Kalabaliken under mästerskap utbryter alltid, du hinner bara glömma det från gång till gång.
Men då rör det sig om om avgörande matcher, om semis eller finaler.
Om två dagar ska Argentina spela mot Grekland i sin tredje gruppspelsmatch efter att redan har vunnit två och betraktas som vidare.
Jag trodde vi skulle åka till en lugn presskonferens med Kun Aguero i Argentinas camp.
Vi kom till Kalabaliken i Pretoria.
Var ken jag eller Långe Lundh kan minnas att vi upplevt något liknande, åtminstone inte i samband med gruppspelsmatcher.
Vi slussades in på ett universitetsområde där taggtråden längs träningsområdet blänkte spetsigare än någon annanstans i Sydafrika, vi ställdes i en kö som du bara kan se en lönehelg utanför Golden Hits på Kungsgatan i Stockholm och vi stod där för att vänta på att en trång grind skulle öppnas för att vi skulle få se ryggen på Leo Messi när han lämnade träningen, tio minuters juniorlags-skott-träning med avbytarna ivrigt påhejade av Maradona som “vägg”.
Sen; i en villervalla av sönderstressade pampaskollegor, kabeldragande direktsändande bolag till en ny kö och en ny grind för att ledas till tält där vi avnjöt en presskonferens under ordnade former som kan likställas med när en dagisklass ska byta om i trångt rum inför en utflykt – vintertid.
Det var TV-folk, radiofolk, tidningsfolk, löst folk; hälften ackrediterade via FIFA, resten mest som hängivna supporters som ville står så nära som möjligt.
“Frågor på engelska tar vi sist”, sa ung man som dragit på sig en argentinsk träningströja och som stod på samma sida kravallstaket som spelarna.
Men när Kun Aguero kände att han var klar så drog han bara, rakt av…jagandes av ett gäng TV-bolag som gangstrat, klättrat över kravallastaketen och försökte hänga på hysteriskt långt in bakom kullisserna.
Alla icke-argentinska och icke-spansktalande kollegor, inte minst de från Aten, fick stora grekspelet och ett tag fick jag en känsla av att Långe Lundh skulle fyra av en klassiker från Japan 2002 inför Argentina-matchen: “Vi vill ha revansch, Daaagmar Hagelin!”
Han höll sig.
Vi tråcklade oss ut bland hitskeppade argentinska länkbussar, satte oss i Crucials vinröda Polo och susade tillbaka till Joburg utan att ha fattat särskilt mycket.
Men det var en minnesvärd tillställning, det ska inte föraktas.
Och vi borde ha insett att Diegos Argentina aldrig är lugnt.
Aldrig.
***
Eftersom jag satt i ett argentinskt hallabaloo så missade jag Nya Zeeland-Italien och den omtalade straffen.
Men jag hann hem till Luis Fabianos dubbelhands och den där pinsamma ivorianska filmningen.
Det är upp till domaren och hans kollegor att se om bollen tar på armen eller handen (i synnerhet om den gör det två gånger) men om han nu är osäker och ändå frågar och vädjar till spelarens ärlighet, så kan jag någonstans gilla det.
Luis Fabiano hade kunnat banat vägen för fair play men blåljög om det som hela världens TV-tittare kunde se, det känns bara osmakligt.
För att inte tala om ivorianen som letade en utvisning på Kaka och fick ont i ansiktet när han själv sprang in i brassen med bröstet före.
Domare gör sina misstag och kommer alltid att göra misstag, så ska vi någon gång närma oss fair play så måste det vara upp till spelarna och tränarna.
Nu ser vi gång på gång att spelare som hela världen ser upp till kan tänka sig att göra det mesta som står i deras makt för att bluffa sig till framgång, jämför gärna med hur vi fördömer cyklister och allt vad det är som fuskar sig till framgång genom systematisk doping…det är inte samma sak, men det är fusk och nu har världsfotbollen via Luis Fabiano gett fuskarna lögnen som ett vapen.
Tränarna?
Den dagen de starkt fördömer sina egna spelare för filmningar som ger straffar eller visar ut spelare, lika starkt som de så gärna fördömer domarna, då kanske vi kan börja närma oss fair play.
Diego Maradona…av alla…talade ju så varmt om just fair play inför VM.
Vad hade han gjort om han varit Luis Fabianos eller den filmande ivorianens coach? Stängt av dem?
Eller hävdat att det vad Gud som fuskat och då är det alltid ok?
***
Alltså, 1-1 mot Nya Zeeland.
Nya fucking Zeeland.
Det är inte bara på de brittiska tabloidernas redaktioneerna som det brinner i tangentborden just nu.
***
Mycket jänkare på vårt hotell (kanske för att det heter “Fire and Ice” och edgy, urban och contemporary?) och jag är ständigt förundrad över hur amerikaner fortfarande bär 501:or (gärna uppdragna någonstans under bröstkorgen) som om tiden har stått still.
***
Ken Olofson kan ha en poäng med att det är för mycket Steg4-språk bland fotbollsexperter och det bör arbetas bort, men annars vet jag inte.
På “den gamla goda tiden” då vi knappt visade fotbollsmatcher alls i TV, så bestod uppsnacket ibland om att gissa vilken gästen var som var gömd i en telefonkiosk.
Eller Svennis som expert under 1994 när han mest tyckte att allt var “möcke, möcke bra”.
Det var inte bättre förr.
Det var annorlunda.
***
Svennis var lugn och sansad i besvikelsens stund och skyllde åtminstone inte på domaren i intervjun direkt efter matchen.
“Domaren såg inte det“, sa Svennis.
Värdighet, värdighet!
***
Sydafrikansk TV mönstrar ett varierat, men namnkunnigt expertgäng, och idag satt världsmästartränare Scolari i studion och stötte fram ett och annat ord på engelska.
Han var väldigt underhållande och visade prov på både distans och humor.
Exempelvis när han efter brassematchen påpekade att det var en fransk domare och “som ni vet så är det tillåtet att spela med händerna i Frankrike”.
***
På tal om Frankrike; vilka bortskämda och sönderbetalda divor!
***
Huligan-Mange satte nytt sydafrikanskt rekord ikväll när han beställd in och sänkte en 32-bitars sushi.
Trettiotvåbitars!
***
Nu har även norska Fredrikstad “förbjudit vuvuzelan”, vilket förstås är ett skämt eftersom Fredrikstad i andradivisionen borde vara glada om någon jävel vill se deras matcher överhuvudtaget, oavsett vad de tutar i.
Jag är dock fortfarande fascinerad av att klubbledare på allvar tror att all egen läktarkultur skulle vändas upp och ned över en natt för att man blåser i sina plast-tutor i ett land långt borta i Afrika.
Tror verkligen någon på riktigt att folk som går på allsvenska eller norska matcher skulle börja bära med sig vuvuzelor och bröla med dom matchen igenom?
***
Afrika har svårt att hänga med och det har ju tyvärr varit trenden de senaste två världsmästerskapen.
Risken är stor att ALLA afrikanska nationer är borta efter gruppspelet.
Ghana känns möjligen som ett “hopp” men måste få ut något av Tyskland som i sin tur måste vinna.
Algeriet måste sannolikt slå USA och det är kanske inte omöjligt.
Sydafrika tror jag inte på, de är för dåliga.
Och Elfenbenskusten lär bli beroende av andra resultat.
***
Vår nomadledare säger att du aldrig får stanna upp för då “kan du stelna till och det är livsfarligt, du måste vara i ständig rörelse”.
Därför går färden till Durban imorgon.
Sen har jag ingen aning.
Mer än att vi ska.
Någonstans.