Med mexikan mot säker (?) mark

Nu återstår väldigt sen lunch, vi (jag, Långe Lundh och Huligan-Mange) har inte käkat sen flygplansfrukosten), och att börja göra TV.

Rakt ut i elden.

Nöjd och glad funktionär ackrediterar efter det att jag gjort en Stureplanare förbi en megakö. Lundh var mycket nöjd med den aktionen

***

Vår chaffis, Crucial (bara namnet), lugnade oss med att du inte skulle gå utanför murar och elstängsel vid vårt hotell efter att solen gått ned.

Men att det var lugnt på dagtid.

“I think“, tillade han.

***

Mexaren läser Offside

Jag satt från Paris med en mexare som behöll sin nya dunjacka på under hela resan.

“Det kommer bli kallt i Sydafrika”, sa han.

När jag sa att jag var från Sverige så sa han “Björn Borg!” och när jag då nämnde Raul Ramirez, min tennisförebild, blev han alldeles till sig.

Han greppade därefter Offsides VM-nummer som jag hade i stolsfickan och ville veta mer om reportaget om Svennis.

“Aha, Eriksson! Sueco?”

Han hade dålig koll på var Svennis egentligen kom från, men det var uppenbart att han inte var särskilt nöjd med honom.

Han visade det inte då.

Men när vi efter elva timmars resa tvingades vänta kvar en extra halvtimme i planet för att Elfenbenskustens landslag skulle gå av först då tittade dunjackemexaren på mig, drog fingret över halsen och väste: “Eriksson!”

***

Nöjdast av alla var min skoväska som krävde egen bil och chaufför när vi kom fram, men där drog jag ändå gränsen.

Ikväll vill den visst äta franskt.

***

Vårt hotell, The Aviator, skulle ha öppnat för någon vecka sen, fick vi veta.

Det öppnade i morse klockan 07:00 och det var nog ett par månader för tidigt.

Målarfärgen har knappt torkat.

Och Lundhs dörr gick inte att låsa med den nyckel som Lundh kallar slanglåsnyckel.

Fawlty Towers goes South Africa.

Jag återkommer i ämnet.