Klassiskt: det är alltid domarens fel

Inte för att vi hann se så mycket av staden…vi han inte se ett skit, om vi ska vara ärliga…men ingenting är som Johannesburg och jag och Långe Lundh kunde ta en promenad från arenan till hotellet.

Det är en ynnest med Johannesburg-mått mätt.

Hela Sydafrika är förvisso byggt runt taggtråd, polisbevakning och neonskyltar som förkunnar vilka säkerhetsbolag du ska välja.

Här gör inte hotellen reklam för vilken bra frukost de har, här talar de hellre om hur höga murar det finns runtomkring.

Här köper du inte ett hus om du inte får veta att det ingår blodtörstig hund, elstängsel och säkerhetsbolag som kan garantera ”panic-alarm”   och kan garantera montering av rape-gates mellan sovrummen i ditt eget hem.

Om du har möjligheten att välja så är det för mig ofattbart att du väljer att bo i exempelvis Johannesburg eftersom det är som att bo i ditt eget fängelse.

Men Bloemfontein andades åtminstone större frihet vid sidan om taggtrådsbeskyddade murar och du kunde gå utanför ditt hotell utan att behöva fråga om det är ”safe”.

***

Jag älskar att se Diego Maradonas engagemang och äkta glädje; hur han…i en lite för stpr kostym…kastar sig i famnen på närmaste man när Argentina gjort ett mål eller när han efter matchen bara vill vara en del av ett segerrus.

***

Schweiziske domaren Busacca i sydafrikansk tidning idag.

Som ett e-mejl i datorn kom förstås gnället på domarna.

Lagerbäck igår (och faktiskt även efter Argentina-matchen).

Men mest patetiskt blir det i dagens sydafrikanska tidningar där hemmanationens förbundskapten Parreira och landets sportjournalister gapar ikapp om att schweiziske domaren Busacca skulle ha varit usel.

Blaskorna gör nidteckningar och Parreira hävdar att han ”aldrig vill se mannens ansikte fler gånger”.

Om någon sydafrikan på allvar tror att det INTE var straff för Uruguay när målvakten Kuhne drog ned sin kille och/eller om någon sydafrikan tror att det skulle hjälp dom med en annan domare…ja, då får de fan hålla sig till rugby framöver.

Lasse Lagerbäck inledde sin presskonferens igår på en fråga om hans första kommentar om matchen med att såga matchens fem domare  – för att det, enligt honom, inte gick att kommunicera med dom.

Han hävdade sen att utvisningen på Kaita förmodligen var felaktig men att han inte hade sett exakt vad som hände från sin position.

(Efteråt var däremot både Kaita och hans medspelare något mer nyanserade och menade att Kaita gjort ett stort misstag)

Jag hängde inte med när Lagerbäck kritiserade domaren i Nigeria-Argentina och jag hängde inte riktigt med nu heller.

Går det inte att prata med domarna är det förstås ett problem, men inget som känns tillräckligt angeläget att inleda en presskonferens med direkt efter en förlust.

Lasse Lagerbäck och Carlos Alberto Parreira har större problem att lägga kraft på än domarna.

***

Att något inte står riktigt rätt till hos Frankrike är uppenbart.

***

…jag tycker snarare att vi sett många matcher där domarna varit riktigt bra.

***

Ni vet hur det kan vara med lagen som öppnar mästerskapen som världsmästare.

De charmar alla i gruppspelet och sen åker de på sin första smäll och får åka hem direkt.

Det känns lite som om Argentina kan vara ett sådant lag.

Med den något darriga defensiven kan de bi straffade mot riktigt bra motstånd.

***

Trots det där frisparksmålet som singlade in bakom en förvirrad grekisk målvakt så hade jag svårt att bli imponerad av Nigeria innan Kaitas röda.

Det finns inga direkta linjer, saknas kreativitet, ingen udd framåt och framförallt ingen fart…det ser faktiskt lite ut som Sverige gjorde när vi körde fast.

Och: Nigeria släpper in mål i varje match, då har de ändå en målvakt som gjort fler otroliga räddningar än någon annan målvakt i VM-turneringen.

***

För det röda var Grekland som vanligt mästerskapets fegaste lag och så snart anfallaren Gekas tog ett steg in i motståndarnas straffområde så såg det ut som om hela det grekiska laget stod och skrek likt en Tom Prahl: föööööörsvarsiiiiida!

Men all credd till Rehhagel som agerade snabbt vid utvisningen, bytte in Samara och regrupperade.

***

Higuain som skyttekung är ingen högoddsare.

***

Humor att Dublins pubar höll stor fest och folk gick omkring i sombreros på gatorna när Frankrike torskade.

***

Jag höstade in 100 rand x 2 av Lundh och Dr Alban i vad om Nigeria-Grekland.

Alban ville slå vad 10 000 euro men var inte lika kaxig när han ringde i morse och sågade Kaita.

***

Crucial styr oss nu ut på sydafrikanska landsbygden mot Elfenbenskustens camp.

Det är jag, Huligan-Mange, Långe Lundh och ÅTTA väskor som susar fram i vit skåpbil som har det sina bästa dagar.

Enligt Lundh är detta nomadliv när det är om allra bäst.