senast jag var i Mjällby blev jag erbjuden grogg ut petflaska från glada herrar framför pressläktaren.
Jag tackade nej då, men hade kanske inte gjort det i lördags då jag anlände i skjorta och kavaj från sommar-Stockholm till vinter i Blekinge…jag lovar; svår iskyla den 15 maj. Ofattbart.
Hade jag bara letat hade det nog inte varit problem att hitta någon med plunta innanför västen.
Det var lördag i Hällevik, det var fest och det gick liksom inte att ta miste på; krogarna stänger inte direkt klockan fem på morgonen utmed Hanöbukten, därför börjas det i god tid.
Förmodligen till lunch.
***
Du får inte missa Hussfelt som imitatör i Fotbollskanalen Europa Extra som gick på nätet.
Han gör en Strömberg som är fantastisk.
I sommar kan han åka i parkerna.
***
…men visst var det en värdig fest i Hällevik, trots svinkyla och trots att en och annan fått sig lite för mycket, lite för starkt, lite för tidigt.
Mycket folk flera timmar innan match, levande musik, grillar på högvarv, glada och fotbollsintresserade människor, en kortsida full med Malmö FF:s ståtligt sjungande fans, en rivig match med sex mål och hederlig gammal rejäl fotbollsfeststämning i luften.
***
Mostapha El Kabir kommer göra fler mål i allsvenskan.
***
Det är klart att tur och retur Blekinge under samma dag och natt med tåg och bil ena dagen samt cirka tio timmars direktsändning dag och natt den andra dagen, följt av en lång resa till Nigeria mellan otta och kväll den tredje…det är klart att det sätter sina spår.
Jag är så trött att det snurrar i skallen.
Måste sova.
Jag tror jag öppnar mitt fönster och drar in lite klibbig, skönt ljummen kvällsluft och låter ljudet av syrsor blandat med kakafoni av vild nigeriansk biltrafik bli min ljudkuliss in i välbehövlig nattsöm.