Vi fick åtminstone lite off-mediatält-känsla när Crucial styrde oss bort från Johannesburg och längs en ganska stabbig “motorväg” mot Rustenburg.
Ut i naturen med spagettiwestern-vyer när stor gul sol drog sig tillbaka över berg och åkrar som brändes.
Lite mer det Sydafrika jag känner igen från några underbara besök neråt Cape under den sydafrikanska sommaren.
Ser du bara bortom städernas murar och elstängsel så är Sydafrika ett av världens vackraste länder.
Vårt fotbolls-VM har skymt den utsiken så här långt.
***
Inte bara “Arrividerci VM”, de italienska världsmästarna kom sist i sin grupp.
Efter Nya Zeeland, rugbynationen.
Det måste nog ändå vara den värsta förnedringen av alla.
Nya Zeeland, ett hopplock av halvdassiga lirare upphittade på fotbolls-Europas bakgårdar och där en kille i Mjällby AIF hade tagit en plats om han inte skadat sig i vintras.
Detta VM visar, i många fall, att de små kan fälla de stora.
Någonstans ser jag en charm och styrka i det, trots att vi siter där med en del mindre attraktiva åttondelsfinaler som Paraguay-Japan.
***
Precis som 1936, japanerna fanns överallt.
Och bortsett från en trmmad Honda längst fram och de där frisparkarna, vilket försvarsspel; över hela banan, aggresivt, benhårt, oavbrutet utan minsta trötthetstecken.
Japan kan bli en väldigt obehaglig överraskning för fler än Kamerun och Danmark i detta VM.
***
Vilket drag i mediacenter i Rustenburg när det avgjordes i Italiens grupp.
Då slovakerna petade in spiken, 3-1, stod jublet högt i tak och Långe Lundh sträckte nävarna i luften med argumentet att “det bor en slovak i oss alla”.
***
Danskarna kan såklart hävda att de hade chanserna före frisparksmålen men de var aldrig tillräckligt bra och det krävdes alltså en straffretur och ett öppet mål för att Jon Dahl Tomasson skulle få in bollen.
Dessförinnan såg vi honom sparka i luften eller försöka sig på en bicycleta på ett öppet nickläge.
Och kanske är och var just den gamle målhjälten och hans status signifikativt för detta danska lag, lite för segt, lite för gammalt, lite för enahanda och förutsägbart.
När de inte kunde kontraslå, som mot Kamerun, så hade de ingen kreatör på mittfältet som kunde konsten att luckra upp den drillade japanska mönsterdefensiven.
Och det är möjligt att Morten Olsen höll fast lite väl länge på Tomasson, Martin Jörgensen, Jesper Grlönkjaer…men om du ser på alternativen så fanns det inte mycket välja på även om Christian Eriksen är en framtidsman.
Danmark var inte bra nog.
Men de var tillräckligt bra att slå ut Sverige, det ska vi inte glömma.
***
Italienska ligans Inter är Europas bästa lag men vi vet också hur många italienare de laget innehöll.
***
På den ena halvan får vi max ett europeiskt lag vidare (England eller Tyskland).
Och vi glömmer inte att Europa aldrig har vunnit ett VM utanför Europa.
***
För inte särskilt längesen ignorerade hela det danska landslaget all media efter 3-2-segern i Lissabon.
Det blev sånt liv om det att det blev en fråga på regeringsnivå.
Men här i Sydafrika har danskarna varit top class i umgänget med världsmedia, vilket är uppfriskande i en värld där bortskämda fotbollsdivorna alltmer beter sig som om de vore guds gåvor till jordklotet.
Förbundskaptenen Morten Olsen vet förstås att han kommer bli hårt kritiserad hemma i Danmark men valde igår (precis som efter varje match) att gå genom hela mixade zonen, trots att han inte behöver det efter sin presskonferens, för att lugnt och sakligt ge läsare/tittare sin syn.
Det andas respekt och värdighet.
***
Efter nattlig etapp av specialsträcka i det sydafrikanska rallyt…150 knyck på usla vägar…så fick vi några ynka timmars sömn innan vi gick upp för midsommarföreställning i Nyhetsmorgon.
Nu dundrar vi mot Pretoria i Crucials vinröda Polo Classic för tysk presskonferens.
Nomadlivet börjar tära lite nu.
Men vi kämpar.